A scattering sunshine at a spotless mind

"...allt vi får göra är fältarbete" är Ängeln känd för att utbrista. Så som det mest kända av hennes citat har det liksom blivit hennes stridsrop. Jag saknar också att få skriva och agera muntligt, det är alldeles för lite sådant hittills på utbildningen, men jag gillar verkligen fältarbeten!

Det är ett slitigt och grisigt sätt att få fram ett material, men jäklar vad man lär sig under resans gång. Har man minsta möjliga tur så enas alla gruppmedlemmar om nivå och ansvar och jobbar hårt för varandra. Ett fältarbete är lite som ett intellektuellt samlag, det kan vara svettigt och man kan få prestationsångest då och då. Men när man skrivit ut det färdiga arbetet och häftat ihop det, så infaller det där efterstadiet. Man känner sig lite tom men är avslappnad och tillfreds. Det är en härlig känsla att se de andra gruppmedlemmarna i ögonen och fråga: "Var det bra för er också"?

Ja det kan det nog absolut vara. Efter förhandlingar med Suddagumma så lutar det åt en tiodagarsresa. En vecka är för kort, flygresan är ju så förbaskat dryg. Två veckor är för länge för då kommer man så förbaskat mycket efter i skolan. Men det är klart, under påsken händer inget i skolan ändå så det kanske går att förlänga till en tvåveckorssemester? Annars är det frestande att flyga hem fredagen den 13:e, jag misstänker att det är ganska billigt att flyga den dagen!

Nåja, det är ju ett bra tag kvar till påsk, det är bland annat en julhelg emellan (och däremellan kommer fasta, lalala). Det var den kommande julhelgen som utlöste förhandlingen om Washington för vi har nämligen redan fått en julklapp. Den kom med posten idag och innehöll som vanligt bland annat en kartong med polkagriskäppar som ska hängas i granen. Det är amerikanska släktingar som skickar käppar inför varje jul. Det sägs att det går att ha samma polkagriskäppar i granen från år till år. Det kanske stämmer? Vi har aldrig provat, de är jäkligt goda!

Nej, nu blir det TV ett tag och sedan en bok och sängen. I morgon bär det av till stan igen. Några av oss kanske ses i morgon då?

...och det var skönt efter tidiga morgnar, festande i Gbg, långa resor och grupparbete. Fältarbetet blev nämligen klart igår och det firades med extra god middag, ett (litet) glas rött och, som sagt, sovmorgon idag.

Nu ska jag göra en dunderfrukost bestående av omelett, rostat bröd och kaffe. Mums!

Eftersom gruppen sviker och propsar på mat så sitter jag här ensam och vaktar datorer och alla papper. Det verkar vara ett utmärkt tillfälle att blogga ikapp de förlorade dagarna.

I fredags for jag över till Göteborg. Ursprungstanken var att ta bilen. Det skulle kosta 8-900 pengar så jag började fundera på alternativ. Eftersom jag kör buss som extraknäck och då bussbolaget faktiskt kör mellan ön och Gbg så var tanken på en helt gratis resa frestande. Det slutade med att jag ringde min chef och sa att jag kunde köra över bussen på fredagen och hem på söndagen om det kunde vara till någon nytta. Hon blev jätteglad och skickade med mig en kollega som aldrig kört på Göteborg. Han fick sitta bredvid och skaffa sig linjekännedom. Perfekt! Istället för att behöva betala 8-900 kronor slutade det hela med att jag tjänade ett par tusen!

På fredagkvällen stack jag ut med mina döttrar och deras kompisar på en after work-sväng. Det blev en kanonkväll. Vi var på ett ställe som heter Manana och serverar tapas och öl till bra priser. Vi var åtta när vi startade men efter en timme anslöt fler, jag tror vi var tretton stycken till slut. Bra ställe, god mat och härliga människor gjorde kvällen till en succe!

Efter maten utmanade jag en av tjejerna på arga leken. Hon höll sig i tre sekunder, därefter exploderade hon i ett gapskratt och sa "det här går inte, du ser ut precis som din dotter fast med skägg"! Jag funderar fortfarande på om jag verkligen ser ut som en skäggig tjej. Snyft!

På lördagen sprang vi runt lite på stan. Eftersom jag var dum nog att gå på stan med mina döttrar så blev det givetvis shopping. Jag stod i en hörna i affärerna och gjorde min perfekta imitation av uttråkad man medan tjejerna flängde runt och hade roligt. Tack och lov kunde jag avvika efter lunch på ett mysigt café. Det var då dags att gå med grön skämspåse hem till en kompis och starta förfestandet inför kvällens bowlande/ätande/minglande.

Förfesten var trevlig, det dök upp gamla kompisar och vi tog några öl och snackade. Efter det drog vi till Pullmans och hämtade upp tre till. Vi fick givetvis tvinga i oss en öl där med, det är ju trots allt en pub. Slutligen drog vi iväg till bowlinghallen där ett nytt ansikte anslöt. Sedan blev det bowling i en timme innan vi satte oss för att äta. Lillebror VIP ville beställa en öl till maten men servitrisen föreslog honom ett glas vatten först. Hehe. Till allas förvåning klarade sig Pagge utan adresslapp denna kväll!

Efter maten blev det som vanligt mer dryck och allmänt snack. Jag vågade inte sitta kvar så länge eftersom jag skulle köra bussen hem nästa eftermiddag. Det här är inget gäng man sitter och dricker saft tillsammans med. Så vid 23-tiden tackade jag för mig.

Det var jäkligt skönt att vakna på söndagsmorgonen och må som folk!

Med andra ord: Jag känner att jag borde skriva något men är egentligen för trött!

Jag var i den underbara staden Göteborg i helgen, därför har det inte bloggats på några dagar. Efter en kul helg där, plus en tuff grupparbetsdag i skolan så orkar jag helt enkelt inte skriva någon reserapport idag. Jag sätter mig med en bok istället och försöker ta mig i kragen i morgon. Välkomna tillbaka då! ;-)

...och som vanligt har jag mig själv att skylla. Min lugna hemmakväll blev inställd. Istället blev det en öl hos Songbird, födelsedagsförfest hos Lilla syster och en kväll på Stallarna.

Men det var en kul kväll. De flesta i klassen plus några från ettan var där. Dessutom några stycken jag träffat tidigare på Sivans och som var kul att snacka lite med igen. När jag beställde första ölen i baren blev jag erbjuden glas. Jag är ju en väluppfostrad snobb så jag tackade och tog emot. Sedan blev jag retad av halva klassen, man dricker tydligen inte ur glas om man inte är handikappad eller halvdöd. Jag gav igen på bartendern och ylade om särbehandling. Hon gav mig då en lång förklaring varför just jag fick ett glas. Tyvärr drunknade förklaringen i musiken, men jag är säker på att den var bra och rimlig. Förlåt Sofia i baren, jag skämtade bara när jag gnällde.

Kvällens höjdpunkt var arga leken. På förfesten gick det inte så bra. Jen och Songbird var i en klass för sig, omöjliga att slå. Men senare på kvällen var jag dopad och nådde oanade framgångar. Till och med Songbird bjöd remi två gånger. Jag lärde mig en annan lek också: Five, eller fivers? Jag vet hur man gör men inte varför. Ali som uppfunnit den utmanade mig tre gånger, jag vann direkt. Då förklarade han att jag gjorde fel så jag lät honom vinna den fjärde gången för att slippa höra reglerna på nytt.

När jag skulle hem hade sista bussen gått och taxipengarna låg i dricksskålen på Stallarna. Tur att benen bar ända hem!

I morse skulle vår grupp ha handledning (alldeles för tidigt). Plötsligt kom jag på att det absolut inte var lämpligt att ta bilen till skolan så det fick bli en hysteriskt rask promenad istället. Jag hann precis. Gruppen fick representeras av mig och Ängeln eftersom Leo J föredrog att vara hemma och spy på toaletten. Enligt sms vid sjutiden på morgonen låg hans frekvens då på var 15:e minut. Stackars Leo - men hellre han än jag!

Tydligen är det "bara regn hos mig". Men å andra sidan ser jag folk som går med paraply. Hmmm, hur ska jag nu tolka det?

Jag var tvungen att slå upp evolution (nu pratar jag alltså om förra inlägget). Det var riktigt rolig läsning i sammanhanget, jag skrattade gott (och ibland elakt, fast på ett ömt sätt). Det kryllar av roliga associationer! susning.nu

Nu måste jag stressa iväg till skolan. Vissa grupper ska redovisa studiebesöken i Stockholm. Själv tänkte jag bara luta mig tillbaka och njuta!

och välkommen in i vuxenvärlden! Är det detta som kallas evolution?



För övrigt regnar det hela tiden och jag börjar fundera på om det är lokalt, det vill säga lokalt regn över mig? För att undersöka detta möjliga fenomen reser jag nu från ön och mot stan. Hoppas det blir skillnad! Annars omöjliggör vädret kvällens nöjesplaner. Jag ställer INTE bilen och regnpromenerar i en och en halv timme för nöjet att få hälla i mig öl på Stallarna.

Äntligen är jag lite nöjd med fältstudieskrivandet. Jag skrev ut det jag fått ihop och satt sedan och klottrade kommentarer på papperet och disponerade därefter om lite. Tänk vad en utskrift är överlägsen en skärm när man ska läsa!

...till vilka man vill. Det kan nämligen tolkas som att man stöter på länkinnehavarna och då kan det uppfattas stötande att länka. Folk kan misstänka att man bara vill ha en egen stalker. Nåja, jag ska samla mod ett par dagar, sedan länkar jag efter mitt eget huvud. Folk som skriver fina bloggar och tankar förtjänar att få en länk här!

Och jag förtjänar att få länka till bra och intressanta människor! Det kan ge mig en aura av intelligens och kultur :-P

Det ringde och jag svarade "Pellepennas sekreterare". Det har visat sig vara ett bra svar för nästan alla har bett att få tala med antingen Pellepenna eller Suddagumma. Denna gång var det en telefonförsäljare från Tele2 som ville tala med Suddagumma. Jag kunde raskt räcka över luren, glatt överraskad över att jag slapp tala med någon.

Telefonförsäljaren inledde med att ha ett allvarligt samtal med Suddagumma. Men när jag slet av Suddagumma strumporna och slängde dem i ansiktet på henne och grimaserade vilt började Suddagumma fnissa hysteriskt. Den roligaste delen av samtalet var den del där Suddagumma förtvivlat försökte förklara att det inte var telefonförsäljaren som hon skrattade åt. Efter att ha lagt på luren jagade Suddagumma mig över hela huset. Jag är snabbare och höll undan tills hennes vrede lagt sig!

Nu sitter jag här i soffan och pustar ut efter jakten. Min första tanke var att dela med mig till er där ute i cyberspace. Är jag god eller...

Coeur de filé Provencale är inte så dumt egentligen. I brist på bättre recept från vänner och bekanta (skäms på er) så fick det bli det gamla vanliga: Jag lagade oxfilé på ett sätt som kan få Maria Wettergren och Peter Eriksson att jubla: Jävligt blodigt!

Hur som helst: Det vsr smaskens! Nu mår vi som prinsar och prinsessor. Visserligen tycker prinsen att en halv flaska skumpa och en halv flaska rött är krävande men prinsen ska inte jobba i morgon i alla fall. Först på tisdag är det upp till bevis. Då ska Ängeln och Leo J berätta om de tycker mina tankar är okej eller patetiska! Den dagen, den sorgen!

Nu väntar vi på den eminenta filmen "The life of David Gale", missa inte den!

Livet ÄR en fest! Nationalteatern har alltid rätt.



Jag måste påpeka att Suddagumma blev överrumplad av en expedit med svada på systemet. Hon lurade på Suddagumma Gula Änkan fast jag hade sagt Moët & Chandon. Men det gjorde inte så mycket. Visserligen smakar den sämre men det märks bara det första glaset. Dessutom fick vi en skitfin flaskpyjamas så att den lille skumpan ska hålla kylan (se bild).

Påminn mig om att strypa höga vederbörande på SonyEricsson. Ja, ni gör bra grejor men varför nödvändigtvis trycka in en kamera som inte kan tävla med en gammal Kodak Instamatic i bildkvalitét? Nu tvingar ni mig att köpa en ny lur era beräknande jävlar!

...i ö-hemmet. Jag kom på mig själv med att både välja ut och skråla med i diverse underligheter medan jag diskade. Vad sägs om följande:

Atomic Kitten - Eternal Flame. Nätt och jämt politiskt korrekt men med härligt gung!
LeAnn Rhimes - Can't Fight The Moonlight. Jag skäms!
Chess - One Night In Bangkok. Jodå, nostalgi i alla fall!
Kendall Payne - Closer To Myself. Nu börjar det gå för långt!
Pretenders - Angel of the morning. Diskarlåt!

...coh så vidare. LeAnn Rhimes och Kendall Payne var de verkliga lågvattenmärkena. Slå mig med en planka i huvudet så jag hittar tillbaka till bra musik igen! Men samtidigt är det bra pre-partymusik och det blev fart på diskborsten. Britney fick i alla fall vara ospelad Lilla S, så det kan du inte reta mig för. :-P

Nu ska jag försöka återgå till ordningen. Disken är klar och här ska nu spelas Anna Ternheim, Lisa Ekdahl och Jakob Hellman under matlagningen.

Äntligen fick jag då se själva bytet. Min E. Cyanosticushona har ruvat 11-12 dagar nu och tyckte det var hög tid att maken gjorde sitt. Det tyckte förmodligen inte han. Det första intrycket var att honan var förbannad på hanen. De cirklade runt varandra och hon gjorde utfall mot hans sida. Han gjorde mindre utfall mot henne men det såg mest ut som han gjorde det för att visa de andra att han minsann inte var en toffel. Efter någon minut såg jag att honan släppte ett romkorn som hanen snabbt fångade upp. Sedan kom det ett romkorn var 20-30 sekund ungefär. Vid ett tillfälle blev det ett avbrott då hanen var tvungen att jaga iväg en L. Ocellatushane som är på tillfälligt besök i akvariet. Därefter fortsatte rombytet omväxlande med honans "attacker" mot hanens sida. Efter 3-4 minuter verkar de nu klara.

Vid tidigare tillfällen har jag sett honan söka upp hanen och simma på ett lite vinglande och snett sätt. Första gången trodde jag att hon var sjuk men tydligen visar hon på detta sätt hanen att det är dags för honom att ta över. Han brukar smita undan men tydligen lyckas hon "övertala" honom så småningom.

För er som nu inte begriper ett endaste dugg kan jag berätta att Eretmodus Cyanosticus även kallas för "hästnosciklid". Det är en akvariefisk som är munruvare och de turas om med ruvandet, honan går 10-11 dagar med rom i munnen sedan tar hanen över och går lika länge.

Om jag ska anlägga ett genusperspektiv på händelsen så kan jag konstatera att hanen är en smitartyp. Han vill inte ta över rommen men gör det efter en del tjat. Jag kan skamset jämföra med när barnen var små. Om både jag och Suddagumma var hemma och sov så vaknade jag aldrig när barnen skrek mitt i natten. Men jag gick upp och tröstade om jag blev knuffad och sparkad på. Däremot vaknade jag direkt vid barnskrik om jag var ensam hemma. Instinkt eller inlärd manschauvinism?

Men vad fan, Jag gjorde ändå (motvilligt) ett bra jobb. Och präglingen fungerade till slut. Än idag snor jag runt på till exempel ett varuhus och svarar "jaaa" om något barn skriker "pappa". Och när det gäller fiskarna: Jag tycker hanen gör ett okej jobb. De flesta munruvande fiskarter turas inte ens om, utan där får honan slita ensam och är mager som en anorektisk fotomodell när ynglen äntligen får simma fritt!

Apropå relationer: Nu ska jag korka en flaska Contucci av årgång 2001 så den får lufta. Det är en av de hemburna pavorna från Montepulciano. Hoppas den håller vad den lovar!

Eftersom ingen märkte stavfelet i näst sista inlägget (det är nu rättat) så fortsätter jag väl tjata:

Jag smet nyss ned för att hälla upp en kopp te mellan "The Yards" och "Kill Bill 2". Väl uppe i soffan och under filten igen lyfter jag njutningsfullt tekoppen till munnen. Usch, det var rött te! Varför i hela fridens namn brygger Suddagumma rött te? Leo J är ju inte här. Fast egentligen är det ganska gott!

Visst ja, den röda tråden: Jo, tackar som frågar, maten var smarrig. Knyck gärna receptet, det gjorde ju jag. Men på söndag ska det överträffas. Champagnen är inhandlad, en skapligt dyr flaska rött är kvar sedan Montepulciano (Toscanaresan) och oxfilén ligger i frysen. Någon som har ett bra recept? Jag tycker Coeur de filé Provencale och Oxfilé Ataman är lite uttjatat...

En utländsk man runt 40 kommer in i butiken och går fram till en anställd:

Den utländske mannen: Ursäkta, har ni gabasallad?
Den anställde: Gabasallad, vad är det? Menar du potatissallad?
Den utländske mannen: Nej, gabasallad. Du vet, gabasallad, alla äter det!
Den anställde: Du får ursäkta mig men jag vet inte vad gabasallad är. Kan du säga det på engelska?
Den utländske mannen: Ok, have you gabasallad?

Den är så rolig! Hahahaha...

Och ni på "Tjuvlyssnat", det är ingen ide att ni spärrar "kopiera" på er sida, jag skriver ganska snabbt. Och blir det längre historier ber jag Leo J. att skriva av dem. 4 sekunder max! :-P

Jag kom att tänka på en sak (och jag berättade den nyss för fru B): När vi var i Fjollträsk åkte vi tunnelbana från Hornstull till Östermalmstorg på väg för att besöka töntarna på Svenskt Näringsliv. När vi gick av vid Östermalmstorg så skrattade den Onde och när jag frågade vad han garvade åt sa han: "Såg du ungen i barnvagnen"? "Jaa" svarade jag. "Jag lekte arga leken med barnet" sa den Onde. "Efter en minut slog barnet ned blicken"!

Min första tanke var att den Onde var hemsk. Men när jag tänkt efter ett par sekunder gratulerade jag honom. Det låter hemskt, men har ni sett ett barn i åldern mellan åtta månader och ett och ett halvt år stirra ut er någon gång? Då förstår ni. De är som en reinkarnation från landet ingenstans. Jag kommer alltid att tänka på Linda Blair i "Excorcisten"! Well done du Onde (fast Suddagumma tycker att du är hemsk)!

...och länkar slutligen till "Tjuvlyssnat". Jag gillar inte att de har fler läsare än vad jag har (sagt på ett ironiskt och ödmjukt sätt) men jävlar vad den bloggen är ROLIG!

Hmmm, det känns som om detta är en bloggfredag. Hoppas jag inte kommer att skriva fler än fyra-fem inlägg i varje fall. Börjar jag stava fel så be mig att sluta och gå och dra täcket över mig istället. Men vi är inte där än på långa vägar! :D

För att försöka hålla en röd tråd genom kvällens inlägg kan jag meddela att köttfärsen just nu puttrar tillsammans med lök och kryddor. Paprikan är urtagen, ugnen är på uppvärmning och det luktar förföriskt! För övrigt är grupparbetet nedprioriterat till förmån för en "Leffe" till!

Denna berömda stund i veckan har infunnit sig! Jag har handlat ihop det som saknades bland ingredienserna i köttfärs och paprika-receptet. Jag föll för frestelsen att slinka in på Gröna skylten och köpa några "Leffe blonde" och sprang förbi det ställe som de toleranta bland öns lilla bybefolkning kallar "bokhandel".

Från bokhandeln kom jag ut tomhänt, men med kassar innehållande mat och dryck kändes fredagen ändå räddad. På vägen hem passerade jag utbildningschefens kansli och funderade ett tag på att gå in och diskutera grupparbetet över ett par pilsner men hjärnan sa nej, högt och tydligt!

Nu sitter jag här med en Leffe vid datorn iklädd täckmanteln "skriva på grupparbetet". Jag kan nog säga att som täckmantel fungerar det. Som grupparbete? Njaaa...

NU kan ni börja oroa er Ängeln och Leo. ;)

Jag sitter och skriver min del av grupparbetet (utkast alltså, vi jobbar givetvis ihop texterna tillsammans). Det har rullat på i ett par timmar men nu har jag drabbats av tilt i hjärnan. Fantasier om kvällens middag smyger sig på, det är ju fredag!

Jag tror det blir recept från Anrells kokbok:

Köttfärsfyllda paprikor

Ingredienser till 4 portioner:
4 stora röda paprikor
150 g riven gratängost
400-500 g blandfärs eller nötfärs
1 gul lök
1 purjolök
2 msk chilisås
1½ tsk salt
1-1½ krm cayennepeppar
1 krm vitpeppar
1-1½ krm svartpeppar, gärna nymalen
2 krm paprikapulver
1 tsk strösocker
3/4 msk soja
margarin eller annat matfett till bryning

Tillagning:
Skala och hacka löken. Skölj och skiva purjolöken i ½-centimetertjocka skivor. Bryn köttfärsen, löken och purjolöken i en järngryta eller stor stekpanna, tillsammans med matfettet. Krydda under tiden blandningen med salt, vitpeppar, svartpeppar, cayennepeppar och paprikapulver. Häll i chilisåsen, strösockret och sojan när färsen har fått en gyllenbrun färg.

Låt köttfärsblandningen sjuda eller koka på svag värme i 15-20 minuter. Smaka av och tillsätt eventuellt mer salt och kryddor, beroende på hur stark blandning man vill ha.

Skär av "locket" på parikorna och skölj dem in- och utvändigt. Placera paprikorna i en ugnssäker form och fyll dem med köttfärsblandningen. Lägg riven ost över (cirka 40 g på varje paprika). Ställ in paprikorna i ugnen och grädda dem i 15-20 minuter i 225 grader.

Servering:
De köttfärsfyllda paprikorna serveras lämpligen med kokt ris och en smakrik hemgjord tomatsås.

Här är såsen som Joakim Anrell rekommenderar:

Tomatsås

Ingredienser till 4 portioner (c:a 4 dl sås):
6 tomater
1 liten gul lök eller två scharlottenlökar
1 tsk färsk hackad basilika
1 msk färsk hackad persilja
1 krm finhackad torkad oregano
1 krm paprikapulver
1 krm finmalen svart- och/eller vitpeppar
½ krm caynnepeppar
1 tsk salt
1½ tsk strösocker
ev lite soja

Tillagning:
Skär tomaterna i bitar om cirka 1x1x1 cm. Lägg tomatbitarna i en kastrull och låt koka upp. Skala och hacka löken i små små bitar som hälls i kastrullen. Låt tomaterna och lökbitarna koka på svagvärme i 5 minuter. Tillsätt den färska hackade basilikan och persiljan samt övriga kryddor och rör om. Låt alltihop koka i 10 minuter på svag värme. Smaka eventuellt av med mer salt, svartpeppar och strösocker. Tillsätt eventuellt lite soja.

