A scattering sunshine at a spotless mind

Sista tiden har präglats av förkylning och skitväder men idag tog jag fram cykeln igen. Jag är barnsligt glad för min begagnade cykel! Jag känner mig så där fånigt fri när jag slipper sitta instängd i bilen. Dessutom ler alla cyklister mot varandra när de möts. Bilister pekar möjligen finger åt varandra. Men om jag ska vara lite kritiskt granskande mot teorin om leende cyklister så beror nog leendena jag får på att jag själv ler lyckligt och fånigt mot alla. Skit samma, jag ler så gärna först!



Nu börjar till och med den där vidriga statistiken att falla på plats. Så länge jag inte öppnar Djurfeldtboken igen kommer jag att tro att jag faktiskt behärskar ämnet. Tro räcker långt i sådana här sammanhang!

Nej, nu vill jag inte sitta inomhus längre. Jag tar med mig Tursten-deckaren och en öl ut i trädgården.