A scattering sunshine at a spotless mind

...åtminstone under några dagar, kanske en vecka? Det liv jag lever nu är så förbannat strävsamt! Det kryllar av krav och skyldigheter. Jag ska inte behöva stå ut med sådant, jag är ju kille!

Vad är det nu jag gnäller om undrar ni. Jo, jag har precis klarat av att skriva om mitt U-arbete med den där dumma Wasko. Den halvtimme som jag skulle lägga på det idag blev (så klart) en och en halv timme. Sedan fick jag en liten påstötning om att det faktiskt var min städhelg. Nu har jag dammsugit halva huset och kände att det var dags för paus. När jag så småningom har dammsugit klart måste jag titta över vår forskningsöversikt en sista gång samt öva in ett litet seminarieanförande. Därefter är det dags för middagen. Det är min tur att laga idag. I kväll blir det telefon- eller msn-möte med Jen och innan dess måste jag ut och ta reda på vad jag har för däck på SAAB;en (för att kunna beställa nya vinterdäck) och på traktorn (för att kunna beställa snökedjor).

Veckan som kommer blir likadan. Seminarium, möte, en massa läsande, sätta igen fönster på sjöboden, byta däck på Toyotan, sätta upp snöpinnar, fixa en baktyngd till traktorn och få på snökedjorna med mer.

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh (primalskrik), kan ingen stoppa klockorna ett slag?