A scattering sunshine at a spotless mind

...när jag stod och sålde bussbiljetter innan avgång. Det kom en gammal synskadad man med vit käpp, trevandes sig fram i kön. Han sa sitt namn och jag checkade av honom mot listan med förbokade passagerare. Jag sa vad det kostade och han höll fram plånboken och sa "Du får ta pengarna själv". Jag tog pengarna och var noga med att tala om hur mycket jag tog, vad han fick tillbaka i växel och var jag la hans biljett. Kön följde nyfiket händelseförloppet. Precis när jag skulle vända mig till nästa man i kön sa han "Har jag betalat för två nu"? "För två" sa jag undrande samtidigt som en dittills osynlig hustru steg fram bakom honom. "Men det står bara en person på listan, har du verkligen bokat för två" undrade jag. Sedan tittade jag en gång till på listan och upptäckte att det faktiskt stod skrivet 2 pers. Då utbrister jag: "Nej förlåt, nu ser jag att det är bokat för två, det är jag som är blind". Pinsamt, som sagt. Vad säger man? Jo: "Och när jag ändå står här och ber om ursäkt så passar jag även på att be om ursäkt för min olämpliga metafor". Då log han lite...

...med bussen. Jag är uppe framåt midnatt. Mamma och jag hinner säga "hej" och "god natt". I morgon hinner vi i och för sig umgås några timmar, sedan är det bussen hem igen. Efter avslutad resa och städning är jag tillbaka hemma runt tio på kvällen. Är det livet? Jag längtar tillbaka till skolan!

...åtminstone två dagars ledighet. Det är väl allt man kan begära för stackars studenter som till varje pris ska hålla igång Sverige sommartid. Detta firades med sov- och ligga-kvar-i-sängen-och-läsa-morgon. Jag blev "väckt" klockan tio av en dotter som meddelade att frukosten var klar. Frukosten bestod av äggröra, kryddiga korvar, filmjölk, jordgubbar och kaffe och den avnjöts ute på verandan. En perfekt start på dagen!

För ett par timmar sedan anlände syrrans två döttrar. Nu är det fem kvinnor i huset, det är trivsamt. Vi har precis hunnit grilla och äta middag: Något mört och halvblodigt oxkött serverades tillsammans med färsk kokt potatis, grönsaksknyten, sallad och spanskt Riojavin. Mums!

Nu har jag dragit mig tillbaka en trappa upp där jag ska avnjuta fotboll. DIF ska spela skiten ur Örebro. Det ska bli underbart att se (sorry Sofia)!

...på den här dagen!

Vi har slöat ikapp våra trötta kroppar som inte fick lägga sig före 02:00 och inte fick sova för grannarna före 03:00. Dagen blev bättre när vi fick satsa på matlagning. Solen tittade äntligen fram så vi grillade och åt ett antal olika sallader till köttet. Jag tordes smutta på lite vitt vin också. Ett glas fick dock räcka, i morgon är det tidiga turen.

Skönt att midsommar är över för den här gången. Grannens juniorer verkar ha tappat entusiasmen efter fyra partykvällar i rad. Ambulansen var förbi dem igår natt och tog med sig några överförfriskade själar, det kanske bidrog till kvällens lugnare tempo?

Nu tar vi en kvällspromenad, sedan blir det kväller!

...under resten av midsommar. Nej förresten, båten ska i sjön och måste rullas dit via grannbyn. Men för övrigt håller jag mig undan turistinvasionen!

Igår körde jag buss fram och tillbaka till Göteborg som vanligt. På hemvägen var det en galning som försökte köra om mig när två filer gick ihop till en. Jag höll åt sidan så gott jag kunde men det hjälpte inte, han höll på att fasta mellan räcket och bussen lik förbannat. På något sätt tyckte han att det var mitt fel att han tvingades ligga bakom bussen för han blinkade flera gånger med helljuset och låg toknära för att markera sitt missnöje. Till slut blev jag lite sur så efter rondellen, där det blir kameraövervakad 70-väg, höll jag max 40-50 och lade mig mitt i filen så han inte kunde köra om. Efter en halv minut körde jag åt sidan så mycket jag kunde och då kom han ju farandes som en bålgeting i sin BMW. Han hann säkert accelerera upp i 90 innan han kom om min buss och fick syn på hastighetskameran. Då tvärnitade han och låg sedan snällt framför mig i 70 bra länge. Vi bussförare är lättroade!

