A scattering sunshine at a spotless mind

Vad ska man göra av det då? Ja inte vet jag. Jag borde kanske avge ett löfte som säger att nu är det dags för bloggen att få en profil och att den bör försöka tillföra något för någon? Just nu känns det inte som så mycket att fira. Vad säger du Pelin? Du är ju chef över alla firanden. Du glömmer väl förresten inte att du sagt att du ska fixa min fest i vår när jag ska träda in i det onämnbara? "Hela campus ska darra" bör väl vara mottot!

Tillbaka till bloggen. Vad ska man egentligen göra för att kunna tillföra något? Jag misstänker att det ställer krav på att den som skriver måste vara ärlig. Själv sitter jag ofta och småljuger, piffar upp sanningen eller döljer den. Hur mycket sanning tål bloggläsare egentligen? Nu är det egentligen ingen panik, jag har ju en vecka på mig att formulera en riktlinje för framtida bloggande. Visst ja, så ska det skapas en riktlinje för C-uppsatsen också...

Jaaa, vad härligt. Livet lyfter sig ett par snäpp! Visserligen är allt som rör teknik lite rörigt. På vägen till stan stannade jag enligt överenskommelse på Toyotaverkstaden för att få nytt fördelarlock. Det sprack (liksom locket tidigare gjort). De hade tagit hem två av tre möjliga varianter till min bil. Givetvis var det den saknade tredje varianten som skulle ha passat. Jag studsade alltså vidare mot universitetsstaden med ryckig körning, dock lite trygg i förvissning om att verkstaden har det rätta locket hemma i morgon då jag på nytt passerar (om jag inte fått motorstopp någonstans längs vägen).

Mer teknisk röra: Min granne i mitt "minikorridorboende" i stan har flyttat under sommaren. Det kan jag leva med. Att han har sagt upp sitt bredbandsabonnemang där jag var inköpt hyresgäst var svårare att acceptera. Nu löste det sig genom att jag tjuvade in mig på mina hyresvärdars trådlösa abb. Skönt att den biten ordnade sig, jag var utan internet i 45 minuter och fick nästan abstinenser! När jag hade anslutit min dator så upptäckte jag en som har lättare än jag att vara utan nätet; Jen G. Skönt att se henne på plats igen!

Mer teknikröra då? Jodå, min TV fungerade inte heller. Jag fick be hyresvärden ta tag i det problemet för det är fel på antennen, inte TV:n. Därför har jag precis fått se Susanna Kallur missa VM-medalj via datorn. Det borde egentligen inte vara ett problem men för mig med min bärbara, vilken har ett trasigt ljudkort, är det ett rent helvete. Jag fick lyssna på radiosporten och samtidigt försöka titta på datorskärmen. Problemet är att radion ligger 40-50 sekunder före internetutsändningen.

Mer teknikröra då? Nope, i övrigt fungerar allt bara fint. Och utanför det tekniska så ska det bli jäkligt roligt att förfesta hos lilla S och sedan leka loss på festivalen. Framförallt ska det bli roligt att träffa alla klassisarna igen.

Fan nu rev Stefan Holm på radion. Ingen fara dock, på datorskärmen står han ju fortfarande där och laddar...

Det är jäkligt skönt att inte sommarjobba längre men det är segt att bara gå hemma också. Hög tid att börja skolan alltså! Men innerst inne känns inte skolstarten hundra procent spännande och utmanande vilket det har gjort tidigare år. Delvis kan det bero på att jag börjar få lite ångest inför studieskulderna; kommer jag att ha råd att ta en master eller måste jag ut och slåss om jobb om ett år? Drabbad av den här stämningen har jag svårt att få saker gjorda. Det gäller både arbete på hus och i trädgård samt läsande inför den nya kursstarten. Dagarna går sakta men veckorna går fort, mycket borde göras men ingenting blir gjort som Fria Pro sjöng för 100 år sedan.

Apropå 100 år, ovanpå allt missmod och elände läser jag i en grannblogg att "...allt var bättre förr. Åtminstone om man ska lyssna på de som börjar bli gamla". Gissa vem som avses med detta lumpna uttalande? Jag funderade på att hänga mig i lampkroken direkt bara för att ge bloggens mamma dåligt samvete. Med eftersom kroken inte lär hålla avstår jag och planerar istället min hämnd! Fyrtionio år är ju trots allt ingen ålder (på en karl).

