A scattering sunshine at a spotless mind

Jag åkte hemifrån klockan åtta i morse och kom nyss hem. Fjorton timmar ger lite extra pengar till jul. Jag och en långtradare råkade tyvärr krama varandra lite på Essingeleden men vi kom ur det hela utan några större följder. En backspegel hamnade lite på sniskan men passagerarna märkte inget. Så det kan gå...

...och transkriberingsmaskiner. "Det var så besvärligt" berättade den ansvariga på vaktmästeriet när jag ringde idag. Jaha? Men skolan har väl inte utrustning för att undvika besvär utan för att ge service till de elever som gör B- och C- och alla andra uppsatser där det kan ingå att intervjua människor. Vilken tur att vi är så vidrigt rika i vår grupp att vi kan unna oss att köpa lite utrustning själva. Man kanske kan hyra ut grejorna till skolan sedan, ja på ett alldeles obesvärligt sätt alltså?

Idag är jag vegetarian igen efter en blodig och köttig vecka då magen varit fylld med lik. Det blev Bulgarisk linssoppa, gott! Nu efter maten blir det en lugn kväll med Örnen på TV innan dusch och tidigt sänggående. I morgon ska jag ju köra buss till Stockholm och då är det skönt att vara utvilad. Jag kollade just SMHI, inget halk- och snöelände tack och lov. Jag hinner undan från både Stockholm och Norrköping innan minusgraderna kommer krypande på kvällen.

Jag har blivit dålig på att sköta bloggandet. Tiden räcker inte riktigt till, eller är det kanske mitt intresse som är nere i en svacka? Hmm, jag får fundera lite på orsakerna. Hur som helst så är jag här nu igen.

Sist vi sågs var jag något blek och led av sviterna efter Göteborgshelgen. Jag kan meddela att jag nu är helt återställd och den lyckade rekreationen har skett i stan. Ja inte Göteborg alltså utan den där stan där jag går i skola. Jag åkte nämligen direkt dit i söndags kväll eftersom Jen G och jag skulle träffas och jobba med C-uppsatsen redan på måndag morgon (det var dessutom skönt att bara behöva köra 30 istället för 45 mil för att komma "hem"). I tre dagar har Jen och jag nu stött och blött och krigat för att få till vettiga intervjufrågor. Vi har dessutom hunnit med en handledning i tisdags och en promenad runt sjön samma kväll, det sistnämnda tillsammans med Lilla Syster, Ängeln och Pink.

Jag tror att vi fått till våra frågor så att de är ganska bra nu. Vi övade på Ängeln och Lilla Syster idag. Det som inte fungerade riktigt bra har vi förhoppningsvis hittat lösningar på. Tyvärr är det fortfarande två lite svåra begrepp som vi måste ha med när vi intervjuar. Eller måste vi? Hmm, vi får fundera. Vi fick bekräftelse på att fem av de tio intervjuerna är bokade! Skönt, det är alltid lite nervöst innan man fått svar. Blir det ett nej kan det ta en till två veckor att skaffa ersättningsintervjuer och då sitter man snart i skiten!

Nu blir det te och kvällsmackor samt en bra bok. I morgon blir det C-uppsatsande (modell eget arbete) och på fredag ska jag köra 100 mil buss. Hoppas vägarna är halkfria då!

Huva, den här dagen har inte varit att leka med. Det är sviterna från igår och jag har bara mig själv att fylla. Jag kanske ska säga "hade" för nu leker livet igen!

Gårdagen började annars bra med promenad på stan i strålande sol och sedan fotoutställning. Därefter intog vi en lunch på Café and The Bakery på Viktoriagatan. Bra ställe, testa det! Jag och Stala åt gulaschsoppa och Pylla valde lasagne. Sedan avrundade vi med latté och blåbärsbulle. Alla blev nöjda.

