A scattering sunshine at a spotless mind

...att undersöka medievanor hos..., ja vilka då? Vi har inte bestämt oss ännu. Men det ordnar sig nog när vi tänkt till lite. Gruppen består av Ängeln, Jen Grusplan, den manliga Mafalda och mig.

I övrigt började dagens övningar med att Tsunamin talade om att han inte gillade att få arga mail från Lilla syster (fast han nämnde inga namn) för att han råkade bli sjuk. Influensa slår till fort förklarade han. "Är det någon som har haft influensa" frågade han sedan. Men det hade ingen i klassen, åtminstone svarade ingen. Han sneglade åt mitt håll ett par gånger så tydligen hade min utskällning av fyra stackars oskyldiga lärare spillt över lite på honom, dessutom avslutades lektionen med att lärarna samlade in mobilnummer till oss som långpendlar. Får nu skolan till ett alarmsysten vid sjukdom samt litteraturlistor med ISBN-nummer så slutar det nog med att skolan upplevs som välorganiserad.

Apropå slut, det är skönt att kunna se att saker och ting har ramar. Ibland lider jag av att vissa saker här i livet inte är greppbara, till exempel Internet. Var börjar det och var slutar det. Idag fick jag äntligen tips om att även Internet har sina givna ramar: Länk

Det känns skönt, nu är även webben greppbar

...och det känns tryggt! Lasse W och jag brukar ju skrika "Kom änglar kom älvor" och det är tydligen lönsamt. Bra, nu har jag lite sattyg tillgodo.

För övrigt har jag tittat på "Höök". Ingen höjdare men programmet fungerar som eftersläckare till råpluggande. Nu dusch (ja, jag har inte släpat mig dit ännu) och sedan sängen och boken. Den stora frågan tränger på: Har vi någon lärare i morgon?

För övrigt undrar jag om Songbird läser min bokannons när han kommer från drängjobbet i stallet? Det är ett unikt erbjudande på en bok som är den enda av sitt slag här i världen. Hoppas han nappar!

Jag har inte satt min fot utanför dörren idag. Klockan ringde halv nio. Bara för att visa mitt oberoende öppnade jag ögonen strax efter nio och myspyste med en bok, "Stenapan", en halvtimme. Därefter blev det obligatorisk skumning av forum, koll av epost och allt det där tidsödande datoriet. "Hej jag heter Per och är datorberoende"! Framåt halv elva kom jag äntligen igång med pluggandet. Häftig bok, jag är himla nyfiken på Punjabimänniskorna och Southall nu!

Vid tolv var jag jäkligt hungrig. Jag hade glömt bort frukosten! Liksom andra fina människor fick jag ägna mig åt brunch. Smaskens! Sedan blev det boken igen. Efter många timmars slit är jag nu på sidan 68. Varför är min engelska så trög? Fast i ärlighetens namn har jag inte haft näsan i boken hela tiden, snarare halva...

Nu är det hopp och lek! Först hopp in i duschen och sedan ett jättehopp ned i favoritstolen där Stenapan väntar. Klockan 22 startar en ny svensk deckare på ettan, kan det vara något?

...men dagen började illa. Jag kom sent i säng och hade svårt att somna. Så när klockan ringde halv sex hade jag bara sovit drygt fyra timmar. Efter en kopp kaffe och en smörgås tillbringade jag en kvart med att skrapa fram bilen under all snö. Sedan for jag iväg mot staden, det skulle bli föreläsning klockan nio.

När jag kom fram till stan stack jag upp till mitt hyresrum som hastigast för att ställa ifrån mig mat och dator. 08.45 kollade jag mailen. Samtidigt som telefonen ringde såg jag att jag 08.30 fått mail om inställd föreläsning - trettio minuter innan den skulle börjat! När jag svarade i telefonen var det Ängeln som ringde för att tala om att det inte skulle bli någon skola idag, ifall jag missat det.

