onsdag, oktober 11, 2006
Resedagboken, dag 8 och 9:
Jag känner att det är dags att avsluta den här resedagboken så det får bli en komprimerad variant nu:
På lördagen gick vi på marknad i Castiglione della Pescaia. Det är en klassiker som var sig lik i jämförelse med för tio år sedan. Där kan man köpa allt från sidenslipsar till färskt kött och fisk. Den går av stapeln varje lördag nere i hamnen. När ni åker till Castiglione får ni inte missa marknaden!
Resten av dagen ägnade vi åt det som med all säkerhet var årets sista badande i havet. Men att 7:e oktober är sista baddagen för året tycker jag känns helt okej. I ett sådant klimat skulle jag kunna leva jämt!
På kvällen gick vi ut och åt på restaurangen som ligger strax utanför Riva del Sole: The Dune. Jag åt där en gång för tio år sedan men har svårt att lära av mina misstag. Eller rättare sagt, jag tror på det goda hos människorna och antar att det finns en vilja att rätta till saker och ting. Generellt sett har jag nog rätt men det gäller inte The Dunes ägare. Gå inte dit! Vissa saker förändras helt enkelt inte!
Nästa morgon ringde klockan 04:30. Klockan fem vred jag om startnyckeln i bilen och började köra mot Florens där bilen skulle lämnas igen på flygplatsen. Det blev en lång dag. I Malmö träffade vi kompisarna vi sovit över hos på nedvägen och levererade grappa och lite parmesanost. Strax efter åtta på kvällen låste vi upp dörren hemma på ön. Då hade vi varit på resande fot i femton timmar. Det är härligt att resa men man skulle egentligen behöva vila upp sig en vecka efter hemkomsten! Det var dock inte att tänka på. Nästa morgon började föreläsningen klockan tio på universitetet i stan.
Och så var resan slut. Tack för ert tålamod kära läsare.
Visst ja. Några har frågat om vi var och åt på pizzerian där världens vackraste kvinna arbetade så vi fick chans att återse henne. Svaret är tyvärr nej! Vi hittade varken pizzerian eller kvinnan. "Utvecklingen" i Castiglione hade förmodligen sköljt bort denna genuina pizzeria till förmån för alla nya gelaterior, trattorior och övriga restauranger på den nya gågatan mitt i staden. Snyft...
Men jag tycker det är trevligt att leva på gamla minnen av ideal. Hur konstigt skulle det inte kännas att återse världens vackraste kvinna som sliten och rynkig mormor? Visserligen otroligt vacker i sin nya skepnad men på ett helt annat sätt. Minnen bör inte åldras! Därför tittar jag ALDRIG i en spegel!
På lördagen gick vi på marknad i Castiglione della Pescaia. Det är en klassiker som var sig lik i jämförelse med för tio år sedan. Där kan man köpa allt från sidenslipsar till färskt kött och fisk. Den går av stapeln varje lördag nere i hamnen. När ni åker till Castiglione får ni inte missa marknaden!
Resten av dagen ägnade vi åt det som med all säkerhet var årets sista badande i havet. Men att 7:e oktober är sista baddagen för året tycker jag känns helt okej. I ett sådant klimat skulle jag kunna leva jämt!
På kvällen gick vi ut och åt på restaurangen som ligger strax utanför Riva del Sole: The Dune. Jag åt där en gång för tio år sedan men har svårt att lära av mina misstag. Eller rättare sagt, jag tror på det goda hos människorna och antar att det finns en vilja att rätta till saker och ting. Generellt sett har jag nog rätt men det gäller inte The Dunes ägare. Gå inte dit! Vissa saker förändras helt enkelt inte!
Nästa morgon ringde klockan 04:30. Klockan fem vred jag om startnyckeln i bilen och började köra mot Florens där bilen skulle lämnas igen på flygplatsen. Det blev en lång dag. I Malmö träffade vi kompisarna vi sovit över hos på nedvägen och levererade grappa och lite parmesanost. Strax efter åtta på kvällen låste vi upp dörren hemma på ön. Då hade vi varit på resande fot i femton timmar. Det är härligt att resa men man skulle egentligen behöva vila upp sig en vecka efter hemkomsten! Det var dock inte att tänka på. Nästa morgon började föreläsningen klockan tio på universitetet i stan.
Och så var resan slut. Tack för ert tålamod kära läsare.
Visst ja. Några har frågat om vi var och åt på pizzerian där världens vackraste kvinna arbetade så vi fick chans att återse henne. Svaret är tyvärr nej! Vi hittade varken pizzerian eller kvinnan. "Utvecklingen" i Castiglione hade förmodligen sköljt bort denna genuina pizzeria till förmån för alla nya gelaterior, trattorior och övriga restauranger på den nya gågatan mitt i staden. Snyft...
Men jag tycker det är trevligt att leva på gamla minnen av ideal. Hur konstigt skulle det inte kännas att återse världens vackraste kvinna som sliten och rynkig mormor? Visserligen otroligt vacker i sin nya skepnad men på ett helt annat sätt. Minnen bör inte åldras! Därför tittar jag ALDRIG i en spegel!
# posted by Pellepenna @ 22:39 
