A scattering sunshine at a spotless mind

Jag sitter här och försöker tentaplugga. Tyvärr tappar jag fokus hela tiden och kommer på en massa anledningar att prata med folk på messenger, bränna DVD-skivor eller pyssla med annat. Jag hittar inte riktigt tekniken eller motivationen!

Salstenta känns som att gå i mellanstadiet på 70-talet igen. I historia lärde vi oss till exempel namn på kungar och olika årtal men vi lärde oss inte varför saker hände och varför "det blev som det blev" som Göran Palm skulle ha sagt. Nu ska vi dumplugga in en massa fakta för att under en oerhört begränsad tidsperiod komma ihåg det. Sedan försvinner det mesta av "kunskapen" illa kvickt. Min hjärna är lite för gammal för det sättet att "lära". Jag har faktiskt läst all litteratur tidigare. Hade vi haft hemtenta kunde jag använt hjärnan i kombination med litteraturen för att repetera kunskaperna på ett vettigt sätt under praktiskt arbete. Nu känns det bara som att jag försöker lista ut vad andra anser är viktigast.

Som jag ser det finns det två "anledningar" att ha salstenta:

1. Det är lättare och går fortare för lärarna att rätta.
2. Det är "bra" att ha en salstenta då och då enligt en traditionell akademisk myt.

Jag accepterar salstenta när det gäller rent praktiska färdigheter typ "Här är en tabell, vad kan du läsa ut av den". Men att ha salstenta som kräver lite lättare handlag, det vill säga analys utifrån egna åsikter och tankar, kopplingar till litteraturen och så vidare är TRAMS! Visst, jag kan sitta i en sal och skriva men låt mig ha böckerna på bordet och ge mig för fan en ordbehandlare så jag kan flytta runt stycken och radera på ett vettigt sätt. Penna och radergummi är inte min grej.

Tänk om de skulle sätta en forskare i ett låst rum och säga "Forska nu för fan, hoppas du kommer ihåg den litteratur du läst"...