lördag, september 01, 2007
Dagarna skenar. Var var jag nu...
...sist jag skrev något? Jo visst ja, Stefan Holm rev (men bara på radio), jag laddade för en höjning av bloggkvaliteten och det skulle bli förfest hos Lilla S!
Förfest blev det. Det var härligt att träffa alla igen, I absolutely adore them! Förutom det lilla missödet att jag och Pelins kompis lyckades fälla Pelin under den dansande språngmarschen på väg mot festivalen så var det på det hela taget lyckat. Inne på festivalområdet tyckte en två meter lång Halmstadsbuse att han skulle trycka upp mig i ett stängsel. Men vem kom och räddade mitt liv om inte lilla My. Det visade sig att hon hade kontakter i Halmstadsmaffian, åtminstone kände hon den drummel som attackerade mig. Han visade sig vara ganska trevlig. I övrigt så var festivalen kul men banden hade jag klarat mig utan. Eller banden förresten, det ena hade nog spelat innan vi dök upp, så bandet är nog ett mer korrekt uttryck.
Av någon anledning orkade jag inte skriva en rad i bloggen dagen efter festivalen. Jag satt mest missmodigt i fotöljen och tittade på ett par Steve Maddenskor som var indränkta i lera. Jeansen hade klarat sig bättre: Allt tyg ovanför knähöjd var lerfritt...
Igår var jag åter en skötsam samhällsmedborgare som fraktade busspassagerare till Göteborg. Tretton och en halv timmes arbetsdag gjorde att det inte heller igår blev tid att skriva (det hände inte heller något att skriva om). Men nu är jag ikapp!
Slutligen, ni som försöker ringa mig på mobilen: Jag ser alla samtal (tror jag) men jag kan inte höra någon tala och ni kan inte heller höra mig tala. Jag köper en ny mobil så fort jag bara hinner. SMS fungerar tills vidare!
Förfest blev det. Det var härligt att träffa alla igen, I absolutely adore them! Förutom det lilla missödet att jag och Pelins kompis lyckades fälla Pelin under den dansande språngmarschen på väg mot festivalen så var det på det hela taget lyckat. Inne på festivalområdet tyckte en två meter lång Halmstadsbuse att han skulle trycka upp mig i ett stängsel. Men vem kom och räddade mitt liv om inte lilla My. Det visade sig att hon hade kontakter i Halmstadsmaffian, åtminstone kände hon den drummel som attackerade mig. Han visade sig vara ganska trevlig. I övrigt så var festivalen kul men banden hade jag klarat mig utan. Eller banden förresten, det ena hade nog spelat innan vi dök upp, så bandet är nog ett mer korrekt uttryck.
Av någon anledning orkade jag inte skriva en rad i bloggen dagen efter festivalen. Jag satt mest missmodigt i fotöljen och tittade på ett par Steve Maddenskor som var indränkta i lera. Jeansen hade klarat sig bättre: Allt tyg ovanför knähöjd var lerfritt...
Igår var jag åter en skötsam samhällsmedborgare som fraktade busspassagerare till Göteborg. Tretton och en halv timmes arbetsdag gjorde att det inte heller igår blev tid att skriva (det hände inte heller något att skriva om). Men nu är jag ikapp!
Slutligen, ni som försöker ringa mig på mobilen: Jag ser alla samtal (tror jag) men jag kan inte höra någon tala och ni kan inte heller höra mig tala. Jag köper en ny mobil så fort jag bara hinner. SMS fungerar tills vidare!
# posted by Pellepenna @ 09:34 
