A scattering sunshine at a spotless mind

...nyår alltså!

Så trots mitt gnäll om tid som en social konstruktion lagas här nu en god trerätters (också en social konstruktion). Det blir:

Sparris med skirat smör
Viltlax med smak av kantarell
Creme Brulé

Vinet är ett vitt Trapiche från Argentina. Före maten blev det Rotari Brut Riserva (som vi spar ett par glas av till det där magiska ding-dong).

Livet är en fest!

...och i morgon (måndag)? Vad är så speciellt? Nytt år snart, javisst, men tid är bara en social konstruktion och den finns bara om vi accepterar den.

Begreppet tid är en märklig företeelse. En klocka som tickar fram i exakt hastighet, är nog en av de mest vetenskapliga och torrt exakta saker jag kan tänka mig. Samtidigt upplever vi människor tiden på helt olika sätt i skilda situationer. Det sägs att tiden går fort när man trivs och visst stämmer det. En riktigt bra film gör att vi blir förvånade och tänker ”är den redan slut” när eftertexterna rullar.

Precis som vi upplever att tiden går fort när vi har roligt så går den sakta när vi har långtråkigt. Minns jag inte fel gick tiden väldigt sakta när vi såg ”Det sjunde inseglet” i skolan. När jag diskuterade tidsuppfattning med en kille på en cafeteria så nämnde han ”tandläkartid” som ett exempel på hur oändligt sakta tiden släpar sig fram i tandläkarstolen.

Ibland får tiden total fnatt och kort tid kan bli lång. Tänk när man ser ett rådjur skutta upp framför bilen och man bromsar och bromsar och rådjuret närmar sig sakta, sakta. Vid andra tillfällen upphör tiden att existera på något sätt, eller åtminstone fryser den. Ni vet, den där magiska kvällen med henne med stort H? Den kvällen ni egentligen skulle ha gått på skoldiscot. Vad hände med tiden den gången? Inte flög den iväg och inte masade den sig fram heller. Nej, tiden frös, den stod faktiskt stilla!

Bodil Jönsson har haft samma grubblerier kring tid som jag. Och i sin bok ”Tio tankar om tid” lägger författaren fram sin teori om två sorters tid, personlig (upplevd) tid och klocktid (egentligen atomär tid). Hon menar att människan är dålig på att ”med sig själv som mätare registrera objektiv klocktid”. Hon skriver också om att vi har inbyggda klockor som går olika vid olika tillfällen och alltså inte är särskilt pålitliga. Här är Bodil Jönsson och jag alltså helt överens, den personliga, inbyggda klockan bär sig underligt åt. Den går fort ibland, den går ibland sakta och rätt vad det är så stannar den till ett slag.

Bodil Jönsson skriver vidare att både den personligt upplevda tiden och den atomära vetenskapliga tiden är lika sanna men den upplevda tiden, hennes ”egenmänskliga tidsuppfattning”, är något hon inte kan dela med andra. Däremot så kan hon använda den mer vetenskapliga klocktiden för gemensam tidmätning vilket är praktiskt om hon till exempel ska stämma träff med någon vid en viss tidpunkt.

Tid är alltså något relevant för de flesta av oss och det får vi nog leva med. Men att något skulle bli annorlunda för att klockans minutvisare hoppar fram ett hack en bestämd "stund" med "ettårs"-intervall, nej det köper jag inte!

...och höll på att svimma. Det är jobbigt när man ställer om dygnet! Min dygnsrytm har gett mig tillstånd att somna klockan två och gå upp halv tio. Detta har pågått i en och en halv vecka. Jäklar vad tungt det är att ställa tillbaka klockan!

Den äldsta skulle skjutsas till bussen strax efter sju och sedan skulle jag in till närmaste stora staden för att intervjua en nyhetschef på den stora tidningen. Tack och lov hann jag hem emellan och bryggde fyra koppar kaffe. Det du Baldertösen, där ligger du i lä! :-P När jag väl vaknat var intervjun jäkligt rolig att göra. Den kunde förmodligen ha varit bättre men den duger nog till vårt arbete ändå.

