A scattering sunshine at a spotless mind

Ja "Efterskalv" är alltså titeln på boken som jag ligger i soffan och läser. Det är Arne Dahl som har skrivit den. Han är en av mina favoritdeckarförfattare och Suddagumma hittade hans senaste bok i pocketversion på bokmässan i Göteborg. Hon släpade hem ett tiotal andra böcker också, bland annat Jan Guillous "Fienden inom oss". Den bad jag henne köpa för att jag är intresserad av tankarna bakom storyn. Den tar tydligen upp det fenomen som innebär att det byggs upp en rädsla för terrorism som legaliserar att staten tillåts spionera på sin befolkning. Kusligt!

Nu ska jag ligga i soffan och läsa resten av dagen. Jag är nämligen totalt utsliten av en hel helgs slitande i sjöboden. Jag har, tillsammans med en kompis, isolerat och spikat in innertak. Dessutom har vi spikat myggnät och underpanel på utsidan. Det senare gjorde vi tyvärr idag när det regnade ganska ordentligt. Tre lager dyblöta kläder åkte av när jag kom hem: Underkläder, vanliga byxor och tröja samt slutligen blåkläder. Igår var det roligare väder (och jobb). Min kompis son var med och hjälpte oss då. Ett något udda sätt att fira sin 16-årsdag på kan man tycka. Men både jag och min kompis tillhör det underbara folket, alla vill hänga med oss. På bilden sitter de och fikar och har det bra. Jag sliter väl förmodligen med isoleringen medan de har kafferast. Nej visst fan, det var ju jag som tog bilden!

Under helgens korta stunder av ledighet har vi farit runt och deltagit i allmänt festande och rumlande på en massa aktiviteter som anordnats runtikring för att fira att årets skörd är avklarad. Vi har haft kul även om jag personligen kan anta att de hade ännu roligare på asatrons dagar då Frej och Freja intog en mer central roll bland skördefestligheterna. Kombinationen av tuffa arbetspass och fest har dock slitit hårt på en gammal man, därför har jag alltså intagit soffläge nu!

...ja, plattan alltså. Fast jag fick ett fel första intryck. "Och det blåser genom hallen" är en pärla, "Innan mörkret faller" är en annan och "Jag fattar ingenting" är en tredje. Men introsingellåten "Om du lämnade mig nu" lyser fortfarande klarast. Man blir bara så tagen, det är en ganska svart låt. Han är ganska svart egentligen Winnerbäck. Visserligen har han gjort glada låtar också, till exempel "Sen du var här" men de låtar man minns bäst och som gör stora brännmärken i huden är de eländigaste cancerlåtarna: "En svår och jobbig grej", "Varning för ras" och en hoper andra på samma tema. Det är precis som man trivs med att må lite eländigt, märkligt!

Från musik till film. Igår pratade Jen och jag om en av mina topp 10-filmer: "Leon". Jag har bränt en skiva till Lilla S efter att vi rekommenderat filmen (den har legat kvarglömd i min ryggsäck i en vecka nu men hittades och överlämnades idag). Men när jag igår tittade på Leon igen för 5:e eller 6:e gången så upptäckte jag vissa underströmmar som jag inte trivs riktigt bra med. Jag hoppade högt när jag hittade bilden här bredvid. Nu är bilden en promotiongrunka och har aldrig förekommit i filmen men den pekar ju på en företeelse som faktiskt genomsyrar Leon. Det värsta är att jag fortfarande älskar filmen. Vad säger det om mig?

Fast så har det varit med Winnerbäcks tidigare plattor också tycker jag även om det funnits ett och annat undantag. Det är sällan man får en ögonblicklig kärlek till en låt, de ska nötas in...

Andra låten, "Jag har väntat på ett regn", verkar i alla fall lovande och fjärde spåret, "Om du lämnade mig nu", är ju innött vid det här laget. Det är en bra låt, det är så irriterande att hon kallar sig "Miss Li" bara. Vem vill heta det?

Nu byter jag raskt ämne: Detta är ju som jag sagt tidigare ingen sportblogg. Men apropå ingenting: I kväll är vi alla makrillar, eller hur?

Det enda jag hunnit med idag är att besiktiga bilen och läsa en artikel om Fab 5. Artikeln var visserligen vetenskaplig, 25 sidor lång samt på engelska men ändå, riktigt så trög är jag inte. Visst ja, jag har hunnit med en ganska lång promenad i underbart höstväder också, där försvann nog en timme.

Nu får det i alla fall vara färdigpluggat för idag (tror jag). Ändrar jag mig och skummar en artikel till i kväll så kommer jag att vara glad i morgon. Just nu är det en deckare ute i solen på verandan som lockar...

Idag ringde bilverkstan på min mobiltelefon fyra gånger när jag satt på föreläsning. Jag tryckte bort samtalen varje gång men till slut var jag tvungen att smita ut och ringa upp för att fråga vad de ville. "Hej, vi har glömt att släcka besiktningstvåorna på din bil så det är körförbud från och med idag"! Jag blev så jävla arg så jag bad honom snabbt (innan jag exploderade) att ringa Suddagumma och diskutera det där med henne, det är hon som kör Saaben. Sedan surade jag ända fram till nästa rast.