Men sedan blev det dags för allvaret. Jag skiljdes från tjejerna och promenerade bort till Skandic Hotell där två av kompisarna redan hängde i baren. Strax strömmade de andra till och till slut blev vi åtta personer. Efter ett par timmar raggade vi upp några taxibilar och hamnade på en pub på 2:a Långgatan där vi åt middag. Därefter blev det Bishops Arms på Järntorget. Sju timmar och 8-9 öl senare tackade jag för mig och smet hem till Stala. En tidig kväll alltså men det hjälpte inte så mycket. Min kropp är inte gjord för en jävla massa öl och uteliv. Det är hårt att bli gammal! :-S

...det ni! Men Göteborg är en fantastisk stad! Ryktet om att det bara finns regn som väderlek här är överdrivet.

Resan hit var planerad sedan länge och igår satt jag i skolan med färdig packning och väntade bara på att få ett möte avklarat. Då ringer telefonen, det är den äldsta som har fixat fribiljetter till Figaros bröllop på operan. Jag blev jätteglad! Mötet klarade vi av på rekordtid och rekord gällde även för resan. Två timmar och 25 minuter måste väl anses som godkänt mellan stan och Gbg? Det var roligt att gå på operan men föreställningen var väl lång, vi kom inte hem förrän midnatt. Eftersom dagen hade startat 18 timmar och 45 mil tidigare så har jag nu sovit som en stock.

Idag blir det fotoutställning och lite shopping samt lunch på stan tillsammans med tjejerna. I kväll blir det träff med piratgänget. Det är farliga saker som kräver att man är utsövd och har kontroll på sin förbrukning!

...nu får de dras med fulstämpeln igen efter att den moderata kommunstyrelseordföranden K-G Svenson bröt mot centrala direktiv och allierade sig med avgrundsfolket i Sverigedemokraterna, artikel här. Svenson säger att moderaternas ledning inte kan komma med diktat och Reinfeldt fegar direkt ur och säger "Nu är det upp till de moderata kommunpolitikerna i Karlskrona att tolka vad vi i partistyrelsen slagit fast". Det vill säga, han slår inte näven i bordet och talar om vilken tolkning som gäller utan gör en avledande manöver genom att (typ) lyfta benet mot ett träd, titta upp i himlen och vissla. Precis som hanhundarna brukar göra när de vill dra sig ur bråk (kanske förutom visslandet då). Jag blir sorgsen!

För övrigt är det en okej torsdag. Grusplan och jag läser på varsitt håll idag men träffas i morgon igen för att fixa klart med intervjufrågor och boka intervjuer. Igår fyllde Lilla Syster år vilket gav mig chansen att (under lunchen på Tufvan) studera GG:s realitysåpadiskussioner, något jag känner är oerhört värdefullt för vår C-uppsats, hehe. Givetvis har jag hunnit med att skifta ett par däck mellan artiklarna, undrar om någon har lika jäkla många vinterdäck att byta till som jag har? Jag har tvättat och hängt en maskin också. Antingen är tvättandet ingen kvinnofälla eller också är jag George o'Malley? Fast i ärlighetens namn så händer det väl inte varje dag att jag tvättar.

Apropå tråden nedanför, jag kör en emo-vecka till! :D

...och jag är fylld av blandade känslor. Underbar musik men fel utstrålning! Min stora kärlek är samtidigt mitt värsta exempel: Besök MCR:s hemsida och ta er till media. Ni som har mycket hår på bröstet klickar nu på "I Don't Love You" och fascineras av blandningen av utsökt musik och gråtande emosångare. Hallå, visst är det lite överdrivet?

Min stora behållning är emellertid hennes manga-ögon. De visar att jag inte är helt ute och cyklar när jag trevade efter en koppling mellan manga och emo...

Han jobbar på med sin Youtube-lista över de 100 största rockögonblicken.

Strages styrka ligger inte i valet av de 100 ögonblicken, det är nämligen ytterst sällan vi tycker lika. Nej, hans styrka ligger i tugget, han har ett härligt språk och är avväpnande arrogant inför allt och alla. Jag gillar arrogans och odlar min egen vidriga attityd med framgång. Några exempel på roliga uttalanden (av Strage, inte av mig) är:

"Det största rockrelaterade problemet med Youtube är att sajten svämmar över av mobilfilmade klipp från konserter. Fans filmar lite på fyllan och tror att de är Anton Corbijn".

