A scattering sunshine at a spotless mind

...men nu stryper jag bloggandet, åtminstone för ett tag framöver. Det känns inte som om jag lyckats nå upp till den standard jag hade förväntat mig av mig själv efter ett antal självcentrerade inlägg av typen dagbok. Det där viktiga som man egentligen vill förmedla skymtar bara förbi i var tionde inlägg eller så.

I väntan på inspiration och patos ligger jag alltså lågt. Det är inte samma sak som att säga att jag härmed slutar blogga, har jag något viktigt att säga kanske det emellanåt hamnar här. Men som ni alla vet så handlar bloggandet om rutin, om att finnas där med regelbundna inlägg så att läsarna inte söker upp mig i onödan gång efter gång. Vill jag synas så krävs den regelbundenheten. Och jag vill synas, och helst betyda något, men vill jag synas i bloggsammanhang? Fan vet...

Well, på återseende om det seendet återkommer i bloggform. Annars ses vi säkert framöver på trycksvärtebarrikaderna där ute, någonstans i det offentliga rummet!