När jag fått avlösning och skulle köra hem firmabilen till ön fastnade jag i midsommartrafiken. Istället för 45 minuter tog resan två timmar. Folk slängde ölburkar rakt ut från bilarna vartefter de drack ur dem. I vägrenen pinkade folk och gick sedan ikapp sina kompisar i bilarna. När jag äntligen kom hem till byn hade sommargrannens ungar fest för tredje kvällen i rad. Kvart i ett gick jag över och röt till. Tystnaden kändes befriande.

Nu är jag alltså ganska trött på folk så därför håller jag mig i byn. Men vi har kompisar som sover över hos oss och ett gäng till borta i huset på ängen så det blir ändå lite socialt liv ikväll.

Dessa tester, varför kan jag inte låta bli dem? De är som horoskop, omöjliga att ta på allvar - omöjliga att låta bli! Så här är jag:


Jag är alltså:



"Jag gillar att prata med andra", ja jag är nästan patetiskt intresserad av människor. Fast egentligen är jag inte patetisk för vissa älskar jag, andra kan dra åt helvete.

"Jag gillar att ha struktur och ordning i mitt liv". Mmmm, jag är något så sällsynt som en känslostyrd perfektionist. Allvarligt talat testskapare på Zapera: Även om det spontant låter som jag så finns inte sådana djur!

...för allt jag vill göra. Sommaren är trevlig men samtidigt hemsk. Mitt inrutade lagom-liv med studier förbyts mot ett kaos av krav. Jag ska arbeta och dra in lön samtidigt som jag ska göra rätt för mig här hemma med trädgårdskötsel, matlagning, diskning och dammsugning. Dessutom ska jag hinna vara social och ta upp alla dessa kontakter som börjat rinna ut i sanden. Det vill säga, de där vännerna man träffar cirka en gång om året men som man ändå inte vill vara utan.

Men tanken var inte att detta skulle bli ett gnällinlägg. Jag skulle bara förklara varför det inte blir så mycket bloggande just nu. Mitt i all brådska så är det ganska roligt också. Jag gillar att tjejerna bor hemma över sommaren (så länge de inte ska bestämma över mig alltför mycket). Jag gillar att den gamla tanten kramar om mig när hon går av bussen för att jag hjälpt henne hundra gånger med säkerhetsbältet. Jag gillar när kompisar kommer och sover över några nätter kring midsommar fast det innebär att vi får städa och tömma gästrummet, vilket tar flera timmar, för att det ska fungera.

Samtidigt som jag återknyter kontakter med gamla kompisar får jag slita för att hålla kontakten med klassisarna. Jag missade ju American Idol igår på grund av trötthet, (ett happening som är oerhört stort och viktigt) sorry Lilla S. Ängeln fladdrade förbi som hastigast, Artigas är online titt som tätt, den svarte exklassisen värmer med sin närvaro men Jen Grusplan och de flesta andra är försvunna. 5-6 av normalt 20 klassisar är på messenger. Vad händer, tar elektriciteten slut över sommaren eller är det irl-livet som konkurrerar ut de artificiella kontakterna? Nu vet jag, de lider av samma symtom som jag: Tidsbrist förstås!

...på riktigt. Invigningen blev Göteborg tur och retur. Idag var det inte äckelvarmt på bussen utan mer normalvarmt, skönt! Nästan framme, det vill säga på sträckan mellan Liseberg och avfarten mot Nordstan, var det tokmycket trafik och hälften var nog turister. Det höll på att bli krockar tre-fyra gånger på de kilometrar det handlar om. Men bromsfoten och skallen var pigga och samarbetade så jag slapp bli inblandad i något krockande.

På hemvägen var det kaos på E6-E20 som vanligt. En långtradare hade fått fel på bromsarna och stod stilla mitt i ett körfält. Det betydde 25 minuters försening. Efter att ha kommit av motorvägen hamnade jag bakom en timmerbil som lusade fram i 75-80 på 90-väg. Det tog 15 minuter innan han slängde sitt äppelskrott och svängde in mot kanten så jag kunde köra om, grrr!

Nu är jag äntligen hemma, bättre sent än aldrig.