"Svenska emokids klär sig extra snyggt eftersom de inspireras av japanska stilar som visual kei och gothic lolita. Vi borde hylla innehållet i deras garderober lika mycket som vi fördömer innehållet i deras mp3-spelare".

Ta del av hans lista, det ger både guldkorn och oförklarligheter men framförallt härliga kommentarer och en massa kunnande.

Men vill ni hitta guldkornen på Youtube så frågar ni mig istället:

My Chemical Romance - Welcome To The Black Parade
Anna Ternheim - Lovers Dream
The Mo - Nostalgia Locomotive
Michael Jackson-Thriller

Klart det finns fler men jag vill inte trötta ut er. Men ge gärna tips på egna favoriter, jag är musiksökande just nu.

...och låter sagolikt bra! Undrar vad jag ska lyssna på i nästa vecka när jag inte ska vara emo-kid längre? Förmodligen blir det lite Fall Out Boy som jag fått order om att gilla men framför allt The All-American Rejects som jag gillar alldeles frivilligt.

Hur som helst är det jäkligt roligt att lära sig att lyssna på en massa ny musik! Och emo-kid eller inte, MCR och Dashboard Confes­sional lär nog hänga med framöver. Likaså min nya förkärlek för mangainspirerade bilder (om man nu kan kalla stilen för det).

...åtminstone om man trodde på vad Suddagumma rapporterade in. Hon var nästan hemma när det "plötsligt small till utav helvete" och varningstriangeln och batteriladdningslampan tändes i instrumentpanelen. Jaha ja, rem åt helvete tänkte jag. "Kamrem åt helvete" tänkte Suddagumma. Inte för att hon är en naturbegåvning som bilmekaniker utan för att vi varit med om det på vår förra SAAB. Då gick kamremmen, veven slog upp och alla ventiler kröktes. Den gången kostade en ny (begagnad alltså) motor samt jobb för att byta den 40 000 kronor.

Jag lät mig ryckas med av Suddagummas domedagsprofetior och hann precis deppa ihop innan jag öppnade motorhuven och såg att det var remmen till "allt annat", bland annat servo och vattenpump som hoppat av. Efter ett samtal med bilmeken i grannbyn kunde jag konstatera att det handlade om 3000 kronor istället för 40 000. Då får vi dessutom kamremmen bytt så vi slipper ångest över den ett par år framåt!

Så med facit i handen sitter jag nu vid en öppen brasa som sprakar hemtrevligt. Champinjonsoppan är färdiglagad och puttrar på spisen. Bredvid mig står en fredagsöl. Pluggandet ger mig inte dåligt samvete för Willis är skitrolig att läsa och jag ligger tidsmässigt bra till. Livet leker alltså, det enda som är lite smärtsamt är att jag inte får gå på Lilla Systers fest i morgon. Undrar förresten om syrrans syrra finns eller om hon bara är en myt, det verkar som hon bara är i stan när jag har förhinder?

Hmm, undrar vad jag ska göra med de där 37 000 som vi tjänade på bilen? En ny bärbar dator kanske?

Paprikagryta

Ingredienser
3 paprikor
1 purjolök
Ev. färska champinjoner
1 dl chilisås
2,5 dl matlagningsgrädde
1 vilöksklyfta
0,5 tsk salt
1 krm cayennepeppar
1 krm curry
1 krm paprikapulver
1 krm svartpeppar

Tillagning
Hacka paprikorna och purjolöken i bitar. Skiva champinjonerna. Fräs purjolök och champinjonerna utan att de blir brynta. Rör ner paprikan och tillsätt kryddorna. Pressa i vitlöksklyftan och häll i chilisåsen. Häll tillslut i grädden. Låt småputtra några minuter tills paprikan blivit lagom mjuk. Servera med ris eller pasta.

