A scattering sunshine at a spotless mind

Av gammal vana slängde sig vår grupp upp direkt när ledarna frågade om någon hade lust att börja. Visst är det skönt att redovisa först, innan alla blivit uttråkade? Och visst är det skönt att sedan sitta och lyssna på de andra gruppernas presentationer och veta att man själv är klar? Presentationen gick ganska bra och med den vetskapen är det skönt att ta helg nu!

Nu blir det fyra dagar helt utan skolböcker. Det är nämligen dags för årets återkommande höjdpunkt: Fotbollshelgen. När DIF spelar borta mot Kalmar FF är vi ett gäng som samlas för att umgås hela helgen och gå på matchen. Vi är mellan 4-6 grabbar varje år. Det är inte så många men kriterierna är hårda. För att få vara med ska man ha arbetat på SJ, ha varit fackligt aktiv där samt, givetvis, vara Djurgårdare. I år är de respektive inbjudna, dock ska de inte gå med på matchen. Det blir, förutom fotboll, en massa god mat och dryck och en och annan utflykt. Grillning står högt på önskelistan. Hoppas nu att vädret blir bra och att DIF vinner!

...eftersom grupparbetet drog ut på tiden. Dessutom ska jag försöka få till ett diagram med spridning kring typvärdet och med en regressionsaxel. Så därför sitter jag här i stan och längtar ut i solen.

Jävlar vad bra det går att göra diagrammet förresten. Hittills har jag lyckats göra ett tomt!!! diagram. Jag har seriöst försökt tolka det men det säger ingenting. Det kännetecknar för övrigt vårt grupparbete: Fyllt av goda intentioner men ganska förvirrat. Jag har sett helt nya egenskaper hos mina gruppkompisar: Anna O är inte den tysta och snälla, hon är den stenhårda och analytiska. Andy-Pandy gör obscena gester mot dataskärmen istället för att komma med sina vanliga briljanta analyser. Själv flinar jag mest, börjar förklara men tappar omgående bort mig. Fast på något sätt faller bitarna på plats, vi börjar nog fatta vad vi håller på med (hoppas jag).

Dagens låt är "Lovers Dream" med Anna Ternheim. Den var gårdagens också, undrar om grannarna börjar tröttna på den?

Nej, nu står jag inte ut längre. Cykeln väntar och detsamma gör stan. Jag behöver fylla på i kylskåpet om jag ska få någon middag idag. Dessutom vill jag hitta några tunna fina vinglas, vi har oändligt mycket glas till rött vin hemma men inga till det vita. Så kan vi inte ha det, sommar och vitt vin hör ihop!

Sista tiden har präglats av förkylning och skitväder men idag tog jag fram cykeln igen. Jag är barnsligt glad för min begagnade cykel! Jag känner mig så där fånigt fri när jag slipper sitta instängd i bilen. Dessutom ler alla cyklister mot varandra när de möts. Bilister pekar möjligen finger åt varandra. Men om jag ska vara lite kritiskt granskande mot teorin om leende cyklister så beror nog leendena jag får på att jag själv ler lyckligt och fånigt mot alla. Skit samma, jag ler så gärna först!



Nu börjar till och med den där vidriga statistiken att falla på plats. Så länge jag inte öppnar Djurfeldtboken igen kommer jag att tro att jag faktiskt behärskar ämnet. Tro räcker långt i sådana här sammanhang!

Nej, nu vill jag inte sitta inomhus längre. Jag tar med mig Tursten-deckaren och en öl ut i trädgården.

...tror jag, det känns så just nu. Jag kan i alla fall nätt och jämt begripa vad Djurfeldt och de andra yrar om. Åtminstone om jag har min nya fina miniräknare hårt i handen och hela tiden bevisar att det de säger verkligen stämmer. Men riktigt kul är det inte. Hallå, jag är faktiskt samhällsvetare. Miniräknare är för naturvetare och annat löskefolk!

Så idag blir det alltså till att försöka plugga ikapp. Jag ska bara ta en timmes paus för att hämta den andra bilen på verkstaden. Sedan blir det böckerna fram till 16.00 då det ärorika DIF ska piska skiten ur Helsingborg!

Det går bara inte. Konstigt egentligen, jag är ju en av världens lataste personer, det borde fungera av sig själv.