Efter rasten var jag på bättre humör. Rally och jag hade då bestämt att han kommer hem till mig på ön nu på torsdag och förbereder vår seminariepresentation av en artikel. Perfekt, det spar en massa tid för mig. Det är ju roligt att få besök också! Dessutom lyckades jag skrika till mig en seminarietid på förmiddagen åt oss. Detta skedde i mycket hård konkurrens, alla ville ha förmiddag denna gång.

Humöret hamnade definitvt rätt när jag tog en svampplockarpaus på hemvägen. Jag chansade och slängde av mig bilen på en p-plats längs skogskanten och gick rakt in. Jag hann precis passera alla högarna med toapapper intill vägen och sedan stod svampen där. Det var så jäkla mycket trattkantareller att det nästan blev tråkigt till slut. Jag reste mig upp och gick en bit då och då fast det inte var färdigplockat där jag nyss satt. Svampen på bilden tog mig 20 minuter att plocka ihop!

När jag kom hem ringde verkstan igen, de hade inte fått tag på Suddagumma. Jag accepterade att ta besiktningstiden som de hade ordnat till oss: 7.20 i morgon bitti. Jag gjorde samtidigt mycket klart att jag förväntade mig en rejält bantad faktura vilket han lovade att ordna.

Nu är det drygt två timmar till avspark!

...sa jag till Suddagumma och fick en kastrull blötlagda vita bönor i handen. Nej nu jäklar, här någonstans går gränsen för min vegetariska välvilja. Vad gör man med vita bönor? Kokar dem i tomatsås - aldrig i livet, jag är väl ingen cowboy? Koka dem med lagerblad och lite vitlök och andra kryddor kanske? Ja men sedan då, vad äter man till? Nej, jag kör ned foten i backen. Jag kokar dem med lite kryddor så kan Suddagumma göra vad hon vill med dem när vi inte äter ihop. Nu blir det istället broccoli- och potatisgratäng till middag (det blev aldrig av att jag lagade det i onsdags). Mums!

Igår var jag hos kompisar och fixade el i deras garage. De hade satt upp en elcentral som inte var godkänd så den slet jag ned och sedan gick vi över till en granne och frågade om inte han hade en kapslad elcentral i gjutjärn liggande. Så klart hade han det! Han är en av öns största samlare och slänger sällan något. För några år sedan så hade kommunen skrotinsamlingar här och där på ön för att folk skulle lämna bilar, jordbruksmaskiner och allsköns bråte där istället för att dumpa skroten i naturen. Alla körde dit sitt bråte utom grannen och hans kompis. De var där och hämtade det som andra slängde och körde hem det till sig istället. Det var de två som uppfann den skylt som sedan blev berömd på trakten: "Släng ej - tillhör mig". Den skylten satt de upp vid attraktiva skrotprylar som de inte fick in i sin bil på direkten.

Nåväl, tillbaka till elarbetet: Jag skulle egentligen bara dragit några kablar till eluttag och trefashandske men nu blev det istället både det och byte av centralen. Med andra ord blev jag fast i deras garage i sex timmar. Jag var lite muttrig fast egentligen var det ganska kul att dra el igen, det har jag inte gjort sedan vi byggde om köket och det är väl ett par år sedan nu. Men det innebar att jag inte fick något gjort här hemma så nu måste jag skynda på lite med matlagningen så jag hinner göra rent akvarierna sedan. I morgon blir det en fram- och tillbakasväng till skolan och på kvällen är det dags för DERBYT!

Nja, nu överdriver jag lite. Men vad skönt det är att ha ett liv där man inte jublar över att fredagseftermiddagen har infunnit sig och börjar darra av ångest redan på söndag kväll. Alltför många har det så och jag lovar härmed dyrt och heligt att jag aldrig mer ska hamna i den sitsen!!!

Nu blev jag nästan för allvarlig. Jag pendlar raskt från en värderande syn på fredagen till en deskriptiv ansats:

06:40 Klockan ringer
06.50 Klockan ringer igen
07.00 Klockan ringer igen
07.10 Klockan ringer igen
07.20 Jag går upp. Fan vad trögt det var idag.
07.25 Först delar av klädsel på sedan kaffevatten på.
07.26 Datorn på!
07.35 På plats vid datorn. Kaffemugg (modell stor intill mig). Snabb surfning.
07.45 Jag börjar läsa första uppsatsen.
08.40 Klar med den läsningen samt anteckningar.
08.55 Jag upptäcker mig själv fladdrandes runt på olika forum och nyhetssajter.
09.00 Jag får dåligt samvete. Jen Grusplan kommer att vara ledsen på mig.
09.01 Jag tar itu med nästa uppsats.
11.05 Färdigläst och färdigantecknat!
11.10 In med en matlåda i micron. Smörgåsbredning tar vid.
11.20 På plats, ätande!
11.40 Repetition av seminarietexten.
11.50 Panik! In i bilen och mot skolan. Jen väntar!
12.02 Jag väntar. Egentligen bättre att Jen väntar :D
12:10 Vi startar C-uppsatsanalyser och spånar på vår egen uppsatside.
12.55 Ooooops, bråttom. Hämtar fika och ilar mot föreläsningssal.
13.05 Seminarium börjar. Varför 13.05 undrar uppmärksam läsare? Svar: Dino!
16.00 Slut för idag. Hopp och lek! Mot bilen.
18.15 Hemma på ön. Trött!
18.30 Soffan. Hungrig men orkar inte laga mat. Suddagumma försvunnen till häst.
18.40 Messar lite med Blomman och hör att hon och Ängeln inte fått mat på After School. Skandal!
18.55 Moralen är återhittad och jag slänger handduken över axeln och lagar utsökt föda.
19.40 Maten redo för ugnen. Jag intar soffläge igen och väntar på Suddagumma.
19.50 Suddagumma anländer och får ta itu med salladshackning och dukning.
19.52 Suddagumma smuttar på en cider och Pellepenna avnjuter belgiskt öl och bloggar.
20.10 Maten klar. Bye! :)

Kul, det är ganska ovanligt att någon bryr sig. Men gör sin uppsats och skickar pliktskyldigast iväg den till de som "varit undersökta" eller på annat sätt deltagit i undersökningen. Efter det hör man aldrig av dem igen. Men den här gången fick vi redan i somras signaler om att de (tidningen vi undersökt) tyckte vi var skarpa i vissa delar av uppsatsen men att de inte höll med oss om andra delar. När nu äntligen hela gruppen var på plats i stan igen så blev mötet av.

Mötet började bra men på slutet blev det stressigt (de hade en deadline) och vi skiljdes åt utan att riktigt ha rett ut våra olika ståndpunkter. Vi fick kritik för att vi tittade på tidningens arbete "uppifrån" och att vi var för akademiska i vår analys. Det är säkert en kritik vi bör ta till oss men samtidigt är "akademiska" det vi är och det vi gör just nu. Lite trist stämning tyckte jag allt att det var på slutet men jag kanske är överkänslig?

Nu ska jag ila iväg på en C-uppsatsdejt i skolan. Tänk vad uppsatserna avlöser varandra fort...

Läsa klart boken - Check!
Förbereda mitt seminariekapitel - Check!
Läsa in mig på B-uppsatsen igen - Check!
Skriva ned synpunkter på kritiken av den - Check!

Jag har till och med promenerat. Tyvärr är det en alltför ovanlig företeelse här hemma i byn men solen tvingade ut mig. När jag skulle gå genom hagen på vägen ned till havet såg jag plötsligt denna herre: Jag har bara sett honom på avstånd under en längre tid men inte var han väl så här stor sist? Jag brukar inte vara överdrivet rädd för tjurar men idag tog jag en liten omväg, bara ifall att...

Nu ska jag läsa en eller två C-uppsatser som kanske kan inspirera och få tankarna att klarna inför vår egen uppsats? Sedan är det dags att laga middag. Idag blir det potatis- och brockoligratäng med senap och tomat. I morgon är det dags att åka till stan igen. Då kanske jag ska passa på att äta en blodig bit kött så jag inte slutar som vegan, det verkar så jobbigt att jämt vara fastkedjad vid en traktor! :-P

Det är i och för sig synd. Men att DIF inte lyckades spöa Trelleborg igår, det är en större besvikelse. Det gäller att ha det rätta perspektivet i sportens värld! Men nu glömmer jag mig, detta är ju inte en sportblogg!

Idag har jag hängt med näsan i litteraturen större delen av dagen. Tyvärr har en hel del av den tiden varit slöseri med - tid. Jag läste och förstod mer mellan halv åtta och halv tio i morse än jag lyckades med under resten av dagen. Förutom att plugga har jag i alla fall hunnit handla mat och hämta bilen på verkstaden. Äntligen är min Toyota fantastisk igen. Huka er gubbar och gummor som legat på vägen och hindrat mig under två veckor, nu kan jag köra om igen! Tänk vad en fjärde cylinder gör skillnad när den får tillgång till bensin igen...

Nu börjar det suga lite i magen, undrar vad jag ska hitta på till middag? Till lunch blev det i alla fall en omelett med en lätt och fluffig champinjonstuvning. Ruccola och rädisor passade bra till. Vad gott det var och vad olikt det var den där hamburgertalltiken vi åt igår tjejer. Jag minns fortfarande med fasa den där fettdrypande hamburgaren med seg pommes. Men sällskapet var trevligt!

...som jag tror skulle kunna fungera. Jen Grusplan, hörde du? Tänk om det verkligen ÄR en bra ide och tänk om du kommer att gilla den! Tänk om du har kommit på en ännu bättre ide? Då är världen på vår sida!

