A scattering sunshine at a spotless mind

Må Öster falla ned i division ett och evig glömska! :-P

Edit: 2-0! Det kan du (Niclas) och Öster ha! Vilken töntig stavning förresten, Cronsioe! Vill ni gärna vara adel? Hette ni Andersson tidigare?

...hejar på Öster. Därför är det mig ett extra stort nöje att bänka mig framför TV:n för att se det stolta Djurgården spöa skiten ur Öster. Till mitt sällskap har jag två galna DIF-are, varsitt glas Chimay och en skål jordnötter.

Kom igen Djurgården!!!

Idag har ett antal studenter som är bosatta på Växjö universitets campus stängts av från sina Internetanslutningar. Anledningen till avstängningen är att de, enligt amerikanska antipiratorganisationer, laddat ned musik och film:

"Avstängningarna har gjorts sedan universitetet via e-post fått exakta uppgifter om vad som laddats ner, vid vilken tidpunkt och från vilken IP-adress. Det har exempelvis gällt filmer" rapporterar Smålandsposten.

Jag försvarar inte fenomenet att ladda ned musik och annat upphovsrättsskyddat material från Internet. Det jag reagerar på här är att universitetets ansvariga med IT-chef Niclas Cronsioe i spetsen anser att studenter per automatik är skyldiga om en amerikansk intresseorganisation säger så. Universitetets IT-avdelning har inte själva studerat loggar eller på annat sätt försökt klargöra vad som hänt utan antar att musik- och filmindustrins företrädare är okränkbara och alltid har rätt.

Ett rimligt agerande från universitetets IT-avdelning hade varit att de presenterat anklagelserna för de berörda studenterna och bett om kommentarer. Ett annat alternativ hade varit att polisanmäla dem för att prova sakens juridiska giltighet. Men istället väljer Niclas Cronsioe att nylansera den rättspraxis som bygger på omvänd bevisbörda. Amerikanska lobbyorganisationer har rätt och studenter har fel. Studenterna stängs av utan att bevisen prövats i svensk domstol. Om studenterna anser sig oskyldiga kan de höra av sig till universitetets IT-avdelning och klaga. Gör de inte det menar Cronsioe att han agerade rätt. För mig är det jämförbart med häxprocesserna: Brinner kvinnorna så hade vi rätt i våra anklagelser!

Universitets IT-ansvariga går i amerikanskt koppel, fy fan!

Skaffa er inte för djupa akvarier, nu är jag blöt upp till axeln. Och de där små förhärdade yngeljävlarna är blixtsnabba. Det är tacken för att man försöker rädda undan dem till ett mindre akvarium innan det kommer nya, stora och glupska kamrater. Nu har jag i alla fall fått ut ett tiotal. De sista 7-8 får lugna sig ett tag innan jag gör ett nytt försök.

För att lugna mina nerver tittar jag lite på Allsvenskan. Djurgården spelar ju inte förrän i morgon så jag zappar mellan de tre matcherna. ÖIS leder med 1-0 mot Häcken. Kul, men knappast välförtjänt. Matchen spelas på nya Ullevi, gräsmattan på gamla är "obrukbar". Det var den för övrigt när DIF var på besök och vi satt på läktaren och huttrade. Var det taktik att spela på leråker då tro? ÖIS lyckades ju få oavgjort och jag skyller i alla fall på planen! I de övriga två matcherna är det mållöst. Jag hoppas på Halmstad och Elfsborg!

I morgon bitti bär det av via Emmaboda till Tingsrydstrakten för lite grupparbete. Nu är det en pressrelease och en presskonferens som ska förberedas. Kul! För säkerhets skull kollar jag väderleksrapporten och ser att det ska bli -7 i Emmaboda i natt och i morgon bitti ska det vara -2. Nu börjar den där jäkla årstiden när man ska behöva vara försiktig och akta sig för att halka. Bläää!

Men det är klart, det hjälper inte vidare mycket att slå på värmepumpen om man inte slår på cirkulationspumpen samtidigt! Nu är det gjort (ett dygn senare) men tjocka tröjan får nog sitta på några timmar till.

Förutom kylan är det en härlig höstdag. Löven har den perfekta gula färgen och solen skiner. Det blir nog mest inneaktiviteter ändå. En kompis var just här och hämtade lite akvariefisk så en burk blev ledig. Nu ska det först flyttas fiskar mellan de övriga akvarierna. Resten av dagen får se ut ungefär så här:

1. En promenad i det vackra höstvädret.
2. Handla mat.
3. Smutta på lite gott vin och laga denna mat.
4. Äta maten.
5. Bok/film/spel?

Hmm, vad ska jag laga för något då? Det blir som vanligt: Jag går in på arla.se och klickar i "jäkligt billigt", "jäkligt lättlagat" och "jäkligt gott".

Tillägg:

Det blev kycklinggryta med sparris, champinjoner, purjolök, charlottenlök och tomat. Ja, och så kyckling då förstås. Ris och lite rött till.

GLÖM INTE ATT STÄLLA TILLBAKA KLOCKAN EN TIMME INNAN NI LÄGGER ER!!!

...och jag är för trött för att gå och lägga mig!

Vi kom hem för ungefär en timme sedan. Ja, "vi" var alltså Lilla syster, jag och våra utbytesstudenter plus min utbytesstudents flickvän. Flickvännen anlände från Tyskland några timmar innan matchen. För att fira sin nytagna examen valde hon att åka till Växjö för att spendera tid tillsammans med sin pojkvän. Istället blev hon informerad om att hon skulle boka om biljetten. Istället för Tyskland-Växjö stod det alltså helt plötsligt Tyskland-Göteborg på hennes biljett. Väl framme i Göteborg fick hon tre-fyra timmar tillsammans med sin pojkvän innan resten av oss dök upp och drog med henne på fotbollsmatch i det gråmulna och disiga vädret. Hon är inte ens fotbollsintresserad!