Jag blev på så förbaskat dåligt humör! Lite sömn, upp tidigt och 17 mil i bilen. Dessutom är inte nästa föreläsning förrän i övermorgon. Vad skulle jag göra nu då? Till råga på allt hade jag läst allt som skulle läsas fram till nu. Nästa uppgift var att läsa en bok som jag visste skulle hamna i brevlådan hemma på ön idag. Grrrrr! I brist på annat åkte jag över till skolan och skällde ut fyra stackars oskyldiga lärare. Men det slutade ganska bra: Jag fick en splitter ny kursbok av Songbirds drömflicka så att jag hade något att läsa de här dagarna (nåja, fick och fick, hon får mitt beställda ex i nästa vecka men det var kanonbussigt ändå). Dessutom passade jag på att få ledigt några dagar på hennes kommande kurs, det är då jag är i Washington.

Jag föreslog lärarna att skolan skulle köpa ett modem till Tsunamin så han kan kontakta oss direkt över Internet nästa gång han är sjuk. Som det är nu får han tydligen vänta till någon lärare dyker upp i skolan så han kan ringa och be sin kollega maila. Köper de inte den iden kanske klassen kan skramla ihop till modemet?

Nu har Suddagumma varit på väg ut i tjugo minuter. Hon ska ta en sväng på hästarna men blir hela tiden uppehållen av att släppa in och lägga upp mat till en katt (som får äta inne) eller släppa ut en katt (som inte får vara inne för länge). När hon försökte gå ut för tredje gången kom hon direkt in igen. Hon travade iväg till kylskåpet och hämtade något och for ut igen. Strax efter kom hon in igen och sa "Nu har gammeltanten fått p-piller". Sedan öppnade hon dörren för att äntligen gå men hojtade till och började jaga runt efter den lilla stallkatt som tog chansen att smita in. När hon lyfte ut den katten blev det en fin timing, vår officiella innekatt Wilson stod nämligen på trappan och ville in.

Så här ser det ut jämt! På kvällarna får jag ofta springa ned och fylla på Suddagummas tekopp i reklampausen (för hon har ju en katt i knät som blir störd om hon reser sig). Jag börjar känna mig som en av de gamla tanter man kan läsa om i kvällspressen. Ni vet, de där som har hundra katter innan grannar och hälsovårdsnämnd gör upp med dem! Lilla syster och Mentalblaze gjorde vad de kunde för att hålla myndigheterna ifrån oss, det var sämre insatser från Ängeln och Pelin! Nu får den yngsta snart en egen lägenhet i Göteborg och då hämtar hon sin katt. En mindre i alla fall...

Tänk vad mycket härligt man har att se fram emot som mormor!

Servicehus, Linköping:

Två killar, ~18 år, har just sagt hejdå till ena killens släkting och börjar gå mot ytterdörren.
Kille 1: Shit, du bor ju verkligen jättenära din mormor, förstår att hon tycker du ska hälsa på oftare... kommer hon ofta över till er?
Kille 2: Ja, hela tiden, fast hon har inte så bra minne, så jag brukar låtsas att hon är på väg att gå när hon precis tagit av sig kappan i hallen och säger "Så roligt att du kom mormor, hoppas vi ses snart igen!". Gör det hela ganska enkelt.
Kille 1: Då borde du kunna få mer födelsedagspengar också va?

Gripsrud skriver om Nils-Fredrik Nielsens bok "Äkta 68:or äter inte fiskpinnar". Den handlar om hur folk som var mitt i sin utveckling i slutet på 60-talet och början på 70-talet uppfattar sig själva som förfinade. De skiljer på "folk i allmänhet" och sig själva. Det lustiga är att "folk i allmänhet" innefattar de som bor i hyreslägenhet och tycker att pizza och ketchup är kulinariska höjdare men även de nyrika som skaffat villa med swimmingpool och låtsas vara vinkännare.

68:orna är sådana som låtsas att de inte går att placera in i fack, de är de stora individualisterna (i sina egna ögon). Hjälp, jag är en av dem! Patetiskt! Det där får jag se upp med och bearbeta.

Lite längre fram i boken berättar Gripsrud hur Henrik Dahl i en sociologibok beskriver hur man känner igen en tönt. Han känns igen på hur han besvarar frågan: "Vill du ha en whisky"? Tönten svarar nämligen: "Nej tack, jag är inte törstig". Dahl förklarar: "En 'tönt' menar alltså att man dricker för att släcka törsten, klär sig för att hålla värmen och skaffar sig en bil för att ta sig från ett ställe till ett annat".

