A scattering sunshine at a spotless mind

Efter att ha hämtat ut hyrbilen och gnällt lite om den svindyra självriskelimineringen snirklade vi oss ut ur Florens. Vi hade en tretimmars körning framför oss innan vi skulle nå Castiglione della Pescaia och Riva del Sole.

Jag har nog nämnt namnen tidigare men kanske jag ska reda ut begreppen lite bättre: Castiglione della Pescaia är en före detta fiskeby som nu är omgjord till turistby. Nåja, så jävligt är det inte men utveckling är inte alltid av godo.



För tio år sedan när jag var där sist så var det en underbar by med en del turister. Nu har den tyvärr blivit en turistby men med en hel del charm kvar. Fiskarna finns också kvar, både de i havet och de fiskare som fångar fiskarna...




Tjugo minuters promenad norrut från Castiglione della Pescaia ligger en turistanläggning som heter Riva del Sole. Det är en av de allra första folkrörelseägda semesterbyarna som byggdes i början av sextiotalet. Tanken var att "vanligt folk" skulle ha en chans att åka på utlandssemester. Semesterbyar är inte riktigt vår grej men vi hamnade här av en tillfällighet när ungarna var små och Riva del Sole har charm! Visst finns det inslag av "Semesterresan", bland annat såg en av tjejerna en Chi Qong-instruktör hurtigt stå på scenen en morgon i full färd med att instruera sin klass (som bestod av en människa). En kväll hörde vi sång och musik på avständ. Man höll på att kröna miss Riva del Sole! Men vill man inte delta i sådana Lasse Åberg-inspirerade aktiviteter så märker man dem inte. Man märker då bara sitt fantastiska stenhus med den fantastiska verandan i den fantastiska pinjeskogen där det fantastiska havet skymtar mellan träden, hundra meter bort.

Här tillbringade vi resten av måndagen. Vi handlade mat och bunkrade upp i kyl och skafferi occh njöt av att ha ett eget "hushålle" igen. Sedan gick vi ned till stranden och badade. Tänk er 24-25 grader i havet i oktober! Jag finner inte flera ord nu. Bättre att visa med hjälp av bilder: