A scattering sunshine at a spotless mind

Tjuvlyssnat.se:

Mataffär, Täby C

Barnet: Men jag viiill ha godis mamma! Viiill!!
Mamman: Om inte du är tyst nu så dör Björne!
(Barnet blir mycket tyst.)

Så ska de små liven tas! :D

Klockan fem i morse var det förbaskat mörkt och sängen var ovanligt varm och god. Men jag bet ihop och studsade upp utan att ens snooza. Den stora tentadagen hade infunnit sig!

Jag gick upp direkt eftersom jag ville hinna ta en dusch och få i mig en hink kaffe och några smörgåsar innan jag stack iväg. Dessutom ville jag ha gott om tid på mig så att jag skulle hinna hämta mig en påtår i cafeterian i skolan och hinna "känna" in tentasalen. Därom blev intet!

Allting framskred enligt planerna ända till jag råkade ut för stopp i toaletten. Det blev till att leta hink och köra vräk-i-vatten-metoden. Inga problem, men tiden rann iväg. Tack och lov var det tre plusgrader ute så jag skulle åtminstone slippa skrapa rutorna på bilen. Trodde ni på det? Nej, jag tänkte väl. De tre graderna måste ha kommit senaste halvtimmen för när jag kom ut så var det till att hänga tungt på isskrapan, det var kärnis!

När isen äntligen var borta (samt hälften av glasytan) kunde jag äntligen komma iväg. Vis av erfarenheten (läs fortkörningsböterna nyligen) ville jag inte köra alltför fort så när jag kom fram till skolan var det bara 6-7 minuter kvar. Säg adjö till kaffet!

Lilla syster kom ännu senare än jag. Min plan för att låta gnistor slå ut ur hennes ögon lyckades när jag planerat fräste: "Du ska hänga jackan där bak i salen". Hon piggnade till direkt, svartnade i ögonen och fräste något tillbaka. Det känns så fint att få väcka sina kompisar så de är tentaberedda, jag är en god människa!

Så, för att återknyta till rubriken, efter morgonens mörker har alltså ljuset kommit. Livet är underbart och här kommer bevisen för detta påstående:

1. Solen skiner och det är vår!
2. Tentan är över och den gick bra!
3. Det är fredag (post-tentafredag) och jag avnjuter en god belgare, dvs en Leffe Blonde
4. Det är roligt att planera fredagsmat och idag kommer den att bestå av kycklingfilé med oskalad klyftpotatis, champinjonsås och en massa vitlök.
5. Jag har köpt en kanonfin cykel i stan. Begagnad men ljuvlig. Här ska cyklas till skolan!

...genom forum och bloggar i sällskap med en stor balja kaffe. Därefter lite datastrul (tack så hemskt mycket Bill Gates) och en knapp timmes pluggande. Sedan följde tre kilometers promenad i härligt vårväder och en stadig frukost vid hemkomsten.

Nu har jag försökt plugga i en timme igen men det tar emot lite idag. Jag har ett surr i huvudet som stör koncentrationen. Pre-abstinens? Det kanske är ekonomisk ångest, jag beställde däck och fälgar till båda bilarna igår. Där rök 120 procent av månadens CSN-bidrag. Varför måste man ha bil(ar)?

Nu provar jag att ta med mig Olsson ut i solen istället och ser om hjärnan fungerar bättre i friska luften.

Idag är det (försöka)-sluta-snusa-dagen minus sju. Men redan går jag omkring och känner mig oförskämt nöjd. Jag har pluggat i två timmar och kört en tvättmaskin idag igen. Jag är så huslig! Dessutom har jag hunnit promenera! Bara tre kilometer visserligen, man ska inte överdriva, but still!

Om nu någon har invändningar mot att hänga upp en blöt/ocentrifugerad linnekavaj på en klädhängare i solen så skriv fort här. Jag vill inte hämta in en tre meter lång kavaj i eftermiddag!

Och nu: Tillbaka till juridikens mystiska och oupptrampade stigar...

...och behöver tröst och vård. Hela dagen har gått i huvudvärkens tecken. När jag åkte hem från stan till ön fick jag stanna och vila tre gånger. Mycket förnedrande, jag kände mig helt plötsligt som en vanlig bilförare istället för den speciellt utvalde fordonskörningsspecialisten. Trots detta embarmliga tillstånd (heter det så?) lyckades jag starta en tvättmaskin nyss.

Nu är det vila som gäller resten av dagen. I morgon och på torsdag blir det tentamensplugg för hela slanten.

...säger Göran Persson i dokumentärserien "Ordförande Persson". Länk

Jag håller delvis med: DN är en otäck tidning när de skriver om viss utrikespolitik. Jag och några klasskamrater gjorde en jämförelse mellan DN, SvD, Aftonbladet och Sydsvenskan på Komvux för några år sedan. Jag lyckades då få min folkpartistiske samhällslärare att säga upp sin prenumeration på DN och ta SvD istället. Generellt är DN inte sämre än andra blandekonomiliberala tidningar men när man tittar på bevakningen av till exempel mellanöstern så kan jag emellanåt få rysningar. Å andra sidan prenumererar jag själv på DN. SvD har också sina dåliga sidor och jag hänger på den av tidningarna som för tillfället har bästa studentrabatt. Men DN har alltid haft bäst korsord! ;)

Än så länge är jag dock glad att kunna välja en av dessa båda tidningar. Det finns "dagspress" som är värre här i livet. Ta till exempel Ölandsbladet som har:

1. Annonser på hela framsidan (snacka om Grönköping).
2. En avdankad och onyanserad skjutjärnsjournalist som tror att gamla meriter räcker för evigt så här på landet.
3. Jag talar alltså om tidningen som glatt återgav Åke Greens suspekta och sensationslystna uttalanden om homosexuella. Jag minns inga kommentarer från bladets sida, de plockade bara reservationslöst in ett "referat" som var inskickat från Green i propagandasyfte.
4. En av landets främsta bevakningar av vilket kaffebröd som serverades på vilket bymöte och vilken vårblomma som rapporterats in av "engagerad läsare".
5. En devis som lyder "Tre dagar i veckan räcker".

Ja tack, tre dagar i veckan räcker och blir över. Så Persson: Gnäll inte, du vet inte vad en otäck tidning innebär!

...måste vara idealet för den som inte kräver så stor arbetsbelastning. DN skriver om att en terrormisstänkt har svensk koppling. Som vanligt uttalar sig inte SÄPO om operativa frågor "oavsett om vi jobbar med det eller inte".

Jag förstår att de inte uttalar sig, det ligger liksom i arbetets natur. Samtidigt undrar jag varför de överhuvudtaget behöver en informatör? Jag funderar allvarligt på att söka tjänsten när den blir ledig om de överhuvudtaget berättar att den ska tillsättas, det kanske kommer att vara hemligt?

Kan förresten en fråga vara operativ om man inte jobbar med den?

Vi var nämligen ute i svängen, närmare bestämt på den lokala pizzerian/puben i grannbyn. Jag har faktiskt aldrig varit där och ätit tidigare. Några kompisar ville bjuda oss på middag men orkade inte laga mat så de köpte sig fria från köksslitet genom att bjuda ut oss istället.

Det var riktigt trevligt. Jag fick höra att ägarna först hade dragit sig för att söka fullständiga rättigheter eftersom de hade lyckats bli något slags fritidsgård eller väntsal för traktens lite mer utslagna existenser. Men till slut chansade de, spände ögonen i det lokala buset och förklarade för dem att nu gällde det att uppföra sig. Och chansningen gick tydligen hem. Nicko, Pucko, Sotarn och de andra brukar börja kvällen på puben berättade ägaren. När de börjar bli lite runda under fötterna tipsar ägaren dem om att det är dags att promenera vidare. Då går de snällt hem och fortsätter kröka. Bra, då har de nära till sängen sedan!

Kanongoda pizzor hade de i alla fall, och stora! Jag åt upp hela min pizza och fick sedan svårt att röra mig. Jag ska aldrig mer äta pizza! Nåja, i alla fall inte förrän måndag, då ska jag lura med Lilla syster till pizzerian på campus så vi kan glufsa i oss samtidigt som vi förbereder en opponering.

...läggs till handlingarna. Nåja, åtminstone nästan. Vi ska presentera och opponera också. Det var inte lika roligt som vanligt denna gång. Rättsvetenskap är inte lika fritt att arbeta med och tycka kring som de flesta andra ämnen. Att vi sedan hade ganska trevligt med exempelvis utflykt till Blekinge är en annan sak.

Nu är det ledig eftermiddag innan opponeringsarbetet sätter igång i morgon. Idag betyder ledig eftermiddag rengöring av akvarierna samt en sväng till återvinningsstationen (bilen blir nog proppfull). Sedan ska maten handlas, lagas och ätas. Den yngste och argaste är hemma på besök och det i kombination med att vi gav återbud till en vinprovning ikväll betyder att vi lyxar till det hemma istället. Det blir något kött med rösti och ett (förhoppningsvis) gott vin från Sydafrika.

Det hela började med att vi utlokaliserade grupparbetets dag två till Stockholm. Det vill säga, inte riktigt det Stockholm ni osökt kommer att tänka på, utan ett litet förkrympt Stockholm utan Gröna Lund, stress och avgaser. Tanken med denna utlokalisering var att Ove skulle slippa en resdag, vår grupp skulle kunna begära glesbygdsstöd samt att Lilla syster och jag skulle få oss en utflykt. Glesbygdsstödet uteblev men utflykten fyllde ändå sin funktion då Ove kunde sova en timme längre och Lilla syster förtjust skrek: "Åhhh, vi ska till Blekinge". Jag blir rörd av att kunna bidra till denna enkla, men fantasifulla upplevelse!

Hur som helst, vi hade ett bra grupparbete och vi kände att alla bitar började falla på plats. I morgon bör vi kunna avsluta arbetet på ett bra sätt. Men när vi skulle hem så sa jag i ett svagt ögonblick: "Kör du Lilla syster". Sedan satt jag i en timme med paniken lurande. Inte nog med att vi körde med helljuset på hela tiden, vi befann oss stadigt med höger hjulpar på den streckade markeringen mot vägrenen. Jag sitter fortfarande och hoppar lite lätt fast jag sitter i fotöljen hemma i min lilla studentlya. Det är samma känsla som när man åkt båt länge på havet och då allting gungar fast man är i land igen. Detta var alltså en nära-döden-upplevelse av första rang!

Äh, stryk både rubriken och hela sista stycket. Hon kör som en gudinna. Jag skrev bara det här för att leva upp till förväntningarna på mig som en tölp!

Skönt! Fast egentligen är det snudd på roligt att köra buss någon gång ibland. Det är värre på sommaren när jag tvingas arbeta heltid för att bidra lite till hushållskassan.

Jag åkte upp till Stockholm igår och tillbaka till ön idag. När jag hade lastat alla passagerare på Cityterminalen och for iväg så informerade jag lite över högtalarsystemet precis som jag brukar göra. Men idag lade jag till "och börjar bussen fara lite fram och tillbaka på vägen så beror det på att det är kraftig blåst, inte på att jag är nybörjare". (SMHI hade nämligen varnat för stormbyar). När jag stannade på ett den vanliga vägkrogen för lunchpaus så sa en äldre man: "Jag tycker du kör mycket bra, det märks inte att du är nybörjare. Det hade du inte behövt berättat". Tänk så lätt det är att bli missuppfattad. Nu hade förmodligen alla passagerare suttit och varit livrädda under resan och trott att det var första gången jag körde!

För övrigt hände inget som är värt att skriva om. Jo visst ja, jag fick en tant i knät! När jag svängde in vid vägkrogen hoppade hon upp ur sitt säte och gick fram och ställde sig bredvid mig för att hinna först ut genom dörren och få en förstaplats i lunchkön. Jag skulle precis säga åt henne att försvinna bak igen så jag kunde se min backspegel när hon tappade balansen och satte sig rakt ned i mitt knä. Det är mycket svårt att köra buss med en stor tant i knät så det blev lite vingligt ett tag. Tur att farten var låg. Tur dessutom att hon missade växelspaken. Hon blev häftigt generad och bad om ursäkt fyra gånger!

...säger DN om mig. Hur vågar de? Hmpf! Det handlar om nutidstestet. Och här kommer en utmaning:

Gå in på DN:s nutidstest Gör testet och berätta sedan vad du fick för resultat. Lägg ditt resultat som en kommentar i denna tråd (om du inte fick mer än mig förstås). ;)

När vi ändå är inne på nutid och nyheter så har det tydligen gått prestige i att förslaget om signalspaning mot dator- och teletrafik ska gå igenom och det nu! Fredrik Reinfeldt piskar sina partikamrater och kräver enligt artikel i tidningen Metro att de ska rösta som han vill. Varför är det så jäkla bråttom? Jag förstår inte att vissa ser terroristjakt som ett mer akut hot mot demokratin än integritetskränkning och möjlighet till avlyssning i allt fler situationer? Och hur har man tänkt sig att skydda integriteten? Jo, genom att spionerna ska bilda ett "integritetsskyddsråd". Varför ska inte valda politiker garantera integriteten?

Jag tror att de som försvarar förslaget och till varje pris vill driva igenom det gör så för att vara storebror USA till lags. Här ska vi visa att vi kan hålla reda på folk och fä. Visserligen släpper vi in araber, muslimer och annat "löst folk" i landet, åtminstone då och då, men vi fattar minsann att de är presumtiva risker och visar storebror att vi kan skydda honom från dem...

Jag har sedan länge haft den på hjärnan. Och nu har jag dessutom äntligen sett den. Är jag då sur på grund av oinfriade förväntningar? Nej, jag hade knappt några förväntningar alls. Möjligen är jag (ytterst) lite positivt överraskad. Filmen har fått så dåliga recensioner och försvann så snabbt från filmhimlen så jag antog att den skulle vara helt kass. Men den var bara lite sämre än standarden inom svensk dramathriller.

Den hör hemma bland filmer som "Livvakterna" och Wallanderserien. De är bra för stunden men glöms fort. Jag tycker att filmer ibland kan få fylla funktionen av verklighetsflykt utan att skämmas för sig så för mig var filmen helt okej. Men jag har aldrig sett finessen med att plocka in människor som inte kan göra sig förstådda. Mads Mikkelsen må vara en skådis som framkallar en och annan flämtning hos den kvinnliga publiken. Jag tycker också att han är bra. Men han är inte så förbaskat bra att han behöver vara huvudperson i en svensk film där han springer omkring och agerar utan att vara textad. Sedan 3-4 år tillbaka vet jag aldrig vad vi ska få för väder på grund av den norska tjejen i TV. Nu har jag just sett en film som jag egentligen inte vet vad den handlade om!

...så kanske jag skulle ha förklarat för er som inte redan vet: Jag åkte på 2400 kronor i böter idag. Jag körde 89 km i timmen på 70-sträcka. :-$

...åtminstone så pass patetisk att jag här kommer att försöka söka stöd för min rätt att köra för fort:

1. Jag är yrkeschaufför, i alla fall varje sommar på heltid.

2. Punkt ett kräver att jag ska få chansen att leka av mig i lätta fordon eftersom jag slaviskt kör som trafiksäkerhetsverket vill när jag kör buss. Bilen är min säkerhetsventil.

3. Det är inte jag som inte vet vilken hastighet jag kör i. Nej, det är istället idioten i den röda Volvo 940 som jag försökte komma om idag på två-till-ett-vägen mellan staden och ön. Laglig hastighet var 110 km/h. Han körde 95 km/h där det var en-filigt och ökade till 125 km/h så fort det blev två filer.

4. Jag kör alltid 30-32 km/h på 30-sträckor. Jag kör 60 km/h på 50-sträckor. I högre hastigheter har jag tyvärr sämre respekt. Men jag föredrar min körstil framför den stil som de har som jag blåser om på 90-sträckorna men som kommer ifatt mig på nämnda 30- och 50-sträckor. Har de farthållaren inställd på 95 och sitter och läser tidningen?

5. Jag har förståelse och kan läsa trafiken. Jag ser, eller förutser, det mesta och kan på så sätt avvärja faror. Jag kan alltså se alla små barn eller poliser långt i förväg. Dagens polisman måste ha sprayat sig med osynlighetsspray.

