tisdag, november 13, 2007
Kan man vara 49 år och emo?
Det är tveksamt, eller hur? Hur som helst så är My Chemical Romance riktigt, riktigt jävla bra. Jen snubblade över dem när vi skulle ta reda på vad emo egentligen står för. Vi inbillar oss nämligen att vi kan få lite mer respekt (och i förlängningen bättre intervjuer) om vi begriper lite om ungdomarnas villkor när vi träffar dem i samband med C-uppsatsen. Vi ska skriva om medieanvändning och identitetsskapande hos unga kvinnor, därav intervjuerna.
Men tillbaka till emo. Jag tror jag skulle passa som det. Vi hittade en ganska ironisk tidningsartikel som listade några kriterier:
• Svarta eller randiga kläder? Check, åtminstone en del svart och mycket randigt.
• Snedlugg som täcker halva ansiktet samt kolsvart hår? Oh ja, absolut. Fast mitt hår är något kortare och det svarta är mer stålgrått liksom. Men nästan samma. Nåja, i alla fall hår! (Y)
• Olycklig? Nja, egentligen inte. Men jag gillar att vrida mig under sorgsna låtar.
• Citera deppiga låtar och känna igen mig i varje text? Check! Fast jag glömmer texterna ibland.
• Förbruka ett kilo kajal i veckan? Nej tyvärr. Men jävlar vad häftigt om jag vågade!
• Lyssna på de här banden: My Chemical Romance, Taking Back Sunday, Dashboard Confessional m.fl? Jag håller ju på. Men har bara hunnit till MCR än så länge.
Hittills tycker jag att jag borde kunna vara den perfekta emo-aren. Problemet uppstår först när jag läser att emo uppstod när en del band bröt sig ur punken för att få skriva något känslosamt istället för att "bara" skriva samhällskritisk musik. Hmm, jag köper inte hela konceptet i så fall, jag vill ju kritisera samhället. Men what ever, MCR är kanonbra och nu ska jag leta upp och lyssna på lite andra band. Forskning är visst roligt! :D
Men tillbaka till emo. Jag tror jag skulle passa som det. Vi hittade en ganska ironisk tidningsartikel som listade några kriterier:
• Svarta eller randiga kläder? Check, åtminstone en del svart och mycket randigt.
• Snedlugg som täcker halva ansiktet samt kolsvart hår? Oh ja, absolut. Fast mitt hår är något kortare och det svarta är mer stålgrått liksom. Men nästan samma. Nåja, i alla fall hår! (Y)
• Olycklig? Nja, egentligen inte. Men jag gillar att vrida mig under sorgsna låtar.
• Citera deppiga låtar och känna igen mig i varje text? Check! Fast jag glömmer texterna ibland.
• Förbruka ett kilo kajal i veckan? Nej tyvärr. Men jävlar vad häftigt om jag vågade!
• Lyssna på de här banden: My Chemical Romance, Taking Back Sunday, Dashboard Confessional m.fl? Jag håller ju på. Men har bara hunnit till MCR än så länge.
Hittills tycker jag att jag borde kunna vara den perfekta emo-aren. Problemet uppstår först när jag läser att emo uppstod när en del band bröt sig ur punken för att få skriva något känslosamt istället för att "bara" skriva samhällskritisk musik. Hmm, jag köper inte hela konceptet i så fall, jag vill ju kritisera samhället. Men what ever, MCR är kanonbra och nu ska jag leta upp och lyssna på lite andra band. Forskning är visst roligt! :D
# posted by Pellepenna @ 17:58 
