A scattering sunshine at a spotless mind

Vad är det med mig? Skolan brukar fungera som injektion. Idag slet och drog den i hjärna och kropp. Fast det beror nog mest på en sen kväll (natt) samt en tidig morgon. Lägg till en lunchpizza och gruppdiskussioner samt direkt efter skolan: Ett urval av det bästa stan har att erbjuda oss jetsetare (Lilla syster, Ängeln och undertecknad alltså) i nöjessvängen. I brist på ett lokalt Stureplan visade sig det bästa vara turistbyrån, systembolaget och polisstationen!

Strange 1: Turistbyrån hade mer material om min ö än de hade om sin stolta stad.

Strange 2: Systembolaget hade mer reklam för att dricka mindre än de hade dricka.

Strange 3: Det var svårare att komma in på polisstationen än det (förmodligen) är att komma ut ur arresten. I själva verket kom vi inte alls in, så svårt var det!

Tröttheten har fått sin förklaring. Nu ska här slöas. Skönlitteratur och TV är på den intellektuella repertoaren. Sedan gäller sängen i skaplig tid för i morgon ringer klockan 06:30. Då ska det nämligen pluggas! Jag och min hjärna är bästa kompisar vid den tiden på dygnet.

Jag noterar för övrigt att det ylas om 30-årskris på en grannblogg. Snacka om i-landsproblem! Vad är problemet i den åldern tro, att inte längre få ropa "Färdig" när man varit på toa? Att plötsligt behöva vara avundsjuk på alla kompisar som fortfarande har finnar? Att inte kunna be någon handla ut på bolaget eftersom man själv kan få ut? Eller omvänt: Att inte få gratis tuggummi om man hinner visa leg innan de frågar? Nej, upp med hakan pojk. Hantera din rullator som en riktig karl!

Jag noterar också för övrigt att Joseph och hans fru är underbart trevliga människor. Så där trevlig är jag också (eller kommer att bli om några år).