Idag har jag gjort det som min favoritlärare Göran P rekommenderar; jag har läst lite skvallerpress. Jag gör det i ärlighetens namn regelbundet och då handlar det mestadels om den så kallade nyhetstidningen Aftonbladet (men då till 90 % om sportsidorna). Dagens skörd slår dock alla rekord:

1. "Sanningen" om Bush klocka. Enligt artikeln anklagas det albanska folket "helt orättfärdigt – för tjuvaktighet av medier världen över". Observera att historien bygger på galna journalister som tror sig avslöja viktiga händelser när de studerar "avslöjande bildbevis". Observeras också att Aftonbladet är ett av dessa orättfärdiga medier som anklagar det albanska folket! I går tillbakavisades påståendet att Bush hade blivit rånad: "Det är absolut inte sant" sa en amerikansk ambassadtjänsteman i Tirana. "Någon förklaring gavs dock inte" säger Aftonbladet. Varför i hela fridens namn skulle Bush förklara varför han tar av sig sin klocka?

2. Fotbollslandslagets Jenny Engvall har badat topless och lovar "att inte göra om det"! Vad utomordentligt intressant! Här har "reportern" Emil Karlsson visat varför just han har tjänat ihop till en egen bildbyline. Pulitzerpriset nästa för Emil kanske? Nej visst,nä. Alla har ju bildbyline!

3. Rubriken på ett multimedieinslag på Aftonbladets webb är: "Tiger om kärleksbarnet med sin Elin". Först trodde jag att det var en kändis som vägrade uttala sig för kvällspressen om sitt privatliv. Sedan insåg jag tyvärr att "Tiger" inte syftade på "förståndig nog att hålla käft om sitt privatliv" utan på golf-yuppien Tiger Woods. Tyvärr teg han inte utan lät munnen gå. Som av en händelse hade Aftonbladet en artikelhänvisning i anslutning till filmklippet: "Tiger rikaste idrottaren i USA" och med underrubriken: "Tjänar 784 milj om året". Var det apropå kärleksbarnet alltså? Jaja, grattis Tiger, i Sverige hade det kvalificerat dig för barnbidrag, här tar vi hand om våra rika på ett mycket jämlikt sätt!

Nu har jag läst kvällspress Göran P. Jag försökte verkligen, förlåt att jag spydde på skorna men de är lätta att duscha av. Nästa gång tar jag gummistövlarna!

Ibland tror de att de är sjuka och vet ni vad de gör då? Jo de kontaktar sjukvården, sickna stollar. Varför ska de jämt tjata på oss, vi har ju inga resurser!

Ja ungefär så där lät det (om man läste mellan raderna) när jag ringde vårdcentralen för att be dem titta på ett födelsemärke.

"Ojojoj", sa hon som ringde upp mig. "Jag ser att du har NN som husläkare och han sitter ju på vårdcentralen i grannbyn".
"Jaha du" svarade jag. "Anar jag ett olösligt problem här eller var det bara en reflektion från din sida"?
"Nja, men du har ju ringt till den här vårdcentralen".
"Ja, jag har nämligen inte valt husläkare och om ni har tilldelat mig en läkare som arbetar på en vårdcentral som jag inte tillhör kan man knappt kalla det för husläkare, eller hur"?
"Nej, det har du kanske rätt i".
"Kan du boka en tid till mig eller måste jag ringa min så kallade husläkare på den andra vårdcentralen nu då"?
"Jag kan boka en tid till dig. Hmmm, skulle du kunna höra av dig till oss efter midsommar, vi har dåligt med personal nu men får förstärkning då".
"Ja men efter midsommar ökar ju folkmängden här med 7-800%. Menar du att ni får åtta nya läkare då"?
"Det har jag inte sagt men som jag ser det har vi bättre med tid då".
"Okej, jag återkommer om den eventuella cancern inte spridit sig så mycket att jag har svårt att gå eller om jag inte löst det på annat håll. Det var ett intressant samtal, tack och adjö".