Laga nu detta allihop och berätta sedan att ni håller med mig! :D

...på en grannblogg. Eftersom fenomenet skadeglädje är underskattat så gjorde jag mig besväret att släpa fram kaffepaket och muggar och arrangera ett fotografi. Möjligtvis kan orsaken till att jag la tid på det här spåras tillbaka till att jag kunde smita från skolböckerna ett tag...



Den som spar han har!

Fast Starbucks är ju förstås inte bara kaffet, det är ju lukten, olika muffins, pajer, människorna och stämningen också!

Hoppas verkligen att reinkarnationen finns så att det en dag kan återuppstå ett gemytligt Danmark med trevliga och tillmötesgående danskar igen. Just nu känns det som om bron är en symbol för en enighet som jag inte vill vara delaktig av. Men vårt svenska Folkparti är ganska glada ändå: DN

Eftersom Ny Alliance inte blev så stora som prognoserna indikerade slipper Anders Fogh Rasmussen göra upp med både Dansk folkeparti och Ny Alliance. Vilken tur för folkpartistiska Venstre, nu kan de fortsätta rulla runt i sänghalmen med halvfascisterna i Dansk folkeparti. Det hade ju varit jobbigt att dessutom behöva ta hänsyn till invandrare och danskar med annan etnisk och kulturell bakgrund! Länk.

Som emo-kid vet jag inte om jag ska vara uppgiven och ledsen eller förbannad och kampvillig? Jag tror att jag lägger undan rakbladen ett tag och kavlar upp ärmarna och knyter nävarna istället!

...även om jag förmodligen har lite extra status som världens äldsta kid? Leo J bara retas och alla andra är också väldigt oförstående och arroganta. Min slutsats är att det är synd om oss emo-kids fast det samtidigt kanske är ganska så skönt för oss att världen föraktar oss? Det kan spara in lite på rakbladsutgifterna. Nej fy mig, där blev det visst ett övertramp.

Allvarligt talat så tycker jag att ni är lite väl kritiska mot oss. Skämten som florerar är ju värre än norge-historierna, det har jag märkt efter att bara ha varit emo-kid i ett dygn. Efter att följaktligen bara ha krafsat på ytan har jag ändå stött på följande exempel på elaka skämt:

Tänk på att inte titta en emo-kid direkt i ögonen när du pratar med dem, de kan börja gråta.

Vet du hur många emo-kids det går åt för att skruva i en glödlampa? Inga, de sitter bara där i mörkret och skriver sånger om det.

Skit i dumma skämt och skit i alla andra, jag ska vara emo-kid i en vecka nu och bara njuta av det. Taking Back Sundays "You're So Last Summer" dundrar i högtalarna i bakgrunden (man kan ju inte bara lyssna på MCR) och jag har en häftigt randig tröja. Känslosamhet är häftigt men jag sätter gränsen vid Bamse. Han är lite för mycket emo-björn även för en melankolisk kille som jag.

Och för resten, alla Winnerbäck-groupies: Ni är också emo-are fast med fel klädkoder, bara så ni vet! :-P

Det är tveksamt, eller hur? Hur som helst så är My Chemical Romance riktigt, riktigt jävla bra. Jen snubblade över dem när vi skulle ta reda på vad emo egentligen står för. Vi inbillar oss nämligen att vi kan få lite mer respekt (och i förlängningen bättre intervjuer) om vi begriper lite om ungdomarnas villkor när vi träffar dem i samband med C-uppsatsen. Vi ska skriva om medieanvändning och identitetsskapande hos unga kvinnor, därav intervjuerna.

Men tillbaka till emo. Jag tror jag skulle passa som det. Vi hittade en ganska ironisk tidningsartikel som listade några kriterier:

• Svarta eller randiga kläder? Check, åtminstone en del svart och mycket randigt.
• Snedlugg som täcker halva ansiktet samt kolsvart hår? Oh ja, absolut. Fast mitt hår är något kortare och det svarta är mer stålgrått liksom. Men nästan samma. Nåja, i alla fall hår! (Y)
• Olycklig? Nja, egentligen inte. Men jag gillar att vrida mig under sorgsna låtar.
• Citera deppiga låtar och känna igen mig i varje text? Check! Fast jag glömmer texterna ibland.
• Förbruka ett kilo kajal i veckan? Nej tyvärr. Men jävlar vad häftigt om jag vågade!
• Lyssna på de här banden: My Chemical Romance, Taking Back Sunday, Dashboard Confes­sional m.fl? Jag håller ju på. Men har bara hunnit till MCR än så länge.

