A scattering sunshine at a spotless mind

...och maten fortsätter göra mig bekymrad. Idag blev jag så desperat att jag tvingade med mig Stala på en promenad. Nu ska vi strax kompensera detta kaloribortfall med lite risgrynspudding och saftsås. Priiiiiiiiiimaaaaaalskri!!!!

Övrigt som har hänt är att Pylla åkte hem igår. Snyft! Några timmar efteråt anlände Jen G:s idol Lasse tillsammans med hustru Lisa. Vi ska bort till dem ikväll, de har lovat att bjuda på gulaschsoppa och öl. Suddagumma får en vegetarisk variant, det vill säga gulaschsoppa utan kött och inga öl. Att hon blir utan öl har inte något att göra med att hon är vegetarian, det beror på att hon inte insett hur förrädiskt god denna dryck är. Bra för kroppen är den också, den innehåller inte bara B-vitamin utan tvingar en dessutom att motionera! Jag föredrar att vara icke-vegetarian som äter väldigt mycket vegetarisk mat. Livet blir betydligt enklare då och jag slipper avstå från saker som är betydelsefulla. Tänk bara på sommarens grillade biffar med sallad och bakad potatis!

I morgon kommer några kompisar från djupa Småland. Vi ska fira nyår ihop så de bor hos oss några dagar, kul! Jag blev övertalad att köra buss på nyårsdagen och dagen därpå. Visserligen börjar jag inte förrän klockan två på eftermiddagen men måste ändå ta det lugnt med alkoholen på nyårsafton. Det passar mig utmärkt, hoppas bara att jag slipper vintervägar.

1. Bhutto dödad i självmordsattentat har sin givna plats som toppnyhet i Barometern. På systertidningen SMP:s förstasida är det en liten skitnyhet bredvid den "stora" nyheten "Carrier varslar 70 personer". Bra Barran!

2. Neutralitet i all ära men denna artikel tar priset. Det lyser igenom att det var de två yngre killar som körde på kvinnans bil bakifrån. Anledningen var givetvis en kombination av att de kaxiga testosteronhöga småpojkarna körde fortare än de klarade av samtidigt som kvinnan satt och malde alldeles för sakta. En av personerna klagade på nacksmärtor: Ja, kvinnan i den främre bilen så klart. De fördes chockade till sjukhus: Ja, kvinnan för att hon inte alls var beredd och killarna för att deras storhet som racerförare nu är ifrågasatt.

3. "Kontakta tjänstgörande redaktör om något händer". Jupp, det är det vanliga under större helger och klämdagar. Det finns en låda full med färdigskrivna artiklar att peta in i tidning så att alla samhällsbevakande demokratibeskyddare får ha lite helgledigt. Den enda stackare som tjänstgör är den yngsta på redaktionen. Men snälla Barometern, kunde ni inte ha tagit någon som åtminstone var tillräckligt gammal för att få jobba efter 21:00 på kvällarna?

Sorry Lotta, inget personligt. Men du ser ju ut som femton år på bilden och jag måste ju blogga om något. Men du är fantastiskt söt om det kan vara en tröst?

...julaftonen alltså, inte själva julen. En av DN:s krönikörer skrev att frågan "vad gör du i jul" är så direkt och obarmhärtig att den inte lämnar någon reträttväg där man kan fly. Frågan, menade krönikören, kunde lika väl formuleras "hur har du det med din familj"? Jag kan lyckligt svara att vi har det bra. Visst bråkar vi och härjar ibland, livet är inte perfekt, men på det stora hela gillar vi varandra och hela familjen samlas på julen. Det är jag väldigt glad för! Däremot börjar jag känna att julfirandet skenar.

Det blir lite svårare för varje år att känna att det är legalt och motiverat att köpa mat och alkohol för 4-5000 kronor. Visserligen räcker det en dryg vecka och innefattar även nyår, men ändå. Det är sjukt! Julklappar för en himla massa pengar stör mig inte på samma sätt men mat och dryck för så jävla mycket pengar! Nu sitter jag här på juldagen och är redan trött på all fetdrypande julmat. Jag vill ha en god och lagad rätt som vi lagt lite tid och fantasi på. Eller varför inte en korv- och mosbricka? Hmm, stryk det där sista och tänk istället en rejäl sallad och en god soppa.