Hur som helst, ni märker att det är nödvändigt för mig att börja skolan och komma igång igen. På plussidan finns ju faktiskt det faktum att C-uppsatsen hägrar och att studielitteraturen är kostnadsfri även i år. På minussidan ligger att DIF torskade mot det spelförstörande laget Kalmar FF igår. Det senare bör inte kunna påverka mitt liv någon längre stund, åtminstone inte om jag håller mig undan Hemske och Hinken några dagar. De tillhör de retsamma typerna...

Jag börjar med att besöka campusfestivalen på onsdag. Det blir säkert roligt! Lilla S fixade biljett och bjöd in till GG-förfest vilket ska bli jätteroligt! Men det är inte helt självklart att kunna ta sig från ön till stan märkte jag när jag började planera. Min perfekta "aldrig en anmärkning på besiktningen"-Toyota vill absolut ha nya tänddelar, framförallt ett fördelarlock, för att jag tryggt ska kunna ta mig den ganska långa sträckan. Eftersom jag har en importbil var det inte självklart att delarna fanns tillgängliga. Nu var Toyota snälla nog att trycka in mig på en verkstadstid som egentligen inte fanns vilket innebär att jag får bilen fixad på vägen mellan ön och stan. Tack Toyota! Men egentligen kan man kräva denna service när ett fördelarlock, brytarspetsar och tändkablar går på 1700 kronor!

Det blir övernattning i stan. Då passar jag på att fixa till en router till Internet i hyreskåken. Den student jag tidigare delat bredband med har flyttat och nu ska jag, de jag hyr av samt ytterligare en hyresgäst dela på en 24 Mbit-lina. Det kräver lite installation och kabeldragning. Internet måste fungera när skolan börjar nästa tisdag annars får jag ångest!

Smålands djupa skogar i all ära men här hemma finns två saker jag har svårt att klara mig utan:

1. En riktig vattentoalett. I kompisarnas sommarstuga var det torrtoa som gällde. Say no more...

2. Bredband. Hur kan man klara sig utan det en längre tid? Jag klarade nätt och jämt en helg.

Efter att nu ha utnyttjat ovanstående faciliteter kan jag gå och lägga mig, inte bara med lättare kropp utan även med möjlighet att lyssna på Moneybrothers och Timo Räisänens nya skivor!

Närmare bestämt tillsammans med några kompisar i deras sommarstuga. Den ligger precis intill en liten insjö med skog runt om. Jag har alltså hängt på en sten vid en sjö i en skog som lilla syster retfullt sa. Men trots möjliga associationer till Gessle så blev helgen perfekt. Vi hann med att plocka svamp, tjuvfiska kräftor två kvällar i sträck samt givetvis att umgås och dricka och äta gott.

Min favorit var nog skogspromenaden och svampplockningen. Gräset är som bekant alltid grönare på andra sidan stängslet och när man som jag bor på vidderna intill havet så är längtan till skogen stor. Att vi dessutom plockade ihop 16-17 liter svamp på två timmar gör inte saken sämre. Cirka tio liter bestod av svart trumpetsvamp, resten var en blandning av vanliga kantareller, vit taggsvamp samt trattkantareller. Blandsvampen är som godast när den steks i smör och salt och serveras tillsammans med hårt bröd och öl!

Nu blir det en sen middag och sedan ska jag titta tomt på TV:n ett tag tills det är legalt att sova. Zzzzz...

Det hävdar i alla fall "Sveriges dansband" enligt Göteborgsposten. De klagar på att SR P4 inte spelar dansbandsmusik. I anmälan till Granskningsnämnden talar anmälarna om "musikalisk bredd och mångfald" i samband med dansbandsmusik, detta utan att skämmas det minsta. Ha, jag tycker att P4 är tillräckligt dålig som det är nu. Med lite dansbandsmusik slås förmodligen världsrekordet i skitradio, åtminstone i den region där jag bor.