Det låter väl gott? Var inte oroliga Ängeln och Leo J. Jag får nog igång hjärnan så skrivandet till grupparbetet kan fortsätta!

Missa inte att se "Thank you for smoking". En underbart bra film! Songbird tipsade om filmen redan för en vecka sedan. Nu har jag sett den. Gör det du med!

Länken.

...är inte min favoritmyndighet! Älskar någon av er läsare dem får ni gärna förklara varför i en kommentar här.

Jag skapade ett konto på www.studera.nu den 5/11 och ringde idag för att fråga var min pin-kod tagit vägen. Den hade inte hamnat i min brevlåda i varje fall. Efter 29 minuter i kö fick jag veta att de inte hade min folkbokföringsadress i sitt system och därför inte kunnat skicka koden. På min fråga om varför de inte kontaktat mig svarade hon att "de inte hade den typen av återkoppling". När jag förklarade att jag bott här sedan 1988 och faktiskt får post från myndigheter till min adress så kunde hon inte förklara varför det var så. Jag antydde då att det var de som hade fel på sitt system, inte skatteverket. Hon svarade snorkigt att hon inte var tekniker och därför inte kunde besvara min fråga.

Jag har just köat i tio minuter till folkbokföringen och nu fått bekräftat att jag är jag och att denne jag bor där jag bor. Nu funderar jag på om det är värt att sitta i telefonkö trettio minuter till för att få en chans att skälla ut VHS? Skulle nog inte tro det...

Nästa morgon kände vi oss skapligt utsövda när vi vaknade. Efter diverse morgonbestyr checkade vi ut och gav oss ut på stan för att få frukost. Vi hittade den på det underbara 7-eleven. Nåja, underbart kanske är att ta i. Men denna affärskedja som tidigare retat gallfeber på mig med sina priser på matvaror har nu hittat sin nisch, de lagar ett underbart kaffe och serverar goda smörgåsar eller bullar till.

Nog med reklam nu. Efter frukosten drog vi till Medborgarplatsen och dagens första studiebesök: Westander. Det är en PR-firma (förväxla inte med reklam) och startades av två bröder, en olje-VD och en fredsaktivist. Spännande kombination. De säljer på att profilera sig som en etisk och moralisk firma som bara tar uppdrag som de sympatiserar med. Jag tror på dem, åtminstone till orderingången minskar. Hoppas de klarar sig bra!

Raskt vidare: Desperatlunch på McDonalds och sedan till dagens andra studiebesök: Sveriges Informationsförening. Kanonbesök! Förutom att det var intressant betonade bossen där att forskning var nödvändigt och eftersatt. Kanske min framtid blir räddad?

Dagens (och resans) sista besök blev på Svenskt Näringsliv (jag vägrar länka). Här togs vi emot av fyra! yuppies som presenterade nödvändigheten av pigor i Östermalmshemmen. Förlåt, sa jag pigor? Jag menar att de informerade om "hushållsnära tjänster". Förutom att jag inte direkt delade deras politiska åsikter så var de förbaskat populistiska. De hånade motståndarna och talade om "verkligheten" som det ställe där de befann sig medan deras politiska motståndare famlade runt ute i utopin. Dessutom hade de en liten "show" för oss där de skulle framstå som häftiga. Jag tycker de underskattade oss som lyssnare. Jag kom att tänka på raderna:

Med er clowner upp på scenen
det är en maskeradparad
Er mimik syns rakt igenom
och ni gör ingen människa glad...

...ur Hum hum från Humlegården. Hoppas många ser rakt igenom!

Nåja, vidare i handlingen: Det finns inte så mycket mer att berätta. Vi stack iväg till Kungsbron, slängde oss på bussen och begav oss hemåt. 03:15 slängde jag mig i säng. Det är bara de allra tuffaste som går MKV!

Studiebesök är både kul och intressant. Men slitigt!

Vi startade från Campus halv sju på morgonen. Sedan gick det i ett. Upp till fjollträsk, parkera bussen. Iväg på första studiebesöket som var på Amnesty. Det var ett ganska bra besök. Tyvärr var många trötta och satt och hängde med huvudet. Efter mötet stack vår grupp iväg till Långholmen för att krypa in i våra celler. Vi bodde nämligen på Långholmens vandrarhem. Det är ett gammalt fängelse som gjorts om till vandrarhem och hotell. Det har rykte om sig att vara ett av stadens två-tre bästa vandrarhem och jag gillar det!

Vår grupp bodde alltså i tvåmannaceller. Det var en häftig miljö och priset var okej, knappt 300:- per person. Tyvärr är det som vanligt med vandrarhem, grundpriset är lågt men sedan tillkommer nästan allt. Lakan och handduksset kostade 55 kronor. Ville vi ha städning kostade det en bra slant (vi fuskstädade själva) och ville vi ha frukostbuffé kostade det 80 kronor (vi åt frukost på 7-eleven).

Nå väl, när vi bäddat våra sängar gick jag ut till receptionen och köpte en Weissbier. Jag knackade på hos Songbird och Den onde och höll skrytsamt upp flaska och glas. Songbird skrek ut sin avundsjuka och resultatet blev att de och min cellkompis Anna O. samlade ihop oss ute i ett sällskapsrum med dricka och mackor. Songbird var inte riktigt i form. Trots glädjetjutet när han såg ölen visade det sig att han led av sömnbrist och hade svårt att hålla sig kvar i stolen.