För att döva samvetet, gav vi bort en get via Action Aid. Visserligen händer det att vi delar med oss någon gång under resten av året också men visst är det väl typiskt att det oftast sker vid jul? Även om jag delar uppfattningen att det inte finns några osjälviska handlingar så berättar jag inte om geten för att skryta med hur goda och fina vi är utan i första hand för att det kanske kan inspirera andra. Då är det väl legalt att snacka om det?

Hur som helst, min avsikt var inte att sänka alla julglada människor. Man får ha det lugnt och skönt och trevligt! Nu när jag fått ur mig lite galla så ska jag ha just detta. Jag ska återgå till julboken och kanske servera mig en liten maltwhisky för att komma i stämning och minnas den där stackars Josef som hann avsluta skolan innan de hunnit börja med sexualundervisning. Jungfrufödsel, yeah right!

Huset är dammat, dammsuget och moppat. Granen står på plats och alla tindrar med ögonen. Nja, inte Stala, hon hinner inte riktigt tindra för hon har fullt upp med att baka mandelmusslor och koka glaze (heter det så) till revbensspjällen. Nyss blev hon klar med vörtbaket. Allt sker dock på frivillig basis och är hennes egna val!

Men julen är sig inte riktigt lik i residenset. Uppesittarprogrammet på TV blir i år El Clasico på sport-4:an (heja Barca). Vi har dessutom skippat julskinkan. Innan några danska Björnar kritiserar mig måste jag säga att det är inget politiskt eller religiöst ställningstagande, vi har bara kommit på att ingen egentligen äter av skinkan efter det traditionella kvällen-före-prova-påandet. Så i kväll blir det nystekta köttbullar och hembakad julvört och en snaps istället. Visst fan, vi har ju skippat snapsen också...

...och väntar på att få komma in ugnen. Fy vad kladdigt det är att baka! Det var ett konstigt recept med en massa honung i degen så de jäser jäkligt långsamt. Men de får nog snart åka in i värmen. Sören Krarup och Dansk Folkeparti kan däremot få åka ut i kylan!

Nu ska vi runda av kvällen med att se en film.

Nu står det en saffransbulldeg på jäsning och linssoppan puttrar på spisen. Snart kommer Suddagumma och Pylla in efter ridturen, då får de göra våfflorna som ska göra soppan sällskap till middagen. Om den där förbannade degen jäser någon gång så ska det bli "vanliga" bullar (fast med saffran) av den. Med vanliga bullar menar jag sådana med smör och socker mellan och pärlsocker ovanpå. Lussekatter blir lite uttjatat efter några gånger...

Vi har hunnit med det där sista glömt-att-handla-besöket i mataffären så nu kan vi låsa in oss i huset och riktigt kura in julen. Det enda som stör den annalkande julfriden är vad jag läste i en artikel DN. Fåntratten Sören Krarup börjar yla om världsherravälde light. Visserligen är inte Sveriges historia något att vara speciellt stolt över men därifrån till att Dansk Folkeparti nu ska börja göra anspråk på både södra Sverige och norra Tyskland är det långt! Känns inte historiens vingslag igen lite? Först börjar man sparka på minoriteter i det egna landet och sedan börjar man titta ut i världen efter marknader och inflytande. Är Sören Krarup nästa Hitler-wannabie?

Vi börjar bli färdighandlade här nu. Det enda som saknas är den rökta fläskfilén, den röks i morgon kväll och kan hämtas på lördag. Stala och Pylla går runt här och jultindrar lite med ögonen. Fast egentligen pluggar Pylla mest, hon skriver sin B-uppsats. Jag försökte vara lite messerschmidt igår och påpekade att jag minsann höll på med C-uppsatsen. Då tittade hon bara överseende på mig och frågade hur många akademiska poäng jag har, Innan hon började på lärarutbildningen hade hon nämligen redan klarat av en C-uppsats inom antropologi/etnologi. Då är Stala lättare att tas med. Hon avslutar strax sitt första år på sjuksköterskeutbildningen så henne kan jag fortfarande vara överlägsen mot.