För övrigt är artikeln väldigt underlig och lämnar många frågor obesvarade. Vilka är Sveriges dansband som lämnat in en anmälan till Granskningsnämnden. Är det alla dansband i hela Sverige eller är det en intresseorganisation? Artikeln säger också att "Nämnden ska nu jämföra anmälans innehåll med radio- och tv-lagen och sändningstillståndet. Ett beslut kommer inom 2-3 månader". Samtidigt kan vi i artikeln läsa att Granskningsnämnden säger att det varken i sändningstillståndet eller i lagen finns något som tvingar Sveriges Radio att representera alla musikgenrer. Vad är det då som ska studeras i 2-3 månader?

Jävlar vad varmt det var där inne. Men nu ser det riktigt bra ut med nymålade vita väggar, IKEA-mojänger med massa trådbackar i och ombökad elektricitet. Om nu bara Suddagumma kommer ihåg var hon ställde skenorna till hyllkonsollerna ska jag sätta upp hyllorna också.

"Komma ut ur garderoben" är väl ett väldigt konstigt uttryck, håller ni inte med? I mitt fall stämmer det ju ganska bra eftersom jag nyss kommit ut därifrån men som metafor för att avslöja sin sexuella läggning klingar det ganska tokmetaforiskt. Jag försökte (på nätet) hitta varifrån uttrycket ursprungligen kommer men tröttnade ganska fort. Däremot hittade jag en del personer som, liksom jag, "kommit ut".

Kungen berättade att han innerst inne var Djurgårdare, inte AIK-are.
Kläder kan komma ut ur garderoben.
Folkpartister kommer ut ur garderoben. Fortsätter denna trend lär vi snart få se att en del av dem är brunare än "konservativa".
Svenska företagare uppmanas att komma ut ur garderoben.
Hela länder kan komma ut ur garderoben, Libanon till exempel.

Nu orkar jag inte ge fler exempel. Sitt inte och tryck, gör som kungen!

...menar EU:s generaladvokat Juliane Kokott. Detta skriver DN i en artikel i dagens internetupplaga. Efter att ha studerat det svenska förslaget förkastar hon att artistorganisationer, filmorganisationer och andra ska kunna få ut namn på fildelare för att sedan driva processer mot dessa. "Datoranvändarnas integritet väger tyngre än upphovsrättsinnehavarnas rättigheter" anser hon.

Vad skönt att det finns förnuftiga människor inom EU som fortfarande ser integritet och demokrati som viktiga frågor och inte bara låter marknadsaktörerna styra våra samhällen! Proportionalitetsprincipen känns levande igen.

Idag har jag köpt en röjsåg, modell värsting. Egentligen borde jag slänga mig ut och förgylla odlingslandskapet nu. Tyvärr kan jag inte slita mig från Manu Chao och Okkervil River. Alltså måste jag först bränna en musik-cd och rota fram min gamla cd-spelare samt färska batterier. Varför har jag en omodern walkman när de övriga tre i familjen har varsin Ipod? Livet är inte rättvist!

...eftersom våra kompisar som var här på middag tyckte att det var så trevligt att de inte gick hem förrän klockan tre i natt. Efter fyra timmars sömn kan jag bara konstatera att jag är för gammal för nattsuddande!

...efter gårdagens arbetsdag på 15 timmar. På hemväg från Stockholm hamnade jag i fredagsköerna, först mellan Stockholm och Södertälje och därefter i Söderköping. Hur står folk ut med att bo i Stockholm? Tänk att sitta och mala i bilköer dag efter dag (jag har förträngt hur det var). Tänk att dessutom behöva stå ut med de där Södertäljemänniskorna som inte vet det mest grundläggande om trafik och bilkörning. Till exempel en sådan enkel sak som att man bör köra i höger körfält, det vänstra lånar man bara tillfälligt för att köra om. Och när man ska köra om är det en fördel om man själv åker fortare än den bil man försöker köra om, det fungerar liksom inte annars.

Att bo i Söderköping ska vi inte ens tala om, det finns liksom inte. Tänk att ha halva Sveriges trafik löpande rakt genom stan dag ut och dag in. Tänk att leva med hundratals bilar köande på tomgång vid sju rödljus bara för att en seglare fått lust att korsa E22:an via Göta kanal. Men på något sätt ät det rättvist att Söderköpingsborna har ett helvete då det är stadens affärsinnehavare som i åratal satt sig emot en kringled kring staden för att bilar och båtar ska slippa trängas på samma vägar.