Därefter ringde jag länssjukhusets hudmottagning:

"Hej, jag undrar om ni har drop-in för att besiktiga födelsemärken, jag vet att ni haft det tidigare"?
"Nej, tyvärr. Det blev för mycket jobb för oss".
"Aha, så synd, stackars er. Men då vill jag beställa en läkartid"
"Det går tyvärr inte, du måste ha remiss från din vårdcentral".
"Men anledningen till att jag ringer är att de på min vårdcentral tyvärr inte har tid att ta emot mig. Anar jag en perfekt borgerlig lösning på den dyra sjukvården eller har jag bara haft otur"?
"Du kan ringa privatläkare NN, hon är mycket duktig och har kanske tid".
"Tack för tipset, du är mycket vänlig. Adjö"!

Ja, jag börjar tro på mig själv: De har ta mig tusan hittat den ultimata ekonomiska lösningen för den dyra sjukvården!

...framförallt när jag tagit del av politiska rapporter och diskussioner i medierna. Det har nog att göra med att jag inte gillar yuppies som satsar på sig själv, rasister och nassar som slår ned andra än sig själv, maskerad tok-"vänster" som förstör för andra - inte bara för sig själv och så vidare. Därför blev jag extra glad när Claes Borgström, tillsammans med sin fru, gör något bra igen. De gifter sig nämligen! Med några enkla och självklara rader lyckas han få Fälldin, Troedsson, Svensson med flera att framstå som de reaktionära mörkermän de är! I och för sig var det ganska lätt att se igenom deras debattartikel utan Borgströms hjälp men några kanske inte upplevde att hjärngänget avslöjade sig och då är det alltid bra att analyshjälp finns att tillgå.

Som en mindre allvarlig del av min mediedag väntar matchen Djurgården-Göteborg om ett antal timmar. Fotboll är faktiskt också viktigt! Patetiskt? Nej jag tycker faktiskt inte det. Visst måste man ha distans till idrott men man behöver inte bli så distanserad att man finner sig sitta och applådera artigt när motståndarna gör mål. Det är patetiskt, känslorna ska svalla! Vinner DIF ikväll ska jag reta Andjoh, Hinken och Lill-Per. Vinner Blåvitt kopplar jag ned mig från nätet och drar ut jacket!

...och nu ska vi få vårt. Det innebär en kvarts cykeltur upp till lokala krogen, ni vet den där med havsutsikt och uteservering. Vi har stämt möte med kompisar och vi ska äta och ta ett par öl (bara en för mig, jag ska ju köra i morgon).

...ser jag när jag nu läser mitt inlägg igen. Ska sanningen fram är jag ganska bitter idag med. Eller rättare sagt desillusionerad, det glada humöret har återvänt till slut.

Min ledighet mellan skola och busskörande blev kort. Chefen ringde idag och bad mig rycka in redan i morgon. Jag skulle köra ett fotbollslag till deras bortamatch 10 mil härifrån. Sedan skulle jag sola och se på fotboll eller göra vad jag ville i några timmar för attt sedan köra hem dem igen. Jag sa ja av någon outgrundlig anledning, förmodligen därför att jag behöver pengarna. Men några timmar efter telefonsamtalet bytte jag bort fotbollsresan mot en tur och retur-resa till Göteborg på söndag. Det är mycket roligare och ger mer i lön. Så nu har jag tre Göteborgsresor att se fram emot under en vecka. Synd att man bara hinner fika och strosa runt en timme i denna fantastiska stad.

Idag avslutade vi år två med ett seminarium kring B-uppsatserna. Vi var ganska kaxiga i vår grupp och kände att vi hade nått ända in i kaklet. Så här i efterhand är vi inte alls lika säkra. Vi opponerade på en grupp som på ett elegant sätt hade beskrivit en organisations förändringsarbete. Vi menade dock att de var deskriptiva, saknade analys och att de, i brist på slutdiskussion, inte pekade framåt och missade att diskutera "vad betyder då detta". Det var i jämförelse med deras arbete vi kände oss så där äckligt nöjda. Detta för att vi hela tiden hade frågat oss själva: "Förklarar vi det här tillräckligt bra"? "Är vi tillräckligt analytiska"? Döm om vår förvåning när vi fick god kritik av våra opponenter men utsattes för detaljkritiktrams av den lärare som hade hand om arrangemanget. Den läraren är för övrigt känd för att hata detaljtrams!

I vår kursplan står det:

Uppsatsprojekt, 5 p: Kursen avslutas med ett gruppbaserat uppsatsprojekt. I uppsatsen ska studenten visa att han eller hon behärskar forskningsprocessens olika delar.