Igår kväll när jag släpat mig hem från stan skulle SAAB:en lämnas på verkstad för att få nya däck och lite annat. Jag gjorde upp med Suddagumma att hon skulle åka direkt från jobbet till verkstaden med Toyotan och hämta mig där. När jag lämnat SAAB:en och stått och huttrat fem minuter ringer hon och berättar att hon står en halvmil söderut med kokande motor. Hallå, vad händer? Det är ju en Toyota, den SKA inte gå sönder! (Förmodligen har det att göra med att Lilla syster körde så hårt med den på linjerna). Mina ögon föll på en bil utanför verkstan som var snyggt målad med texten "Lånebil". Jag snackade till mig den och några flaskor vatten och åkte ned till Suddagumma och den kokande bilen. Nu hade vi två bilar på verkstad!

I morse ringde verkstaden och sa att SAAB:en var snygg och fin med nya däck och fälgar. Med andra ord var den klar. De berättade också att de försökte få upp en ny kylare så att Toyotan skulle vara fit for fight på fredag kväll. Samtidigt undrade han om han skulle kränga på Toyotans nya däck på vinterfälgarna. "Nej, stopp" skrek jag. Jag fick slänga mig i lånebilen och åka upp till verkstaden och byta ut lånebil mot SAAB, fara hem igen, koppla hästtransporten, lasta in Toyotans lättmetallfälgar med utslitna däck på (och en hoper andra däck jag ville bli av med), köra upp till verkstaden igen och rulla av alla däck. Nu var läget skapligt under kontroll.

När jag ändå var i närheten av mitt gamla jobb bestämde jag mig för att åka förbi och säga hej. Samtidigt kunde jag passa på att handla lite i affären som ligger bredvid. På jobbet fick jag veta att min mentor dött förra veckan. Usch vad sorgligt! Och vem ska nu ta hand om mig?

Efter lite snack och snyft på jobbet handlade jag och åkte hem. Av med hästtransporten, in med maten i kylen. Nu skulle jag vila. Visst faaaan, akvarierna blev ju aldrig rengjorda innan resan till Washington! Två timmar senare har febern stigit en bit igen och att plugga är inte att tänka på. Hur ska denna kurs sluta?

Det är första gången på två veckor om man inte räknar de timmarnas sömn som hann bli mellan USA och Gbg. Nu ska det bli skönt att få vara sjuk och bli ompysslad på hemmaplan!

Idag hade vi information inför B-uppsatsen. Lärarna hade fått för sig att de kunde placera oss i grupper. Men så lätt gick det inte att fösa in oss i fållorna. Vi valde grupper själva istället och det kunde bildas en "ö-grupp" enligt planerna. Jag får den stora äran att jobba med ett gammalt team: Jen Grusplan, Ängeln och Lilla syster. Jag ska kanske påpeka att jag gillar att bli tvångsindelad i grupper då och då. Men i B- och C-uppsatser bör man få välja själv. Det känns bra att få leka med GG igen - trots att de glömmer mig hela tiden och nonchalant släpper dörrar i ansiktet på mig. Men jag är ju van att bli dissad (men brukar kalla det för ödmjukhet, det känns inte så smärtsamt då).

Så tjejer, nu kan vi börja planera! Jobba på förmiddagar och turista/slöa på eftermiddagarna kanske? Det är nog ett schema som passar alla utom den där morgontrötta lillsyrran. :-P

Idag gick jag upp kvart över sex. Efter att ha ordnat en kopp kaffe så har jag suttit och läst "Sociologisk metodik" i en och en halv timme. Nu äter jag gröt till frukost, något jag började med i USA eftersom våra släktingar hade de vanorna. Dessutom har jag ju slutat snusa och börjat cykla. Det här är liksom inte jag! Jag kanske kommer att få ett långt och friskt liv trots allt? Just denna vecka får cykeln i och för sig stå i garaget, jag är fortfarande förkyld även om det första dygnets feberelände snabbt gav vika.

Återigen är det en härlig morgon med strålande väder. Jag måste verkligen fixa AC:n på bilen. Det blir ingen rolig sommar annars. I och för sig sitter jag mer i bussarna än i bilen sommartid. Usch! Det är förresten dags att köpa nya nikotinplåster. Undrar om jag törs gå ned i styrka redan nu? Det vore skönt att få sova någon gång ibland...