Trots förseningar och lång arbetsdag hade jag roligt. Det var trevliga passagerare och jag riktigt kände hur lönepengarna trillade in i plånboken.

Han "böjde den i krysset". Ja, så skriver DN på sin förstasida med en länk till själva artikeln. Artikeln har den mer språkligt korrekta rubriken "Becks skruvade den som Beckham". Vem är då Becks kan den oinitierade läsaren (till exempel jag) möjligen fråga sig. Efter att ha läst den korta artikeln kan jag inte få det till annat än att "Becks" är Beckham?

Men tillbaka till förstasidans rubrik: "Böjde den i krysset" syftar förmodligen på filmen "Bend it like Beckham" från 2002. Istället för att dum-direktöversätta valde man att på svenska kalla filmen för "Skruva den som Beckham", en översättning som jag sympatiserar med. Att "böja den i krysset" ger associationer till sexuella aktiviteter och inte till fotboll. Så snälla murvlar, lär er det mest elementära och var rädda om språket så slipper ni läsare som hånskrattar åt er!

Men min avsikt med detta blogginlägg var inte bara att få sparka på journalistkåren. Jag tänkte använda DN:s artikel för att få chansen att tipsa er om filmen "Bend it like Beckham". Har ni inte redan sett den så gör det ögonblickligen, ni kommer att älska den! Med Gurinder Chadha som regissör och med skådisar som Parminder Nagra och Keira Knightley (i sin genombrottsroll) går det inte att göra dålig film!

...eller "Ursäkta, har någon sett ett par förrymda skidor"?

Plötsligt kommer det en bil. Den rullar bort mot naturskyddsområdet men till skillnad från de flesta bilar stannar den i T-korsningen och jag hör hur kopplingen börjar skrapa. Ljudet byts ut, det blir mer distinkt och avtar sedan. Därefter hör jag hur bilen börjar backa. Ljudet byts ut på nytt och på nytt hör jag hur bilen backar.

Allt jag ser är en blandning av valnöts- och plommonblad. Till slut reser jag mig upp och ser då en liten vit bil med ett litet skitsläp efter sig. Föraren försöker att ytterligare två-tre gånger räta upp släpet efter bilen. Till slut rycks dörren upp på förarsidan och jag hör någon skrika: "Det var då själva faaaan"! Ut kliver en äldre man. Han hakar av släpet och ställer det i läge. Därefter backar han med bilen och vänder därefter upp bilen i färdriktningen. Han hoppar ut ur bilen och hänger på släpet samt kopplar in elkabeln igen. Då kommer en stavgångare gående. Bilistens hustru, som redan tidigare hoppat ut ur det ständigt backande fordonet, står och glor på grannens kor. Stavgångaren stegar fram till henne och börjar prata. Bilföraren, som ju äntligen besegrat sitt monster (bil+släp) ansluter. De tre står nu och glor på grannens kor och samtalar lågt i största samförstånd.

Jag rusar in till köket och pekar och förklarar för Suddagumma och Stala: "Titta på idioterna, så här gjorde de förut och så här gör de nu. Det är som en Lasse Åbergfilm"! Suddagumma och Stala tittar intresserat ut genom fönstret. Stala garvar men Suddagumma tittar kallt på mig och därefter på scenen vid kohagen och konstaterar krasst: "Ja, titta, det är precis som en Lasse Åbergfilm och du är en del av den"!

-Här är din receptsalva, det blir 190 kronor.
-Men så mycket ska det inte kosta?
-Du tänker nog på den tuben som är 100 gram? Den kostar 160 kronor. Nu har vi inte den utan du får två tuber på 50 gram styck istället och de kostar 95 kronor styck. Alltså blir det 190 kronor.
-Men förra gången fick jag två 50-gramstuber för 160 kronor eftersom ni inte hade den större tuben hemma?
-Jaha, ja då gjorde de fel. Tänk dig för nästa gång och beställ i förväg istället så blir det billigare för dig.
-Stå på dig nu Stala (hojtar jag högt och tydligt till min dotter).