Efter öl och smörgås började vi planera kvällens eskapader i storstan. Krafterna räckte nätt och jämt till att sticka ut på stan och hitta någonstans att äta. Det blev panpizza och lite öl. Mums! På hemvägen lurade jag och Anna O. in Den onde och Songbird på en pub. Songbird kvicknade till under 20-30 minuter innan han sjönk ihop igen. Plötsligt ringde Baldertösen som vi försökt få kontakt med tidigare under kvällen. Nu var tjejerna på G och föreslog lite mingel på deras hotell och en sväng på stan. Tyvärr så var vi helt slut så vi avböjde och vacklade hem till våra celler där vi stupade i säng ganska så omgående.

Liiite tidigt är det allt. Men jag har sovit fem timmar redan och man kan ju inte sova bort livet!

Nu bär det av på studieresa med klassen till Stockholm. Kul, jag har inte åkt på klassresa på många år. Men vi får inte gå på Skansen eller Gröna Lund. Snyft...

Allting strulade! Men det började bra, traktorn startade nämligen direkt fast generatorn inte laddar som den ska. Men sedan började eländet. Tankmätaren visade på nästan noll så jag fick ta en jeep-dunk och åka och tanka diesel. 3½ mil och 45 minuter senare var jag hemma igen och tankade traktorn. Därefter körde jag ut på gårdsplan och kopplade sågen. Det är alltså en sådan där stor klingsåg som drivs av traktorns kraftuttag. I helsike det gick att koppla sågfan, kraftuttagsaxeln hade beckat ihop totalt. Dessutom såg klingan rostig och jävlig ut så jag körde bort eländet till en verkstad i grannbyn. De har lovat att ha den klar så jag kan såga nästa helg.

När jag kommit hem igen och steg in genom dörren hörde jag ett konstigt blurp-blurpljud från sovrummet. Vid närmare undersökning kom detta ljud från en kattusling som stod och spydde i vår säng. När jag slet till mig överkastet för att ta ut det och spola av det så rann spyorna ut över golvet. Nu har jag slängt ut katten, spolat överkast och hängt det på tork samt knäskurat upp kattspyor från golvet. Blandningen av kattmat och spyor ger en speciell doft som höll på att generera nya spyor på golvet men jag klarade mig!

Nu ska jag slöa lite innan det är dags för matlagning. Sedan ska jag åka och hämta bussen och lämna ön till förmån för stan. I morgon bitti bär det av på studieresa till Stockholm. Det ska bli kul tror jag att jag tycker...

06:30 i morgon alltså klassisar. Mellan M- och K-huset ses vi.

...en ikon-duell i messenger. Vad hjälper det att ha 8000 ikoner när Lilla syster har snyggare ikoner?



Nu väntar jag på middag, magen skriker! Men jag väntar också på att ni bloggare bland läsarna hänger på listan. Ni läser ju här och jag läser hos er. Så kom igen nu, avslöja er smak!

Jag bladdrar istället, jag har alltid varit bättre på det!

Det brukar florera listor i bloggsammanhang. När jag nu sitter här med nytänt i täljstenskaminen och nyupphällt i vinglaset så känner jag mig oförskämt fredagseftermiddagsnöjd och då börjar jag givetvis att tänka på sånt jag tycker om (ja, jag vet att det skrivs "sådant", jag försöker bara vara lite osnobbig). Listor kan aldrig bli korrekta, skriver jag min favoritfilm så handlar det om känslan för stunden. Men ändå, jag gör ett försök.


1. Bästa film alla kategorier:
"The usual suspects" (jag tror den heter "De misstänkta" på svenska).

2. Bästa film om jag känner för en tår i ögat och ett fånigt småleende på läpparna:
"Love actually".

3. Bästa bok:
Kan det möjligen vara "Trinity" av Leon Uris? Fan vet, "Anna, Hanna och Johanna" ligger också bra till. För att inte tala om "Aprilhäxan" och "När regnbågen bleknar". Hehe...

4.Bästa facklitteraturförfattare på skolan hittills:
Helt klart Jostein Gripsrud i tuff konkurrens med deSwaan (lade in denna för att verka intellektuell).

5. Bästa maträtt:
Hmmm, Coeur de filé provencale ligger bra till.

6. Bästa årstid:
Våren. Då har man allt bakom sig och allt framför sig på något sätt!

7. Bästa känsla:
Inga måsten, inget dåligt samvete. Allt klart - var så god och slöa.

8. Bästa resmål:
Toscana! Det finns ingen konkurrens!

9. Bästa musik: Där kom den, det går bara inte att svara på. Musik är en humörfråga! Ska jag nämna en så blir det "Bohemian Rhapsody" med husgudarna Queen.

10. Bästa TV-serie:
Det måste nästan vara "Fawlty Towers" tätt följd av "Våra värsta år". Sorry "Friends"-fanatiker men den serien kommer bara femma eller sexa!

Äsch, vad löjligt det är att försöka göra listor. Försök själva ska ni se!

Ovanstående finns att läsa i den ena morgondraken: Länk

Inför vår senaste hemtenta kollade jag lite siffror från de två senaste valen, alltså 2002 och 2006. Jämfört med riksdagsvalet 2002 har antalet förstagångsväljare ökat med cirka 11 procent och beräknas vara cirka 430 000 vid riksdagsvalet 2006. Av väljarkåren är cirka 6 procent förstagångsväljare. Det borgerliga blocket ökade sina mandat från 158 till 178 om man jämför valet 2002 med valet 2006. Denna ökning (6%) motsvarar alltså ökningen av förstagångsväljare ganska exakt.

Nu vet jag inga siffror som presenterar hur många förstagångsväljare som bor i studentbostäder men det ligger snubblande nära till hands att anta att studenterna just har höjt sina egna hyror (i den mån de överhuvudtaget kommer att få några studentbostäder).