Innan jag åkte hem hann jag utföra lite seriös shopping: En kameraväska, en batteriladdare plus fyra batterier på 2500 mA (till snuskigt bra kampanjpris) och en flaska bubbel av märket Rotari Brut Riserva (7567). Den har fått fyra pluttar av fem i DN och ska vara vidunderligt god!

Nyår firas i år hemma i all stillhet (som det brukar stå i begravningsannonserna). Jävlar vad skönt! Jag lider nämligen av festskräck. Festskräck betyder inte att man inte gillar fester. Nej, det betyder att man får klaustrofobi av "nu måste vi ha roligt"-datumfester. Jag får prestationsångest av att tvingas vara rolig och social på till exempel midsommarafton och nyårsafton. Nu är jag visserligen alltid fantastiskt rolig om jag måste men det är skönt att slippa tvånget! Med avsaknad av tvång på nyårsafton innebär det att man exempelvis kan avnjuta ett gott mousserande vin i lugn och ro istället för att kasta i sig det under desperata, stelfrusna former utomhus. Jag slipper dessutom leta upp korken (och i värsta fall flaskan) på gräsmattan dagen efter!

Eftersom jag älskar allt som är vackert och njutbart; god mat och dryck, konst och musik, blommor, dofter, erotik, komfort och skönhet i alla dess former så föredrar jag att avnjuta dessa gåvor i lugn och ro! Det låter nästan som ett horoskop, hahaha...

Jag städade en låda och hittade en liten present våra amerikanska släktingar hade med sig i somras. Ett fullvärdigt alternativ till p-piller! Denna fantastiska uppfinning tas oralt och man slipper oro för störningar i kroppens biologiska balans. Den fungerar också som ett "dagen efter"-skydd.

Vad är det då jag talar om? Jo detta:



Visserligen skyddar inte denna preventivmetod mot smittsamma sjukdomar men annars har den alla fördelar som dess namne, kondomen har. Den största fördelen är att metoden är absolut jämlik, den kan tuggas av både kvinnor och män. Och så smakar det gott också!

...men vardagen gör sig påmind. Med andra ord har jag tagit tag i böckerna igen. Jag mjukstartar med Palm så att jag är lite uppdaterad inför morgondagens intervju med nyhetschefen på den stora regiontidningen. I morgon måste jag också jaga partiledaren som inte svarat på mitt mail om förslag på lämplig intervjutid.

På tal om vardag så njöt jag igår av att den första vardagen hade infunnit sig. Hela familjen åkte in till stora staden och jagade runt bland butikerna. Alla utom jag lyckades få tag på skor och stövlar. Jag har nästan barnstorlek och det var slut på min storlek. Orättvist! Efter shoppandet blev det kinamat (i Kina heter det bara mat som Joey påpekat). Dagen avrundades med bio, det blev The Holiday.



Filmen var som en mellandagsfilm ska vara: Förutsägbar och lite snyftig. Helt okej film utan att sticka ut.

För övrigt är jag rejält sur på Posten. De har tagit sig friheten att drälla omkring med en av mina julklappar, kameran. Igår visste de inte var den var och idag är den stora frågan om den kommer upp till mig eller om jag ska behöva åka tre mil för att hämta den? Paketet skulle varit här igår men Posten gör som SJ: I stort sett vad de vill. Den enda skillnaden är att SJ bjuder på kaffe och äcklig ostfralla om det blir förseningar medan Posten rycker på axlarna.

Nu skriker G. Palm att jag måste fortsätta läsa hans bok, vi ses...

Med risk att bli tjatig: Det är detta jag gillar med julen, lugn och ro och inga krav. Innan själva julafton blir det lätt lite stressigt och hysteriskt men nu är det härligt!

