A scattering sunshine at a spotless mind

Så var den över, firmafesten, och jag kom helskinnad ur det hela. Inga skandaler, inget att skriva hem om. Men en del att skriva här om!

Det började med småplock och lite öl eller vin. Jag ställde in mig i kön och plockade upp x antal snittar på tallriken. Jag var mycket noga med att undvika de där med ost! Istället tog jag de där med renkött och pepparrot. Smaskens! I alla fall den första. Nästa smakade lite skumt. Färskost, blääää! Men det fixade sig med lite extra öl att skölja ned med. Nummer tre smakade okej. Men vänta, var smaken verkligen okej? Neeeej, färskost igen! Mer öl! Så där ja, läget under kontroll. Några chaufförsrespektive runt bordet tittade underligt och tänkte förmodligen: "Vad han dricker snabbt, var ska detta sluta"? Men läget var under kontroll, jag kom i sällskap med suddagumma och hade, till skillnad mot de flesta andra, inte suttit hemma och grundat. Så viss catch up fanns att eftersträva.

Efter någon timmes mingel med ölglas i högsta hugg och lillfingret spretandes var det dags för en tur mot hemligt mål med lilla 20-mannabussen. Bettis var "frivillig" chaufför. För er som inte känner Bettis kan jag berätta att hon är chefens dotter med nytaget busskort (fem dagar gammalt). Några chaufförer gav kommentarer i stil med "Törs vi verkligen åka med" men jag låg lågt. Min chef berättade nämligen i slutet av sommaren att Bettis tyckte jag var trevligast av alla chaufförerna och borde sluta plugga och köra på heltid i firman istället. In your dreams menar jag, men smicker är ALDRIG fel så jag talade istället om att jag tyckte hon körde som en gudinna!

Det hemliga målet visade sig vara öns berömda squaredanspalats. Märkligt så fort tio stora, stöddiga grabbar kan tystna och lika märkligt att höra tio damer förtjust och förväntansfullt börja kvittra. Tack och lov att mina amerikanska släktingar (som besökte oss i somras) lärde mig att dansa line-dance. Och tack och lov att jag druckit en del så att jag uppfyllde Magnus Ugglas kriterier för vad som är minimikrav för pojkar på dansgolv! Tyvärr visade det sig att jag borde intresserat mig mer för danslektionerna på midsommarafton. Mat och öl kan man ju dricka i princip när man vill, line-dance har man färre tillfällen att praktisera! Med andra ord, jag var lika värdelös som alla andra när dansinstruktören försökte få oss att bete oss enligt vissa mönster på golvet. Efter ett tag föll dock bitarna på plats. Jag kom på att allt handlade om att hänga med tummarna i framfickornas linning och att inte överdriva stegen. Men när jag precis fått trygghet i dansen fick lärarinnan för sig att det var dags att lära sig nästa variant på line-dance. Jävla människa, där sprack allt!

Det är lite sorgligt, jag tycker ju att det är skitkul att dansa ibland. Men fötterna och minnet kan inte samsas. Det är likadant som vissa ämnen i skolan. Precis när jag känner att jag behärskar något riktigt bra så tillkommer ett moment och så tappar jag bort mig totalt. Ibland funderar jag på om jag lider av intellektuell bulemi. Jag vräker i mig en jäkla massa kunskap men rätt vad det är måste jag göra mig av med överflödet innan jag kastar mig över nästa projekt...

Efter dansen väntade en taco-buffé. Jag lärde en kompis fru att de där små gröna sakerna heter fefferoni och i sådana här sammanhang är de alltid milda, ungefär som paprika. Jag såg henne strax efter sitta med rött ansikte och omsorgsfullt peta ut alla fefferoni från resten av maten. Hon talade inte mer med mig under kvällen.

Vi underhölls av en galen skotte som sjöng och spelade och tvingade oss att göra den skotska varianten på "öga, näsa knä och tå". Det måste ha varit en syn för gudar! Han körde roliga historier på svengelska också:

Två killar var ute och gick. Plötsligt flög en fiskmås förbi och sket en rejäl blaffa på den ena killens axel. Hans kompis sa. "Vänta, jag sticker och hämtar toapapper". "Men hallå" sa den nedbajsade killen, "det är väl ingen ide, fiskmåsen är ju långt borta vid det här laget"!

Jaja, den var roligare på svengelska.

Kvällen blev tidig, fyra chaufförer ska upp vid femtiden i morgon för att köra. Något jag för övrigt hade mycket roligt åt och påminde dem om flera gånger. Eftersom jag inte ska köra kunde jag tacksamt ta emot chefens enträgna uppmaningar om att besöka gratis-baren. Så nu sitter jag här och njuter av Pink Floyd-DVD;n och försöker få i mig en liter vatten för att morgondagen ska kunna gå i pluggandets tecken. Vi ses väl vid böckerna vid nio-tiden?

God natt!