fredag, augusti 10, 2007
Cykling och branta stup...
Idag har vi genomfört årets cykling. Det är en tradition som är väl värd att bevara. Visserligen sitter jag hemma på verandan nu med ömmande bak, men vägen hit har inte bara varit slitig och strävsam, utan även trevlig och inspirerande.
Dagen började lugnt och fint med att Suddagumma gick upp runt sju och förberedde matsäck. Jag fick sovmorgon (jag kom ju faktiskt hem sent igår kväll efter min Stockholmsresa). Tio minuter i nio väcktes jag och fick smörgåsar och kaffe. Halv tio ringde det på dörren. Där stod Lisa och Lasse. Dags att ge sig av alltså!
Vi åkte norrut och fick njuta av både lugnt inland och kustväg. Regnet höll sig undan, det var egentligen riktigt lagom när solen vilade upp sig bakom molnen. Den första pausen tog vi efter två timmar: Kaffe och smörgåsar. Efter ytterligare två timmars cykling var det dags att vända hemåt via kustvägen. När vi cyklat en halvtimme längs kusten dök det upp skyltar som fascinerade mig. Det stod "Varning för brant stup". För mig är "stup" ett ord som betyder just brant sluttning. Slår man upp ordet så säger till exempel Susning.nu att stup betyder "Synonym för avgrund, brant". När då Länsstyrelsen sätter upp skyltar som varnar för "brant stup" så varnar de alltså för "en brant brant". Det känns kanske lite övertydligt?
Strax efter skyltarna stannade vi vid en perfekt plats två meter från vattnet. Vi skrämde iväg några tyska turister som fotograferade havstrutar, tände vår engångsgrill och kunde, efter cirka tjugo minuter, avnjuta grillade debrecinerkorvar från vår lokala, tyska leverantör. Dagen blev inte sämre av att Lasse packade upp några kalla öl ur sin cykelväska. De hade överlevt värmen tack vare att de var inlindade i tjocka lager tidningspapper. Efter ytterligare tre timmars cykling var vi nästan hemma, det vill säga vi hade tagit oss till fina hamnkrogen i grannbyn. Där hade den förståndiga dottern Stala beställt bord, så det var bara att slå sig ned och beställa varsin iskall öl alternativt vitt vin (iskallt även det). Efter en stunds smuttande kom Stala körande hemifrån varpå vi kunde beställa middagen.
Nu sitter jag som sagt på verandan och väntar medan vattnet sakta färgas av det grova Oolongtéet. Våra kompisar har nyss stuckit hem till sig efter att ha sett på, och låtit sig inspireras av, våra New York-bilder. De lyllosarna ska dit i slutet på september. Jag blir så vidrigt avundsjuk, det kanske är dags att smita över mellan ett par kurser under höstterminen?
Imorgon ska jag jobba igen men det är lite lyxprägel på det jobbet, jag ska köra bröllopssällskap! Min chef säger att det är okej att det serveras drinkar på bussen. På min försynta fråga svarade han att chauffören får ta max fyra drinkar, vi har ju ett ansvarsfullt jobb. Dessutom varnade han mig för att hungrigt slänga mig över tårtan. Han påstod att det var bruden och brudgummen som skulle skära en tårtbit först av alla, det vill säga innan busschauffören fick ta sin bit. Jag förklarade att jag hade för mig att det var busschauffören och bruden som skar första tårtbiten tillsammans och att chauffören då liksom höll sin hand ovanpå brudens hand vid tårtskärandet. Då förklarade chefen att det visst hade varit så tidigare men att det var förr i tiden. I dagens moderna tradition så var det bruden och brudgummen som skötte tårtskärandet. Däremot är det helt okej att försöka kyssa bruden så fort tillfälle ges!
Dagen började lugnt och fint med att Suddagumma gick upp runt sju och förberedde matsäck. Jag fick sovmorgon (jag kom ju faktiskt hem sent igår kväll efter min Stockholmsresa). Tio minuter i nio väcktes jag och fick smörgåsar och kaffe. Halv tio ringde det på dörren. Där stod Lisa och Lasse. Dags att ge sig av alltså!
Vi åkte norrut och fick njuta av både lugnt inland och kustväg. Regnet höll sig undan, det var egentligen riktigt lagom när solen vilade upp sig bakom molnen. Den första pausen tog vi efter två timmar: Kaffe och smörgåsar. Efter ytterligare två timmars cykling var det dags att vända hemåt via kustvägen. När vi cyklat en halvtimme längs kusten dök det upp skyltar som fascinerade mig. Det stod "Varning för brant stup". För mig är "stup" ett ord som betyder just brant sluttning. Slår man upp ordet så säger till exempel Susning.nu att stup betyder "Synonym för avgrund, brant". När då Länsstyrelsen sätter upp skyltar som varnar för "brant stup" så varnar de alltså för "en brant brant". Det känns kanske lite övertydligt?
Strax efter skyltarna stannade vi vid en perfekt plats två meter från vattnet. Vi skrämde iväg några tyska turister som fotograferade havstrutar, tände vår engångsgrill och kunde, efter cirka tjugo minuter, avnjuta grillade debrecinerkorvar från vår lokala, tyska leverantör. Dagen blev inte sämre av att Lasse packade upp några kalla öl ur sin cykelväska. De hade överlevt värmen tack vare att de var inlindade i tjocka lager tidningspapper. Efter ytterligare tre timmars cykling var vi nästan hemma, det vill säga vi hade tagit oss till fina hamnkrogen i grannbyn. Där hade den förståndiga dottern Stala beställt bord, så det var bara att slå sig ned och beställa varsin iskall öl alternativt vitt vin (iskallt även det). Efter en stunds smuttande kom Stala körande hemifrån varpå vi kunde beställa middagen.
Nu sitter jag som sagt på verandan och väntar medan vattnet sakta färgas av det grova Oolongtéet. Våra kompisar har nyss stuckit hem till sig efter att ha sett på, och låtit sig inspireras av, våra New York-bilder. De lyllosarna ska dit i slutet på september. Jag blir så vidrigt avundsjuk, det kanske är dags att smita över mellan ett par kurser under höstterminen?
Imorgon ska jag jobba igen men det är lite lyxprägel på det jobbet, jag ska köra bröllopssällskap! Min chef säger att det är okej att det serveras drinkar på bussen. På min försynta fråga svarade han att chauffören får ta max fyra drinkar, vi har ju ett ansvarsfullt jobb. Dessutom varnade han mig för att hungrigt slänga mig över tårtan. Han påstod att det var bruden och brudgummen som skulle skära en tårtbit först av alla, det vill säga innan busschauffören fick ta sin bit. Jag förklarade att jag hade för mig att det var busschauffören och bruden som skar första tårtbiten tillsammans och att chauffören då liksom höll sin hand ovanpå brudens hand vid tårtskärandet. Då förklarade chefen att det visst hade varit så tidigare men att det var förr i tiden. I dagens moderna tradition så var det bruden och brudgummen som skötte tårtskärandet. Däremot är det helt okej att försöka kyssa bruden så fort tillfälle ges!
# posted by Pellepenna @ 20:39 
