onsdag, november 15, 2006
Studiebesök i Stockholm, dag 1.
Studiebesök är både kul och intressant. Men slitigt!
Vi startade från Campus halv sju på morgonen. Sedan gick det i ett. Upp till fjollträsk, parkera bussen. Iväg på första studiebesöket som var på Amnesty. Det var ett ganska bra besök. Tyvärr var många trötta och satt och hängde med huvudet. Efter mötet stack vår grupp iväg till Långholmen för att krypa in i våra celler. Vi bodde nämligen på Långholmens vandrarhem. Det är ett gammalt fängelse som gjorts om till vandrarhem och hotell. Det har rykte om sig att vara ett av stadens två-tre bästa vandrarhem och jag gillar det!
Vår grupp bodde alltså i tvåmannaceller. Det var en häftig miljö och priset var okej, knappt 300:- per person. Tyvärr är det som vanligt med vandrarhem, grundpriset är lågt men sedan tillkommer nästan allt. Lakan och handduksset kostade 55 kronor. Ville vi ha städning kostade det en bra slant (vi fuskstädade själva) och ville vi ha frukostbuffé kostade det 80 kronor (vi åt frukost på 7-eleven).
Nå väl, när vi bäddat våra sängar gick jag ut till receptionen och köpte en Weissbier. Jag knackade på hos Songbird och Den onde och höll skrytsamt upp flaska och glas. Songbird skrek ut sin avundsjuka och resultatet blev att de och min cellkompis Anna O. samlade ihop oss ute i ett sällskapsrum med dricka och mackor. Songbird var inte riktigt i form. Trots glädjetjutet när han såg ölen visade det sig att han led av sömnbrist och hade svårt att hålla sig kvar i stolen.
Efter öl och smörgås började vi planera kvällens eskapader i storstan. Krafterna räckte nätt och jämt till att sticka ut på stan och hitta någonstans att äta. Det blev panpizza och lite öl. Mums! På hemvägen lurade jag och Anna O. in Den onde och Songbird på en pub. Songbird kvicknade till under 20-30 minuter innan han sjönk ihop igen. Plötsligt ringde Baldertösen som vi försökt få kontakt med tidigare under kvällen. Nu var tjejerna på G och föreslog lite mingel på deras hotell och en sväng på stan. Tyvärr så var vi helt slut så vi avböjde och vacklade hem till våra celler där vi stupade i säng ganska så omgående.
Vi startade från Campus halv sju på morgonen. Sedan gick det i ett. Upp till fjollträsk, parkera bussen. Iväg på första studiebesöket som var på Amnesty. Det var ett ganska bra besök. Tyvärr var många trötta och satt och hängde med huvudet. Efter mötet stack vår grupp iväg till Långholmen för att krypa in i våra celler. Vi bodde nämligen på Långholmens vandrarhem. Det är ett gammalt fängelse som gjorts om till vandrarhem och hotell. Det har rykte om sig att vara ett av stadens två-tre bästa vandrarhem och jag gillar det!
Vår grupp bodde alltså i tvåmannaceller. Det var en häftig miljö och priset var okej, knappt 300:- per person. Tyvärr är det som vanligt med vandrarhem, grundpriset är lågt men sedan tillkommer nästan allt. Lakan och handduksset kostade 55 kronor. Ville vi ha städning kostade det en bra slant (vi fuskstädade själva) och ville vi ha frukostbuffé kostade det 80 kronor (vi åt frukost på 7-eleven).
Nå väl, när vi bäddat våra sängar gick jag ut till receptionen och köpte en Weissbier. Jag knackade på hos Songbird och Den onde och höll skrytsamt upp flaska och glas. Songbird skrek ut sin avundsjuka och resultatet blev att de och min cellkompis Anna O. samlade ihop oss ute i ett sällskapsrum med dricka och mackor. Songbird var inte riktigt i form. Trots glädjetjutet när han såg ölen visade det sig att han led av sömnbrist och hade svårt att hålla sig kvar i stolen.
Efter öl och smörgås började vi planera kvällens eskapader i storstan. Krafterna räckte nätt och jämt till att sticka ut på stan och hitta någonstans att äta. Det blev panpizza och lite öl. Mums! På hemvägen lurade jag och Anna O. in Den onde och Songbird på en pub. Songbird kvicknade till under 20-30 minuter innan han sjönk ihop igen. Plötsligt ringde Baldertösen som vi försökt få kontakt med tidigare under kvällen. Nu var tjejerna på G och föreslog lite mingel på deras hotell och en sväng på stan. Tyvärr så var vi helt slut så vi avböjde och vacklade hem till våra celler där vi stupade i säng ganska så omgående.
Comments:
<< Home
Songbird är en av de piggaste 30-åringarna i världen.
Jag känner i varje fall ingen annan 30-åring i världen som är uppe i 40 timmar i sträck och sover inte på bussen utan väljer istället att gapa och skrika och ha sig..hahaha
Skicka en kommentar
Jag känner i varje fall ingen annan 30-åring i världen som är uppe i 40 timmar i sträck och sover inte på bussen utan väljer istället att gapa och skrika och ha sig..hahaha
<< Home