Den sura apotekaren (som ser ut att ha gott i pension för länge sedan och förmodligen numera bara rycker in som sommarvikarie) studsar till men sätter sig sedan och tänker slå in beloppet. Jag får syn på en skylt och ropar:

-Be att få salvan hem i brevlådan Stala.

Stala ber kärringen att få hem medicinen. Apotekaren ropar då på den ordinarie apotekaren (han som ser ut som en ledsen hund) och han tar över. Ha, jag visste väl det, hon var bara sommarvikarie!

När den ordinarie apotekaren berättar för Stala att det kommer att ta tre dagar extra att få hem medicinen exploderar jag:

-Det är väl oerhört märkligt (egentligen sa jag "själva faan") att det ska kosta extra för kunden att få ut den mängd läkaren ordinerat på receptet. Och det bara för att ni inte har större förpackningar på lager? Dessutom ska det ta tre dagar extra att i detta läge få medicin i rätt förpackning hemkörd.
-Nej men det ska inte kosta extra svarade apotekaren. Det är klart ni får de två tuberna för 160 kronor.

Kärringen, som stått kvar och följt ärendet, bleknar och protesterar. Ja, hon protesterar verkligen! Sedan vänder hon på klacken och marscherar iväg. Stala betalar det lägre beloppet och hon och jag går ut ur apoteket. Jag känner mig nöjd med segern men när vi kommer ut är det Stalas tur att explodera:

-Det är väl själva fan att ingen lyssnar på en 22-årig tjej. Men så fort du blir förbannad så ordnar det upp sig. Är det bara för att du har grått hår?

Hmmm, min glädje kommer av sig lite. Stala har ju rätt! Folk är jävligt dåliga på att lyssna på unga människor, speciellt om de är tjejer. Var finns respekten?

...är avklarad. Jag tror det åtminstone, de kanske ringer in mig i morgon? Nåja, jag går inte på schema längre i alla fall. Någon arbetsdag då och då lär det bli framöver, även när skolan har börjat igen. Hur som helst är det mycket skönt att få vara ledig ett tag nu!

Något annat som är, om inte skönt så åtminstone väldigt trevligt är att Djurgården klarade av Hammarby i dagens derby! Det känns fint att leda allsvenskan igen, det var ett tag sedan.

Nåja, i alla fall hemkörda till sina respektive hotell och pensionat. Summan av dagens bröllopp sett ur en chaufförs synvinkel blir så här:

- En samling trevliga människor som kollektiv betraktat.
- En trevlig äldre dam som höll chauffören sällskap i 20 minuter innan de andra vågade ut ur kyrkan (det spöregnade då).
- En underbar svägerska (till bruden) tillika reseledare.
- En galen trubadur som inte bara spelade gitarr i bussen på nattkröken utan även kom att tänka på chauffören och gick tillbaka in till festen för att kidnappa två öl "som chauffören skulle ta när han kom hem så han kunde varva ned innan han gick och lade sig". Vilken underbar idé, det är det jag håller på med just nu.
- En sur brud (ja, inte vilken tjej som helst utan själva bruden alltså) som gnällde på chauffören för att firman hade lovat buss med CD-spelare. Skit, nu blev det ingen musik under 15 minuters färd mellan kyrkan och den hyrda lokalen. :-P

Under denna sena nattimme kan jag dock erkänna att bussen faktiskt hade CD-spelare. Jag hittade eländet undangömd i ett skumt hyllfack strax innan jag åkte och hämtade gästerna efter festen. Det tog mig bara tre och ett halvt år att hitta det facket! Men jag erkände för svägerskan och hennes make och bad dem hälsa bruden och be om ursäkt. De konstaterade dock kallt att brudens värld nog inte skulle gå under för denna händelse. Bra och trevliga människor!

Idag har vi genomfört årets cykling. Det är en tradition som är väl värd att bevara. Visserligen sitter jag hemma på verandan nu med ömmande bak, men vägen hit har inte bara varit slitig och strävsam, utan även trevlig och inspirerande.

