A scattering sunshine at a spotless mind

...vilket tydligt visade sig då vi skulle byta plan på Heathrow. Det var en oändlig kö genom säkerhetskontrollen men förstaklasspassagerarna hade en egen liten gräddfil. Jag menar, jag tycker det är helt okej att folk som har råd att betala extra får bättre platser på planet. Men varför ska de behandlas som kungligheter innan de kommit ombord? Heathrows säkerhetspersonal och British Airway är ju inte samma bolag och har inte med varandra att göra. Mycket irriterande!

I alla fall är jag hemma på svensk jord nu, vilket flera av er säkert märkt. Vi kom hem till ön klockan åtta i fredags kväll och var då jäkligt trötta. Det är en lång resa! Redan klockan nio på lördag morgon stack jag till Göteborg för att hjälpa den lilla att flytta in i sin fina studentlägenhet. Med på resan var den stora och en kompis till henne. De hade varit hästvakter åt oss hemma på ön och nu skulle de hem till Gbg igen.

Det var inte så mycket att flytta men det blev en jättejobbig flytt ändå för ingen hade talat om att man behövde nyckel till en grind in till gården. Vi fick alltså bära allt 5-600 meter. Jag lovar att vi var trötta och slitna när det var färdigflyttat. På söndagen skulle jag och den yngsta till IKEA. Jag hade hästtransport på bilen istället för vanlig släpkärra vilket senare visade sig vara bra. Vi fyllde nämligen en vanlig kundvagn plus en sådan där lagerkärra med allt hon köpte. Bland annat var det ett svintungt köksbord. När vi drog ut allt till bilen kom jag på att det var lämpligt att stjäla med vagnarna så vi skulle slippa bära allt över gården igen. Sagt och gjort, vi rullade in båda kärrorna i hästtransporten och resten gick som en dans. På kvällen när jag åkte från Gbg till universitetsstaden så lämnade jag tillbaka vagnarna utanför IKEA.

Väl tillbaka åkte jag på en rejäl feberattack med frossa och hela kitet. Det är lite synd om mig nu!