Jag har precis satt mig med en nyupphälld maltwhisky och en liten skål jordnötter. Bredvid mig ligger årets julklappsbok (jag får alltid en). I år är det Orhan Pamuks "Snö". Eftersom jag låtsas vara intellektuell så måste jag försöka läsa en Nobelpristagare då och då. Visserligen brukar jag tycka de är stentrista men vem vet, rätt vad det är så stöter jag på en som är läsbar.

På tal om julklappar så väntar jag fortfarande på kameran som jag beställde i förväg (i hemlighet, vilket går att läsa om i ett tidigare inlägg) och på ett batteri till min bärbara. Batteriet beställde jag tidigare i veckan men upptäckte igår att jag fick ett "presentkort" på det från Suddagumma. Rackarns, det känns som om jag blev blåst på en julklapp där...

Snart ska vi äta. Alla utom Ylva låtsas vara proppmätta vilket har till följd att hon (som är vrålhungrig) fixar fram maten. Bra trix vad?

Ja tydligen, åtminstone om man får tro Göteborgsposten:

"En 27-åring från Biskopsgården åtalas för barnpornografibrott av normalgraden".

Svenska språket är intressant. Onormalt blir normalt i lagtexterna.
Länken

Jaja, det var kanske en udda julreflektion. Jag får komma igen senare med mer juliga associationer om familjefriden tillåter detta...

...ska det förbytas i lugn och kontemplation. Alla golv är dammsugna och moppade, jag är en god make! Nu ska granen strax in. Sedan är det mitt uppdrag att koka och griljera skinkan. Men sedan så ska här slöas, grabbarna Louw och Palm får vänta på mitt sällskap till annandagen eller däromkring.

Här dånar världens bästa jullåt i högtalarna: The Pogues featuring Kirsty Maccoll: "Fairytale of New York". Vilken är er favorit?

...då vi firar minnet av Jesu födelse. Julen är verkligen en kontrasternas och paradoxernas högtid. Bakgrunden till julen är som sagt religiös men de flesta av oss firar minnet i alkohol och hav av paket. Det vi, åtminstone jag, förknippar med julen är snö. När var det snö på julafonen sist? Julen är med andra ord en komplex samling av förväntningar som aldrig uppfylls. Men jag kan, med lite god vilja, se vissa paralleller mellan den ursprungliga, religiösa och den moderna traditionen:

Stjärna - Ja, den sitter ju i toppen på granen
Tre vise män - Tomten kanske? Han kommer ju också med presenter
Guld - Dyra julklappar.
Rökelse - Lite flummigt, alkohol kanske?
Myrra - Jag visste inte ens vad det var. Enligt susning.nu är det "en sorts aromatiskt gummiharts". Vad har man det till? Det kan få representera den där julklappen från faster Märta som man aldrig blir glad över.
Jesus - Mycket svårt. Karl-Bertil Jonsson kanske? Eller Ferdinand, han sitter där under sin korkek och vänder andra kinden till.

Parallellerna finns alltså där om man anstränger sig tillräckligt (och har en förvildad fantasi).

Men nu ska jag inte vara spydig längre. Jag gillar julen. En massa dagar då jag får vara ledig och kan slappa och läsa skönlitteratur utan att känna "jag borde egentligen göra det och det". Jag gillar maten också. I tre-fyra dagar kan man nöja sig med att värma rester och slippa planera kvällens middag. Och tänk vilka frukostar, mums!

Jag har inte växt ifrån paket heller. Igår lyckades jag lura den yngsta att berätta att jag ska få en digitalkamera av Suddagumma. Rättare sagt, jag får beställa den själv för den är slut i alla butiker. Generat måste jag erkänna att jag nyss beställde den (och ett digitalt minne på 1 GB). Vem vill vänta länge i onödan? Tänk vad imponerad Suddagumma kommer att bli av Dustins snabba leveranstid. Haha...