Hittills tycker jag att jag borde kunna vara den perfekta emo-aren. Problemet uppstår först när jag läser att emo uppstod när en del band bröt sig ur punken för att få skriva något känslosamt istället för att "bara" skriva samhällskritisk musik. Hmm, jag köper inte hela konceptet i så fall, jag vill ju kritisera samhället. Men what ever, MCR är kanonbra och nu ska jag leta upp och lyssna på lite andra band. Forskning är visst roligt! :D

...följt av ett revisorsmöte är det väldigt skönt att bara få unna sig en ledig kväll med goda smörgåsar, en kopp te och en skitdålig Beck-film. Ja, och så salmiakbalkar förstås! Jen och jag fick klartecken att gå vidare med C-uppsatsen. Forskningsöversikten och vår presentation av den var nog helt okej betygsmässigt. Lilla Syster däremot briljerade, jag blev så stolt. :-P

Nu ska jag unna mig lyxen att slänga mig i säng riktigt tidig. Jag gick upp fem i morse och ligger efter lite med sovandet sedan tidigare. ------>

...åtminstone under några dagar, kanske en vecka? Det liv jag lever nu är så förbannat strävsamt! Det kryllar av krav och skyldigheter. Jag ska inte behöva stå ut med sådant, jag är ju kille!

Vad är det nu jag gnäller om undrar ni. Jo, jag har precis klarat av att skriva om mitt U-arbete med den där dumma Wasko. Den halvtimme som jag skulle lägga på det idag blev (så klart) en och en halv timme. Sedan fick jag en liten påstötning om att det faktiskt var min städhelg. Nu har jag dammsugit halva huset och kände att det var dags för paus. När jag så småningom har dammsugit klart måste jag titta över vår forskningsöversikt en sista gång samt öva in ett litet seminarieanförande. Därefter är det dags för middagen. Det är min tur att laga idag. I kväll blir det telefon- eller msn-möte med Jen och innan dess måste jag ut och ta reda på vad jag har för däck på SAAB;en (för att kunna beställa nya vinterdäck) och på traktorn (för att kunna beställa snökedjor).

Veckan som kommer blir likadan. Seminarium, möte, en massa läsande, sätta igen fönster på sjöboden, byta däck på Toyotan, sätta upp snöpinnar, fixa en baktyngd till traktorn och få på snökedjorna med mer.

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh (primalskrik), kan ingen stoppa klockorna ett slag?

...eller är det möjligen 115 år som vårt hus fyller i år? Hmm, jag törs inte säga exakt, det är svårt att se den sista siffran. Antingen står det 1892 eller också 1897. Oavsett vilket så är hög ålder synonymt med vissa brister och skavanker (det är bara att se på mig)! I går kväll satte det igång att tokblåsa och jag skruvade upp effekten på värmepannan innan jag hoppade i säng. Det hjälpte förmodligen en hel del men resultatet blev inte särskilt fantastiskt för i morse var det 15,6 grader när jag gick upp. Nu, fem timmar senare och efter en del eldande i täljstenskaminen, är det 18,3 grader. Usch, det börjar bli svettigt och kvalmigt! Så trots en hel del renoverande och slitande genom åren så är gammal ständigt äldst. Det vore kanske bättre att kasta på en tändsticka och bygga nytt? Med andra ord, ta fram er julklappsönskelista och stryk ett tjockt streck över "Ett gammalt mysigt hus på landet".