Givetvis tror jag inte att det rakt av är förstagångsväljare som bytt ut regeringen. Men visst är de en stor del av de borgerliga väljarna. Skit samma, huvudsaken att folk röstar och inte ligger hemma på sofflocken!

Förstagångsväljare - jag älskar er ändå!

P.S. Fortfarande ingen stalker...

Jag tänkte skaffa en liten etta där som jag kan möblera genom att täcka golvet med tidningar. Sedan ska jag sitta i den lilla lägenheten och spela trumma hela dagarna. Ja, om jag inte cyklar förstås.

Nej då, var bara lugna. Jag ska inte flytta till Campus på allvar. Jag blev bara så avundsjuk när jag läste på Songbirds blogg: Han har fått en stalker! Jag vill väl också ha en egen stalker! Nyfiken som jag är fick jag glida iväg via länken till Songbirds beundrare och tjuvläsa. Det var där jag fick inspiration till att skaffa trumma och bo på Campus. Jag tror jag skulle bli en utmärkt trummis. Det kan väl i alla fall inte vara så svårt att bräcka en pojkspoling på fyrtiofem, en bra trummis ska ha hunnit skaffa sig lite livserfarenhet!

När jag resonerade med Songbird om mina tankar var hans första fundering om jag har någon trumma. Hmmm, det är ett problem förstås. Men jag har en cykel och det är alltid en början. Och Songbird har gamla tidningar som jag kan få (till golvet). Sedan kom jag på att min äldsta skönhet faktiskt har en trumma som hon köpte i Indien. Den kan jag nog få överta, det är ingen som spelar på den. Den står jämt ute på hennes balkong för den är full av pyttesmå termiter som inte vill dö...

...ska skådespelaren Cate Blanchett göra enligt SvD:

SvD: "Blanchett blir teaterchef i Sydney"

Blanchett ska alltså ta över styret på Sydney Theater Company.

"Att inte stå i rampljuset men äga scenen" låter som mina framtida planer som kommunikatör. Här kan man få chansen att verka som den grå eminensen och kunna sätta dagordningen. Jag börjar känna suget av maktberusning! Om det nu skulle råka bli som planerat i framtiden måste jag ställa frågan: Är det lagligt att köra bil om jag blir maktberusad? Det kanske är säkrast att åka kollektivt...

Jag åker upp tillsammans med klassen för att gå på studiebesök. Vår grupp har förberett två av besöken idag: Amnesty International och Westander Publicitet & Påverkan (en PR-firma).

Amnesty är ju känt av de flesta och jag sympatiserar med deras idéer. Lite smolk i bägaren är skandalen för sex-sju år sedan då Amnestys dåvarande ordförande Jesus Alcalá förskingrade 1,2 miljoner kronor från ett SIDA-projekt. Amnesty gick ut och uppmanade sina medlemmar att inte uttrycka egna åsikter om Jesus Alcalá. Munkavel på alltså! Men i stort sett tror jag att det är en bra och viktig organisation!

Westander verkar vara en spännande firma. Den startades i augusti 2000 av två bröder, fredsaktivisten Henrik Westander och oljebolagsdirektören Patrik Westander. En spännande kombination! Henrik var Svenska Freds vapenexportforskare, som polisanmälde Bofors för vapensmuggling. Det var ett jäkla liv, kommer ni ihåg? Patrik kommer från Handelshögskolan (vilket jag har svårt för) och har varit tillförordnad vd för Svenska Statoil.

Westander ägnar sig åt lobbying men betonar att all lobbying ska ske öppet. Deras uppdrag och deras kunder hålls inte hemliga och på hemsidan talas om att lobbying kan utföras av alla - det behöver inte krävas en tjock plånbok. De menar att lobbying kan främja demokratin men att det också finns faror. De åtar sig bara uppdrag som de sympatiserar med. Det låter för bra för att vara sant så det blir ett spännande besök!

Men man blir inte mätt och glad av kunskap allena. Nödvändigheten av lite
god mat och några öl borde jag väl kunna övertyga några i klassen om?




Visst ja, länkarna:

Westander
Amnesty

Grupparbetet om ledning och kommunikation kommer att kräva en hel del framöver. Tre veckor kvar till inlämning och de går jäkligt fort! I morgon ska vi börja förbereda Stockholmsbesöket i den andra gruppen. Två A4-sidor per studiebesök. Vår grupp fick den tvivelaktiga äran att förbereda två av besöken istället för ett. Men vi kan lägga tonvikten på research och frågor under besöket, redovisning i efterhand kunde vi tydligen göra lite hur vi ville med (som kompensation). Jag undrar när vi ska hinna arbeta med MKV-dagen?

I morgon åker jag tillbaka till ön. Med i packningen har jag alltså en hel del att förbereda och skriva om. Dessutom behöver jag läsa en bok till samt göra mer research (surfa fram lite) till grupparbetet. Det blir tuffa dagar! Men lite annat ska jag väl kunna hinna med också. Vi ska bland annat sätta snöpinnar på söndag, jippi! :-S

Blä, jag går och lägger mig...

Det låter som en mindre viktig händelse men det är stort! Jag är verkligen utslängd!!!

Det bör kallas för negativ särbehandling. Hade jag varit tjej så hade jag kunnat bo på hotell med mina härliga vänner. Vi kunde ha haft värsta kuddkriget och fnittrat. När vi lugnat oss hade vi burrat upp oss bland kuddarna i sängen och berättat hemlisar halva natten. Vi kunde ha druckit vin och blivit så sega men ändå upplevt gemenskap utan onödiga ord. Vad blev det av detta? Jo, SÄRBEHANDLING!!! Är inte detta snudd på olagligt?

Jag är krossad!