Lilla syster, får du inget sånt paket så tror jag Canon Powershot A430 plus 1 GB minne passar dig också. Totalt 1390:- och fraktfritt på denna länk.

Äntligen lossnar det i bloggvärlden och de andra skribenterna börjar citera mig. Till exempel på denna sida: Tigerkaxman

Det är extra roligt att Tigerkaxman tar ut de intellektuella svängarna lite och analyserar det intellektuella samlaget samt försöker titta framåt. Tack Tigerkaxman! Jag läste lite här och där som hastigast på din blogg och jag ska läsa mer framöver, den verkar spännande. Men lite misstänksam är jag allt, vem kommer på att söka på "intellektuellt samlag"? Men jag ska nog ligga lågt, min sida var förmodligen enda träffen och vad säger det då om mig?

Jag ska försöka att inte låta detta kändisskap förändra mig. Alla gamla vänner ska känna att de fortfarande kan tala med mig precis som om jag vore en vanlig man. Men ni måste tänka på att tala lite högre än vanligt. Det är en hel del vindbrus här, högst upp på piedestalen.

För övrigt går livet vidare, idag är det proklamerat jullov! Eller rättare sagt, jullov proklameras inte, då blir vi av med våra lån och bidrag. Vi har i alla fall en rätt lugn period framför oss. Ett litet fältarbete (dvs. ett intellektuellt samlag) ska genomföras och sedan har vi en hemtenta att göra under jullovet. I övrigt lugnt och skönt ända till den 18:e januari. Just nu känns det härligt, om max två veckor kommer jag att sakna det...

Den enda nackdelen är att jag måste skrapa bilrutorna.

Hoppas nu att det fortsätter så här bra och att alla, klasskamrater och andra, har ork att uppskatta dagen!

...är ett gammalt krav från många ångestfyllda människor. Känner ni igen er? Jag också, been there, done that! Men nu ska det inte handla om mig utan om min bäste vän som jag ringde i lördags.

"Buskis", sa han. Nåja, han sa inte "Buskis" utan han sa "Per". "Per, nu har jag gjort bort mig. Jag var på firmafest igår kväll. Och det var en firmafest av det vildare slaget. Jag blev stenfull"! "På småtimmarna försvann liksom allt"! Tja, vad svarar man på sådant? "Jag har också upplevt det" sa jag (fast jag sa inte att det var tjugo år sedan). Han fortsatte berätta: "Jag pratade med min dotter nyss och hon sa att jag ringde henne klockan tre i natt"! "Ja men det var väl inte hela världen" sa jag? "Nej" sa han, "men när jag kollade mobiltelefonen så såg jag att jag ringt fem människor till mellan tre och halv fyra på natten. Jag kommer inte ihåg ett enda av dessa samtal. Ett var till min chef..."!

Ni kan tänka er hur min kompis såg ut när han lommade till jobbet i morse! Blicken riktad stadigt rakt ned i golvet och en lätt rodnad när han gjorde gatloppet fram till sitt skrivbord. Not nice!

Själv har jag kört buss hela helgen. Följdaktligen ("hence" som jag äntligen lagt på minnet) spik nykter och med rätt att ringa mobiltelefonsamtal!

Så var det sagt, jag är alltså inte helt perfekt! Fast om rätta ordet är "lider" är jag osäker på? Jag lider egentligen inte av svindel eftersom jag försöker undvika situationer som utsätter mig för detta lidande.

Hur som helst kom jag att tänka på min lilla defekt när jag hittade följande länk på ett forum: Usch och fy!

Den promenaden är nog det sista jag skulle kunna tänka mig att göra!!!

Jag kände mig ganska tuff när vi hälsade på kompisar i Norge och tog promenaden upp till Predikstolen. Helt plötsligt blev det trånga passager runt bergsklackar. Det var skaplig fallhöjd men inga skyddsräcken! "Du är inte i Sverige nu" sa min norska kompis kallt när jag ifrågasatte bristen på skydd på en turistled.

