A scattering sunshine at a spotless mind

...förfinas för varje år. Idag kom jag förbi en kö med två traktorer och femton personbilar genom att slänga mig in på den hemliga grusvägen bakom macken och rallyköra där i 45 sekunder. Jag hann upp på vägen igen precis innan den första traktorn kom ut ur kurvan. Hos köttbutiken behövde jag bara vänta någon minut innan tjejen bakom disken ropade upp ett nummer som ingen hade (någon hade tröttnat på kön och gått ut igen). Precis innan hon skulle ropa upp nästa nummer ryckte jag till och sa "Ojojoj, här står jag och sover". Så log jag och rabblade upp vad jag skulle ha. Nummerlapp behöver man ju sällan visa. Jag tyckte mannen som kom in precis innan mig tittade misstänksamt på mig men det spelade ingen roll, folk tar nästan aldrig strid om en struntsak som en köplats.

Nästa anhalt var systembolaget. Där tjuvar jag aldrig på könummer för där har de air condition! Men idag var kön nästan för kort, min kropp hade precis kommit ned i komforttemperatur innan det var dags att lämna butiken.

Tredje anhalten var lite oplanerad. När jag körde förbi bensinstationen på hemvägen såg jag att det var ledigt vid automatpumpen. Jag ställde mig på bromsen och svängde in. Visserligen hade jag halv tank men man vet inte när nästa köfria tillfälle vid bensinpumpen kommer. Jag förstår hur folk kände sig under kriget när det var bensinransonering och kö jämt, så har vi det på ön två månader varje år!

Men livet på ön är inte vara elände vill jag understryka. Ikväll blir det grillning med ett gäng vänner nere vid havet, åtminstone hoppas vi det. Det har nästan känts som den första sommardagen idag men nu börjar molnen samlas. Lilla syster är som vanligt inbjuden men nobbar som vanligt. Hon är lite för bekväm för att komma över - ungdomen nu för tiden!