Matchen, som för övrigt spelades mellan Örgryte och Djurgårdens IF slutade 1-1. Första halvlek var inget att skriva hem om men andra halvlek var precis så intressant som årstiden och leråkern, förlåt jag menade gräsplanen tillåter. Jag var närmast i extas över lyckan att få dela poäng med Lilla syster (som tyvärr har fäst sig vid Örgryte av någon outgrundlig anledning). Hon var dock inte lika storsint som jag utan muttrade över nedflyttning och elände kommande säsong. Äsch, petitesser. Huvudsaken är att man gör roliga saker tillsammans!

Och roligt tillsammans hoppas vi att även min utbytesstudent och hans flickvän har denna vecka. Om hon är utomjordiskt förstående så har hon säkert förlåtit hans val av återföreningsform.

Och roligt tillsammans hade vi nog allihop även om min glädje stördes en aning på grund av det hot jag utsattes för om jag inte förmådde att köra tillbaka till "stan" på ett oerhört säkert och smidigt sätt. Bevingade är de ord som föll från en i sällskapet inför hemresan: "Jag vet var du bor"! :D

...och beklagar det faktum att där försvann min sista kompis som var under tjugo år. Nu får jag umgås med alla stapplande pensionärsämnen i varierande grad av alzheimers och utbrändhet. Borta är chansen att umgås med folk i olika åldrar och få inspiration från andra generationer. Jaja, det får väl gå det med...

Idag gratulerar jag även mig själv eftersom jag blev klar med tentan för ett par timmar sedan. Det ger en viss känsla! Jag kom till och med ihåg att köpa papper till skrivaren när jag var och handlade. Nu kan jag skriva ut den i två exemplar i lugn och ro här hemma istället för att stirra runt på campus och behöva köa hos printfolket.

Det är snart dags för Växjö igen, i övermorgon bär det av. Det ska bli skönt, nu behöver jag omväxling i tillvaron igen. Det ska dessutom bli skönt på grund av att jag glömde ta med mig skäggtrimmer och nagelklippare när jag åkte till ön sist. Skägg och naglar gör att jag kan få en roll i nästa Karate Kid-film (som kinesisk mentor). Hade det inte varit för skägget kunde naglarna gett mig en roll som transa i någon obskyr Hollywood-produktion...

Tjaha, vad gör jag av resten av dagen nu då? Det känns lite ovant att vara "ledig". Dessutom är Suddagumma iväg på hoppträning med en av hästarna. Jo, så här får det bli:

1. In i ugnen med några vårrullar.
2. Kyl ett par öl.
3. Duka vid TV:n.
4. Titta på nya Wallander: "Blodsband".
5. Surfa runt lite.
6. Komma i säng i skaplig tid med en bok.
7. Sova.

Ibland känns mitt liv så strukturerat! :D

Idag putsade jag bara lite på gårdagens uppgift. Det var operation läsbarhet som genomfördes! Efter det hade jag helt enkelt inte lust att plugga så det blev lite praktiskt arbete på gården istället (med betoning på lite). En uthusdörr blev i alla fall reparerad och verandamöblerna åkte in under tak. Detta, mina vänner, betyder att hösten är här. Usch!

Efter detta slit var det lagom att slå på TV:n. Det ärorika Djurgårdens IF skulle piska BK Häcken. Och tro det eller ej, vi lyckades faktiskt idag. Härligt! En kompis sa att vi djurgårdare lider om vi förlorar och när vi vinner känner vi knappt någon glädje, det ska liksom bara vara så. Jag tror han har rätt! Vad patetiskt egentligen...

Nu avslutar jag slappardagen med att titta på "Terminator 3". Jag vill ju inte stänga ute allt intellektuellt bara för att jag inte pluggar. Hjärnan måste ha sin stimulans hela tiden! :-P

Med hjälp av mina rubriker kan man konstatera att tiden faktiskt inte står still. Fantastisk blogg detta, den hjälper till att förklara det mesta!

Men som sagt, äntligen lördagskväll! Fast egentligen vet jag inte varför jag säger "äntligen"? Trots en del gnäll från min sida, vilket i första hand syftar till att förstärka min image (ni tror..) i motsats till min identitet (jag vet...) så tycker jag faktiskt att det är roligt att plugga. Okej, just nu så har föreläsningarna inte känts så där fantastiska. Ämnet är inte världens roligaste heller. Men att skriva, det är sååå jävla roligt!!! När tidpressen dessutom lagt sig och jag bara har en uppgift kvar (och fyra dagar till inlämning) så känner jag mig nöjd. Jag firar detta genom att vanka runt i huset och stråla för att sedan sätta mig och äta en fantastiskt god tomatsoppa, gjord på egna tomater från växthuset. Det gjorde du bra Suddagumma! Varma smörgåsar och lite vin sätter pricken över i:et.

Till välbefinnandet bidrar bakgrundsmusik från Belle & Sebastian idag med (tack Leo J) och Patty Griffin (tack Lilla syster).

Så hur firar då mina kamrater på Campus att det är lördagkväll och att de (förhoppningsvis) kommit ett steg närmare tentainlämning under dagen? Jo så här:

Ängeln skriker ut sin glädje: "Lördagkväll på Campus=fest, fest feeeeeest!
Lilla My ägnar sig åt "tonårsfylla". Hjälp! Nåja, det är kanske hennes sista chans att spy i skorna. Snart är hon vuxen!
Karate Kid säger: "Wake up, time to dieeeeeeeeeeeeee"! Hmm jaja, kampsport kan förändra den bästa. De har ju andra värderingar än oss också. Typ livet efter detta...
Pelin talar om ett välförtjänt party...
Lilla syster befinner sig tydligen på detta party. Välförtjänt eller ej?
Balder-tösen befinner sig i gyttjan där hon febrilt letar efter sin hjärna
Songbird tillbringar kvällen med att älska Poffie
Leo J. har en seg kväll (förmodligen på grund av litervis med rött the.

Så, nu vet alla ni andra hur alla vi har det en lördagskväll. Vi ses i morgon!

Tentan har förvisats till lördag morgon. Jag har varit på "inte-Willys" och handlat. Inte-Willys är mitt sätt att markera gräns mellan studentlivet och det andra livet. Inte-Willys betyder för övrigt den lokala ICA-affären hemma på ön.

I kväll ska det bli biff med "suverän potatissallad" och en flaska, av det av mig egenhändigt hemsläpade, vinet från Montepulciano. Hoppas jag förmår att njuta av vinet, jag tog två öl medan jag tillredde potatissalladen och förberedde resten av middagen. Det är svårt att stå emot den frestelsen även om det väntar ett gott vin. Att laga en god helgmåltid och gå och smutta på något är livskvalitét!

Ni kanske undrar vad en "suverän potatissallad" är för något? Ja, jag tänkte väl det. Det är ett av mina favoritrecept från en av mina favoritkokböcker: Nya Annas mat". Den fick jag i julklapp för tre år sedan och det är en riktig kompis. Jag funderar dock på om det är Anna eller hennes mat som är ny i förhållande till den gamla kokboken "Annas mat"?

Här kommer receptet som även passar fattiga studenter:

10-12 personer:

3 kg potatis
3 dl hackad gul lök
2 purjolökar (=7 dl finstrimlad)
3 dl varm buljong (på tärning eller fond)

Dressing:

1 dl vinäger
1 rågad tsk salt
½ tsk mald svartpeppar
2 msk senap. Söt, svensk och stark (fan, det låter ju som en beskrivning av mig)
2 dl olja
1 dl kapris (Ängeln kan hoppa över det eller gå till Willys och handla)
2 rödlökar i tunna ringar
2 dl urkärnade svarta oliver (jag hoppar det)
Rikligt med gräslök (jag hoppar definitivt det, får associationer till sill)

(Lilla syster kan hoppa över rubbet eller gå till Willys och handla). :-P

Koka potatisarna och skala medan de är ljumma (jag skalar medan de är varma, AJ!) Skär i centimetertjocka skivor eller i, inte för små, bitar. Blanda i stor skål med lökhack och purjostrimlor. Slå över den varma buljongen och låt potatisen svalna lite.

Blanda till allt i såsen (utom kapris, lökringar, oliver och gräslök) och slå den över den fortfarande ljumma potatisen. Fördela kapris, lökringar och oliver över salladen. Låt allt stå minst ett par timmar och dra. Strö över gräslök före serveringen.

Receptet är återgivet här med tillstånd från Gud!

Låter det inte gott? Laga nu till det här och berätta sedan vad ni tyckte. Det är en perfekt kompis till en schnitzel av något slag. Jag brukar fuska och välja lövbiff istället för kalvschnitzel. Det blir en aning billigare då. Sedan blandar jag vetemjöl och ströbröd till panering, Mums!



I bakgrunden skvalar en blandning av Belle & Sebastian och Paolo Conte. Konstig blandning men ändå: Kan livet bli bättre?

Nej inte vad jag vet. Möjligen skulle ganska många göteborgare på fastlandssidan av Göta älv hävda att BK Häcken är en klubb för arschlen. Det enda jag vet är att Rövik är ett arschle!

För er som inte vet så är nämnde Röviks fullständiga namn Kjell Arne Rövik. Kjell Arne har skrivit en bok som är så tråkig att den i jämförelse skulle få min mamma att framstå som en spontan och underhållande människa! Boken heter "Moderna organisationer" och jag har, mot min vana, bara läst en knapp tredjedel av den vilket betyder att jag nu när jag skriver tenta måste bläddra runt i den som en galning och försöka få sammanhang i hans eländigt tråkiga bok. Pest och pina!

Ett resultat av hans tråkighet och min lathet är att det har varit oerhört, extra svårt att komma igång med uppgiften. Jag var tvungen att slänga på Kate Bush låt "Wuthering Heights" på repetition och med en jävla hög volym. Insvept i denna fantastiska ljudmatta så lossnade proppen så småningom, jag tror det var först femte eller sjätte gången låten spelades om.

Visserligen är det ofta som jag har komma igång-problem när jag ska ta itu med en ny skrivuppgift av något slag. Jag vet inte vilken metafor som beskriver fenomenet bäst: "Det är ett som ett förlossningsarbete" eller "det är som att sitta på muggen med en rejäl förstoppning"? Jag tycker det första alternativet låter trevligast men är osäker på om ni tjejer håller med? Å andra sidan tror jag att alternativ två bättre beskriver själva processen.

Hmm, vad skrev jag nu? Jag har faktiskt varit hård i magen men i förlossningsarbeten har jag bara haft en ganska passiv roll, lite i skymundan. Passiv och passiv förresten, det är inte så jäkla lätt att hela tiden se till att inte vara i vägen och att hålla reda på den ouppackade kameraväskan så ingen ska snubbla på den. Att dessutom få skäll under förlossningen bara för att man säger något uppmuntrande i stil med "bit ihop nu älskling så är det snart över" eller att få skäll efter förlossningen: "din enda jävla uppgift var att ta några bilder med kameran" (som ju låg ouppackad i kameraväskan) gör inte den passiva delen av det gemensamma förlossningsarbetet lättare!

Nu spånade jag iväg som vanligt vad? Bäst att jag fortsätter att skriva på tentan istället. Där är det nämligen i högsta grad legaliserat att spåna iväg, bara man inte glömmer källhänvisningar!

Visst ja, jag har fått en anmodan från några om att inte bara skriva om mitt liv i skolan. Jag förstår synpunkten, men hallå! Jag har knappt något liv utanför skolan och skolarbetet just nu...

P.S. Du är inget arsel Kjell Arne, bara väldigt tråkig. ;)

För visst är det väl som en liten orgasm att avsluta en deluppgift på tentan och få slöa resten av kvällen? Den känslan slås bara av det magiska ögonblick när man trycker på "Skicka och ta emot" och känner hur hela den kompletta tentan korsar cyberspace på sin väg till handledaren. Man riktigt ser framför sig hur handledaren tar emot sitt mail, öppnar det och sedan börjar läsa lite förstrött. Plötsligt rycker handledaren till, sätter sig upp i stolen och börjar läsa med stor koncentration. Efter ett tag ser man hur ett belåtet och lätt drömskt leende börjar sprida sig på handledarens läppar.

Oooops, här sitter jag och drömmer mig bort. Det började likna Songbirds drömmar om handledare Renee! Fast mina drömmar var nog en mer intellektuell kusin till hans mer erotiska variant. Hehe...

Så vad ska jag nu använda friheten till i kväll? TV går tyvärr inte att titta på kan jag konstatera efter en snabb blick på programmet. "Bonde söker fru" är en av kvällens smarta programpunkter. Nej, det får bli den pågående boken: "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. Läs den!

Visst ja, en kopp svart the får det nog bli också, eller kanske grönt i kväll?

...i den underbara staden Gbg. Det underbara laget Djurgården är på besök och leder matchen i halvtid. Det står alltså 1-2. Det är också underbart.

Oj, dags för andra halvlek ----->

Så, nu är matchen slut. Det vände och blev 3-2 till Blåvitt. Jag känner inte att jag kan glädjas riktigt med göteborgarna så istället för att sitta här och sura rullar jag ihop mig i sängen.

Underbart är kort...

Vilken sol förresten? Här har varit jämngrått precis hela dagen. Enligt rapporter från Göteborg är läget där lika illa. Tänk om vi svepts in i en gråhet som håller greppet till våren kommer? Hjälp, här kommer vinterångesten smygande redan i oktober! Men om jag andas djupt och analyserar mig själv så tror jag att dagens vinterångest hänger ihop med att jag inte satt foten utanför dörren idag.

Jag sitter alltså här i soffan och snörvlar och pluggar. Det har jag gjort sedan elva i förmiddags med ett litet matavbrott. Fast egentligen har jag nyss slutat att plugga så nu snörvlar jag och bloggar istället. Livet är en fest!

Av uppenbara skäl har jag inte så mycket att skriva om idag så jag säger bara mossa, mossa och rekommenderar "Trainspotting" som börjar 18:30 på Canal film 3.

Ja faktiskt! Jag var spyfärdig på datorer efter att först ha haft det som hobby och sedan jobbat en massa år med eländet. Meka, uppgradera och fixa var ett passerat stadium för mig trodde jag. Jag hade blivit en vanlig ANVÄNDARE! Huva vad trist det låter. Men det är okej att vara en användare. I mitt fall kanske man kallar det för missbrukare förresten? Men missbruket ligger bara på Internetplanet nu mera. Jag får personlighetsförändringar om nätet går ned ett tag. När messenger ballar ur blir jag vansinnig. Och när hastigheten sjunker får jag en rejäl överproduktion av magsyra.

Men på senaste tiden har jag varit riktigt innovativ. Jag tog äntligen steget från Internet Explorer till Firefox. Jag uppgraderade Internetanslutningen från 512 kbit till 2 Mbit och sedan förra veckan har jag 8 Mbit (på ön alltså, i stan har jag snabbare nät). Och idag har jag, hör och häpna, ÖPPNAT en av datorerna och skruvat i en snabbare DVD-brännare. Jävlar vad dammigt det var! Nu kan jag dra ned 4,7 Gb på under två timmar och bränna det på 7-8 minuter. Härligt!

Egentligen skulle jag ha pluggat istället för att meka dator. Men jag HAR försökt och kan faktiskt skylla på febern nu. Jag har i alla fall ägnat mig åt det värsta: Välja ett område att skriva om. I morgon ska jag sätta igång och skriva "Från lönearbetare till medarbetare". Det blir nog en mycket kritisk essä...

Jag överlevde intervjun med rekton. Hon var dessutom trevlig och moderlig nog att tycka synd om en stackars förkyld spillra.

Nu hoppar jag in i bilen tillsammans med den yngsta. Hon ska flytta till Göteborg. Bra, nu har jag ett skäl till att åka dit! Det är ju en fantastisk stad. Lagom stor, en massa kultur, fik och pubar. Glada människor, fungerande kollektivtrafik, närhet till skärgård och till Danmark. Där ska jag nog jobba när jag pluggat klart (först om tre-fyra år i bästa fall). En övernattningslägenhet och två-tre dagar där varje vecka och resten av dagarna hemma på ön måste vara den perfekta mixen!

Visst ja, jag skulle ju inte arbeta mer i mitt liv. Hmm, får se hur det blir med det. Arbete är ofta överskattat men kan vara riktigt kul om det är rätt arbete.

Det ryggonda var nog någon attackinfektion för när det gick över dagen efter fick jag ont i halsen. Det halsonda slog över i världens snorattacker så nu kan jag inte lägga mig och sova för då korkar näsan igen och jag får panik! Dessutom rinner ögonen så kudden blir blöt. Feber har jag också. DET ÄR SYND OM MIG!

Till råga på allt elände ska jag köra till Gbg i morgon och dessförinnan ska jag göra en intervju till vårt grupparbete redan klockan nio på morgonen. Men vad gör man inte för gruppen? Att offra sig lite för Ängeln hade känts helt okej innan gårdagens bowling men nu är den tiden förbi. Och att offra sig för den där morgonsura Leo J. som bara tjatar om rött the hela tiden känns ännu värre! Äh, jag skojar bara. Ni vet att jag avgudar er!

Jag klarade i alla fall av dagens föreläsning innan jag på ett mycket karlaktigt sätt vek ned mig. Och det var tur för det var en jäkligt spännande och lärorik historia. Dessutom gillar jag Eva vad-hon-nu-hette-i-efternamn. Jag kanske skulle rikta in mig på genusstudier?

Lilla syster, Balder-tösen, den Onde och jag stack till pizzerian på lunchen. Joseph kom och snackade lite med mig när jag hämtade kaffe. Jag fick förklara att det inte kunde bli tal om någon puss idag eftersom jag var förkyld. Han tog detta besked med fattning!

Apropå mitt nyväckta intresse för genusstudier så tror jag att Balder-tösen skulle tycka det passade mig. Det elaka stycket skrev i sitt block att jag är feminin! Det var det fräckaste, och detta bara för att jag också vill vara med i Gossip-girls och sitta i rosa pyjamas bland kuddarna i sängen och småsnacka med tjejerna. Ärekränkning! Hur kan en karl som inte klarar av en förkylning vara feminin? Och vad är det för fel på rosa? Det är bara på bowlingklot jag inte gillar färgen riktigt! :-P

Pust, nu är uppgift 1a, 1b och 2 klara i hemtentan. Visserligen är det sju uppgifter kvar men jag känner mig ändå oförskämt nöjd. Jag har två intervjuer bokade i nästa veck så just nu känns det som att jag borde få ihop allt i tid! Bara klockan är snäll och väcker mig tidigt på morgnarna i fortsättningen också, morgonstunderna är jäkligt effektiva!

Igår var vi och bowlade (nu höll jag på att skriva "spela bowling" igen). "Vi" är alltså Ängeln, Lilla syster och jag samt våra utbytesstudenter. Pelins utbytesstudent är förmodligen så där riktigt galliskt arrogant och går med näsan i vädret jämt för hon verkar inte vilja leka med oss. Synd för det innebar att inte Pelin kom heller.

Apropå att leka med oss: Jag föreställer mig att våra utbytesstudenter sitter på sina studentrum och har tråkigt när de inte leker med oss. De gråter en skvätt för de har hemlängtan men så hör vi av oss och då blir deras svart-vita liv färgsatta igen. Vi faddrar är alltså oerhört goda och räddar livet på våra "fadderbarn". Men vad händer så fort man vänder ryggen till? Jo, de far iväg till Köpenhamn och har trevligt en hel helg. De ränner iväg med korridorkompisar och ser på fotboll när Växjö möter Helsingborg. De träffar andra, osanktionerade vänner som de fikar och har trevligt med. Så jäkla otacksamt! Vad händer då med vår godhet, krymper den?

Hur som helst, bowlandet och fikat var kul! Jag är inte bäst men det får jag leva med. Däremot är det svårt att leva med att Lilla syster skäller på mig hela tiden om jag är social och pratar med gänget så klotet får vänta på mig en sekund. Hon är ond! Det är dessutom svårt att förlika sig med tanken att den i vanliga fall så trevliga Ängeln spöar skiten ur oss. Vad hände med "vänskap först-tävlan sen"-tanken svarta ängel? Dessutom har hon trimmat sitt lilla söta fadderbarn så att hon nu mera är bitsk och fyndig i sina kommentarer. Jag törs knappt mobba henne längre!

Ojoj, klockan är 09:41. Gästföreläsning! ----->

Jag känner att det är dags att avsluta den här resedagboken så det får bli en komprimerad variant nu:

På lördagen gick vi på marknad i Castiglione della Pescaia. Det är en klassiker som var sig lik i jämförelse med för tio år sedan. Där kan man köpa allt från sidenslipsar till färskt kött och fisk. Den går av stapeln varje lördag nere i hamnen. När ni åker till Castiglione får ni inte missa marknaden!

Resten av dagen ägnade vi åt det som med all säkerhet var årets sista badande i havet. Men att 7:e oktober är sista baddagen för året tycker jag känns helt okej. I ett sådant klimat skulle jag kunna leva jämt!

På kvällen gick vi ut och åt på restaurangen som ligger strax utanför Riva del Sole: The Dune. Jag åt där en gång för tio år sedan men har svårt att lära av mina misstag. Eller rättare sagt, jag tror på det goda hos människorna och antar att det finns en vilja att rätta till saker och ting. Generellt sett har jag nog rätt men det gäller inte The Dunes ägare. Gå inte dit! Vissa saker förändras helt enkelt inte!

Nästa morgon ringde klockan 04:30. Klockan fem vred jag om startnyckeln i bilen och började köra mot Florens där bilen skulle lämnas igen på flygplatsen. Det blev en lång dag. I Malmö träffade vi kompisarna vi sovit över hos på nedvägen och levererade grappa och lite parmesanost. Strax efter åtta på kvällen låste vi upp dörren hemma på ön. Då hade vi varit på resande fot i femton timmar. Det är härligt att resa men man skulle egentligen behöva vila upp sig en vecka efter hemkomsten! Det var dock inte att tänka på. Nästa morgon började föreläsningen klockan tio på universitetet i stan.

Och så var resan slut. Tack för ert tålamod kära läsare.

Visst ja. Några har frågat om vi var och åt på pizzerian där världens vackraste kvinna arbetade så vi fick chans att återse henne. Svaret är tyvärr nej! Vi hittade varken pizzerian eller kvinnan. "Utvecklingen" i Castiglione hade förmodligen sköljt bort denna genuina pizzeria till förmån för alla nya gelaterior, trattorior och övriga restauranger på den nya gågatan mitt i staden. Snyft...