Vad är då forskningsprocessens olika delar? Jag menar att dessa delar är:

- Val av ämne, syfte och frågeställning
- Insamling av data
- Sammanställning och analys
- Presentation av fakta, tolkning och diskussion.

Om man inte klarar att följa alla stegen ovan kan man inte komma ifråga för mer än G enligt min tolkning. Om man däremot behandlar samtliga steg, det vill säga även analys, tolkning och diskussion så kvalificerar man sig för att eventuellt nå ett VG. Sedan är det givetvis upp till bevis, man måste lyckas att nå ända fram i sin text.

Ursäkta igen, den grupp som fick vara måltavla idag. Men vi var så frustrerade på att information kring kraven och målen i de olika kurserna inte når fram till oss. Vi menar också att lärarna tolkar kursmål och betygskriterier olika och att information och handledning därför haltar. Några av oss har fått pisk i en 15p-kurs på grund av att vi var för deskriptiva. Efter detta har jag lovat mig själv att aldrig mer gå ut och bara beskriva verkligheten, jag ska istället ha ett syfte och jbemöda mig om att tolka och ifrågasätta. Idag var helt plötsligt ett arbete med enbart en elegant beskrivning lika värdefull som ett arbete med en skapligt elegant beskrivning och tillhörande analys. Jag köper inte den bedömningen! Vi är samhällsvetare, vi nöjer oss inte med att konstatera faktum, vi kritiserar och analyserar - det legitimerar vår existens!

Jag tar tacksamt emot alternativa förslag på forskningsprocessen olika delar.

Idag är min första lediga dag på ett par veckor, åtminstone känns det så. Att då sitta och sköta bokföring halva den lediga dagen kan tyckas en smula märkligt. Dock har nöden ingen lag. Jag hör nämligen till de där kriminella små(mini)företagarna som gör årets bokföring i ett svep. Först börjar jag alltid med att leta efter papperet från revisorn, där de utgående balanserna från 1995-12-31 finns. Det håller jag på med någon timme. Sedan övergår jag till att skälla på Suddagumma och anklagar henne för att ha slarvat bort balansräkningen. Till slut hittar hon (eller enstaka gånger jag) det förbannade papperet. Vissa år har jag fått ta skammen vid hornen och åka ned till revisorn för att hämta en kopia. Då tittar han strängt på mig och frågar två saker:

1. Är jag medveten om att det finns en bokföringslag?
2. Är jag medveten om att FÖRRA årets bokföring ska vara skattemyndigheten tillhanda om knappt två veckor och att det vore bra om han fick kasta, åtminstone en snabb blick på mina papper innan skattekontoret får dem

I år slapp jag förnedra mig, balansrapporten dök upp så jag nöjt kunde sätta mig vid datorn och skapa nytt bokföringsår och lägga in alla ingående balanser. Sedan börjar ett jäkla sorterande och pysslande. Så småningom kan jag i alla fall glatt registrera verifikation nummer ett!

Nu har jag fått in alla verifikationer förutom de som gäller el, telefon och sopor/vatten. Men de gör jag i helgen. Jag har byggt Excel-blad som automatiskt delar upp de fasta avgifterna mellan privat och företag efter olika schabloner så det går snabbt. Nu ska jag vara ledig resten av dagen.

Med (en avlägsen) tanke på nationaldagen och för att vi snart ska tända grillen öppnade vi en flaska vin som vi fick av våra amerikanska släktingar när vi hälsade på i Washington. Den är från Lake Anna där de haft sommarhus. Vi var förbi där för att se hur det såg ut så flaskan har ett visst nostalgiskt värde. Tyvärr var detta det enda värde som vi kunde upptäcka. För att dricka det krävs vissa tricks:

1: Kyl det ordentligt!
2. Håll i rejält med frusna hallon!

Några ytterligare tips:

Lär er att "semi-dry" i Amerika betyder "semi-sweet"!
Drick det inte till grillad rostbiff!

Fast sådan otur hade vi inte, vi har inte förstört rostbiffen med vinet. Jag ska nämligen börja med matlagningen nu. Vinet får vara aperitif, till maten blir det bubbelvatten.

Senare blir det fotboll, Sverige-Island. Bra, då kan jag få lite hjälp med mina nationalistiska känslor. Jag har nämligen inte så mycket av den sorten, en landskamp kanske kan skapa något åt det hållet?

