söndag, december 31, 2006
Vad är det för skillnad på idag (söndag)...
...och i morgon (måndag)? Vad är så speciellt? Nytt år snart, javisst, men tid är bara en social konstruktion och den finns bara om vi accepterar den.
Begreppet tid är en märklig företeelse. En klocka som tickar fram i exakt hastighet, är nog en av de mest vetenskapliga och torrt exakta saker jag kan tänka mig. Samtidigt upplever vi människor tiden på helt olika sätt i skilda situationer. Det sägs att tiden går fort när man trivs och visst stämmer det. En riktigt bra film gör att vi blir förvånade och tänker ”är den redan slut” när eftertexterna rullar.
Precis som vi upplever att tiden går fort när vi har roligt så går den sakta när vi har långtråkigt. Minns jag inte fel gick tiden väldigt sakta när vi såg ”Det sjunde inseglet” i skolan. När jag diskuterade tidsuppfattning med en kille på en cafeteria så nämnde han ”tandläkartid” som ett exempel på hur oändligt sakta tiden släpar sig fram i tandläkarstolen.
Ibland får tiden total fnatt och kort tid kan bli lång. Tänk när man ser ett rådjur skutta upp framför bilen och man bromsar och bromsar och rådjuret närmar sig sakta, sakta. Vid andra tillfällen upphör tiden att existera på något sätt, eller åtminstone fryser den. Ni vet, den där magiska kvällen med henne med stort H? Den kvällen ni egentligen skulle ha gått på skoldiscot. Vad hände med tiden den gången? Inte flög den iväg och inte masade den sig fram heller. Nej, tiden frös, den stod faktiskt stilla!
Bodil Jönsson har haft samma grubblerier kring tid som jag. Och i sin bok ”Tio tankar om tid” lägger författaren fram sin teori om två sorters tid, personlig (upplevd)
tid och klocktid (egentligen atomär tid). Hon menar att människan är dålig på att ”med sig själv som mätare registrera objektiv klocktid”. Hon skriver också om att vi har inbyggda klockor som går olika vid olika tillfällen och alltså inte är särskilt pålitliga. Här är Bodil Jönsson och jag alltså helt överens, den personliga, inbyggda klockan bär sig underligt åt. Den går fort ibland, den går ibland sakta och rätt vad det är så stannar den till ett slag.
Bodil Jönsson skriver vidare att både den personligt upplevda tiden och den atomära vetenskapliga tiden är lika sanna men den upplevda tiden, hennes ”egenmänskliga tidsuppfattning”, är något hon inte kan dela med andra. Däremot så kan hon använda den mer vetenskapliga klocktiden för gemensam tidmätning vilket är praktiskt om hon till exempel ska stämma träff med någon vid en viss tidpunkt.
Tid är alltså något relevant för de flesta av oss och det får vi nog leva med. Men att något skulle bli annorlunda för att klockans minutvisare hoppar fram ett hack en bestämd "stund" med "ettårs"-intervall, nej det köper jag inte!
Begreppet tid är en märklig företeelse. En klocka som tickar fram i exakt hastighet, är nog en av de mest vetenskapliga och torrt exakta saker jag kan tänka mig. Samtidigt upplever vi människor tiden på helt olika sätt i skilda situationer. Det sägs att tiden går fort när man trivs och visst stämmer det. En riktigt bra film gör att vi blir förvånade och tänker ”är den redan slut” när eftertexterna rullar.
Precis som vi upplever att tiden går fort när vi har roligt så går den sakta när vi har långtråkigt. Minns jag inte fel gick tiden väldigt sakta när vi såg ”Det sjunde inseglet” i skolan. När jag diskuterade tidsuppfattning med en kille på en cafeteria så nämnde han ”tandläkartid” som ett exempel på hur oändligt sakta tiden släpar sig fram i tandläkarstolen.
Ibland får tiden total fnatt och kort tid kan bli lång. Tänk när man ser ett rådjur skutta upp framför bilen och man bromsar och bromsar och rådjuret närmar sig sakta, sakta. Vid andra tillfällen upphör tiden att existera på något sätt, eller åtminstone fryser den. Ni vet, den där magiska kvällen med henne med stort H? Den kvällen ni egentligen skulle ha gått på skoldiscot. Vad hände med tiden den gången? Inte flög den iväg och inte masade den sig fram heller. Nej, tiden frös, den stod faktiskt stilla!
Bodil Jönsson har haft samma grubblerier kring tid som jag. Och i sin bok ”Tio tankar om tid” lägger författaren fram sin teori om två sorters tid, personlig (upplevd)
tid och klocktid (egentligen atomär tid). Hon menar att människan är dålig på att ”med sig själv som mätare registrera objektiv klocktid”. Hon skriver också om att vi har inbyggda klockor som går olika vid olika tillfällen och alltså inte är särskilt pålitliga. Här är Bodil Jönsson och jag alltså helt överens, den personliga, inbyggda klockan bär sig underligt åt. Den går fort ibland, den går ibland sakta och rätt vad det är så stannar den till ett slag.Bodil Jönsson skriver vidare att både den personligt upplevda tiden och den atomära vetenskapliga tiden är lika sanna men den upplevda tiden, hennes ”egenmänskliga tidsuppfattning”, är något hon inte kan dela med andra. Däremot så kan hon använda den mer vetenskapliga klocktiden för gemensam tidmätning vilket är praktiskt om hon till exempel ska stämma träff med någon vid en viss tidpunkt.
Tid är alltså något relevant för de flesta av oss och det får vi nog leva med. Men att något skulle bli annorlunda för att klockans minutvisare hoppar fram ett hack en bestämd "stund" med "ettårs"-intervall, nej det köper jag inte!
# posted by Pellepenna @ 16:02 
