A scattering sunshine at a spotless mind

Min chef ringde igår kväll och undrade om jag kunde ta ett par pass. Svag som jag är svarade jag ja och nu sitter jag här och mumlar surt. Klockan två måste jag åka iväg. 15:30 tar jag upp första passagerarna och är i kungliga hufvudstaden 22.45. I morgon kör jag hemåt klockan tolv och någon gång efter nio på kvällen kliver jag in genom dörren här hemma. Usch! Men pengarna är bra att ha. Dessutom blir lilla mamma glad eftersom jag sover över hos henne. Extra bra förtjänst blir det eftersom jag tar ut en massa pengar i nattraktamente som jag inte gör av med på mat och hotell. Ha, jag är precis som en EU-politiker!

I övrigt är livet bra. Solen skiner och den yngsta kom in på sjuksköterskeutbildningen i Gbg så nu är hon glad och nöjd och kan skaffa sig en studentlägenhet som jag kan övernatta i när jag är i denna fantastiska stad (vilket jag är ganska ofta). Eftersom hon stått i studentbostadskö i fyra år så kan hon välja och vraka. Märkligt system som tillåter köande innan hon ens är behörig att studera på högskola, men bra för henne!

Nu ska jag läsa ett tag innan jag måste iväg. Två veckor kvar till inlämning av både grupparbete och hemtenta (och nästan ingenting är gjort). Ångesten kommer smygande...