...vilket tydligt visade sig då vi skulle byta plan på Heathrow. Det var en oändlig kö genom säkerhetskontrollen men förstaklasspassagerarna hade en egen liten gräddfil. Jag menar, jag tycker det är helt okej att folk som har råd att betala extra får bättre platser på planet. Men varför ska de behandlas som kungligheter innan de kommit ombord? Heathrows säkerhetspersonal och British Airway är ju inte samma bolag och har inte med varandra att göra. Mycket irriterande!

I alla fall är jag hemma på svensk jord nu, vilket flera av er säkert märkt. Vi kom hem till ön klockan åtta i fredags kväll och var då jäkligt trötta. Det är en lång resa! Redan klockan nio på lördag morgon stack jag till Göteborg för att hjälpa den lilla att flytta in i sin fina studentlägenhet. Med på resan var den stora och en kompis till henne. De hade varit hästvakter åt oss hemma på ön och nu skulle de hem till Gbg igen.

Det var inte så mycket att flytta men det blev en jättejobbig flytt ändå för ingen hade talat om att man behövde nyckel till en grind in till gården. Vi fick alltså bära allt 5-600 meter. Jag lovar att vi var trötta och slitna när det var färdigflyttat. På söndagen skulle jag och den yngsta till IKEA. Jag hade hästtransport på bilen istället för vanlig släpkärra vilket senare visade sig vara bra. Vi fyllde nämligen en vanlig kundvagn plus en sådan där lagerkärra med allt hon köpte. Bland annat var det ett svintungt köksbord. När vi drog ut allt till bilen kom jag på att det var lämpligt att stjäla med vagnarna så vi skulle slippa bära allt över gården igen. Sagt och gjort, vi rullade in båda kärrorna i hästtransporten och resten gick som en dans. På kvällen när jag åkte från Gbg till universitetsstaden så lämnade jag tillbaka vagnarna utanför IKEA.

Väl tillbaka åkte jag på en rejäl feberattack med frossa och hela kitet. Det är lite synd om mig nu!

...två sweatshirts, två par jeans och två tunna tröjor senare: Dags att åka till flygplatsen. Stannar vi här blir vi utblottade. Visst ja, Suddagumma hittade en förstärkare med inbyggda högtalare till sin Ipod också. Jag känner mig så feminin, hon köper tekniska prylar och jag köper kläder. :-$

Det känns lite sorgligt men samtidigt bra. Kul att träffa kompisar därhemma igen. Och det ska bli kul att vara i stan och gå i skola och träffa alla där. Sedan tror jag inte att jag orkar turista så länge till eftersom nikotinplåstrens "inte sova"-effekt består. Nu är jag nog nere på tre timmars sömn per natt!

Igår gjorde vi en långtripp ned till Jamestown där de första engelsmännen steg iland. Där var en kvinna som guidade och spelade rollen av en immigrant "från tiden". Hon bar omkring på en levande tupp! Kvinnan var helt sagolikt rolig och vi i publiken vred oss av skratt hela tiden. När vi körde hemåt sa de på radion att en långtradare med släp hade vält och blockerade hela motorvägen så vi svängde av och körde småvägar (tillsammans med de andra 1000 bilarna som gjorde detsamma). Vi kom inte hem förrän vid elvatiden på kvällen. Det blev en kopp the och sängen.

Det var ändå bra med en så pass lång utflykt. Jag satt i det bekväma baksätet på Cadillacen och pluggade. Tyvärr gick jag i väggen efter halva hemresan. Dels var jag trött, dels blev det för mycket matematik och formler.

Apropå Cadillac så har jag fått snobbiga vanor här i USA. Förutom att jag blivit van att glida runt i en Cadillac Northstar så bor vi i ett exklusivt bostadsområde med vakter. Jag har dessutom köpt mig ett par Steve Madden-skor. Bäst att jag åker hem nu så jag kan bli mitt vanliga slobbiga jag som åker Toyota.

Nu ska vi iväg och försöka hitta en Apple-Store. Här gäller det att handla medan priserna är amerikanska. Ni vill väl ha en stämningsbild med författaren förresten? Igår orkade jag inte fotografera något så håll tillgodo med en bild från Chinatown.

