A scattering sunshine at a spotless mind

Vi var nämligen ute i svängen, närmare bestämt på den lokala pizzerian/puben i grannbyn. Jag har faktiskt aldrig varit där och ätit tidigare. Några kompisar ville bjuda oss på middag men orkade inte laga mat så de köpte sig fria från köksslitet genom att bjuda ut oss istället.

Det var riktigt trevligt. Jag fick höra att ägarna först hade dragit sig för att söka fullständiga rättigheter eftersom de hade lyckats bli något slags fritidsgård eller väntsal för traktens lite mer utslagna existenser. Men till slut chansade de, spände ögonen i det lokala buset och förklarade för dem att nu gällde det att uppföra sig. Och chansningen gick tydligen hem. Nicko, Pucko, Sotarn och de andra brukar börja kvällen på puben berättade ägaren. När de börjar bli lite runda under fötterna tipsar ägaren dem om att det är dags att promenera vidare. Då går de snällt hem och fortsätter kröka. Bra, då har de nära till sängen sedan!

Kanongoda pizzor hade de i alla fall, och stora! Jag åt upp hela min pizza och fick sedan svårt att röra mig. Jag ska aldrig mer äta pizza! Nåja, i alla fall inte förrän måndag, då ska jag lura med Lilla syster till pizzerian på campus så vi kan glufsa i oss samtidigt som vi förbereder en opponering.