Dagen började lugnt och fint med att Suddagumma gick upp runt sju och förberedde matsäck. Jag fick sovmorgon (jag kom ju faktiskt hem sent igår kväll efter min Stockholmsresa). Tio minuter i nio väcktes jag och fick smörgåsar och kaffe. Halv tio ringde det på dörren. Där stod Lisa och Lasse. Dags att ge sig av alltså!

Vi åkte norrut och fick njuta av både lugnt inland och kustväg. Regnet höll sig undan, det var egentligen riktigt lagom när solen vilade upp sig bakom molnen. Den första pausen tog vi efter två timmar: Kaffe och smörgåsar. Efter ytterligare två timmars cykling var det dags att vända hemåt via kustvägen. När vi cyklat en halvtimme längs kusten dök det upp skyltar som fascinerade mig. Det stod "Varning för brant stup". För mig är "stup" ett ord som betyder just brant sluttning. Slår man upp ordet så säger till exempel Susning.nu att stup betyder "Synonym för avgrund, brant". När då Länsstyrelsen sätter upp skyltar som varnar för "brant stup" så varnar de alltså för "en brant brant". Det känns kanske lite övertydligt?

Strax efter skyltarna stannade vi vid en perfekt plats två meter från vattnet. Vi skrämde iväg några tyska turister som fotograferade havstrutar, tände vår engångsgrill och kunde, efter cirka tjugo minuter, avnjuta grillade debrecinerkorvar från vår lokala, tyska leverantör. Dagen blev inte sämre av att Lasse packade upp några kalla öl ur sin cykelväska. De hade överlevt värmen tack vare att de var inlindade i tjocka lager tidningspapper. Efter ytterligare tre timmars cykling var vi nästan hemma, det vill säga vi hade tagit oss till fina hamnkrogen i grannbyn. Där hade den förståndiga dottern Stala beställt bord, så det var bara att slå sig ned och beställa varsin iskall öl alternativt vitt vin (iskallt även det). Efter en stunds smuttande kom Stala körande hemifrån varpå vi kunde beställa middagen.

Nu sitter jag som sagt på verandan och väntar medan vattnet sakta färgas av det grova Oolongtéet. Våra kompisar har nyss stuckit hem till sig efter att ha sett på, och låtit sig inspireras av, våra New York-bilder. De lyllosarna ska dit i slutet på september. Jag blir så vidrigt avundsjuk, det kanske är dags att smita över mellan ett par kurser under höstterminen?

Imorgon ska jag jobba igen men det är lite lyxprägel på det jobbet, jag ska köra bröllopssällskap! Min chef säger att det är okej att det serveras drinkar på bussen. På min försynta fråga svarade han att chauffören får ta max fyra drinkar, vi har ju ett ansvarsfullt jobb. Dessutom varnade han mig för att hungrigt slänga mig över tårtan. Han påstod att det var bruden och brudgummen som skulle skära en tårtbit först av alla, det vill säga innan busschauffören fick ta sin bit. Jag förklarade att jag hade för mig att det var busschauffören och bruden som skar första tårtbiten tillsammans och att chauffören då liksom höll sin hand ovanpå brudens hand vid tårtskärandet. Då förklarade chefen att det visst hade varit så tidigare men att det var förr i tiden. I dagens moderna tradition så var det bruden och brudgummen som skötte tårtskärandet. Däremot är det helt okej att försöka kyssa bruden så fort tillfälle ges!

1. Det är för varmt
2. Jag har ingen inspiration
3. Jag kommer inte på något att skriva om (vilket iofs inte brukar stoppa bloggare)
4. Jag hinner egentligen inte blogga (ska strax iväg till jobbet)
5. Elton John vill inte att jag bloggar
6. Jag pratar på msn och har svårt att göra två saker samtidigt (jag är ju kille)
7. Jag måste hinna ringa morsan
8. Jag behöver äta innan jag börjar jobba
9. Jag måste hinna duscha
10 Det är svårt att hitta på tio skäl till att inte blogga

Se där, nu fick jag ihop till ett inlägg idag också! Hmmm, sorry, jag lovar att skärpa mig framöver.