Vi är nog ganska överbeskyddade i det här landet, skönt!

Nu måste jag nog avsluta bloggandet för denna gång. Eric Louw skriker om att bli färdigläst. Jag undrar om inte journalisterna får svindel när de läser den boken? Visst ja, de kan ju inte läsa (i alla fall inte stava), det tänkte jag inte på...

...sedan får Pelin säga vad hon vill!

Isterband SKA serveras med stuvad potatis. Se bara här vad Tore Wretman har sagt:

Stekt isterband och stuvad potatis:

10-12 kokta potatisar
1 msk vetemjöl
2 dl mjölk
1 msk smör
1-2 kryddmått salt
persilja eller gräslök

Lägg hela korvar med skinn i kall stekpanna tillsammans med lite fett. Låt korven långsamt bli varm och svälla, öka sedan värmen något och vänd på korven så den får färg.
Skär potatisen i tärningar. Vispa ut mjölet med mjölken i en kastrull. Lägg i fettet. Koka upp under omrörning och koka 3-4 min. Lägg i potatisen, rör om försiktigt och låt den bli genomvarm. Smaka av med salt. Blanda i klippt kryddgrönt.

Det gröna bör vara persilja, inte gräslök. Rödbetor är ett måste, likaså knäckebröd. Så är det Ängeln!

Ibland far bara musikvansinnet över mig. Ibland upptäcker jag dessutom att jag upptäcker musik som alla andra redan upptäckt för länge sedan. Just nu snurrar "The Knife" för fullt inne i datorn. Nja, snurrar? Jo men hårddisken snurrar i alla fall och så kommer det ut plastigt ljud ur högtalarna på den bärbara. Jag orkar tyvärr inte upp ur soffan och fixa en bättre musikmiljö...

Tillbaka från tekniken till innehållet. Nyss lyssnade jag på Nelly Furtados "Loose". Jag vet inte riktigt vad jag tycker, "Maneater" har i alla fall gått för ofta på radion! Men något som lät jäkligt bra var "The Sounds". I övrigt har jag lyssnat ganska mycket på "Red Hot Chili Pepper". Leo J. skickade över fyra album förra veckan. Lite nostalgi som känns fräscht igen! Tack för resten Leo, du är snäll. Jag vet en annan som inte är lika snäll, jag har nämligen blivit musikportad hos den elakingen! Så här sitter jag sorgset med bara en Anna Nalick-låt...

01. Inte 100 personer utan 64 stycken.
02. Hyrd idrottsföreningsgård.
03. Kul skylt: Övre halvan var föreningens logga och undre halvan var reklam för Åbro Bryggerier.
04. Kul människor (de flesta).
05. Mat-Tina hette Lisa och var identisk med sin förebild (jag fick en autograf).
06. God mat.
07. Kul uppträdanden och tal.
08. Undanröjning av borden.
09. Dans och för hög volym för samtal.
10. Klockan rusade.
11. Hemgång 02.00
12. Sängen 03.30
13. Väckarklockan 08.45
14. Frukost 09.30
15. Lokalstädning 11.00
16. Städning klar 12.30
17. Stan, café, liten promenad.

Fredagen var faktiskt roligare: Tio man (nåja, nio kvinnor och jag) som trängdes i ett kök med matförberedelser inför festen, indisk snabbmat, mycket vin och småprat.

Jag föredrar tio personer som jag tokgillar i ett kök framför en fest med mängder av människor som jag är ganska neutral inför!

Trött, pust. Tio timmars sömn på två dygn! På hemvägen passerade vi "stan" med vetskap om att jag ska vara tillbaka där inom fjorton timmar, det kändes sisådär.

Nu blir det te, en bok och sängen. I morgon kanske jag orkar skriva en rapport om Gbg-helgen...