För övrigt är det väldigt trevligt att få vara här och blogga lite igen. Veckan har varit jäkligt jobbig och det har inte funnits många minuter fritid över till bloggande. Jag har vid något tillfälle sagt att veckan varit vedervärdig men det är inte sant. Även om den har varit slitig så trivs jag väldigt bra med att arbeta ihop med Jen G och att få lunchpaus ihop med Lilla S och Ängeln. Mera sånt men aningen mindre jobb tack!

Nu ska jag fortsätta arbeta med att få upp mitt tredje U-paper till ett G. Vad är det för fel på kombinationen jag och paper egentligen?

Jag tänkte bara tala om att jag lever (nätt och jämt). Det är forskningsöversikt som gäller för tillfället och det är en ganska intensiv och tidspressad historia. Jen G och jag sliter som djur varje dag. Det vill säga fram tills det är dags för sen lunch med Lilla Syster och Ängeln. Efter lunchen är vi bara tjocka och flamsiga och får inte så mycket gjort. Jen börjar då att tala med sin underliga röst! Hur som helst, det blir inte så mycket tid och ork över för bloggskrivande. Som avkoppling lägger jag istället all tid på att läsa deckare eller se på dåliga filmer. Det är mitt sätt att gömma mig för verkligheten i pressade situationer.

Efter helgen har nog livet lugnat ned sig igen, vi ses då! :)

...tre inlägg nedanför det här? Den jäveln lyckades hacka upp ett hål på 5-6 centimeter rakt in i övertaket till toan, och det gick på nolltid. Det var klart innan jag hann skrika "fågeljäkel". Jag pratade tidigare om att sätta upp en silhuett av en uggla med röda ögon men efter lite forskning bland fågelsidorna på nätet kom jag fram till att en annan hackspett skulle vara effektivare. Sagt och gjort, jag surfade och laddade hem en bra bild, Suddagumma överförde profilen till en planka och sedan figursågade jag ut pippin. Efter Suddagummas målande och mitt skruvande ser det nu ut så här:


Visst blev den fin? Det ska föreställa en spillkråka (men det ser väl varenda människa) och tanken är att den levande pippin ska anta att träpippin har bildat revir kring vår husvägg. Nu återstår det att se om teori och praktik är samma sak. I annat fall så står ju gamla Bettan i säkerhetsskåpet. Och då hjälper det inte hur mycket du än engagerar dig Gitte, ett hack till i huset så är fågelfan finito. Fortsättning följer...

Förutom fågelmontage på väggen har jag bara hunnit med att plugga idag. Men nu är boken äntligen läst och arbetet skrivet. En snabb genomläsning återstår, sedan tar jag kväller!

...kandidat till någon av topposterna som varken har suttit på kåken eller aspirerar på att göra det? Tydligen inte enligt denna artikel. Jag rullade runt här tidigare i desperata försök att sluta skratta. Egentligen försökte jag nog gråta men det lyckades inte.

Kära moderater, låt mig hjälpa er. Börja med att titta efter vissa kännetecken på era kandidater så kanske ni kan eliminera de värsta. Har kandidaterna väldigt mycket blåsvarta tatueringar på armarna, i nacken eller ut över fingrarna så stanna till och tänk efter, detta är väldigt vanliga kåkfararsymboler. Byt ut dem! Har de små prickar i armvecken eller på andra ställen på kroppen så indikerar det att era kandidater injicerar. Byt ut dem! Har de deklarerat för 0 kronor i inkomst men ändå kör omkring i en splitterny BMW av större modell? Byt ut dem! Har kandidaten och dess äkta hälft inga barn, inget jobb och ingen inkomst men nio rum och kök centralt i innerstan? Byt ut dem! Slåss de med ordningsvakter och kallar dem blattar? Byt ut dem! Nej, visst fan, förlåt. Det var ju socialdemokraterna...

Det finns också kännetecken på framtida verbala faror hos era kandidater till moderata topposter! Står de i valstugorna och ler förbindligt under Ku-klux-klanluvorna? Byt ut dem! Står de på Malmskillnadsgatan och mumlar om hushållsnära tjänster? Byt ut dem! Ser de ut som mr Bean och mumlar obegripligheter? Byt ut deras partimedlemsskap mot ett folkpartistiskt sådant. Har de överhuvudtaget en TV i familjen? Byt ut dem för säkerhets skull!