Men jag tycker det är trevligt att leva på gamla minnen av ideal. Hur konstigt skulle det inte kännas att återse världens vackraste kvinna som sliten och rynkig mormor? Visserligen otroligt vacker i sin nya skepnad men på ett helt annat sätt. Minnen bör inte åldras! Därför tittar jag ALDRIG i en spegel!

Tjaha, nu får vi låtsas att det blivit fredag (i förra veckan alltså). Idag skulle la famiglia på utflykt igen. Nu var det dags för bad i varma källor. Enligt en Toscanabok är bästa stället för sånt badande i Saturnia. Det är en liten ort som ligger i sydöstra Toscana och eftersom det som vanligt var bergsvägar som gällde skulle resan ta cirka två och en halv till tre timmar.

Som vanligt gnällde vi lite om att sitta i bilen så länge men det var häftig utsikt nästan hela tiden så tiden gick riktigt fort. När vi var nästan framme men fortfarande högt upp på bergsvägen såg vi en konstig molnbank eller dimma nere i dalen. När vi kom lite närmare förstod vi att det var de varma källorna. Det såg läckert ut och associationerna gick till Island.

Saturnia är tydligen välkänt för sina varma källor och det har byggts dyra och fina anläggningar av kurortstyp med dyra badanläggningar. Men enligt boken skulle det finnas en naturlig källa kvar där lokalbefolkningen badade. Efter lite stirrande hittade vi ett promenerande par som vi kunde fråga om vägen. Jag var rädd att de skulle vara sura när det kom turister och ville trängas på lokalbefolkningens "hemliga" ställen men de var jättetrevliga och förklarade vägen.

När vi kom fram såg vi att källan var verkligen häftig. Det var som ett antal terasser där varje terass var vattenfylld och cirka två meter bred. Djupet var lagom för att sitta i. Högst upp forsade vattnet ut ur ett hål i berget. Hålet var 4-5 kvadratmeter stort och en stenvägg i mitten tvingade vattnet att delas upp på två tillflöden. Det var rejält tryck så det gick inte att sitta rakt framför dessa flöden. Efter sex-sju terasser rann vattnet ut i en bäck och försvann på nya äventyr.

Vattnet luktade svavel men inte så mycket som vi hade trott. Vi blev sittande ett par timmar och sedan var det dags att fara hemåt igen. På hemvägen stannade vi och åt på en restaurang. Hoppas ingen av de andra människorna där tyckte vi luktade skit.

Visst ja, jag hade utlovat nakenbilder. Det blev bara liiite naket. Tur vad?

Jag har fått ont i ryggen. Det sitter under högra skulderbladet och gör ont när jag andas djupt. Så nu har jag suttit här i två timmar och tänkt på att inte andas djupt med påföljd att jag inbillar mig att jag inte får luft. Därför måste jag ta djupa andetag hela tiden och då gör det ont! Fan, hur manisk kan man bli?

Dessutom gör det extra ont att ha ont när man är kille! Tänk vad skönt det skulle vara att vara tjej så man inte kände smärta. Då kunde jag föda barn, ta sprutor och skära mig i fingrarna utan att det gjorde något. Man kunde ta livet med en klackspark helt enkelt. Ni har det allt bra ni tjejer!

Nåja, jag lär väl inte dö av smärta denna gången heller. Dessutom känns det mycket bättre nu sedan lilla syster tröstade...

Dag sex var alltså torsdag. Efter allt flängande på vägarna beslöt familjerådet att det skulle vara en lugn hemmadag idag. Vi stannade alltså på Riva del Sole och unnade oss en sovmorgon. Efter en sen frukost stack la famiglia ned till stranden. Det var fortfarande 24-25 grader i vattnet så badande i pool var aldrig ett alternativ. Det var lite synd ur fotosynpunkt egentligen. Jag minns förra gången vi var här. Då tog vi en massa roliga bilder på varandra när vi var iförda badmössor i poolen (det är nämligen tvång på sådana). Vi såg ut som levande kondomer som hoppade omkring!

Själv skolkade jag från badandet och höll till på verandan i sällskap med Katherine. Jag hann faktiskt läsa ett par kapitel innan det var dags för lunch. Efter mat och pliktskyldigt strandtennisspelande och ett dopp så läste jag ett kapitel till. Jävlar vad jag kände mig självgod och nöjd sedan!

Vad tjatigt det är att skriva ikapp så här. Hade hotellet haft en vettig Internetanslutning hade det varit klart nu. Dessutom ligger det liksom i sakens natur att skriva varje dag. Nåja, jag är snart ikapp nu så bli inte uttråkade (det är bara att hoppa över några dagar i så fall).

Nu låtsas vi att det är onsdag och idag ska det bära av till Pienza och Montepulciano. Det handlade om en resa på cirka 2,5 timma, enkel väg. Båda platserna är lite större byar som klänger högst upp på varsitt berg. De är befästa och omges av murar. Minns jag rätt ligger de i en dal som heter Orca, det vill säga Val d'Orcia. Här krigades och konkurrerades vilt förr så man anar varför byarna ligger så oåtkomligt.

Vi körde först till Pienza och enligt ursprungsplanen skulle vi först gå runt i denna by, äta något och därefter hyra cyklar och på detta ålderdomliga sätt ta oss till Montepulciano. Tack och lov så sprack denna förfärliga ide på att cykeluthyrningen var stängd. Förstår ni vilka backar det är upp till de här byarna? Vi höll i alla fall början av planen, det vill säga vi gick runt i Pienza och fotograferade lite och därefter åt vi på en trattoria.