Jag har blivit så pass normal att jag inte saknar skolan ännu, detta trots att jag varit ifrån skolarbetet två hela dagar redan. Det känns lite oroande att vara så där normal men jag räknar kallt med att jag återgår till det onormala och börjar längta och räkna ned dagarna redan på juldagen. Som tur är har jag Lilla S. att bråka med under ledigheten. Men hon liknar mig mer än jag själv gör för tillfället, det står "pluggar" på hennes messenger hela tiden. Lyllos henne!

...och två hela veckor får vi vara lediga. Inte så dåligt för ett par högskolestuderande mitt under brinnande C-uppsatsskrivande! Egentligen skulle vi ha arbetat halvdag i morgon men helt plötsligt var vi klara med metodskrivandet. Det var bara att önska varandra god jul, åka förbi rummet och betala hyran och sedan fortsätta hem till ön.

Innan dess hade vi hunnit med en handledning och en lunch, modell "the last supper". Äh, så farligt var det inte men Ängeln hinner jag inte träffa igen innan hon försvinner till USA. Vi andra träffas igen i januari.

Det var extra roligt att komma hem idag för Pylla har kommit. Hon blir kvar fram till nyår. I morgon kväll kommer Stala och då är familjen komplett igen. Härligt! Innan vi hämtar Stala ska vi dock handla julmat och julklappar. Inte lika härligt...

...inte fru men gärna en piga eller en dräng. Jag är utsliten och har ont i armarna efter de där förbannade snökedjorna och vedsågning. Det vore bättre att någon annan pysslade med sådant arbete medan jag sitter uppkrupen i soffhörnan och håller koll på (blogg-) världen.

Jag tröttnade på att vänta på grannen och gick därför ut vid halv elva och lyckades begripa hur jag skulle spänna och låsa snökedjorna. Klockan tolv kom gubben lunkande och konstaterade att jag gjort rätt. Därefter kunde jag äntligen koppla på sågen och kapa ekved i några timmar. Nu har vi ved under tak så det räcker både denna vinter och halva nästa. Kolla skrytfotot här bredvid. Observera att kedjorna är på plats. Observera däremot helst inte att jag mer liknar en centerpartist än en glad och progressiv man i sina bästa år. Observera däremot hur snyggt hörselkåporna matchar traktorns fälgar! Oh lord, vilken Fab 5-kommentar. Äh, den var givetvis med flit och jag bjuder på den GG!

Vad skönt att det är dags för uppsatsarbete i morgon igen så jag får hålla på med sånt som är roligt och begripligt!

...det är lite väl kallt att sitta med dörren öppen bara för att låttexten ska stämma. Jag har just hunnit med att få i mig middagen som den snälla Suddagumma lagat (hon fick låna köket) och har dessutom precis blivit klar med utskriften av den sista intervjun. Det kännns skitbra att ha klarat av detta! Nu kommer vi att ligga rätt i tiden. Det vill säga, när vi arbetat tillsammans måndag, tisdag och halva onsdagen så kan vi ta julledigt med gott samvete! Då har vi lyssnat in oss på materialet, klarat av handledningen och (med lite tur) skrivit ihop metodavsnittet.

Men jag har inte bara pluggat idag, jag har hunnit vara ute i det underbart rimfrostvackra vädret också. Jag har laddat batterierna på traktorn och har dessutom försökt att montera på (de nya) snökedjorna på traktorn vilket inte var det lättaste. De sitter där nu men behöver spännas. När jag ringde grannen och bad om hans hjälp under 15 minuter så passade det givetvis inte honom just då (som vanligt). Han höll minsann på att skala potatis och kunde tänka sig att titta över i morgon. Det var bara att gå in igen och slita av sig arbetskläderna och pyssla med intervjuerna istället. Så här är det jämt, att be den jäveln om hjälp (vilket händer ungefär tre gånger om året) är likvärdigt med att ringa vårdcentralen och beställa tid hos doktorn. Synd att grannarna inte köpte den där datorn de funderade på, då kunde jag fått nöjet att be dem dra åt helvete ungefär en gång i veckan när de behövde hjälp, månad ut och månad in...