Begriper du nu Reinfeldt?

...fortsätter, åtminstone efter recept på sådana grunkor. Det är troligen fortfarande de enskilt vanligaste sökorden som gör att folk hamnar på min blogg via sökmotorer. Hade jag haft en intressant blogg så hade sökorden som guidade läsare hit istället varit, demokrati, antifascism, ungdomar och medier, mediereception och liknande. Som det nu är ägnar jag hela dagarna åt de sakerna så här får ni tills vidare hålla tillgodo med saker som köttfärsfyllda paprikor, hackspettar och tandläkarskräck. Hjärnan måste ju få gå på tomgång ibland.

Apropå tandläkarskräck så har jag klarat av årets lagning idag. Jag var riktigt duktig pojke men fick inget bokmärke. Nästa år tänker jag vägra öppna munnen!

Apropå köttfärsfyllda paprikor, idag var det en besökare som hamnade här efter att ha sökt på "paprikor, köttfärsfyllda". Vad är det för snack? Det heter väl "köttfärsfyllda paprikor"! Jag har aldrig begripit mig på det där hemsnickrade och högtidliga tvärtomspråket som bygger på någon slags förväntan om hur man egentligen bör uttrycka sig. Min pappa hade en tydlig respekt för de speciella sammanhang som han tyckte krävde ett speciellt uppträdande och framförallt ett speciellt språk. När han besökte sjukhuset och en trettioårig snorvalp till läkare kom släntrande och sa "Hej, jag heter Lennart och är läkare här" så svarade min då 70-åriga pappa "God dag, jag heter Penna, Karl-Erik Penna". Medan han sa detta hann han få av sig hatten också varpå han gjorde en liten tendens till bockning inför överheten.

Själv säger jag aldrig "Jag heter Penna, Pelle Penna". Då skulle jag börja asgarva och tänka på "My name is Bond, James Bond". Nej, jag är en enkel grabb som heter Pelle Penna och gillar paprikor, köttfärsfyllda. Nej fan, nu blev det nog fel. För resten är jag ju vegetarian på deltid nu mera och äter hellre paprikor, svampfyllda.

Jag kom på en grej: Något jag varit nyfiken på länge Sofia H. Du som brukar roa dig med att lista ut vilka mina figurer egentligen är i verkligheten, kom du någonsin på vem Namin, Tsu var? Det vill säga Tsunamin. :D

...som bestämt sig för att hacka sönder min husgavel. Det går fort också! Först trodde jag att det var murket virke eller skadeinsekter i virket som drog till sig hackspetten men efter att ha läst om problemet så kan det lika gärna vara friskt och problemfritt virke. Då beror hackandet på att hackspetten hör något som den tror är insekter. Det kan vara en klocka som tickar i rummet innanför eller rör som det knäpper i.

Nu ska vi först prova med små vindspel, ni vet sådana där pling-plonggrejor som kan driva människor till vansinne. Det borde fungera på hackspettar också. Dessutom ska vi måla och sätta upp en silhuett av en uggla med röda ögon enligt tips från en ornitologisk sida. Hjälper inte det tar jag till kraftigare metoder.

"Man kan inte bara skjuta dem" säger Länsstyrelsen i en tidningsartikel i Västerbottens folkblad. Yeah, right!

Det känns som om jag använt den rubriken förut? Hur som helst, nu har det ena U:et blivit ett G- och det andra U:et är ivägmailat till Flintahunden med önskemål om ett VG. Spricker det bör det definitivt kunna bli ett G så jag slipper pyssla mer med det i varje fall. Tack Ängeln, det lossnade en hel del där! Men tänk om jag kommer till skolan på måndag och har fått ett U även på det tredje arbetet, då börjar jag grina.

Resten av dagen (hmm, gårdagen ser jag nu) gick åt till att lära mig allt om de nya digitala färdskrivarna som bussarna ska få. Låter det kul? Nej, kursen var inte heller så rolig...