För övrigt har jag kommit på flera saker, nämligen två bloggrelaterade sanningar:

1. "Köttfärsfylld paprika" är stort inom bloggvärlden. Det vanligaste som mina tillfälliga besökare letar efter är nämligen "köttfärsfylld paprika". Med andra ord; vill ni synas och bli en bloggkomet (vilket inte bör vara ett självändamål) ska ni strunta i att kommentera och länka till dagsaktuella händelser. Sätt er ned och formulera något välfunnet om köttfärsfyllda paprikor istället!

2. Vissa stackars människor med låg datorvana smyger förskräckt ut på Internet i allmänhet och på bloggar i synnerhet med grundinställningen "Jag kommer att bli våldtagen av ett virus" alternativt "Någon väntar på att ta över min dator och hela mitt liv"! Det gemensamma för dessa stackare är att de använder brandväggar som är så korkade att de inte tillåter någon som helst subversiv verksamhet från sin husse eller matte. Till exempel tillåts de inte klicka på en kommentar i min blogg för då skriker deras mjukvarubrandvägg: "field blocked by Outpost Firewall". Det är synd om människorna, tänk att aldrig få ha sex bara för att AIDS finns. Knepet är inte total avhållsamhet utan LAGOM och logisk försktighet!

Nu ska jag belöna mitt läsande och min (kanske) skapliga (embryo) till ide med det glas vita vin som Suddagumma just gled förbi med och placerade i min hand. Skål och trevlig helg!

Nu har jag läst sista kapitlet i gårdagens seminariebok. Skönt, jag gillar inte att ligga efter. Planen för idag var att jag efter det kapitlet skulle ut och klippa gräs en timme för att sedan läsa det första kapitlet i nästa veckas bok. Detta för att slippa hamna på efterkälken igen. När de här sakerna var avklarade skulle jag belöna mig själv (och Suddagumma) med lite god mat och en flaska (ekologiskt) vitt vin.

Jag försökte leva upp till planen: Först startade inte gräsklipparen, jag blev istället tvungen att släpa fram laddaren och dra igång klipparen med starthjälp. Därefter hann jag klippa i 5 minuter innan maskinsatan ställde sig och slirade i en hög med fallfrukt. Poff sa motorn och dog. Startade den igen? Glöm det, det var bara att släpa bort den till laddaren igen. Nu står klipparen på laddning medans husse sitter i soffan igen och har slösat bort trekvart. Dags för boken alltså!

Men innan dess måste jag få klaga lite på docent Mats Åkerblom. Han säger att hemtentor skapar fusk och tycks mena att salstentor är den enda vettiga examinationsformen. Jag håller inte med. För det första anser jag att hemtentaformen stimulerar ett kreativt lärande som gör att kunskapen stannar kvar i huvudet. Salstentor gör att man råpluggar för att kunskapen ska sitta under det antal timmar som tentan pågår. Man, åtminstone jag, proppar hjärnan full med den fakta (inte kunskap) jag tror ska komma på tentan, inte de fakta och den förståelse jag behöver för att få en röd tråd i min bildning. Efter några dagar eller veckor är mycket av den faktan bortglömd. Ibland kan det möjligen vara motiverat med en salstenta men oftast inte.

Jag tror inte att fusket är speciellt vanligt inom hemtentandet men har inget belägg för min tro. Men anser Åkerblom och andra att detta är ett problem är det helt okej för mig att sitta i en sal och skriva min "hemtenta" under förutsättning att jag får ha med mig en kasse litteratur och en dator. Samtidigt är det ju ingen som tvingar Åkerblom att sitta inlåst med en vakt som övervakar honom när han forskar.

Vem fan bryr sig hur hon känner? Yttrandefrihet i all ära men kan ingen ta initiativ och helt enkelt förbjuda att denna vidriga låt får spelas i radio? Den kan möjligen få spelas i barnradion på morgonen. Där hör den ju hemma då den följer samma koncept som de danska Ken- och Barbiekopiorna var framgångsrika med i Aqua. Jag ser fasansfulla fantasibilder framför mig där hysteriska sju-åringar står längst fram vid scenen och svimmar av kärlek eller helt enkelt bara smäller med sina bubbelgum när någon slemmig typ framför denna helt onödiga låt och vickar på rumpan. Varför har någon bemödat sig om att skriva en sådan låt, den har ju gjorts tusen gånger förr?!

Ja jävlar, hur rätt hade jag inte i min slem-vision! Ola Svensson heter tonårsgigolon och min fantasi är otäckt lik verkligheten.

Låten efter, Never Ever med All Saints, är hundra gånger bättre. Vad då "låten efter" tänker ni kanske? Så ni känner alltså inte igen konceptet redan efter två låttitlar? "Vi blandar dagens hits med det bästa från igår". Jag lyssnade alltså på Mix Megapol på hemvägen från skolan (den långa hemvägen alltså, från stan till ön). Jag vet att vissa kommer att reta mig för mitt val av radiostation nu men jag trivs ganska bra med den här kanalen ibland. Jag har tydligen blivit för gammal för P3 (eller den för ung för mig) när programmet inte sänds från Göteborg. Samtidigt är jag för ung för att dö (det vill säga; lyssna på P4:a).

