tisdag, september 12, 2006
Jan Guillou säger att jag pladdrar!
Åtminstone om man får tro Aftonbladet. Och det får man göra (om man vill). Jag gillar egentligen inte kvällstidningar men Göran P. har lärt mig att man ska studera alla former av media. Så här kommer motvilligt en länk:
Guillou: ”Bloggar består av pladder”:
Till er som tror att jag menar statsministern när jag talar om Göran P, kan jag meddela att så fint folk umgås jag inte med. Nej, "min" GP är en utomordentlig lärare på vår institution.
Tillbaka till Guillou nu, så jag inte som vanligt tappar tråden. Visst har han rätt, jag och många andra pladdrar. Men pladdret innehåller ibland små korn av visdom, ibland något som kan få andra att känna igen sig och trivas och ibland innebär det bara en stunds avkoppling. Förhoppningsvis en trevlig stund. Visst finns det vissa bloggare som kan fungera som folkbildare eller axla större uppgifter men de har ofta svårt att synas i mängden, där har herr Guillou en riktig synpunkt. Han har faktiskt ofta (men inte alltid) rätt. Synd att det ofta glöms bort för att han är en osympatisk typ.
Jag ger igen för att han kallar mig pladdrare genom att beskriva mitt första (och kanske enda) möte med Guillou: Jag jobbade som volontär på Fibban. Inte brösttidningen alltså utan den seriösa tidningen, Folket i Bild/Kulturfront. Där skötte jag medlemsregistret, det vill säga jag höll det uppdaterat och stansade adressplåtar för nya medlemmar. Det jobbade tre-fyra tjejer där som var jättetrevliga mot mig. Jag kan ha varit sexton, kanske sjutton år sisådär. En dag kom Jan Guillou instormande och lekte tuppen i hönshuset. Han körde en allmänt sexistisk stil och roade sig med att berätta om tjejernas bröst och rumpor för mig. Vi hade alltså ett "grabbsnack" där. I alla fall han, jag var inte road och som alla vet: The first impression last (eller heter det stands). Jag tyckte, och tycker, att han är mycket osympatisk. Men jag har aldrig tvivlat på hans professionalitet som skribent.
Min professionalitet som skribent är (med all rätt) ifrågasatt av Jan Guillou. Jag är en pladdrare. Å andra sidan är jag ingen osympatisk typ som behöver rampljuset för att må bra utan jag är, som alla vet, en underbar människa! Vi får se vem som vinner i längden Janne. :-P
Guillou: ”Bloggar består av pladder”:
Till er som tror att jag menar statsministern när jag talar om Göran P, kan jag meddela att så fint folk umgås jag inte med. Nej, "min" GP är en utomordentlig lärare på vår institution.
Tillbaka till Guillou nu, så jag inte som vanligt tappar tråden. Visst har han rätt, jag och många andra pladdrar. Men pladdret innehåller ibland små korn av visdom, ibland något som kan få andra att känna igen sig och trivas och ibland innebär det bara en stunds avkoppling. Förhoppningsvis en trevlig stund. Visst finns det vissa bloggare som kan fungera som folkbildare eller axla större uppgifter men de har ofta svårt att synas i mängden, där har herr Guillou en riktig synpunkt. Han har faktiskt ofta (men inte alltid) rätt. Synd att det ofta glöms bort för att han är en osympatisk typ.
Jag ger igen för att han kallar mig pladdrare genom att beskriva mitt första (och kanske enda) möte med Guillou: Jag jobbade som volontär på Fibban. Inte brösttidningen alltså utan den seriösa tidningen, Folket i Bild/Kulturfront. Där skötte jag medlemsregistret, det vill säga jag höll det uppdaterat och stansade adressplåtar för nya medlemmar. Det jobbade tre-fyra tjejer där som var jättetrevliga mot mig. Jag kan ha varit sexton, kanske sjutton år sisådär. En dag kom Jan Guillou instormande och lekte tuppen i hönshuset. Han körde en allmänt sexistisk stil och roade sig med att berätta om tjejernas bröst och rumpor för mig. Vi hade alltså ett "grabbsnack" där. I alla fall han, jag var inte road och som alla vet: The first impression last (eller heter det stands). Jag tyckte, och tycker, att han är mycket osympatisk. Men jag har aldrig tvivlat på hans professionalitet som skribent.
Min professionalitet som skribent är (med all rätt) ifrågasatt av Jan Guillou. Jag är en pladdrare. Å andra sidan är jag ingen osympatisk typ som behöver rampljuset för att må bra utan jag är, som alla vet, en underbar människa! Vi får se vem som vinner i längden Janne. :-P
# posted by Pellepenna @ 17:59 