Med fyllda magar hoppade vi in i bilen och körde till vinets Mecka: Montepulciano! Det var bara trekvarts körning men hade nog tagit tre timmar på cykel. Montepulciano var häftigt. Trånga gränder och vinprovarbutiker i varje kvarter. Vi strövade runt och testade viner och tuggade kex i ett par timmar. Efter tre-fyra vinbutiker testade jag en grappa som slog ut mina smaklökar så familjen använde mig som packåsna medan de fortsatte provsmaka och handla. Det blev nämligen en hel del smarriga viner som fick följa med oss hem. Mina armar blev uttänjda men nu, efter en vecka, har de fått tillbaka sin ursprungliga längd. Enda nackdelen med Montepulciano var att det var lite för gott om amerikaner. De är ju alltid glada och snälla (om man glömmer Bush och vissa andra) men de låter väldigt mycket och tar plats.

Efter avklarat vinshoppande och tittande i alla gränder var det dags att åka "hem" till kusten igen. Tre timmars körande på snirkliga bergsvägar väntade innan vi kunde få börja laga middag. Det blev sen middag den kvällen. Tyvärr satt vi lite för mycket i bilen under den här veckan men samtidigt är det nödvändigt om man vill se mycket!

...måste jag bara dela med mig av de karaktärsdrag jag just fått veta att jag har. Songbird visade mig en mycket nyttig sida där man kunde läsa om mig. Liksom han vill jag här ge några nyckelord som visar på min karaktär:

Konst, ägodelar, pengar, egendom, mark, skönhet, musik, sång, tillgivenhet, sinnlighet! Visst låter det som att jag vore ett gott parti? Men håll emot tjejer! Jag vet att det är frestande men jag är en gift man!

Nu ska jag trotsa mina vanor och sova lite. I morgon tror jag att det drar ihop sig till lite nakenbilder i bloggreserapporten! Vänta med spänning! Natti...

Hmmm, vad gjorde vi då? Visst ja, vi gjorde en liten utflykt till Siena. Planen var att bli kulturella i gamla stadsdelarna och shoppa loss i de moderna kvarteren. Tyvärr låg den gamla staden högst upp på en kulle, helt skild från den moderna staden så vi hann bara med kulturen. Skit också, nu var vi tvungna att åka hem med en massa euro!

Hur som helst, gamla staden var imponerande. Inte alls i klass med Florens men trots det spännande. Vi såg det som skulle ses, bland annat domen. Till skillnad från sina historiska besegrare, florensarna, tyckte Sienaborna att de behövde ta sex pengar i inträde av oss stackars turister. La famiglia löste detta genom att skicka in den kunskapstörstande Suddagumma. Hon drar ju dessutom ihop till sina utgifter (och mina) genom att slita som lärare så kanske inträdet blir avdragsgillt?



Övriga familjen slappade ett tag i solen utanför kyrkan. Vi aktade oss noga för att peka på olika attraktioner och berätta saker om dem för varandra. Vi hade nämligen precis läst att bara auktoriserade guider fick guida i Siena. Brott mot denna regel ledde till höga böter. Ibland är det svårt att vandra den smala och rättfärdiga vägen här i livet!

Nästa "går inte att missa"-sevärdhet i Siena är det sluttande torget som är indelat i trianglar. Varje triangel symboliserar en ledares plats i rådet. Förmodligen en ledare från varje stadsdel. Men vad vet jag? Fråga Herman Lindqvist istället!



Mer minns jag inte av dag fyra. Jo visst ja, vi åt en häftig biff på en restaurang i de gamla stadsdelarna. Förmodligen till vidrigt höga turistpriser men som jag sa tidigare, krafterna räckte inte till besök i de nya stadsdelarna...

No way. Jag är för seg nu! Nu blir det "Anna Pihl" på burken i sällskap med en kopp te och några mackor. Resten av reserapporten får slåss med mitt vänsterprassel Katherine och några tentafrågor i morgon.

See you then...

Efter att ha hämtat ut hyrbilen och gnällt lite om den svindyra självriskelimineringen snirklade vi oss ut ur Florens. Vi hade en tretimmars körning framför oss innan vi skulle nå Castiglione della Pescaia och Riva del Sole.

Jag har nog nämnt namnen tidigare men kanske jag ska reda ut begreppen lite bättre: Castiglione della Pescaia är en före detta fiskeby som nu är omgjord till turistby. Nåja, så jävligt är det inte men utveckling är inte alltid av godo.



För tio år sedan när jag var där sist så var det en underbar by med en del turister. Nu har den tyvärr blivit en turistby men med en hel del charm kvar. Fiskarna finns också kvar, både de i havet och de fiskare som fångar fiskarna...




Tjugo minuters promenad norrut från Castiglione della Pescaia ligger en turistanläggning som heter Riva del Sole. Det är en av de allra första folkrörelseägda semesterbyarna som byggdes i början av sextiotalet. Tanken var att "vanligt folk" skulle ha en chans att åka på utlandssemester. Semesterbyar är inte riktigt vår grej men vi hamnade här av en tillfällighet när ungarna var små och Riva del Sole har charm! Visst finns det inslag av "Semesterresan", bland annat såg en av tjejerna en Chi Qong-instruktör hurtigt stå på scenen en morgon i full färd med att instruera sin klass (som bestod av en människa). En kväll hörde vi sång och musik på avständ. Man höll på att kröna miss Riva del Sole! Men vill man inte delta i sådana Lasse Åberg-inspirerade aktiviteter så märker man dem inte. Man märker då bara sitt fantastiska stenhus med den fantastiska verandan i den fantastiska pinjeskogen där det fantastiska havet skymtar mellan träden, hundra meter bort.