Tänk vad lustigt det kan bli. När jag bildgooglade på "grannfejden" för att få en bra illustration till det här inlägget så fick jag bland annat upp bilden här till höger. Tur att man inte har plast-Victoria som granne. Henne skulle jag i så fall lätt dra över (med gräsklipparen eller traktorn alltså). Och apropå Victoria, jag har hört att hennes man är fotbollsintresserad. Det kan man nästan ana!

Jag har nyss slängt in en vegetarisk paj i ugnen. Den innehåller massor med champinjoner, rödlök, paprika och äggstanning. Den blir säkert jättegod men jag har så förbaskat svårt att laga paj. Det är vidrigt att stå där och gegga ihop mjöl, margarin och vatten. Fingrarna klibbar ihop och det känns som om simhuden växer ut. Jag är tvungen att ha vattenkranen rinnande så att jag känner den psykologiska tryggheten i att veta att jag kan kasta fram händerna under kranen och få dem rena igen. Snart är det jul och då kräver familjetraditionen (och familjen) att jag ska baka saffransbullar med smör och socker. Då blir det kladdigt! Jag kanske kan ta en whisky innan för att lugna ned nerverna?

Så ni snålisar som inte förstår hur jävligt jag har det och som kallsinnigt håller på era nybakade lussebullar med motiveringen "jag har slitit för mina bullar": Tänk inte på det sättet utan proppa istället er stackars bakfobiska klasskamrat full med bullarna. Jag tar gärna en kopp te eller kaffe till. (A)

...från dokumentkatalogen i Windows Vista. Bland annat två och ett halvt års studier på universitetet inklusive den pågående C-uppsatsen med intervjuutskrifter motsvarande 24-25 timmars arbete. Det var ingen trevlig känsla!

Så här gick det till: Jag skulle radera en tom underkatalog som låg i "Mina dokument" (som bara heter "Dokument" i Vista) och hade markerat underkatalogen i den högra fönsterhalvan. Jag tryckte sedan på delete-tangenten och fick någon sådan där fråga som de har för att nybörjare ska kunna få chansen att ångra sig (ironi). Jag läste inte som vanligt utan svarade bara "Ja". Problemet var att det inte var underkatalogen till höger som var markerad utan det var själva dokumentkatalogen i den vänstra fönsterhalvan som var markerad. Därför försvann alla mina dokument. Hänger ni med? Varning alltså för Vistas färgschema som gör att det ser ut som en inaktiv markering är aktiv!

Men slutet gott allting gott. Efter någon timmes letande och en massa hängande och frågande på forum så lyckades jag till slut återställa alla filer via funktionen "återställa tidigare version". Vilken lättnad!

Ska sanningen fram så hade jag säkerhetskopia på nästan alla mina filer men hade jag berättat det med detsamma så hade ju inte historien blivit lika dramatisk. Jag hade till och med skickat över de flesta intervjufilerna via messenger till Jen Grusplan tidigare idag. Men en del hade varit försvunnet för alltid och de fyra timmar jag lagt på att skriva ut den senaste intervjun hade varit ogjort arbete.

Nu har jag precis bränt en ny säkerhetskopia!!!

I en kort TT-notis hyllas Ike Turner som en av rockens stora även om han nu kanske är mest känd som Tina Turners ex-make. Man nämner att han hade drogmissbruk men inte att han var en hustrumisshandlare som söp och vänstrade när han inte spöade lilla frugan och föste henne framför sig för att kunna fixa sin egen medelmåttiga karriär. Jaja, som vanligt alltså, inget ont om de döda...

...skriver Ambjörnsson på kultursidan (varför där?) i DN. Jag tar gärna på mig rollen som opinionsmakare i någon form men så fan om jag tänker vara en anställd häxdoktor som tar jobb åt de kunder som betalar bra nog. Påminner inte det om ett annat omstritt "yrke" och i så fall, skulle det då vara okej för mig att sälja men inte för dem att köpa?