Nu tappade jag bort mig (som vanligt). Jo, "Never Ever" spelar i en helt annan division än Natalietramset. Det är en häftigt fantasifull låt som inte låter som alla andra. Trots att den har en alldeles egen profil så står den stadigt förankrad i musiktraditionerna. Här finns både lite motown och lite blues. Ska jag vara aningen självkritisk kan jag möjligen känna att jag har lättare att falla för tjejernas plutande med läppar (och annat) än jag har att falla för disco-Ola. Dock tror jag inte att jag är alldeles bortkollrad och hur som helst är videon häftig! Denna låt platsar inte i barnradion trots att den är intelligent uppbyggd som ett barnkammarrim.

And now to something completely different som Monty Python säger: Idag hade vi nytt seminarium, denna gång med Joacim M. som lärare. Jag tyckte han verkade kanonbra, märkligt att de stackars ex-ettorna blev så skrämda? Lille Leo J. och jag lyckades presentera vårt kapitel på ett hyfsat sätt tycker jag, trots att lunchpizzan skvalpade runt i magen. För övrigt vet jag att jag snackar mycket Rally, det är bara så pinsamt när det ska diskuteras kring en fråga och alla är tysta. :-P

Anteckningarna är renskrivna, kapitel fyra är läst och klockan står på 06.45 i morgon bitti. Då ska kapitel 5 och 6 klaras av. Jag fick palt-coma efter maten när jag satt och pluggade så jag var tvungen att ta mig ut en sväng. Jag tog cykeln och for ned på stan. Sedan cyklade jag "runt sjön", det vill säga det klassiska promenadstråket. Jag skäms att säga det, men det var premiär för mig. Två år har det alltså tagit för mig att ta mig runt sjön! Nästa gång lovar jag att ringa lilla S!

Jävlar vad vackert det var!

...åtminstone inte mer korkad än Leo J! Jäklar vad skumt kapitel vi fått i uppdrag att redovisa på morgondagens seminarium. Igår när jag satt hemma och läste så kände jag att jag var osäker på var författarna ville komma med sina exempel. Ett av exemplen förstod jag inte ens. Tack och lov hade Leo samma problem vilket tyder på att det ÄR svårt. Å andra sidan kan det faktiskt bero på att just vi två är ett par ovanligt korkade människor som har halkat in på högskolan via någon hemlig tyck-synd-om-dem-kvot. Det sistnämnda är dock inte särskilt troligt. HUr som helst, tillsammans blev vi lite klokare (fast det tog ett bra tag) och nu ska jag skriva rent anteckningarna.

Jag var nyss nere hos min hyresvärdinna. Jag delar ju numera trådlöst bredband med henne och hennes man. Det har fungerat bra sedan de startade abonnemanget och jag hängde på. Men igår ringde hon hem till mig på ön och berättade att hon slagit av ADSL-modemet. Någon hade nämligen varit inne och skrivit "Hej din jävla kuksugargranne" på modemets administrationssida. Jag lovade att titta på säkerheten när jag kom till stan idag vilket jag alltså nyss gjort. Det var så säkert det kan bli med lösenord och WEP-nycklar. Det visade sig att det inte var någon granne som försökt att hacka henne, snarare tvärtom. Hon hade nämligen klickat i valet att ansluta till vilket tillgängligt nätverk som helst. Med andra ord har väl hennes nät tillfälligt dippat varpå modemet försökt återansluta till något av grannarnas trådlösa nät tills en av dem blivit förbannad på intrångsförsöken och skrivit de poetiska och bevingade ord som jag återgav ovan.

Visst ja, jag skulle ju renskriva anteckningar...

Idag blir det tomat- och pastasoppa. Jag hoppas den kommer att smaka lika gott som "Enkel linssoppa", den soppa jag gjorde reklam för här på bloggen förra måndagen. Den faller inom samma kategorier för övrigt i alla fall: Billigt och lättlagat.

För övrigt har jag fortsatt sura över att jag inte fått tag på litteraturen till kursen ännu. Jag mailade till AdLibris igår och undrade vad som hände med min order men de har ännu inte svarat. Mitt brev var lite beskt, jag undrar om de blev sura? Bra i så fall, jag gillar inte att sura ensam. Tills vidare får jag nöja mig med att läsa förord, inledning samt kapitel 3. Det är vad Studentlitteratur bjuder på som provläsning. Det är bara lite synd att Leo J. och jag inte ska presentera detta kapitel utan ansvarar för kapitel 2...


Edit:

Jag publicerade ovanstående för fem minuter sedan och nu fick jag ett mail från AdLibris:

"Hej!
Vi har idag skickat följande böcker i din order xxxxxx. Böckerna har skickats i ett A-brev. A-brev levereras normalt direkt i brevlådan dagen efter att det skickats".