Sofia: Ha så roligt i Washington. Jag kan inte rekommendera något särskilt. Det är okej men inte i närheten av New York. Det finns nästan inget "Downtown" utan stan består av banker och offentliga byggnader. Ska du shoppa så ta gul eller blå metro till Crystal City eller Pentagon City

Vilka rubriker, gäsp och trött. Men det är faktiskt slitigt att vara turist! Idag har vi gjort DC igen medan släkten jobbat. Vi startade halv nio i morse med fransk frukost (äggröra, bacon, stekt potatis och baquetter). Sedan tittade vi på Lincoln memorial och därefter promenerade vi till Georgetown. Det är en liten stadsdel med låga stenhus och ligger intill Potomac River. Tydligen bor det mycket studenter där och jag tror att det var en mix av dem, yuppies och konstnärer. Vi åt lunch på en kanonfin pub som serverade IPA Pale Ale. Vem påstod att amerikaner inte kan göra god öl? Hmm, det var visst bland annat jag.



Efter lunchen tog vi metron ut till ett köpcenter och jagade kläder i en dryg timme och därefter åkte vi tillbaka till city och klarade av ett museum igen. Denna gång blev det tavlor på Smithsonians museum of national art (tror det hette så).

Nu har vi pustat ut här "hemma" en timme så nu orkar vi ut och leta upp ett ställe som har "to go"-mat. I morgon blir det bilutflykt till Lake Anna. Skönt, då slipper vi gå så mycket!

Jag har slutat sova. Tredje natten med fyra timmars sömn nu. Jag har hela tiden trott att det berodde på tidsomställningen, men nyss läste jag på nikotinplåsterförpackningen att biverkningarna var bland annat sömnproblem och livliga drömmar. Confirmed!

I övrigt så går det förbaskat bra att vara utan snus. Jag tänker knappt på det vilket kanske är lika bra för i fredags skulle jag lägga in en prilla efter maten och kom på att den tiden var över. Jag började nästan gråta, det var som att inte hinna säga farväl till en gammal kompis.

Lite resedagbok då:

I fredags kväll när vi turistat färdigt i City och kommit tillbaka "hem" till våra släktingar så kom Ingrid, en av de yngre släktingarna. Hon hade kommit med buss från Philadelphia där hon bor. En jättehärlig tjej som vi hängde mycket med i Nebraska för två år sedan. Eftersom vi satt och pratade och åt fondue halva natten så tog vi det lugnt igår. Vi fick sovmorgon till halv tio vilket ju var skönt för de andra. Själv låg jag och tittade i taket från halv fem. Efter frukost och lite pyssel åkte vi till ett stort köpcenter och shoppade loss. Det hade snöat under natten och var nollgradigt så det var en bra dag att vara inomhus. Har jag sagt att jeans kostar runt 150-200 kronor och skor 50-150 kronor? Det gäller att passa på att "tjäna" pengar. Efter fyra timmars rännande i affärer åkte vi till busstationen och hämtade Ingrids pojkvän. Alla var trötta så vi åt middag och hängde vid en film, "Djävulen bär Prada".

Idag ska de flesta iväg till kyrkan, vi är ju i USA. Jag har fått ledigt från detta evenemang och ska stanna hemma och läsa kvantitativa metoder istället. Perfekt timing!

Nu ska det bli pannkakor med lönnsirap till frukost.

Idag har vi riktigt turistat. Med andra ord promenerat runt i hela Washington. Ja alltsa, DC menar jag da. Annars hade vi nog varit betydligt trottare.

Igar for vi upp strax fore klockan fem pa morgonen. Da hade vi sovit fyra timmar. Sedan gick det i ett:

06.00 Avfard med bilen.
07:08 Taget startade.
10:43 Ankomst till Kastrup.
11:15 Incheckat och klart.
11:30 Lunchmeny: Tre smorrebrod och en stor ol (ja, jag vet, lite tidigt).
17.10 Planet lyfter och vi ar pa vag mot Heathrow.

Ja, sa dar fortsatte det resten av dagen. Pa Heathrow hade vi ett litet gral med British Airways som forsokte placera Suddagumma och mig i varsin ande av planet. Det slutade med att de uppgraderade oss till Worldclass istallet sa vi kunde sitta tillsammans (till samma pris). Pellepenna can be bad when he is angry!