Fast egentligen är det kanske att dra parallellerna en smula för långt om man säger "institut som institut"? Men moral är viktiga saker, oavsett vilken sorts institut som man kan tänka sig att jobba på! Vad skönt att vi alla tänker lika här kära MKV-are :-P

...det vill säga på komvux/gymnasiet och intervjuat ett gäng tjejer. Konstigt nog så visade det sig att det var stadstjejer som gick i skolan här på ön. De tjejer vi tidigare intervjuade i stadsskolan kom huvudsakligen från landet! Nu gäller det att vi tänker på det här när vi skriver vår uppsats så att vi inte drar några felaktiga växlar på det här med stad och land.

Efter intervjuerna åkte vi hem till mig åt lunch och lyssnade på alla intervjuer. Det tog sin lilla tid och plötsligt var det dags att äta igen, det blev kroppkakor, mums!

I kväll ska vi se en film och dela en flaska vin och vara lediga. I morgon bitti är det dags för de sista intervjuerna. Sedan börjar transkriberingen igen...

Det var trevligt som vanligt men rekordet i den aktuella badtunnan var aldrig hotat. Vi badade mellan 20:30 och 01:00, fyra och en halv timme alltså. Det gamla rekordet är sex och en halv timme och är två år gammalt. Det innehas för övrigt av mig och VIP.

Även om jag bara drack mellanöl så är kombinationen av alkohol och sena nätter krävande. När man dessutom väcks klockan sex av en tvååring som bara kan säga mamma, (fast med hundra olika tonfall) och som väldigt gärna säger det oavbrutet, så förstår ni själva att jag just nu är lite blek. Så nu blir det soffan ett slag, fast först ska jag läsa lite på Sofia H:s blogg. Nej visst nej, det går ju inte. *muttrar*

...och det är en lördag utan arbetsplikt, härligt!

Ätit frukost - check!
Packat badgrejor och öl - check!
Hämtat kroppkakor till tisdagens C-uppsatsmiddag - check!

Nu sticker jag strax iväg för att bada tunna med ett gäng kompisar. Det ska bli roligt, synd att det inte är vinterväder med rykande snö bara. Rättare sagt, det hade höjt badupplevelsen men yrsnön kan gärna få vänta ett tag till.

...och har gjort så hela dagen. I och för sig var det ganska skönt tidigare för då kändes det bättre att sitta inomhus och arbeta. Men nu börjar jag tröttna. Inte för att jag ser eländet nu när det är mörkt men det smattrar rejält mot taket hela tiden. Katten vägrade gå ut tidigare och på eftermiddagen fick han inte för det var så jäkla blött men till sist var jag tvungen att låta honom springa ut ett slag. Nu vägrar han att komma in fast jag står i dörren och förnedrar mig genom att ropa "kisse-kisse". Men det går säkert ingen nöd på honom, han ligger förmodligen ute i höet och myspyser.

Alla genomförda intervjuer är nu utskrivna, datorn är färdiginstallerad och jag har dammsugit efter snickaren. Nu återstår bara att vara fyllchaffis åt Suddagumma och en av hennes arbetskompisar. De är på julbord och vill förmodligen komma hem runt midnatt. Vilken tur att jag pluggar så jag slipper springa på julbord och andra eländiga jippon hela tiden!

Min långa 43-minutersintervju tog mig sju timmar att skriva ut! Men då är varenda "hmmm" och "hihi" med också. Tilläggsord står inom hakparentes och paus betecknas med tre prickar. Det är ett slavarbete men samtidigt är det nyttigt (och roligt) att skriva ut intervjuerna. Jen och jag satt och skrattade hela tiden igår och var tvungna att avbryta varandra hela tiden med utrop som "vad var det nu som var roligt" och "lyssna på det här". Nu sitter jag hemma och skriver och dagens skratt var när Suddagumma tjuvlyssnar lite och påpekar för mig att jag faktiskt säger: "Så du går till skolan och ser ut som du gör…" till en stackars artonårig tjej. Men när man lyssnar på det i sitt rätta sammanhang är det faktiskt inte så illa som det låter!