Nu har familjen laddat upp inför kvällens fotbollsmatch. Uppladdningen gjordes på fiskkrogen i grannbyn. Köksbänkarna hemma är nyoljade vilket gjorde att jag fick stränga order av Suddagumma att inte diska innan hon och Stala (min yngsta) åkte till badstranden. Kvar hemma satt alltså jag utan tillstånd att få diska, snyft...

Lite senare på dagen räknade jag ut att om man inte får diska, av hänsyn till eventuella stänk på nyoljade bänkar, så får man inte heller tillstånd att laga mat. Jag ringde följdaktligen familjen och bestämde möte på fiskkrogen som nästan ligger granne med badplatsen. Nu har vi nyss kommit hem, nöjda och belåtna efter god mat och ett par skapliga promenader. Snart kommer min kompis Lasse och då knuffar vi bort Stala från TV;n och njuter (?) av matchen GAIS-DIF. Med lite tur ligger Djurgården etta i tabellen efter kvällens match. Alla andra resultat har gått vår väg de senaste två omgångarna. Jag har njutit av att se lagen i toppen antingen spela oavgjort med varandra eller få stryk av lagen som ligger längre ned i tabellen så varför skulle vi inte lyckas klå makrillarna?

Här är ett recept på de grönrandiga firrarna som låter läckert: Länk

De stekta GAIS-arna, jag menar fiskarna, kan hämtas på Ullevi efter matchen.

Men herretid, är det inte att ta till mer våld än nöden kräver? Undrar vad den stackaren hade gjort?

Denna tidningsanka återfinner man på DN:s förstasida.

Det menar Elton John enligt DN i en artikel idag. Han menar att Internet bör stängas ned i fem år så kreativa människor tar sig tid att göra annat.

Att stänga ned Internet är givetvis att ställa saken på sin spets. Elton John provocerar ganska grovt och odlar sin image som teknifientlig. Men när det gäller att vi sitter och skriver en massa smörja (som ibland blandas upp med en del spännande och eftertänksamma rader) i våra bloggar tror jag att Elton John har rätt; vi slösar bort den tid och begåvning som vi annars kunde lagt på att till exempel skriva en bok, en artikel eller göra vettiga debattinlägg. Bloggandet tar energi från det övriga, oftast mer seriösa, skrivandet i det offentliga rummet.

Men vad spelar det för roll att Elton John har rätt? Han kommer att få sååå mycket pisk av alla självrättfärdigande bloggare nu. Ha, det ska bli kul att läsa alla sårade kommentarer...

...av den fantastiska musik jag lyssnar till idag. Eftersom jag inte använder mediaplayer och kan dela via messenger så skriker jag ut min musiklista här:

Snow Patrol - Chasing cars (sååå bra)
Bo Kaspers - När du rör dig (ett måste sedan konserten häromkvällen)
Anna Ternheim - Lovers dream (mmm, den vill inte riktigt släppa taget)
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99 (hans bästa?)
Anna Nalick - Breathe (en av de allra bästa, tack lilla S)
Bo Kaspers - En man du tyckte om (snyft!)
Belle and Sebastian - Another sunny day (Behövs efter förra låten)
Coldplay - White Shadows (Från en av 2000-talets bästa skivsläpp)
Elin Sigvardsson - Stupid sunday song (Häftig gladlåt)
Bright Eyes - First day of my life (vill inte heller släppa taget. Tack Sofia H)
Natasha Bedingfield - Unwritten (Är hon eller Lauryn Hill världens bästa sångerska?)
The Killers - Read My Mind (Wov!)

Nu höjer jag volymen, öppnar fönstret och lämnar datorn till förmån för verandan. Bra, då får grannarna också njuta av min musik.

Visst ja, jag testade det här också:
Jag tycker inte det blev särskilt likt men jag hade kul!

Dagens utmaning, jag lyckades få 9 rätt av 12 möjliga. Jag har noll koll på antalet fartkameror (jag tycker de står överallt), turkiska premiärministrar och svenska överbefälhavare. Här är testet.