Tänk vilken makt och vilket inflytande man får när man bloggar! Organisationer böjer sig och darrar i sin vilja att vara till lags och slippa dålig publicitet. Vad sa ni? En ren tillfällighet? Jaså, tror ni det. Ja så kan det ju förstås också vara...

Den började med en skapligt utsövd Pellepenna. Göteborgshelgen satt nog i lite fortfarande men "äntligen en ny dag"-känslan fanns där när klockan ringde onödigt tidigt. Att låta väckarklockan ringa en regnig måndagsmorgon klockan sju är ett sätt för oss redan hårda att härda oss ytterligare.

Efter sådan lyx som snoozning, skönlitteraturläsande i sängen och frukost var det dags för rotande i databasen ELIN efter inspiration till C-uppsatsen. Jag hittade en aning av den inspirationen och chattade lite med Jen Grusplan om de funderingarna via messenger. Efter detta var det dags för dusch och sedan skolan. Anar ni den förvåning jag kände när jag i väldigt god tid klev in i föreläsningssalen: Där satt redan Lilla Syster som en av de tre tidigast anlända!

Efter en ganska bra föreläsning åkte jag tillbaka till mitt studentkrypin och kollade hur långt AdLibris hade kommit med min litteraturbeställning: Inte tillräckligt långt! Jag kollade därför att den mest akuta boken fanns i Akademibokhandelns butik på campus och slängde mig i bilen för att åka och köpa den. Tror ni den fanns IRL? Nope! Nu är det dags för ett litet krig där lärarna får välja sida. Antingen får de erkänna att de inte ger bokhandeln litteraturlistorna i tid alternativt får de hjälpa mig att attackera bokhandeln. Det kan inte vara meningen att man ska läsa böcker på 3-400 sidor på en dag?

Efter fredagens frossande i polska läckerheter var det jäkligt skönt att komma hem till Stalas lägenhet och få slänga sig i säng. Tack och lov så var det ingen korridorfest i hennes uppgång denna gången utan vi fick sova i lugn och ro till halv nio.

Efter lördagsmorgonens frukost anslöt Pyllaplutt och vi (Pyllaplutt, Stala, Suddagumma och undertecknad) stack ut på stan. Vi började lite lätt med ett snabbesök på Dressman för familjen påstod helt plötsligt att man inte kunde gå på operan i jeans, åtminstone inte när det var premiär. Jag lyckades prova fyra par byxor på fem minuter. Två par blev godkända, ett par ratades av familjejuryn och ett par ratades av mig själv. När jag betalade såg jag att det var extrapris på strumpor och helt plötsligt kom Stala fladdrande och tjoade "Den här tröjan ska du ha". Väl ute ur affären rotade jag igenom påsen och konstaterade att jag köpt två par byxor, en tröja och tre par strumpor på åtta minuter blankt. Så ska effektiv handling se ut!

Vi fortsatte att leka turister i Göteborg. Efter Dressmanshoppande tog vi oss ned till Paddankajen och åkte en guidad tur runt stan. Jag har gjort det en gång tidigare och älskar det. Göteborg är nästan som hemma och det är jätteroligt att turista på hemmaplan.


Efter båtturen ville tjejerna shoppa lite också. How boring! Suddagumma skulle absolut till Nordstan och då himlade även döttrarna med ögonen. Men de var ändå trevliga nog att följa med Suddagumma. Jag gick i strejk och satte mig på en pub och drack en öl i väntan på att Nordstadsäventyret skulle ta slut.

Så småningom tog vi en promenad ned till Järntorget där vi mötte Suddagummas släkting (ja, jag skrev ju om det i förra inlägget). Vi tog med oss henne till Café Cello som ju är ett fantastiskt ställe. För er som läser min blogg så slarvigt att ni inte minns Café Cello kommer här en länk igen.

Efter socialt snack med släkting och en sväng upp i hennes lägenhet i Haga (jag är vidrigt avundsjuk) åkte Pyllaplutt hem för att förbereda fest för sin room mate och vi andra åkte hem till Stala för att ta en dusch och en vilstund innan dansföreställningen på operan. Föreställningen Before/After var en nästan-höjdare. Av de fyra akterna var två suveräna, en ganska okej och en lite sömnig. Fyra points out of fem i alla fall, dans är suveränt häftigt och ska betygssättas högt.

Idag hann vi med en utflykt till Marstrand innan det var dags att bege sig hemåt. Marstrand är underbart trevligt (trots seglare och andra yuppies).


Nu sitter jag sliten på mitt hyresrum i stan och dricker te och äter kvällsmacka. Att vara turist är roligt men slitigt! Tack och lov så är det sovmorgon i morgon, föreläsningen börjar inte förrän tio. Men jag ska gå upp klockan sju senast Jen! Då kommer jag att hinna rota i databaser och fundera på tema för C-uppsatsen i en timme i alla fall.