Atta pa kvallen var vi framme, lokal tid alltsa. Klockan i kroppen var tva pa natten. Det tog ett bra tag innan sakerhetskontroller och elande var klart sa det blev fyra timmars somn aven denna natt. Och idag har vi som sagt farit runt pa stan hela dagen. Det blev tva museer och en massa "maste-se"-grejor.

Nu ska vi och vara slaktingar ata fondue sa fortsattning foljer en annan dag.

...åtminstone hoppas jag det var den sista. Världen runt mig darrar nu när jag ska göra upp med nikotinet. Jag får inte den vänliga uppmärksamhet jag förtjänar. Folk säger inte "vad duktig du är". Istället säger alla "var snäll mot Suddagumma och andra människor". Vad har jag för rykte bland släkt och vänner egentligen, en psykopat?

Väskorna är packade, de blev bara halvfulla. Bra, då finns det plats för kläder och skor som är äckligt billigt att köpa i USA. Här ska shoppas! Tyvärr dröjer det en dryg vecka innan jag kan få en god öl igen. Å andra sidan kompenseras det av anständigt kaffe, jag älskar Starbucks! De släktingar vi ska bo hos brygger också starkt och gott kaffe till skillnad från de andra släktingarna som har bjudit oss på färgat vatten då och då.

Ha det bra nu alla. Håll ställningarna så ses vi om en vecka. Hoppas det finns två lediga platser på planet för mina kompisar Likert och Osgood. Men hur troligt är det på en skala?

...och den drabbar bland annat bloggandet. Men häng i, får jag en dryg veckas paus under Washingtonresan så är jag igång igen.

Som sagt, jag är ständigt trött nu för tiden. Men våren är ändå underbar. Jag är alldeles lyrisk över att kunna cykla till skolan. Men väl där får jag anstränga mig för att begripa vad Songbirds fästmö säger på lektionerna. Och tala inte om all litteratur vi ska häva i oss! Det är väldigt besvärligt att läsa när ögonen faller ihop hela tiden. Jag behöver förmodligen lite semester och det är precis vad det ska bli nu. På torsdag drar vi till Washington och där ska jag bara vandra omkring och se på människor. Ja, och så handla en massa skor och kläder. Och så Smithsonian förstås. Men att gå igenom det amerikanska folkets historia går väl på en kvart för jag antar att indianerna inte räknas in? Och besök på The National Aquarium. Och gärna en musicalföreställning. Jag undrar om de har sådant där eller om man måste upp till NY? Jag kommer inte helt undan skolan, tre kursböcker är med på resan.

Hmmm, det verkar inte bli så mycket vila. Men omväxling förnöjer sägs det så förmodligen kommer jag hem och är förnöjd. Det blir man kanske pigg av?

Vem vet, jag får kanske låna en dator hos tjocka släkten så jag kan blogga lite under veckan? ;)

Igår var det ledig dag som gällde. Vilka semestrar vi som pluggar har, en halv fredag och en lördag är en lyxig långledighet! Men nu är det bara att ta nya tag och nu gäller det kvantitativa undersökningar. Jag hann läsa en tredjedel av Trosts enkätbok på förmiddagen innan Suddagumma jagade ut mig i solen. Nu har vi eldat och släpat kvistar och halva träd i tre timmar och jag är totalt slut. Suddagumma saknar någon form av spärr mot smärta och trötthet (jag tror det är ett könsbundet handikapp) så hon är fortfarande ute och sliter. Själv fick jag hasa mig in mot löfte att fixa middag och disk. Ett mycket lätt val!

Förresten skaffade jag en cykel till igår. Några kompisar som hört att jag jagade cykel ringde och hade en tioväxlad hoj för noll kronor. Vi åkte och tog en fika hos dem och tittade på cykeln. Den var mycket fin och jag cyklade glatt hem på den efter kaffet. Tyvärr gick inte mina försök att pruta särskilt bra men man kan inte lyckas med allt. Nu har jag i alla fall en cykel i stan och en på ön!

Resten av dagen ser ut som följer:

1. Dusch (jag stinker rök).
2. Enkätboken.
3. Disk.
4. Laga mat.
5. Enkätboken.
6. Hopp och lek. En film kanske?

Jag undrar om dygnets timmar räcker till idag?