A scattering sunshine at a spotless mind

Jag var tvungen att lämna soffan ett tag för att byta ut badrumslampan, eller takarmaturen som vi elektriker i förskingringen kallar lampor. Vi köpte nämligen en sådan på IKEA igår. Direkt idag på morgonen satte fru Suddagumma press på mig. Jag försökte hävda att det rörde sig om en fast installation och att vi borde tillkalla behörig elektriker, tyvärr köpte hon inte det utomordentliga argumentet. Så nu sitter jag här i soffan med spindelväv i håret och ont i nacken. Men fint blev det, betydligt ljusare än förut. Dock inte så ljust som jag hade hoppats, lampan sitter lite för långt från spegeln. Men det myntet har två sidor: När man blir förståndigare (läs äldre) behöver man mer ljus, å andra sidan blir kombinationen spegel och bra ljus mindre och mindre intressant.

Det är skillnad för en narcissist som Jen G förstås som har speglar på hälften av väggytorna i lägenheten. Sorry Jen, det var faktiskt Ängeln som kallade dig narcissist, inte jag. Jag var till och med tvungen att slå upp ordet. Hmmm, jag kände igen mig lite, läskigt! Är det därför jag inte vill ha för bra ljus vid spegeln?

Jahaja, det var dagens elakhet. Vad ska jag skriva om nu då? Jo visst ja, jag läste på en grannblogg att det jublas och ska anställas piga nu. Men jag har i ett svagt ögonblick hävdat att bloggar inte lämpar sig för politisk debatt så jag biter nu i konsekvensens namn ihop och säger bara mutter, mutter...