söndag, november 19, 2006
Mina hästnosar har vaktavlösning!
Äntligen fick jag då se själva bytet. Min E. Cyanosticushona har ruvat 11-12 dagar nu och tyckte det var hög tid att maken gjorde sitt. Det tyckte förmodligen inte han. Det första intrycket var att honan var förbannad på hanen. De cirklade runt varandra och hon gjorde utfall mot hans sida. Han gjorde mindre utfall mot henne men det såg mest ut som han gjorde det för att visa de andra att han minsann inte var en toffel. Efter någon minut såg jag att honan släppte ett romkorn som hanen snabbt fångade upp. Sedan kom det ett romkorn var 20-30 sekund ungefär. Vid ett tillfälle blev det ett avbrott då hanen var tvungen att jaga iväg en L. Ocellatushane som är på tillfälligt besök i akvariet. Därefter fortsatte rombytet omväxlande med honans "attacker" mot hanens sida. Efter 3-4 minuter verkar de nu klara.
Vid tidigare tillfällen har jag sett honan söka upp hanen och simma på ett lite vinglande och snett sätt. Första gången trodde jag att hon var sjuk men tydligen visar hon på detta sätt hanen att det är dags för honom att ta över. Han brukar smita undan men tydligen lyckas hon "övertala" honom så småningom.
För er som nu inte begriper ett endaste dugg kan jag berätta att Eretmodus Cyanosticus även kallas för "hästnosciklid". Det är en akvariefisk som är munruvare och de turas om med ruvandet, honan går 10-11 dagar med rom i munnen sedan tar hanen över och går lika länge.
Om jag ska anlägga ett genusperspektiv på händelsen så kan jag konstatera att hanen är en smitartyp. Han vill inte ta över rommen men gör det efter en del tjat. Jag kan skamset jämföra med när barnen var små. Om både jag och Suddagumma var hemma och sov så vaknade jag aldrig när barnen skrek mitt i natten. Men jag gick upp och tröstade om jag blev knuffad och sparkad på. Däremot vaknade jag direkt vid barnskrik om jag var ensam hemma. Instinkt eller inlärd manschauvinism?
Men vad fan, Jag gjorde ändå (motvilligt) ett bra jobb. Och präglingen fungerade till slut. Än idag snor jag runt på till exempel ett varuhus och svarar "jaaa" om något barn skriker "pappa". Och när det gäller fiskarna: Jag tycker hanen gör ett okej jobb. De flesta munruvande fiskarter turas inte ens om, utan där får honan slita ensam och är mager som en anorektisk fotomodell när ynglen äntligen får simma fritt!
Apropå relationer: Nu ska jag korka en flaska Contucci av årgång 2001 så den får lufta. Det är en av de hemburna pavorna från Montepulciano. Hoppas den håller vad den lovar!
Vid tidigare tillfällen har jag sett honan söka upp hanen och simma på ett lite vinglande och snett sätt. Första gången trodde jag att hon var sjuk men tydligen visar hon på detta sätt hanen att det är dags för honom att ta över. Han brukar smita undan men tydligen lyckas hon "övertala" honom så småningom.
För er som nu inte begriper ett endaste dugg kan jag berätta att Eretmodus Cyanosticus även kallas för "hästnosciklid". Det är en akvariefisk som är munruvare och de turas om med ruvandet, honan går 10-11 dagar med rom i munnen sedan tar hanen över och går lika länge.
Om jag ska anlägga ett genusperspektiv på händelsen så kan jag konstatera att hanen är en smitartyp. Han vill inte ta över rommen men gör det efter en del tjat. Jag kan skamset jämföra med när barnen var små. Om både jag och Suddagumma var hemma och sov så vaknade jag aldrig när barnen skrek mitt i natten. Men jag gick upp och tröstade om jag blev knuffad och sparkad på. Däremot vaknade jag direkt vid barnskrik om jag var ensam hemma. Instinkt eller inlärd manschauvinism?
Men vad fan, Jag gjorde ändå (motvilligt) ett bra jobb. Och präglingen fungerade till slut. Än idag snor jag runt på till exempel ett varuhus och svarar "jaaa" om något barn skriker "pappa". Och när det gäller fiskarna: Jag tycker hanen gör ett okej jobb. De flesta munruvande fiskarter turas inte ens om, utan där får honan slita ensam och är mager som en anorektisk fotomodell när ynglen äntligen får simma fritt!
Apropå relationer: Nu ska jag korka en flaska Contucci av årgång 2001 så den får lufta. Det är en av de hemburna pavorna från Montepulciano. Hoppas den håller vad den lovar!
# posted by Pellepenna @ 13:38 