Hurra, även om jag är en snobb så är jag också en tönt! Jag dricker visserligen whisky för att det är gott, inte för att släcka törsten. Men jag klär mig i huvudsak för att hålla värmen och jag använder bilen först och främst för att ta mig från punkt A till punkt B. Innebär detta att det trots allt finns ett visst hopp för mig?

För övrigt anser jag att Mikael Odenberg bör avgå!

Så löd rubriken på DN debatt igår. Det var språkprofessorn Sven Öhman som konstaterade att sviktande läsfärdighet breder ut sig. Detta i takt med att talböcker och datorer med ljudtolkande funktioner tar över vår uppmärksamhet mer och mer samtidigt som grammatiken blir eftersatt i skolan.

Ämnet fångade mitt intresse och så långt var allt väl. Men när jag försökte läsa debattinlägget blev jag darrig i knäna och mosig i hjärnan. Ta bara det inledande stycket:

"Efter Chomskylingvistikens bankrutt - jag redogör för den i en kommande bok 'The essence of Language A Philosophical Problem. Why Noam Chomsky was never a linguistic', - befinner sig lingvistikämnet i allvarlig kris".

Redan så långt in i artikeln kände jag att han hade rätt, lingvistiken befinner sig i allvarlig kris! Tyvärr fortsatte debattinlägget i samma stil rakt igenom. Om inte en språkprofessor kan skriva så han fångar läsarnas intresse ligger det skrivna ordet dåligt till. Lite senare i artikeln frågar han, apropå sämre grammatiska kunskaper och utbredd analfabetism: "Kan litteraturen överleva en sådan utveckling"? Mitt svar blir tyvärr: Nej, inte en chans. Kan inte skribenter, med goda grammatiska kunskaper och ett stort intellektuellt kapital, skriva på ett sådant sätt att de verkligen engagerar och delar med sig till läsarna så är det nog kört...

För övrigt anser jag att Mikael Odenberg bör avgå!

Vi bor på en sådan där spännande väg, ett par kilometer ned från stora vägen, som har en tendens att ryka igen. Eftersom jag inte hört något så lyckades tydligen Suddagumma ta sig upp till stora vägen och till jobbet i alla fall. Det låg en lapp till mig på köksbordet: "Jag kör genom snöyran för att kunna ta mig till jobbet och försörja familjen, vissa har det bra"!

Ja, jag har det jäkligt bra. Jag får göra det jag själv vill och tycker det är oerhört intressant och spännande. Att sedan CSN skickar små brev där de talar om att jag preliminärt ska betala tillbaka 6 723 kronor per år imponerar inte på mig. De skulle bara ana vad slutsumman kommer att bli! Jag tror jag ska lura dem genom att studera till jag faller död ned.

And now to something completely different (som Monty Python säger): Jag har följt debatten om avlyssningslagen ett tag nu. Varför vill de ha en sådan lag? Inte är det väl så att terroristhotet är så stort att all telefoni till och från landet måste avlyssnas? Och varför talar så få om att mycket "nationell" teletrafik reläas fram och tillbaka över våra gränser. Det innebär att ett samtal från mig till en annan ort i Sverige mycket väl kan ta vägen via Danmark. Då blir det helt plötsligt tillåtet att avlyssna det samtalet! Demokratifientlig är vad regeringen är!

Går lagen igenom så kom ihåg att säga "Bin Laden" eller "bomb" i var och varannan mening när ni pratar i telefonen. Då kanske avlyssningssystemet blir överbelastat och skär ihop!

För övrigt anser jag att Mikael Odenberg bör avgå!

I det här fallet betyder det att en heldag i juridiken med föreläsning och seminarier krockar med MKV-dagen. Hur ska nu skolan reda ut det här? För det får de kära ansvariga sköta. Jag gör som Pilatus - jag går och vaskar händerna!

För övrigt får jag hälsa Mentalblaze välkommen till den trogna skaran av läsare. Jag vässar pennan och får försöka tänka på vad jag skriver. Förresten Lilla syster, han påstår, och jag citerar: "Jag har oftare rätt än hon har". Det där får ni göra upp, jag törs inte blanda mig i!