Märks det att jag har lite tråkigt? Jo, det stämmer, fast nutidstest är ganska roliga. De i SMP tjänar dessutom syftet att hålla lite kontakt med Växjö och skolan när jag nu sitter här hemma i förskingringen och tvingas ha sommarlov. Tack och lov finns det äntligen ett startdatum för nya terminen: 4 september börjar la dolce vita igen! Men innan dess hinner jag köra några bussturer till. Idag bär det av till kungliga hufvudstaden igen. Det blir nog varmt och gott för solen är framme och det betyder att jag startar körningen med två timmar rakt in genom vindrutan. Vem behöver solarium?

Jag talar alltså om mitt busskörningspass till Göteborg. Bussen dit var proppfull och hälften av passagerarna skulle se Rolling Stones-konserten på Ullevi i kväll så stämningen var på topp. Två kvinnor satt och drack vin och flirtade med mig när vi stannade för matuppehåll. Tack tjejer, det uppskattas. Det händer inte så ofta nu för tiden och även om ni behövde lite vin först så kändes det ändå bra!

Hemresan var lika rolig, åtminstone i början. På stolarna bakom mig hade jag en trevlig norska med en liten dotter och på andra sidan en lika trevlig svenska med en (lika trevlig) äldre dotter. Vi skämtade och flamsade och hade trevligt innan avgång. Tyvärr luktade en av de sista påstigande passagerarna ganska mycket sprit och givetvis blev det tjafs med honom när han inte fick bestämma att alla skulle lyssna på radio. Inte blev det roligare när vi stannade för matrast och restaurantpersonalen gick med på hans beställning: En flaska vin men ingen mat! När vi sedan körde vidare var han ganska provokativ och stämningen på bussen sjönk. Trist!

Dagen förstördes slutgiltigt på E6:an när jag skulle knöla mig ut i ytterfil för att köra om en långtradare. Den norska bilen som närmade sig bakifrån i ytterfilen vägrade släppa ut mig så jag fick vänligt men bestämt trängas lite. När jag kört om långtradaren och svängt in framför den så körde den norska bilen förbi mig. Det satt en familj i bilen, mor och dotter i baksätet och pappa vid ratten. På framsätets passagerarsida satt sonen som väl kunde vara i sju- eller åttaårsåldern. Vilket patriarkat det måste vara där pappas pojke lyckas tränga bak mamsingen! Pappas pojke vred sig mot mig och gav mig fingret. Hade jag senare fått syn på den bilen vid någon rastplats hade jag svängt in och återinfört barnagan!

Det tycker i alla fall skribenten Victor Johansson i Barometerns artikel. Jag håller inte riktigt med, jag tyckte det var Bo Kaspers som ägde! Det är ett härligt gäng, musiken är kanon och bandets medlemmar är helt utan idolkomplex. De är nästan förvånansvärt vanliga och vardagliga och de låter sin musik vara i centrum istället för att själva försöka synas.

Jen G ville att jag skulle pussa på Bo Kasper från henne men där gick gränsen för vad jag är beredd att göra. Men visst har han charm! ;)

Men Sahara Hotnights då? Jo, de var verkligen riktigt bra de också. De har en oerhörd energi som gör att man förlåter dem när de inte når riktigt ända fram tekniskt. De är bättre i studio men då missar man ju att få se urladdningen de förmår att göra på en scen.

The Ark skulle enligt planeringen bli kvällens höjdpunkt. Men det blev de givetvis inte, inte för mig i alla fall. Men jag hade inte de förväntningarna så jag blev inte heller besviken. Ola Salo påminde oss om att bandet varit på Öland förr: 2000 eller om det var 2001. Mmmm, jag vet. Jag minns det och jag var där. På den tiden var bandet ungt, friskt och fräckt. Idag har de degenererat till ett schlagergäng som satsar mer på show och glamour än på musiken. Riktigt bra var de bara när de körde några gamla låtar, bland annat "Echo Chamber". Att sedan Ola Salo tagit på sig rollen som någon form av frikyrkopastor, som i oändlighet står och mässar om godhet mellan låtarna, gör inte helhetsintrycket bättre. Mentalblasé tror att förfallet kom när The Ark lämnade Queeninspirationen bakom sig. Jag tror han har rätt!

Men som helhet var kvällen kanon! Solen lyste och det var äntligen en riktig sommarkväll. Årets första? En trerätters middag innan konserten satt inte heller i vägen.