Om några timmar rullar bilen mot västkusten. Det ska festas på 50-årskalas. Fast i detta fall så är det 2x25 år som ska firas. En kaotisk hundrapersonersfest väntar. Temat är "Fult och färggrant". Ful är jag ju redan så från början tänkte jag nöja mig med en skjorta och en illröd näsduk uppstickandes ur bröstfickan men jag har beslutat mig för att satsa lite mer på temat. Jag hittade nämligen en slips med färggranna bussar på. Meningen är att jag ska ha den när jag jobbar men den är så ful att jag vägrar. Nu kommer den alltså äntligen till användning!

Vad skönt det ska bli att hänga med folk i lite mer mogen ålder. Samtidigt känns det nervöst. Att ta steget från umgänge med folk som är runt 20-21 år till minglande med vuxna människor kring 25-28 känns lite ovant. Men det ska nog gå bra. Det blir i alla fall skönt att bara få koppla av och slippa hjälpa till med rosetter på skosnören och felknäppta jackor hela tiden. Hehe...

Strimlad biff med bambuskott (Kinesiskt)

6 personer, ca 6 kr/person, 30 min tillagning

400 gram biffkött som strimlats
565 gram strimlade bambuskott från Siagians LM
1 stor purjolök som strimlats
2 gröna paprikor som strimlats
6 msk Kinesisk originalsoja från Siagians LM
2 msk potatismjöl
lite matolja
3 krossade vitlöksklyftor
Lite salt och vitpeppar behövs

Marinera biffköttet i den kinesiska sojan. Stek biffköttet i matoljan, tag därefter upp köttet. Stek grönsakerna i ca 2 minuter. Lägg tillbaka köttet och rör om. Gör en sås av kinesisk soja, potatismjöl och lite vatten.
Servara omedelbart tillsammans med ris. (Marinera = låt köttet ligga en stund i sojan).

Receptet kommer från Denna sida som har flera pärlor!


Edit:

Jag brukar ha i lite ostronsås på klassiskt vis för sältans skull. Överdosera inte bara, då smakar det fisk! Som soja duger "Kikkoman" utmärkt. Men kör för tusan inte med "Mrs Cheng"!

...och vattnet skall förvandlas till öl! Ha, jag känner mig nästan som Jesus!

Bakgrunden är att vi skulle äta Thai i tisdags. I väntan på Lilla syster beställde vi grabbar (två tyskar som fått öl redan i nappflaskan samt undertecknad) in varsin stor stark. Åtminstone försökte vi göra denna beställning. "Tyvärr, vi serverar inte alkohol" sa kyparen. Tre glada gossar liksom sjönk ihop vid bordet...

Så småningom blev det mat och bubbelvatten på den kultiverade svenska delen av bordet. På den brutala och okultiverade tyska delen dracks det Fanta till maten. Huva!

Nu ska detta hemska krogminne förträngas. Jag ska laga biff med bambuskott och purjo. Till detta serveras Hoegaarden Witbier

För övrigt har jag just besökt IKEA i Kalmar. Mystiskt varuhus, de har alltid slut på allt. Antingen är det ett B-varuhus som får leveranserna sist av alla varuhus eller också har personalen inte lärt sig att beställa i god tid (varuhuset är ganska nyöppnat). Irriterande är det i vilket fall som helst!

Beware of Gossip Girls!

Ur ett genusperspektiv är de föråldrade, konserverar könsfördomar och är dessutom onda. I väntan på att jag trycker upp varningsknappar att bära på jackan får ni ta er i akt!

...och livet går vidare. Med andra ord fick jag VG på andra halvan av tentan. Tyvärr är kriterierna för bedömning olika hos olika lärare och det kanske man bara ska ta?