Efter seminariumet åt Jen G och jag lunch och började planera för C-uppsatsen. Det lutar åt succe, åtminstone kommer det att bli bra och vi kommer att ha roligt! Därefter åkte jag och Suddagumma direkt till Göteborg för att hälsa på tjejerna. De bjöd oss på middag som tack för den mat vi höll dem med i somras. Vi gick på en polsk restaurang som heter Krakow. Jättegod mat men jäklar vad mycket mat! Jag åt gulaschsoppa till förrätt och fläsklägg med stuvad surkål och stekt potatis till varmrätt. Fläsklägget var gott men jag åt max 20% av rätten. Pinsamt!



Nu är det dags att sova. I morgon ska vi göra stan. Vi ska shoppa lite och träffa en släkting till Suddagumma. Givetvis blir det en fika på Café Cello. På kvällen blir det dansföreställning på operan. Göteborg rulez!

...i morgon. Det vill säga allt utom det jag själv ska redovisa eftersom den delen kommer sist i de två böckerna/häftena. Jag vet inte om det är en karaktärsstyrka eller ett tecken på idioti att fungera som jag gör - att slaviskt läsa saker och ting i en viss ordning? Jag föredrar att se det som ett bra förhållningssätt till studierna för vem vill framstå som idiot? Hur som helst, jag har i varje fall påbörjat "min" del. Jag har läst två sidor i häftet och antecknat en A4-sida. Det blir alltså en presentation på sex A4-sidor vilket innebär oändligt mycket mer än de fem minuter jag har till förfogande.

För att lösa detta dilemma avbröt jag och öppnade en flaska vin, Vini o verde, som Suddagumma och jag delade på till maten. Till detta vin intogs en färdiglagad fryst pizza (till Suddagumma) och en färdiglagad fryst mex-paj från Dafgårds (till mig). Nu ser ni att ryktet om mitt ständiga gourmetätande är betydligt överdrivet. Idag hade ingen av oss lust att laga mat. Suddagumma har arbetat in pengar till min skolgång och jag har pluggat. Efter dessa vedermödor träffades vi på kommunens återvinningsstation och hjälptes åt att lasta av en hel hästtransport full med skit. Jag älskar att slänga grejor! Väl hemma var det som sagt inte läge att börja laga mat och skita ned disk.

Under denna enkla middag satt vi och småskrattade åt kufiska och skumma grejor som hänt oss genom åren. Då kom jag att tänka på när min pappa dog. Jag åkte upp till Stockholm men hann tyvärr inte fram i tid. Syrran och jag umgicks några dagar och stödde varandra. När jag några dagar senare satt i bilen på väg hem till ön så ringer min mobil. När jag kontrollerar displayen så stod det "Pappa ringer". Jag lovar att det var spooky! (Det visade sig att det var syrran som ringde hemma från farsans lägenhet men det hade ni redan listat ut vad)?

Nu är det dags för lite studier igen. Jag känner det som att det är läge att bryta tidigt och ställa väckarklockan på 05.00 istället. Önska mig lycka till inför seminariet... :-$

Hurra, hurra, hurra. Eller? What ever, jag tänker fortsätta för jag har roligt!

Idag är jag inte lika grinig som igår för det har rättat till sig med kurslitteraturen. Tack Leo J. och Lilla My som fixade det andra häftet till mig medan jag var på mobiltelefoninköpsresa. Nu har jag läst halva Asplund och känner att jag kommer att hinna läsa (och sammanfatta) resten i morgon. Apropå litteratur och skola: Grattis Jen G! Nu kan firma C-uppsats börja arbeta utan tankar på gårdagens bekymmer!

Just det, mobiltelefoninköpet: Jag skrev tidigare att min gamla mobil tröttnat. Idag har jag beväpnat mig med en så gott som oanvänd K800i. Jag brukade tidigare säga att en mobiltelefon har man för att kunna ringa med och för att kunna bli nådd. Alla andra funktioner hade jag växt ifrån. Jag ljög! Jävlar vilket underbart ljud det är i denna mobil med stereohandsfreen. Varför ska man ha en Ipod? Nu ekar The Mo i mina öron och basen gör roliga saker med nervsystemet. Radion låter också kanonbra här i stan. Nu ska jag strax åka hem till ön så då får jag testa hur bra radioantennen är...

För övrigt måste jag nämna att dagens lunch bestod av makaronipudding från vårterminen någon gång. Ja, självklart var den fryst, men ändå. Fläsket smakade lite skumt. Ketchupen visade sig ha ett sista förbrukningsdatum från juni -06 men den smakade bra. Nästan bättre än vanligt faktiskt, lite starkare på något sätt...

Apropå utgångna sista förbrukningsdatum så har Mikael Odenberg avgått. Han säger att det beror på de hårda besparingarna inom försvaret. Jag tror han är grinig för att han inte får avlyssna vanligt folk som pratar i telefonen. Nu kanske du kan sluta säga "bombtillverkning" varje gång du talar i telefonen Lilla S. Själv talar jag inte längre i telefonen, jag lyssnar på musik i den!