Nu ska bilen till verkstad. Är du beredd Staffan, jag kör nu!

Inte bara ny termin, en ny kurs har också börjat. Den verkar jäkligt rolig vilket är bra då jag snyftat en del för att den förra kursen (som var fantastisk) var så kort.

Jag pratar alltså om Medie- och kommunikationsvetenskap. Vissa av er frågar ju hela tiden: "Vad var det du pluggade nu igen". Skriv upp det nu, Medie- och kommunikationsvetenskap för fan! Aktuell kurs handlar om medieanvändning och effekter. Jag stortrivs!

Idag fick vår "klass" sällskap av ett gäng som läser kursen fristående. De såg lite chockade ut och tyckte förmodligen att vi var skräniga och barnsliga (vilket vi är). Pojkgänget längst bak i salen bidrog till att förstärka det intrycket genom att skräna lite extra (det var många tjejer i nya gänget). Basrösterna blev lite djupare och det manliga(?) fnittret hördes allt oftare. Jag ska med spänning följa fortsättningen på denna hormonstinna såpa.

För övrigt (för att citera Churchill) vill jag bara påpeka att jag hatar Site Meter!

...till Washington!

Det ska bli härligt. Det enda som stör är att SJ har fräckheten att ta 1200 kronor för tur och retur-biljetter mellan ön och Kastrup. Flygresan tur och retur till USA för två personer kostar tio rosa pengar och då kommer vi betydligt längre än med tåget. Vi får mat och alkohol och sex olika filmer att välja på. Visst ja, glömde gratis strumpor! Undrar vad SJ hade tagit ut om de kunnat köra oss hela vägen, 100 000:-?

Det händer att Fantomen går på stan, klädd som en vanlig man. Och det var precis vad som hände igår kväll. Fast det var Suddagumma och jag som gled in i den dunkande kvällsrytmen i den pyttelilla staden på ön, inte Fantomen. Det var en av dessa kulturhappenings som inträffar med jämna mellanrum i staden. Vi skulle se filmen "Hästmannen" på Folkets Hus. Mer om Hästmannen finns att läsa här.

Det var egentligen Suddagumma och några arbetskamrater som skulle gå men de tyckte det skulle vara roligt om jag anslöt. Snäll och social som jag är ville jag inte missunna dem den lilla glädjen så jag åkte ned och mötte dem utanför bion. Jag hade inga större förväntningar på filmen så jag blev positivt överraskad. Filmmakaren, Peter Gerdehag, var på plats och varnade innan filmen började för att det inte direkt rörde sig om någon Hollywood-action och det kan jag hålla med om! Men jag hade inte tråkigt en enda av de minuter (av de drygt 60) som filmen pågick. En fantastisk gubbe (Hästmannen), en rolig och intressant filmskapare som berättade en hel del kring filmens tillkomst och slutligen en fantastisk film!

Det enda som stör mig när den lilla staden har kulturevenemang är att hälften är där för att ta del av kulturen, den andra hälften är där för att visa upp sig eftersom de anser att de tillhör stadens elit och därför "måste" synas i vimlet. Människorna i den senare halvan är egentligen så korkade att man är tvungen att texta även svenska filmer för att de ska begripa något...

Kvällen avslutades som sig bör med lite eftersnack på en pizzeria.

...blev kvällens film. Igår tittade jag på deja Vu (på rekommendation av Lilla syster). Det var ingen hit, möjligen var jag för trött för att kunna njuta av en film?

Idag, efter avslutat seminarie och inlämnad tenta så var det dags för ohämmad njutningslystnad igen. Kvällen skulle bestå av film, lite te och läsning (av skönlitteratur) hade jag bestämt. Följdaktligen slog jag till med "Eragon". Men hade Lilla s fel igår så hade hon och Leo J definitivt rätt idag. Det var en "Sagan om ringen"-wannabiefilm!

Några oförglömliga repliker: "Förut var du bara en bondpojke, nu är du en hjälte"! (Sagt av prinsessan till bondpojken, ehhh.., jag menar hjälten).

"Ta väl hand om honom"! "Ja, det lovar jag"! (Sagt av den fagra prinsessan till, hör och häpna, draken)!

