tisdag, oktober 10, 2006
Resedagboken, dag 5:
Vad tjatigt det är att skriva ikapp så här. Hade hotellet haft en vettig Internetanslutning hade det varit klart nu. Dessutom ligger det liksom i sakens natur att skriva varje dag. Nåja, jag är snart ikapp nu så bli inte uttråkade (det är bara att hoppa över några dagar i så fall). 
Nu låtsas vi att det är onsdag och idag ska det bära av till Pienza och Montepulciano. Det handlade om en resa på cirka 2,5 timma, enkel väg. Båda platserna är lite större byar som klänger högst upp på varsitt berg. De är befästa och omges av murar. Minns jag rätt ligger de i en dal som heter Orca, det vill säga Val d'Orcia. Här krigades och konkurrerades vilt förr så man anar varför byarna ligger så oåtkomligt.
Vi körde först till Pienza och enligt ursprungsplanen skulle vi först gå runt i denna by, äta något och därefter hyra cyklar och på detta ålderdomliga sätt ta oss till Montepulciano. Tack och lov så sprack denna förfärliga ide på att cykeluthyrningen var stängd. Förstår ni vilka backar det är upp till de här byarna? Vi höll i alla fall början av planen, det vill säga vi gick runt i Pienza och fotograferade lite och därefter åt vi på en trattoria.
Med fyllda magar hoppade vi in i bilen och körde till vinets Mecka: Montepulciano! Det var bara trekvarts körning men hade nog tagit tre timmar på cykel. Montepulciano var häftigt. Trånga gränder och vinprovarbutiker i varje kvarter. Vi strövade runt och testade viner och tuggade kex i ett par timmar.
Efter tre-fyra vinbutiker testade jag en grappa som slog ut mina smaklökar så familjen använde mig som packåsna medan de fortsatte provsmaka och handla. Det blev nämligen en hel del smarriga viner som fick följa med oss hem. Mina armar blev uttänjda men nu, efter en vecka, har de fått tillbaka sin ursprungliga längd. Enda nackdelen med Montepulciano var att det var lite för gott om amerikaner. De är ju alltid glada och snälla (om man glömmer Bush och vissa andra) men de låter väldigt mycket och tar plats.
Efter avklarat vinshoppande och tittande i alla gränder var det dags att åka "hem" till kusten igen. Tre timmars körande på snirkliga bergsvägar väntade innan vi kunde få börja laga middag. Det blev sen middag den kvällen. Tyvärr satt vi lite för mycket i bilen under den här veckan men samtidigt är det nödvändigt om man vill se mycket!
Nu låtsas vi att det är onsdag och idag ska det bära av till Pienza och Montepulciano. Det handlade om en resa på cirka 2,5 timma, enkel väg. Båda platserna är lite större byar som klänger högst upp på varsitt berg. De är befästa och omges av murar. Minns jag rätt ligger de i en dal som heter Orca, det vill säga Val d'Orcia. Här krigades och konkurrerades vilt förr så man anar varför byarna ligger så oåtkomligt.
Vi körde först till Pienza och enligt ursprungsplanen skulle vi först gå runt i denna by, äta något och därefter hyra cyklar och på detta ålderdomliga sätt ta oss till Montepulciano. Tack och lov så sprack denna förfärliga ide på att cykeluthyrningen var stängd. Förstår ni vilka backar det är upp till de här byarna? Vi höll i alla fall början av planen, det vill säga vi gick runt i Pienza och fotograferade lite och därefter åt vi på en trattoria.
Med fyllda magar hoppade vi in i bilen och körde till vinets Mecka: Montepulciano! Det var bara trekvarts körning men hade nog tagit tre timmar på cykel. Montepulciano var häftigt. Trånga gränder och vinprovarbutiker i varje kvarter. Vi strövade runt och testade viner och tuggade kex i ett par timmar.
Efter tre-fyra vinbutiker testade jag en grappa som slog ut mina smaklökar så familjen använde mig som packåsna medan de fortsatte provsmaka och handla. Det blev nämligen en hel del smarriga viner som fick följa med oss hem. Mina armar blev uttänjda men nu, efter en vecka, har de fått tillbaka sin ursprungliga längd. Enda nackdelen med Montepulciano var att det var lite för gott om amerikaner. De är ju alltid glada och snälla (om man glömmer Bush och vissa andra) men de låter väldigt mycket och tar plats.Efter avklarat vinshoppande och tittande i alla gränder var det dags att åka "hem" till kusten igen. Tre timmars körande på snirkliga bergsvägar väntade innan vi kunde få börja laga middag. Det blev sen middag den kvällen. Tyvärr satt vi lite för mycket i bilen under den här veckan men samtidigt är det nödvändigt om man vill se mycket!
# posted by Pellepenna @ 09:04 
