A scattering sunshine at a spotless mind

Det är jäkligt skönt att inte sommarjobba längre men det är segt att bara gå hemma också. Hög tid att börja skolan alltså! Men innerst inne känns inte skolstarten hundra procent spännande och utmanande vilket det har gjort tidigare år. Delvis kan det bero på att jag börjar få lite ångest inför studieskulderna; kommer jag att ha råd att ta en master eller måste jag ut och slåss om jobb om ett år? Drabbad av den här stämningen har jag svårt att få saker gjorda. Det gäller både arbete på hus och i trädgård samt läsande inför den nya kursstarten. Dagarna går sakta men veckorna går fort, mycket borde göras men ingenting blir gjort som Fria Pro sjöng för 100 år sedan.

Apropå 100 år, ovanpå allt missmod och elände läser jag i en grannblogg att "...allt var bättre förr. Åtminstone om man ska lyssna på de som börjar bli gamla". Gissa vem som avses med detta lumpna uttalande? Jag funderade på att hänga mig i lampkroken direkt bara för att ge bloggens mamma dåligt samvete. Med eftersom kroken inte lär hålla avstår jag och planerar istället min hämnd! Fyrtionio år är ju trots allt ingen ålder (på en karl).

Hur som helst, ni märker att det är nödvändigt för mig att börja skolan och komma igång igen. På plussidan finns ju faktiskt det faktum att C-uppsatsen hägrar och att studielitteraturen är kostnadsfri även i år. På minussidan ligger att DIF torskade mot det spelförstörande laget Kalmar FF igår. Det senare bör inte kunna påverka mitt liv någon längre stund, åtminstone inte om jag håller mig undan Hemske och Hinken några dagar. De tillhör de retsamma typerna...