Visst, det fungerade att slå ihjäl några timmar med den här rullen. Men för allt i världen, betala inte för att se den på bio!

För övrigt har jag ett litet svart hål i kroppen. Kursen är avslutad och det betyder att en av utbildningens, förmodligen, roligaste delar är över. Dessutom är vår grupp splittrad till nästa gång vi sammanstrålar. Redan i kväll har halva gruppen brutit sig ut och hårfärgar på egen hand. Vad fan, är det någon som behöver färga håret så är det väl jag? Skäms på er!

...och jag firar med att slötitta på deja Vu!

...i dagarna tre. Det betyder (bland annat) att jag inte hinner skriva här. Men i morgon ska allt tentaarbete förhoppningsvis vara färdigskrivet. För tillfället är två av tre uppgifter klara. Jag känner mig trött men snuskigt nöjd!

Nu är det dags för grönt te med limesmak och vad-det-nu-hette på TV3. Ni vet den-där-advokaten-som-blev-åklagare...

Igår slog busvädret till här på ön. Vi blev först utan det kommunala vattnet. Jag funderade på att koppla om till brunnsvatten men orkade inte så vi öppnade en flaska vin till maten istället. Sedan försvann strömmen. Detta bekräftade att jag gjorde rätt när jag inte drog igång brunnsvattnet, det behöver pumpas in i huset med en elmotor. Lathet är underskattat!

Det var ganska mysigt att sitta och trycka med täljstenskamin och en massa levande ljus men till slut blev jag rastlös. Det enda jag kom på att göra var att läsa Louw i skenet av brasan. Men kapitel sex i den boken är det tråkigaste jag läst sedan Rövik så när strömmen kom tillbaka efter en och en halv timme var jag ganska glad. Med el i huset igen kunde kvällen avslutas med en film innan det blev dags att sova.

Med risk att jag upprepar mig: Fredagar är speciella!

Grupparbetet blev 99,9% klart igår men det blev sent så jag stannade i stan. Det blev en slökväll med några öl och en film. Sedan fastnade jag i en bok och upptäckte att klockan var 01:30 innan jag släckte. När jag vaknat, duschat och ätit frukost passade jag på att läsa kurslitteratur några timmar innan jag drog hemåt, till ön alltså. Det blir liksom mer lugn och ro i studentlyan än det blir hemma så pluggandet blir mer effektivt.

Men efter en otroligt lång hemresa som inkluderade biltvätt och mathandling så sitter jag här och mår som en prins. En (förhoppningsvis) kanongod potatiskaka står i ugnen. Vitlöksdoften sprider sig medan jag slöar i soffan med datorn i knät och en öl på bordet bredvid. Musikanläggningen eller vad man ska kalla hybridbygget med dator och stereo dundrar ut P.Diddy och Oasis gamla pärla "Masterplan". Efter att ha inhämtat nådigt tillstånd från Lilla S ska här spelas Anna Nalicks "Breathe" också!

Nu måste jag snart lyfta på dököttet och få till en sherrysås och vända några biffar i stekpannan. Men jag ska njuta tio minuter till. Fredagar är njutningsdagar!

Ja, nu är det dags för grupparbete igen efter "julledigheten". Vi är jävligt flamsiga och det märkliga är att till och med Leo J. som har damp reagerar på flamset från systrarna "prata i munnen på varandra" (Lilla syster och Baldertösen). Men jag skulle inte byta gruppmedlemmar vad jag än blev erbjuden. De är bäst! Och i morgon har vi lovat varandra att vara allvarliga, intelligenta och just så där högproducerande som bara vi kan vara!

Grupparbetet avslutades, som sig bör, på Josephs, aka "Pimos". Den mannen är guld värd! Det skulle kunna bli mitt stamställe om jag var här tillräckligt ofta (och om de hade fullständiga rättigheter).

