A scattering sunshine at a spotless mind

Två intressanta debatter blossade upp på dagens föredrag i skolan:

1. Kommer Lars Leijonborg, trots avlyssningsskandal, sitta kvar efter valet?

2. Vad gör man åt "the gap", (avståndet) mellan olika kulturer i ett mångkulturellt samhälle/annan organisation?

Min bestämda uppfattning är att Lars "the rubber-face" Leijonborg kommer att sitta kvar. Jag menar, vad har de istället? De andra tre folkpartisterna är inte speciellt verbala, eller hur? En av dem, Marit Paulsen, är egentligen inte folkpartist utan skogens eget svar på den goda modersgestalten. Hon hängde på för att göra EU-revolution inifrån. Jävlar vad bra det gick! :| Hennes glansperiod var när hon (liksom jag) arbetade med fosterhemsplacerade barn och gjorde underverk (dock inte jag, i alla fall inte alltid). Det är hårt att se förebilder förminskas till något vardagligt och mindre. Men boken lever kvar (om än svårhittad) och tankarna, medmänskligheten och atmosfären är bestående:
http://www.bokborsen.se/Paulsen,+Marit-begagnad-bok-till-salu3357078.htm

Att fråga om Leijonborg kommer att sitta kvar är alltså ganska naivt. Det är som att fråga vilken laguppställning Örgryte ställer upp med. Va, har de kvar fler än 11 spelare? Eller att fråga hur många supportrar de räknar med i bussen på bortamatchen. Jag känner bara tre ÖIS-supportrar, det blir billigare för dem att ta en taxi! Realpolitik gäller här alltså! Men tack Eva L. för din vadslagning, dina chokladbollar kommer att smaka gott i höst!

När vi talade om gapet mellan olika kulturer i offentliga organisationer (läs samhället) eller i andra organisationer kom jag att tänka på London. Visst finns där problem och visst existerar "the gap". Men de har ändå en sprudlande mångkultur. Det enda överlägsna exemplet jag sett är det maskätna äpplet. Men trots masken Bush så är New York ett föredöme för mig när det gäller kultur och etnicitet. Vilken smältdegel! Men tillbaka till London innan jag förlorar tråden i en kärleksförklaring till NY: De har problem i London med of course, men de lever de facto i ett mångkulturellt centrum med många mixade levnadsstilar påverkade av varandra. Tyvärr har de sin beskärda del av stålhätteförstärkta egon med speciella frisyrer. De har ett stort gap mellan West Ham och Milwall. De har ekonomiska skillnader och segregerade bostadsområden. Men även om gapet finns där så är de medvetna om det och kämpar ständigt emot det.

http://www.suite101.com/article.cfm/4761/90349