A scattering sunshine at a spotless mind

Det låter som en mindre viktig händelse men det är stort! Jag är verkligen utslängd!!!

Det bör kallas för negativ särbehandling. Hade jag varit tjej så hade jag kunnat bo på hotell med mina härliga vänner. Vi kunde ha haft värsta kuddkriget och fnittrat. När vi lugnat oss hade vi burrat upp oss bland kuddarna i sängen och berättat hemlisar halva natten. Vi kunde ha druckit vin och blivit så sega men ändå upplevt gemenskap utan onödiga ord. Vad blev det av detta? Jo, SÄRBEHANDLING!!! Är inte detta snudd på olagligt?

Jag är krossad!

Fast, jag blir ju aldrig krossad (nästan aldrig i varje fall). Jag har med en diktators självklarhet bokat in min grupp på Långholmens gamla fängelse. Där passar åtminstone jag bra. Mina unga och oskyldiga kamrater kanske skulle haft en miljö med mer sociala förutsättningar?