6. Jag är en underbar människa!

Utifrån ovanstående punkter begär jag alltså att få köra lite fortare än ni andra, vardagliga människor. Är det för mycket begärt? Nu ska jag ringa Suddagumma och förklara varför vi måste äta blodpudding till champagnen i slutet på månaden. Hon kommer inte att visa upp sin förstående sida och säga: "Vad far gör är alltid det rätta". Att jag inom mig vet att hon nästan alltid kör för fort och inte har en aning om det, kommer inte att räknas till min fördel.

1. Gässen går och betar på åkern utanför.
2. Årets glasslista presenteras
3. Hundägarnas gamla synder börjar osa

Kriterierna under punkt ett och två är uppfyllda. Gässen går här utanför och tidningarna har satt igång glassreportagen. Det stora glassbolaget är nästan det enda som får denna gratisreklam. Har de smörjt redaktionerna (med vanilj) tro? Hur som helst, årets stora glassnyhet är ingen nyhet utan den gamla kära Top Hat som är tillbaka i kylarna igen! Hur kunde de överhuvudtaget ta bort den? Men det är klart, av en glasstillverkare som upphör med tillverkningen av päronpuck och apelsin-igloo kan man förvänta sig vad som helst!

Apropå päronpuck så hör jag till en försvinnande liten minoritet som föredrar päronsmak på glass. Päron ingår i smaken "annan" som får fem procent av "väljarna". I topp ligger chokladsmak med 28 procent, följd av vanilj- och lakritsanhängarna, 16 respektive 14 procent. Hmmm, jag har tydligen ingen trendkoll. Jag trodde vaniljsmak var helig för de flesta.

Visst ja, jag höll på att glömma punkt tre. Äh, vi fortsätter glömma den vad?

...och BinLaden hela tiden när vi pratar i telefonen i syfte att överbelasta signalspaningen. Genomförandet av utökad rätt till avlyssning verkar dröja, åtminstone till nästa sommar. Länk Det verkar som att vissa centerpartister också hakar på oppositionen: Länk Vad skönt att några har börjat fundera på de demokratiska frågorna och att kampen mot terrorismen, verklig eller inbillad, sätts i relation till våra fri- och rättigheter. Det får mig att tänka på proportionalitetsprincipen i rättsvetenskapen.

Andra saker som är värda att nämna är att det har varit underbara vårdagar, både igår och idag. Att jag sedan tillbringar dessa dagar i bilen, skolan eller hemma i soffan med böckerna spelar inte så stor roll. Jag blir gladare och piggare bara av att se ljuset! Piggare behöver jag absolut bli, det har varit mycket nu och jag känner mig sliten. En dryg veckas semester snart kommer att sitta fint. Vi får se hur mycket semester det blir, jag funderar på att passa på att sluta snusa när vi åker till Washington. Då har jag inget val, tar jag inte med mig snus så kommer jag inte åt något på hela tiden. Dessutom slipper jag försöka förklara för alla säkerhetsvakter på Heathrow och Dulles vad jag smugglar i små runda dosor (vilket jag fick göra vid ett flertal tillfällen under förra resan). Nikotinplåster är säkert lättare att smuggla.

Sedan återstår frågan: Kan jag fixa ett G i statistiken med abstinenser? Ett VG är väl inte ens att tänka på.

...belönade jag mig med att titta på "The Departed". En kanonfilm! Men jag stördes av att jag tyckte mig känna igen filmen. Efter en halvtimmes tittande var jag tvungen att sätta filmen på paus och gå för att leta upp den på nätet. Aha, en nyinspelning av "Internal Affairs"! Ja, den såg jag ju för tre veckor sedan.

Det är inte lätt att leva med att ha så dåligt minne. Å andra sidan glömmer jag nästan direkt att jag lider av senilitet så då spelar det ju ingen större roll.

Bodde jag här skulle jag inte missa en enda after school. Tänk att trött få säcka ihop vid ett bord med sina arbets-/skolkamrater och pusta ut efter en tuff vecka. Mat och en öl för trettiofem riksdaler, det är livet! Dessutom är det ett bra sätt att fira att MKV-dagarna rullar på enligt planerna och att de, än så länge, inte har bytts ut mot kaos!