...Very Evil! Men är det inte så att Miss Li har samma trasa på sig både i "Om du lämnade mig nu" och i "Oh boy"? Det känns omöjligt men charmigt. Hoppas hon tvättar mellan inspelningarna!

Och är det inte så att bilden talar sanning, de är ju lika som bär!


Nu ska jag sluta vara V. Evil. Jag var bara tvungen att få avreagera mig på några stackare efter en märklig skolstart. Vi hade nämligen introduktion idag och fick då vår litteraturlista. På fredag ska vi redovisa två av böckerna på ett seminarium. Det fick vi alltså veta idag. De är visserligen tunna men vi behövde ju ändå komma igång och läsa redan idag. Det sprack tyvärr. Den ena boken kunde vi bara köpa på institutionen. Kvinnan som sålde denna skrift var inte på arbetet idag och ingen visste var hon fanns. Den andra boken fick de flesta av oss reda på att vi skulle ha för några veckor sedan. Jag och några andra hade redan köpt den men 12-15 personer gick över till Akademibokhandeln efter lektionen och möttes där av beskedet att boken fanns inne i endast ett (!) exemplar. Är det verkligen denna ostrukturerade värld jag vill tillhöra?

....är egentligen gårdagens låt:

The Mo feat Kris Le Mans - Nostalgia Locomotive Hur jäkla bra är inte Kris Le Mans!!!



Nostalgi på mellannivå alltså. Tack Jen!

För övrigt lyssnas idag på:

Snow Patrol - Chasing cars (som vanligt)
Bo Kaspers - Det smartaste jag gjort (bland det mest farligt förföriska jag lyssnat på)
Anna Ternheim - Lovers dream (släpper inte taget)
Lars Winnerbäck - Om du lämnade mig nu
Okkervil River - Our Life Is Not A Movie Or Maybe
Bo Kaspers - Ett Ögonblick I Sänder (deras bästa?)
Manu Chao - Rainin In Paradize (vilket liv - vilken glöd!)
Okkervil River - A Hand To Take Hold Of The Scene

Skönt, äntligen! Vad då - jag nörd? Alla kan väl inte gilla att slita och sommarjobba och sedan slå dank eller gno i trädgården under de fattiga veckor som blir över. Nej, skola och bildning, det är livet! Men fortfarande är det alltså sommarlov och jag har just kommit in efter några timmars rensande efter Suddagummas härjningar igår. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Man ska inte klippa och såga ned mer än man orkar ta hand om efteråt. Det gäller egentligen dig också Suddagumma! Men jag fjäskar väl lite då, jag ligger nog ändå minus på slit- och släpkontot.

Jag fjäskar vidare med detta recept från Vegetariskt.com som är en trevlig sida. Undrar om det är ett bra recept? Det låter så och det är framförallt enkelt och billigt att laga! Jag kan ju berätta senare om det var gott. Ostsmörgåsar (apropå bilden alltså) vägrar jag dock äta!

Förresten, är det någon som har tänkt på att spiskummin luktar fotsvett? Men gott är det!

Det verkar ha löst sig med ny mobil förresten. En tekniknördig kompis har två stycken K800i och jag får den ena till bra pris. Nu måste jag bara få hem den blixtsnabbt, jag gillar inte att vara isolerad och i stan har jag ingen fast telefoni.

...sist jag skrev något? Jo visst ja, Stefan Holm rev (men bara på radio), jag laddade för en höjning av bloggkvaliteten och det skulle bli förfest hos Lilla S!

Förfest blev det. Det var härligt att träffa alla igen, I absolutely adore them! Förutom det lilla missödet att jag och Pelins kompis lyckades fälla Pelin under den dansande språngmarschen på väg mot festivalen så var det på det hela taget lyckat. Inne på festivalområdet tyckte en två meter lång Halmstadsbuse att han skulle trycka upp mig i ett stängsel. Men vem kom och räddade mitt liv om inte lilla My. Det visade sig att hon hade kontakter i Halmstadsmaffian, åtminstone kände hon den drummel som attackerade mig. Han visade sig vara ganska trevlig. I övrigt så var festivalen kul men banden hade jag klarat mig utan. Eller banden förresten, det ena hade nog spelat innan vi dök upp, så bandet är nog ett mer korrekt uttryck.

Av någon anledning orkade jag inte skriva en rad i bloggen dagen efter festivalen. Jag satt mest missmodigt i fotöljen och tittade på ett par Steve Maddenskor som var indränkta i lera. Jeansen hade klarat sig bättre: Allt tyg ovanför knähöjd var lerfritt...

Igår var jag åter en skötsam samhällsmedborgare som fraktade busspassagerare till Göteborg. Tretton och en halv timmes arbetsdag gjorde att det inte heller igår blev tid att skriva (det hände inte heller något att skriva om). Men nu är jag ikapp!

Slutligen, ni som försöker ringa mig på mobilen: Jag ser alla samtal (tror jag) men jag kan inte höra någon tala och ni kan inte heller höra mig tala. Jag köper en ny mobil så fort jag bara hinner. SMS fungerar tills vidare!