Hur som helst, nu är jag hemma på ön och pustar ut efter femton poäng. På måndag börjar nästa kurs och då tas här nya tag. Sedan är det jul och det är ju som vi alla vet en underbar helg när man riktigt kan ha det bra och myspysa! Det är då alla kulturer blandas till den totala smältdegelshelhet som kallas en riktigt svensk jul. Vi blandar friskt maltwhisky med Kalle Anka så att barn i alla åldrar blir nöjda. Vi duckar under alla krävande blickar när vi pliktskyldigast öppnar paket och utbrister "precis vad jag önskade mig". Vi äter 3-5 rätter från det dignande julbordet (som innehåller femtiofem rätter). Dessa rätter måste vi pricka in och häva i oss mellan 16:00 och 17:00 för vi ska inte bara se på Kalle Anka utan vi ska även hinna med "Kan du vissla Johanna" och "Karl-Bertil Jonssons jul".

Nej då, nu ljuger jag ihop den där överarbetade julen som Lilla syster, Jess och Lill-Per hatar. I min värld är julen ett antal dagar när man inte förväntas vara nyttig. Man ska bara slöa och ha det bra. Visst kan det vara lite stressigt innan julafton men sedan väntar 5-6 dagar när ingen människa behöver tänka på matlagning. Den maximala insatsen är möjligen att värma köttbullarna och prinskorven. Och tänk vilka frukostar! (L)

Jag tror Ängelns jular är ungefär som mina (om ni tänker er min jul gånger 300 ungefär). :D

...och det känns inte helt bra.

Visst har vi haft kul och visst har vi utvecklats men betygsmässigt blev inte den del av tentan vi nu fått tillbaka vad jag hoppats på. Det känns som om kraven ökar. Men ska kriterierna bli tuffare? Är det inte vi som ska utvecklas så att våra resultat blir bättre?

Nåja, jag är lite less och bitter just nu. I morgon kanske jag upptäcker att kritiken är befogad? I kväll förbehåller jag mig dock rätten att tycka att fyra positiva kommentarer av typen "bra infallsvinkel" borde sudda ut en "du kunde analyserat mer på denna del". Ge mig ett VG för fan!

Men det är ingen idé att gnälla. Min uppmuntranspresent från Lilla syster förklarar hur det är:

"But you can't jump the track, we're like cars on a cable,
And life's like an hourglass, glued to the table
No one can find the rewind button now"

...och utan rewind-knapp är jag tvungen att titta framåt (tack och lov). Nu ska här skrivas fantastiska tentor och grupparbeten innan (och efter) jul. Leo J. funderade på att börja intervjua redan idag (han har damp) men jag gav honom en mogadon så han lugnade ned sig!

Gruppen, ni vet att jag älskar er. Nu ska vi slå världen med häpnad!

Jag hade glömt vad trött man blir av en arbetsdag i bussen från 8:00 till 22:30. Men det blir bra med pengar också och hellre rejäla pass då och då än en massa småduttande.

Idag hade jag bokat ett dubbelsäte åt två 10-åringar som skulle åka ensamma. Klart de ska sitta ihop så de känner sig trygga. När de köpte biljetterna talade jag om vilket säte de skulle ha. När jag kom in i bussen lite senare stod de och såg villrådiga ut för några kärringar hade kastat reservationsmarkeringen åt sidan och satt sig där. Jag bad dem flytta sig och det blev ett jävla hallå! Gissa vem som gick segrande ur den striden? Hehe...

Nu är det dags för sängen, i morgon ringer klockan 05:20. Dags för miljöombyte, från ön till stan igen. Redovisning och opponering på programmet!

...är avklarad. Det smakade extra gott när jag vacklade in genom dörren hemma på ön och fick ett glas i handen. Klockan hann bli halv åtta innan detta skedde. Vilken fullkomligt vidrig och slitig dag det har varit i skolan! Jag börjar bli jäkligt trött på att opponera, kan man aldrig bara få slänga in sitt grupparbete som omväxling?

Nu får det bli en film och soffan resten av kvällen...