Men nu är jag jävligt trött. Vad är det på TV?

...tillhör jag. Det vill säga en av alla dom som funderar på om morgondagen blir bra. Fast egentligen tror jag det blir riktigt bra med spännande föreläsningar och ganska mycket folk i bänkarna.

Men just nu är jag bara trött och sliten. Vad kämpar vi för? Är det värt att lägga så mycket kraft på de här föreläsningsdagarna när syftet är så oklart och intresset så måttligt? Det känns som vi är ett gäng vita möss som studeras uppifrån genom en glasruta. Det vetenskapliga syftet är att se hur långt man kan driva oss att arbeta för två poäng för att fixa något som skolan ändå inte är särskilt intresserad av.

Men ibland så är jag fast. Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast och faktiskt föga intressant.
Och ibland är allting kaos, och jag blir mörkrädd mitt på dan.
Ibland behöver jag en paus och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan.
(LW of course)

Och denna paus kan vi alltså ta genom att gå vilse i morgon after school. Sivans är plejset! :-P

...och förutsättningarna har varit optimala: Suddagumma ligger och slöar med en bok och simulerar lite sjuk fortfarande och min äldsta är hemma och pluggar inför sin tenta på fredag. Hon tyckte att förutsättningarna för att kunna koncentrera sig på studerandet var bättre här än i Göteborg. Förmodligen menar hon att det inte finns så mycket roliga saker som drar här, och det har hon förstås rätt i. Dessutom har hon lagt beslag på min bärbara för att kunna plugga vilket har gynnat mitt läsande i rättsvetenskapen. Jag har varit tvungen att släpa mig till en staionär dator då och då för att kolla messenger och mail och därför har jag inte fastnat lika mycket i cyberspace som jag normalt har en tendens att göra.

Men nu är det slutpluggat. Vi har nyss lassat in våfflor med grädde och blåbärssylt och nu ska vi göra ett nytt försök att avsluta kvällen med "The last king of Scotland". I morgon bär det av till staden igen för föreläsningar och MKV-dagar. Hoppas allt faller på plats med det evenemanget. Det tror jag att det gör, trots ett jäkla virrvarr på några punkter. Jag ser fram mot utvärderingen!

Får jag nu bara sova ikapp i natt så kommer jag att kunna plugga ikapp. Tack för privatundervisningen idag lilla syster, det räddade case-köret! (F)

Skönt! Det ryktas om att hon får komma hem i morgon igen. Det var virus på balansnerven vilket tydligen är ofarligt och reparerar sig själv. Idag hade hon fått eget rum och färg-TV. Unga Elinar kryllade runt fötterna och undrade om hon ville ha ljust eller grovt bröd. Jag blev riktigt avundsjuk!

Å jag ska skura trappan och jag ska bona golv
å jag ska hinna in till banken före klockan tre
Å jag ska stämma om pianot
jag ska måla om i köket...

...skrev Povel Ramel om jag kommer ihåg texten rätt. Jag får väl ge hästarna mat och städa kattlådan åtminstone.

..."The last king of Scotland". Istället avslutades dagen med akuten. Jag skuggade en ambulans innehållande Suddagumman in till närmaste sjukhus. Hon fick tokyrsel och spydde som en gris. Läkarna tror på kristallsjuka eller liknande. Mindre trevligt men det akuta läget verkar vara över nu i alla fall. Usch, det rör om i vardagen...

Det vill säga, jag älskar att äta olika smårätter istället för en huvudrätt. Visserligen är det roligt att laga en riktig god och spännande huvudrätt också, framförallt om man ska ha gäster eller lyxa till det lite, men smårätter vinner i längden. Dessutom kan man då äta lite när man känner sig småhungrig. Efter några timmar kan man göra likadant. Vem har bestämt att man ska äta frukost, lunch och middag egentligen?

