A scattering sunshine at a spotless mind

Skönt! Fast egentligen är det snudd på roligt att köra buss någon gång ibland. Det är värre på sommaren när jag tvingas arbeta heltid för att bidra lite till hushållskassan.

Jag åkte upp till Stockholm igår och tillbaka till ön idag. När jag hade lastat alla passagerare på Cityterminalen och for iväg så informerade jag lite över högtalarsystemet precis som jag brukar göra. Men idag lade jag till "och börjar bussen fara lite fram och tillbaka på vägen så beror det på att det är kraftig blåst, inte på att jag är nybörjare". (SMHI hade nämligen varnat för stormbyar). När jag stannade på ett den vanliga vägkrogen för lunchpaus så sa en äldre man: "Jag tycker du kör mycket bra, det märks inte att du är nybörjare. Det hade du inte behövt berättat". Tänk så lätt det är att bli missuppfattad. Nu hade förmodligen alla passagerare suttit och varit livrädda under resan och trott att det var första gången jag körde!

För övrigt hände inget som är värt att skriva om. Jo visst ja, jag fick en tant i knät! När jag svängde in vid vägkrogen hoppade hon upp ur sitt säte och gick fram och ställde sig bredvid mig för att hinna först ut genom dörren och få en förstaplats i lunchkön. Jag skulle precis säga åt henne att försvinna bak igen så jag kunde se min backspegel när hon tappade balansen och satte sig rakt ned i mitt knä. Det är mycket svårt att köra buss med en stor tant i knät så det blev lite vingligt ett tag. Tur att farten var låg. Tur dessutom att hon missade växelspaken. Hon blev häftigt generad och bad om ursäkt fyra gånger!