Idag har vi gått igenom våra kamraters arbete och förberett opponeringen. Det var en hel del pyssel, vi ska både presentera deras arbete och opponera (skriftligt och muntligt). Men nu är nog alla förberedelser klara.

Nu har jag hunnit ta mig tillbaka till ön och just nu sitter jag och surar över inställd fotbollsmatch, Bingolotto och fri import av sprit. Men jag ska sluta sura nu för fotbollsmatch får jag se i morgon, Bingolotto kan jag nonchalera och den fria spriten ska beskattas i mottagarlandet.

Vilken härlig känsla! Fast egentligen säger jag så bara för att verka normal, jag saknar redan gruppen. Äsch, egentligen ÄR det skönt att lämna in uppsatsen men jag vill lära mig mera saker NU och arbeta med nya projekt. Varför ska sommaruppehållet vara så jävla långt? Visserligen tror jag det är nyttigt att komma ut från skolan och köra buss ett tag men en månads "lov" hade väl räckt?

För övrigt måste jag ta till ett berömt citat och säga "jag är upprörd". Vi var i stort sett klara med uppsatsen i fredags men vi har läst igenom den på egen hand under helgen och kommit med några ändringsförslag. Idag träffades vi hemma hos Ängeln för en sista genomgång. Efter att vi fört in ändringarna promenerade vi bort till repro för att skriva ut två exemplar. Vi gick från Ängeln några minuter efter tolv och vi skulle lämna in uppsatsen senast ett. Det tar fem minuter att gå till repro. Tror ni att vi hann? Glöm det! Vi stod i kö i 15-20 minuter innan vi gav upp och sprang tillbaka till Ängeln för att hämta papper (vi tog till och med hjälp av bilen 300 meter). Därefter ilade vi tillbaka till skolan och en datasal och lyckades efter viss möda och stort besvär skriva ut två exemplar. Som vanligt strulade skrivarna en hel del med påföljd att rätt vad det var så började vår skrivare spotta ut nästan tomma papper med endast några få krumelurer uppe i hörnet. Jag hatar datasalarna och det är därför jag har tyckt att det är så bra att repro finns.



Nu verkar det som om jag måste revidera min uppfattning om repros förträfflighet. Enligt prislistan ska repro kopiera för 40 öre per sida men då ska det inte vara något merarbete för att kunna skriva ut. Hur fan kan det då bli sådana köer? Om det nu är så mycket designfolk som måste tjata och diskutera på plats vid disken så kan väl repro ha en kö för den överbeskyddade och överbetalda utbildningen och en snabbkassa för oss vanliga lågbudgetstudenter!

Nu är jag lugn igen, vad skönt det är att få skriva av sig gnället ibland!

Det enda roliga som hände i repro-kön var att vi sjöng för en mycket generad Jen Grusplan som fyllde år idag. Grattis Jen!

...och har varit det en lång tid nu. Jag kommer inte ifrån den! Och den blir definitivt inte sämre av att Anna Ternheim tar sällskap av Fyfe Dangerfield. Så se videon, lyssna, njut och erkänn att jag har en underbar musiksmak!

Jag har dock ett måste; B-uppsatsen ska gås igenom. I övrigt ska jag bara slöa och slappa. Jag är TRÖTT, undrar om det har med våren att göra eller om det är skolarbetet som sliter? Hur som helst, igår skrev vi klart uppsatsen och jag kom hem till ön strax före åtta på kvällen. Suddagumma och jag satt och pratade till elva och sedan svimmade jag mer eller mindre i säng. Kvart över fem vaknade jag i morse! Varför kan jag aldrig sova? Förmodligen för att jag inte behöver mera sömn, men ibland så vill man ju inte gå upp ändå. Mycket irriterande!

Suddagumma föreslår by-pizzerian till kvällen, vi får se hur det blir med det, men visst vore det kul att hinna träffa lite kompisar och prata ikapp. Problemet är att det sociala i så fall kommer att krocka med matchen Danmark-Sverige. Strunt samma i så fall, jag får ju ändå se fotboll på måndag. Och hur intressant är en landskamp (eller en bal på slottet) i jämförelse med den matchen? Tänk att få se storheter som Öster och Örgryte samtidigt och på samma gräsplan, det är stort!