Igår var min tanke att jag skulle fixa lite olika plock. Jag hade planerat inlagda bönor, vegetariska vårrullar, köttbullar, olika korvar och sallad. Men då tyckte Suddagumma att det var lite väl mycket halv- och helfabrikat så jag tänkte om. Det blev bara bönorna och köttbullarna kvar från originaltanken samt tunnbrödsrullar. Bönorna (haricot verts, jag fick kolla stavningen) kokades och fick sedan, medan de fortfarande var ljumma, simma i vitvinsvinäger och lite olja tillsammans med en sked fransk senap. De fick bilda en tapasrätt tillsammans med köttbullarna. Tunnbröden smordes på insidan med smör och sedan fyllde jag med pressad varm potatis, creme fraiche-geggamojade vitkålsstrimlor, rostad lök och strimlad kabanoss. Visst låter det gott? Mmmm, faktiskt så gott att jag tvingades korka upp en flaska rött.

Idag är det en typisk söndag. Det är en dag när man måste hinna göra saker innan det blir måndag. Vilodagen är för de av den andra sorten. Min söndag har hittills bestått i sovmorgon, frukost, pluggande, disk och hårklippning (brum-brum). Kvar på programmet står lite pluggande till och rengöring av akvarierna. En bra avslutning skulle "The last king of Scotland" kunna vara...

Jag var tvungen att lämna soffan ett tag för att byta ut badrumslampan, eller takarmaturen som vi elektriker i förskingringen kallar lampor. Vi köpte nämligen en sådan på IKEA igår. Direkt idag på morgonen satte fru Suddagumma press på mig. Jag försökte hävda att det rörde sig om en fast installation och att vi borde tillkalla behörig elektriker, tyvärr köpte hon inte det utomordentliga argumentet. Så nu sitter jag här i soffan med spindelväv i håret och ont i nacken. Men fint blev det, betydligt ljusare än förut. Dock inte så ljust som jag hade hoppats, lampan sitter lite för långt från spegeln. Men det myntet har två sidor: När man blir förståndigare (läs äldre) behöver man mer ljus, å andra sidan blir kombinationen spegel och bra ljus mindre och mindre intressant.

Det är skillnad för en narcissist som Jen G förstås som har speglar på hälften av väggytorna i lägenheten. Sorry Jen, det var faktiskt Ängeln som kallade dig narcissist, inte jag. Jag var till och med tvungen att slå upp ordet. Hmmm, jag kände igen mig lite, läskigt! Är det därför jag inte vill ha för bra ljus vid spegeln?

Jahaja, det var dagens elakhet. Vad ska jag skriva om nu då? Jo visst ja, jag läste på en grannblogg att det jublas och ska anställas piga nu. Men jag har i ett svagt ögonblick hävdat att bloggar inte lämpar sig för politisk debatt så jag biter nu i konsekvensens namn ihop och säger bara mutter, mutter...

Vi har just kommit hem efter en slitsam dag. Först IKEA vilket knappast räknas som nöje, sedan lite mat på krogen och slutligen såg vi Gökboet med Bounce. Det var riktigt jäkla kul! Jag har nog aldrig sett en så blandad publik på en teater- eller dansföreställning. Minkpälsarna lyste med sin frånvaro tack och lov, det kändes nästan som om folket hade reclaimat teatern, härligt!

Street dance är ingen favoritdans för mig men visst är det lite spännande och Bounce är jäkligt skickliga. Men ett så här tungt program sliter på en gammal kropp så jag slutar skriva nu. Ni får läsa mer på Bounce hemsida istället.

Idag har jag snoozat från kvart i åtta till halv tio. Jag kom bara inte ur sängen. Till slut blev katten förbannad och jamade! Det är snudd på förnedrande att se halva klassen uppe och redan inloggade på msn när man vacklar till datorn med en kopp kaffe. Jen G är jämt lika läskigt morgonpigg som jag normalt är. Ängeln blir tidigare och tidigare så här gäller det att kämpa för sin "uppe-förstplats". Tack och lov finns det en pålitlig person som vaknar först 4-5 timmar senare. Det får mig alltid att, trots allt, känna mig präktig!

Snooze kan förresten översättas till tupplur som är ett ballt ord men har en hög nördfaktor. Lur betyder "lätt, kortvarig sömn" säger NEO och hänvisar till "slummer" som betyder samma sak. Men var kommer "tupp" ifrån? För mig betyder tupp mer vakna än sova?