Mellan intervjuskrivandet håller jag på att installera den nya bärbara datorn. Det är förbannat skönt att ha fungerande ljud igen men Vista känns otympligt och jag gillar inte riktigt formen på skärm och tangentbord ännu. Men det är väl en vanesak kan jag tro? Trivs jag inte med Vista om en vecka så åker det ut och XP åker in istället. Det är så träligt att installera och installera om bara, i natt satt jag till 02:15 så nu klipper det lite i ögonen...

...utom jag. Åtminstone känns det så. Jag har hävdat att LW inte är lika bra längre och faktiskt, det är så jag känner! Han var som bäst när Hovet och han lirade ihop. Även när de äldre låtarna plockades fram så tjänade de på att Hovet elektrifierade dem. "Kom Änglar" blev bättre, "Varning för ras" blev 100 gånger bättre (tänk på versionen på officiella live-plattan) och "En svår och jobbig grej" blev outstanding, med eller utan emo-rakblad nådde smärtan oanade höjder. Idde Schultz fyllde tomrummet på scenen utan att någon annan än jag egentligen såg henne. Nu är det ganska torftigt med försenad folklore och på senaste plattan ger LW ut samma låt i tio versioner ("Om du lämnade mig nu" och "Och det blåser genom hallen" sticker ut från mängden) men jag kunde ju i alla fall ha köpt en biljett till i kväll...

Dagen har i alla fall varit bra. Jen fick tag på "sin" rektor till slut och han hade planerat och fixat allt åt oss. Faktiskt var allt så jäkla fixat att vi fick slänga oss iväg på intervjuer redan idag. Det var exakt så skitkul som vi förväntat oss, i alla fall tyckte jag det. Efter vad jag förstod av Jen, efter vårt snabba samtal innan vi tog kväller, så hade hon också väldigt roligt! I morgon blir det till att skriva ut alla intervjuerna. Jag tippar att hela dagen går åt till detta men vem bryr sig? :)

...med plywoodskivor. Jag fick plocka bort fönster och gångjärn innan jag skruvade fast skivorna i fönsterramarna. Utanpå skivorna har jag satt tillbaka fönsterluckorna. Länsstyrelsen är förmodligen nöjd nu liksom "sommargrannen" som bor bakom sjöboden och som har överklagat allt vi gjort från första stund. Men vi är inte nöjda och vi tycker jävligt illa om kärringen! Men än är inte sista ordet sagt i den här frågan, vi hade bara inte råd med ett vite på 50 000 kronor så det var lika bra att spika igen fönstren så det blev lugnt för stunden. Det kommer att bli jävligt fumligt nu att sitta i boden och till exempel laga trasiga nät i mörkret. Ska man försöka sova över efter att ha lagt nät så gäller det att ha ficklampa så att man hittar upp på morgonen. Grrrr! Hindrar vi allemansrätten mindre nu än innan frågar jag mig?

I övrigt är livet ungefär som vanligt. Det har varit en lugn helg med regn utanför och cultural studies innanför. Jag lyckades övertala tomten att han skulle skänka en ny bärbar dator till en stackare som bott vid diskbänk och spis länge nu. Tomten gillade idén men tyckte det var dumt att komma med datorn på julafton, då ska man ju umgås och inte sitta med en dator i knät och konfigurera den i timtal. "Nej" sa tomten, "det är bättre att jag kommer redan nu i veckan så du hinner leka av dig innan julen kommer och familjen samlas". Han är inte så dum den där gubben! Jag passade på att be honom tänka lite på Lilla Syster i jul också, detta trots att hon hatar julen och inte tror på tomten. Han skulle fundera på saken sa han.

...kommunalråd i Sandviken. Han försvarar beslutet att muta ett Outlaws-gäng så att de flyttade ut från kommunen, se artikeln i DN. Men Stefan, till vilken kommun flyttade de och vad säger invånarna och politikerna (både dina partikamrater och andra) i den kommunen?

Edit 14:15: Här är den första artikeln jag hittat som säger mer än TT:s notis.