Reklamfolk vill så gärna, men törs sällan, löpa hela linan ut av rädsla att stöta sig med målgrupperna. Så därför, som en tjänst till dem, löper jag i deras lina:



Så tanken var alltså att anspela på lite gammaldags, hederligt snusk. Men så fegade de ur och skrev även "fyra" med fet stil. Hade "Sex i påsen" fått leva sitt eget liv i ensamt majestät med feta stolta bokstäver så hade fler än jag kanske roat sig med att spekulera vidare:

"Nej men så praktiskt, man kan alltså äta upp brödet och sedan använda påsen som kondom. Guuud vad bra"!

"Sex i påsen, hmmm. Nej, det där är något för den nöjeslystna engelska överklassen. Jag och lilla gumman vill inte ta några risker med syretillförseln".

Ja, ni förstår tanken vad? Fazer kunde kanske till och med ha haft en tävling där brödätarna fick skicka in sina egna förslag till sex-slogans. Typ som Arla har alltså. Bästa sexskämten kunde ha publicerats på framtida brödpåsar. Vilken säljhit!

Men som sagt, de fegade ur...

Två bröder åkte med min buss igår. Så här hade nog historien sett ut på "Tjuvlyssnat":

Lillebror, ~11 spelar stolt upp sin nya ringsignal för storebror, ~15. En rasslig dataröst tjuter ur mobilen "I'm hooray and must have a girl".

"Den är så jävla rolig" säger lillebror och skrattar. "Han hurrar och måste ha en tjej". "Vad är det för roligt med det" undrar storebror? Förresten säger han "I'm horny and must have a girl"! Ehhh, jaha? säger lillebror...

Igår kom ett brev där det står att mitt förbetalda (uppringda) internetabonnemang går ut 4/2. Nu har jag fått ett erbjudande om förlängning. Vill jag inte ha det erbjudandet så kommer abonnemanget att automatiskt övergå till ett löpande abonnemang som faktureras kvartalsvis i förskott. Men om jag vill säga upp det då?

Bakgrunden är att jag fick med det här abonnemanget när jag köpte min bärbara för nästan tre år sedan. Jag använde det i två veckor då jag bodde i Göteborg och fortfarande väntade på inkoppling av fast lina via BBB. Sedan dess är det aldrig använt och jag hade glömt bort att det fanns.

Nu skulle jag alltså säga upp det. Men i brevet fanns inte det alternativet som option. Jag surfade beslutsamt in på "Mina sidor" på Telia men inte heller där gick det att säga upp "avtalet". Det kostade mig en kvarts kö i telefonen. Den kvarten hade jag inte tid med så jag köade medan jag lagade frukost. Det fick till följd att jag nu har ont i nacken efter att ha gott med telefonen fastklämd mellan axeln och örat.

För fyra månader sedan slutade vår fasta telefon att fungera. Den gången satt jag i halvtimmes telefonköer vid fyra tillfällen. Dessutom från mobilen som inte är gratis att ringa med. Efter två timmars telefonerande och 14 dagar utan fast telefoni reparerade Telia felet. Någon ersättning har jag fortfarande inte sett till.

Jag hatar Telia!

Min chef ringde igår kväll och undrade om jag kunde ta ett par pass. Svag som jag är svarade jag ja och nu sitter jag här och mumlar surt. Klockan två måste jag åka iväg. 15:30 tar jag upp första passagerarna och är i kungliga hufvudstaden 22.45. I morgon kör jag hemåt klockan tolv och någon gång efter nio på kvällen kliver jag in genom dörren här hemma. Usch! Men pengarna är bra att ha. Dessutom blir lilla mamma glad eftersom jag sover över hos henne. Extra bra förtjänst blir det eftersom jag tar ut en massa pengar i nattraktamente som jag inte gör av med på mat och hotell. Ha, jag är precis som en EU-politiker!

I övrigt är livet bra. Solen skiner och den yngsta kom in på sjuksköterskeutbildningen i Gbg så nu är hon glad och nöjd och kan skaffa sig en studentlägenhet som jag kan övernatta i när jag är i denna fantastiska stad (vilket jag är ganska ofta). Eftersom hon stått i studentbostadskö i fyra år så kan hon välja och vraka. Märkligt system som tillåter köande innan hon ens är behörig att studera på högskola, men bra för henne!

Nu ska jag läsa ett tag innan jag måste iväg. Två veckor kvar till inlämning av både grupparbete och hemtenta (och nästan ingenting är gjort). Ångesten kommer smygande...

