A scattering sunshine at a spotless mind

Det tycker i alla fall skribenten Victor Johansson i Barometerns artikel. Jag håller inte riktigt med, jag tyckte det var Bo Kaspers som ägde! Det är ett härligt gäng, musiken är kanon och bandets medlemmar är helt utan idolkomplex. De är nästan förvånansvärt vanliga och vardagliga och de låter sin musik vara i centrum istället för att själva försöka synas.

Jen G ville att jag skulle pussa på Bo Kasper från henne men där gick gränsen för vad jag är beredd att göra. Men visst har han charm! ;)

Men Sahara Hotnights då? Jo, de var verkligen riktigt bra de också. De har en oerhörd energi som gör att man förlåter dem när de inte når riktigt ända fram tekniskt. De är bättre i studio men då missar man ju att få se urladdningen de förmår att göra på en scen.

The Ark skulle enligt planeringen bli kvällens höjdpunkt. Men det blev de givetvis inte, inte för mig i alla fall. Men jag hade inte de förväntningarna så jag blev inte heller besviken. Ola Salo påminde oss om att bandet varit på Öland förr: 2000 eller om det var 2001. Mmmm, jag vet. Jag minns det och jag var där. På den tiden var bandet ungt, friskt och fräckt. Idag har de degenererat till ett schlagergäng som satsar mer på show och glamour än på musiken. Riktigt bra var de bara när de körde några gamla låtar, bland annat "Echo Chamber". Att sedan Ola Salo tagit på sig rollen som någon form av frikyrkopastor, som i oändlighet står och mässar om godhet mellan låtarna, gör inte helhetsintrycket bättre. Mentalblasé tror att förfallet kom när The Ark lämnade Queeninspirationen bakom sig. Jag tror han har rätt!

Men som helhet var kvällen kanon! Solen lyste och det var äntligen en riktig sommarkväll. Årets första? En trerätters middag innan konserten satt inte heller i vägen.