A scattering sunshine at a spotless mind

...eller är det möjligen 115 år som vårt hus fyller i år? Hmm, jag törs inte säga exakt, det är svårt att se den sista siffran. Antingen står det 1892 eller också 1897. Oavsett vilket så är hög ålder synonymt med vissa brister och skavanker (det är bara att se på mig)! I går kväll satte det igång att tokblåsa och jag skruvade upp effekten på värmepannan innan jag hoppade i säng. Det hjälpte förmodligen en hel del men resultatet blev inte särskilt fantastiskt för i morse var det 15,6 grader när jag gick upp. Nu, fem timmar senare och efter en del eldande i täljstenskaminen, är det 18,3 grader. Usch, det börjar bli svettigt och kvalmigt! Så trots en hel del renoverande och slitande genom åren så är gammal ständigt äldst. Det vore kanske bättre att kasta på en tändsticka och bygga nytt? Med andra ord, ta fram er julklappsönskelista och stryk ett tjockt streck över "Ett gammalt mysigt hus på landet".

För övrigt är det väldigt trevligt att få vara här och blogga lite igen. Veckan har varit jäkligt jobbig och det har inte funnits många minuter fritid över till bloggande. Jag har vid något tillfälle sagt att veckan varit vedervärdig men det är inte sant. Även om den har varit slitig så trivs jag väldigt bra med att arbeta ihop med Jen G och att få lunchpaus ihop med Lilla S och Ängeln. Mera sånt men aningen mindre jobb tack!

Nu ska jag fortsätta arbeta med att få upp mitt tredje U-paper till ett G. Vad är det för fel på kombinationen jag och paper egentligen?