Jag läste idag i DN att en massa människor håller på att förvandlas till avatarer i cyberspace. De vacklar omkring i Second Life som osaliga andar. De är som vampyrer, till hälften människor, till hälften något annat. Artikeln

Givetvis blev jag nyfiken och surfade iväg till sidan: Second Life. Efter att ha läst lite instruktioner och registrerat mig så laddade jag ned programmet som behövs för att kunna interagera med andra i SE. Jag har aldrig spelat nätverksspel över Internet och jag har bara hängt över axeln på mina döttrar när de spelat Sims så jag var nog trögare än de flesta nybörjare men efter ett tag hade jag lyckats få på mig kläder, snackat lite med en Italienare som också var ny i den världen och lärt mig flyga. Jag försökte charma en tjej som hette Karina men hon var kallsinnig. Lite senare träffade jag en amerikanska som jag glömt namnet på. Vi hjälptes åt att utveckla flygandet och turistade runt lite innan vi skildes åt. Hux flux hade det gått en och en halv timme.

Jag har nu loggat ut (vilket nog lugnar en orolig Leo J. som ansåg mig för evigt förlorad i cyberspace) och kommit tillbaka till denna värld. Second Life är nog inget för mig. Jag har ju redan två parallella liv och jag trivs med båda. Men förmodligen kommer jag att smyga över till SE någon mer gång i framtiden. Hmmm, vad kan hon ha hetat nu då...

Tack, det räcker nu med ledighet. Jag saknar mina klassisar och vill börja gnugga hjärnor med dem igen!

Fast egentligen går det ingen större nöd på mig. Min hjärna och jag har blivit kompisar igen. Palm och jag trivs utmärkt ihop och jag kan till och med reflektera och analysera medan jag läser. Det kan i och för sig bero på att Suddagumma ifrågasatte min studieteknik: Förut antecknade jag under läsandet, nu läser jag först och antecknar sedan (kapitel för kapitel). Vad självklart det känns när man väl kommit på det! :-$

I morgon är Palm-boken färdigläst och då kastar jag mig över andra halvan av Louw. Därefter är det dags för hemtentaskrivande. Det skulle kännas skönt att ha påbörjat det jobbet innan vi träffas i gruppen!

För att inte det här blogginlägget ska kännas för tungt kan jag meddela att jag lägger ned böckerna nu. Här ska intagas en öl och sedan blir det middag (det luktar Korv Stroganoff från köksregionerna). I kväll blir det Brittisk thriller på trean och sedan kommer del två av världens bästa film (1900) 22.30 på tvåan, missa inte den. Det gäller inte dig, Lilla syster. Du skäller bara om att jag har dålig smak sedan. :-P

Varken lysrör eller aggregatet till elstängslet fungerade enligt vad Suddagumman sa (samtidigt som hon log ett triumferande leende, hon gillar när jag måste resa mig ur soffan). Den följande undersökningen visade att hon hade rätt. Jag fick flytta en fas i säkringsskåpet för att få det att fungera igen. Det och felsökning tog en timme och jag var totalt nedkyld när jag äntligen hittade in till soffan igen. Vilken tur att du och jag är händiga karlar farbror Melker!

Nu har jag fått upp värmen igen (med hjälp av täljstenskaminen) och läst ikapp det förlorade kapitlet i Palms bok. Vilken tur att det finns soffor!

...i alla fall inget som direkt är värt att berätta. Sedan 23:e december har jag nog bara lämnat hemmet tre gånger! I onsdags var vi på bio (som jag berättat om tidigare), i fredags körde jag ena dottern till bussen och sedan gjorde jag en intervju till ett grupparbete (det har jag också berättat om) och igår körde Suddagumma och jag tjugotre mil för att hälsa på en gammal kompis som flyttat.

Det besöket var roligt även om jag drog mig i det längsta. Dels var det en jäkla lång resa och dels skulle halvstormen från västkusten komma över hit till östra sidan under kvällen. Men vi kom hem i tid för att slippa det värsta, även om jag fick hålla hårt i ratten på slutet.

Dagarna går åt till att sova länge, läsa julklappsböcker och plugga...