Fast, jag blir ju aldrig krossad (nästan aldrig i varje fall). Jag har med en diktators självklarhet bokat in min grupp på Långholmens gamla fängelse. Där passar åtminstone jag bra. Mina unga och oskyldiga kamrater kanske skulle haft en miljö med mer sociala förutsättningar?

Så stod det i ett brev från Antagningen på universitetet. Detta brev hittade Suddagumma bland en hoper papper på anslagstavlan där hon hängt upp det någon gång för längesedan (efter att ha tagit hand om min post).

"Du måste göra en ansökan inför VT 2007, sista ansökningsdag är 16 oktober"! Ungefär så stod det i brevet. Jag fick en klump i magen och försökte logga in på studera.nu. För sent, men man kan efteranmäla via snigelmail och så tittar de på ens ansökan "i mån av tid". Jag fick panik så lilla syster fick trösta genom att förklara att man tydligen blir automatiskt registrerad på att fortsätta det program man redan går på. Eftersom jag inte har någon pin-kod kan jag bara se att "behandling pågår" på "mina sidor". Tänk om jag måste läsa ekonomi och gå tillsammans med alla ryggsäckarna i den andra korridoren. Hjälp!

Annars har dagen bara bjudit på trevliga saker. Jag har varit till Linköping och shoppat loss på akvariefisk. Förutom det planerade inköpet av tjugo stycken Tropheus Duboisi (som ska ersätta alla lik efter sommarens värdelösa kommunalvattenkatastrof) så spontanköpte jag ett par sandciklider. Tuffa!

Tack för resesällskapet Jonne!

Tjaha, i år igen alltså. Vi hade en som rände runt i en månad förra vintern innan katten Wilson slog till och gjorde sin plikt. Hoppas katten är snabbare i år!

Det där kraspande ljudet är lite störande när man sitter och myspyser på övervåningen med en bok...

...om toaletten. I några dagar har jag konkurrerat med fem tjejer om en toa/dusch. Hårda bud! Nu har syrrans flickor åkt så förutsättningarna för tillgång till dessa faciliteter har ökat betydligt. Just nu är jag dessutom ensam hemma. Skönt att få pusta ut lite.

I övrigt är det HÖST! Är det inte tokkallt och blåsigt så är det grått och regnigt. Det gör att jag får lite höst inombords också. Jävla årstid! Men vis av erfarenhet vet jag att det bara gäller att bita ihop till 1:a advent. Sedan blir livet lite roligare med massa ljus och lustiga riter. Vips blir det jul och nyår och sedan kommer januari-februari som är lättare än november att stå ut med. Då börjar det åtminstone att ljusna. Jag måste bara komma ihåg att köpa en adventsstake till Hinken. Annars blir han sittande där i mörkret (det är en obstinat människa).

Det finns dock lite att se fram mot den närmaste framtiden. Helgen 24-26/11 blir det Göteborgsbesök med gänget. Det innebär att jag får hänga med både kompisar och döttrar. Dessutom blir det bowling, tur att jag fått träna lite med Lilla syster, Ängeln och våra "barn" (don't mention ze war). Helgen 15-17/12 får jag och suddagumma åka till Gbg igen. Jaa! Då är det äldsta dottern och en av hennes kompisar som fyller år. Jag och Suddagumma är tvångskommenderade dit så att kompisens mamma ska slippa vara ensam överårig. Jag är ju van att vara i den situationen och det ska bli kul att mingla på jättefest!

Nu ska det bli en öl och Manchester United-Portsmouth på TV. Här gäller det att koppla av innan huset fylls på nytt.

Nu stiger humöret. Innesittardagar i all ära, det är ändå skönt att titta ut och se solen. Vetskapen att kunna gå ut i det vackra vädret om andan faller på är en bra känsla.

Om några timmar bär det av till skolan för 40 minuters genomgång av artiklar. Sedan bär det av hem till ön. I stora staden på fastlandssidan ska jag plocka upp syrrans töser. Ja syster, jag SKA köra försiktigt! Senare i kväll kommer mina egna Göteborgstöser. Nu ska det firas Halloween- /Allhelgonahelg. På lördag kommer några kompisar ned från Stockholm, det blir fullt hus. Kanonroligt! (Ja Lisa och Lasse, jag kommer ihåg att gå på gröna skylten)!

Det lär vara blåsigt och kallt hemma på ön. Det rapporteras om utblåst hus med bara 17 grader inomhus tidigt i morse. Hoppas den här kamraten har haft förstånd att lämna stallhörnet och istället flyttat in under trappan:



Nu blir det (sen) frukost och lite läsande innan det är dags att åka till skolan. Ha en riktigt skön och lugn helg nu alla!

Ååååå vad skönt det är att dega en hel dag! Att få sova lite längre, ligga kvar och läsa och börja fundera på frukost först när magen börjar kurra.

Visserligen skrev jag en artikel om det där vidriga och beräknande läkemedelsföretaget som försöker sko sig på världsproblemen (skoluppgift alltså) men det gick ganska fort. Sedan fick jag fortsätta läsa min spännande bok. En skönlitterär bok alltså, att hinna läsa annat än facklitteratur är också lyxigt.

Apropå skolarbete minns jag med viss förskräckelse presskonferensen igår. Jag var handelsminister som hade tillbringat för mycket tid med fel damer (resesekreterare). Jag levde mig in i rollen så det blev kusligt att sitta vid podiet som den anklagade. Jag tyckte också att det var pinsamt att de tre journalisterna var kvinnor.

Tillbaka till idag: Vid tretiden var jag tvungen att handla lite mat. Förbaskade vinter! Jag skrapade rutor i fem minuter och blev så kall om handen att det gjorde ont. Efter handlandet var det skönt att kura inomhus igen.

Nu blir det en kopp te (grönt) och Champions League på TV: Arsenal-CSKA Moskva. Det är bara drygt fem månader kvar till våren!