Här tillbringade vi resten av måndagen. Vi handlade mat och bunkrade upp i kyl och skafferi occh njöt av att ha ett eget "hushålle" igen. Sedan gick vi ned till stranden och badade. Tänk er 24-25 grader i havet i oktober! Jag finner inte flera ord nu. Bättre att visa med hjälp av bilder:

Att vi blev blåsta på hotellrum men att det ordnade sig till slut har jag redan berättat. Här kommer resten:

Vi bokade in oss på det tvåstjärniga (plain and simpel med andra ord) hotellet och tvättade av oss resdammet. Sedan var det stan som gällde! Vi strövade bort några kvarter och hittade en trevlig trattoria som vi omgående gjorde till vårt stamställe. Ja, jag vet att ett stamställe är ett hak dit man går ofta under en längre period. Men i förhållande till våra två dagar i Florens var vi där tre gånger och det är faktiskt jätteofta! Kyparna var mycket trevliga och alla varianter på smörgåsar, vin och öl räckte för våra behov. Dessutom fanns det alltid lediga bord på trottoaren och det räcker långt för en turist! Vi åt lite lätt och blogg-pappa drack av det godkända och sanktionerade italienska ölet Morisette. All annan italiensk öl är kass, framförallt Peroni!

Efter att vi fått i oss lite mat och dryck kände vi att livsandarna återvände och att vi skulle orka göra stan. Vi letade oss tillbaka till de kvarter där vi på väg till hotellet sett att det var marknad. Denna lilla marknad visade sig ringla gata upp och ned och bredde ut sig över en massa kvarter runt saluhallen. Häftigt men stimmigt. Jag fick i alla fall tag på ett nytt skärp och familjen shoppade loss bland solglasögon, konst och kläder. Den yngsta hittade en underbar tavla som en ganska ung och kanontrevlig tjej sålde. Det var tjejen själv som målade fantastiska akvareller och sedan sålde dem alldeles för billigt till turister.
Vi hade inte möjlighet att släpa med oss tavlan just då men höll tummarna för att den skulle vara kvar nästa kväll (vilket den var, så det blev affär). Ett moraliskt tips: Pruta aldrig på konst! Antingen gillar man det man ser eller inte. Arbetstimmarna får konstnärerna aldrig anständigt betalt för ändå så köp för det begärda priset eller gå vidare...

Efter marknaden blev det tittande på de berömda guldportarna och domkyrkan. Visserligen var portarna kopior men de satt i alla fall på plats i rätt byggnad och hellre se kopior på plats än original på museum!

Lite problem uppstod när vi skulle in i domkyrkan. Det visade sig att lilla frugan och den äldsta dottern var alltför slampiga. Att jag inte tänkt på det tidigare: Bara axlar, fy fan! Vad ska gud tänka om min familj?
Som tur var så bjöds det på fria papperspåsar att trä över kroppen på de slampiga. Yngsta dottern och jag gick stolt före in i förvissningen om att gud accepterade oss som vi var!

Efter många timmars snurrande i en fantastisk stad så kände vi att det var dags för middag. Vi hade fått tips av en kompis att äta på Ciro & sons, en berömd matsal med både "vanlig mat" och pizza lagad i traditionell stenugn. Vi lyckades leta upp adressen på kartan och promenerade dit. Vilket underbart ställe!

Ciro & sons

Låt inte lura er av den amerikanskinspirerade hemsidan. Det är ett klasställe och bättre service, trevligare personal, godare pizzor och mysigare ställe har jag sällan upplevt! Efter maten tog krafterna slut. Vi hade varit uppe sedan tre natten innan och nu säckade vi nästan ihop. Vi promenerade hem till vårt halvsunkiga hotell och föll i dvala. Zzzzzzz....

Men åtta timmars sömn kan göra underverk! Efter en torftig "internationell frukost" var vi på G igen. Efter att jag vägrat försöka köa för att komma in på Ufficierna och familjen testat detta köande i praktiken och gett upp återförenades vi på stan och tog en lång promenad på södra sidan av floden Arno. Innan dess hann vi snirkla runt i trakterna av Ufficierna och såg bland annat Florens mest berömde snopp!

Den var förevigad i alla möjliga varianter och liksom genomsyrade stadens kultur. Bland annat fanns den på vykort iklädd olika dekorationer. Ett tag var jag frestad att skicka hem några sådana vykort men estetik, moral och hjärna hann ikapp mig och jag valde mer neutrala motiv.

Vi tittade på den berömda Ponte Vecchio och fick lära oss lite av dess historia: Från början huserade slaktare och hudgarvare i lokalerna på bron. Det var praktiskt eftersom de hade tillgång både till vatten och avlopp i floden Arno. Men snart kom de som bestämde på att detta var snuskigt så allt hantverk utom guldsmide förbjöds i brons lokaler. Resultatet ser man än idag. Bron består endast av x antal guldsmeder och guldsmedsaffärer. Vi trivdes inte bland alla amerikanska damer så vi smet iväg in i gränderna på andra sidan bron.

Efter tre-fyra timmars vandring runt den gamla stadsmuren och "gamla stadens" gränder orkade vi inte längre. Detta trots flera nedslag i gelaterior och trattorior. Vi slumrade och läste några timmar på hotellet innan vi stapplade ut för en klassisk italiensk middag bestående av antipasti samt first och secundo rätter hit och dit. Jag minns vagt bland annat någon form av ravioli fylld med tryffel.

På måndagsmorgonen åt vi frukost, checkade ut samt hämtade vår beställda hyrbil. Nu bar det av mot Castiglione della pescaia!

...när ni reser i Italien! Nu är jag ovän med en ragata som jobbar i receptionen på den anäggning vi bodde på när vi rest vidare från Florens. Trettio minuter vid hotellets dator betydde ungefär tre minuters effektiv tid i cyberspace. Resten gick åt till att svära och påminna mig själv om att alltid kopiera långa inlägg till minnet innan jag (försöker) posta inlägget!

Tja, jag får försöka skriva ikapp lite av "resedagboken". Eftersom vi startade hemresan klockan fem i morse och kom hem för bara en timme sedan så blir det inte så mycket skrivande ikväll. Jag tror jag helt enkelt ser på "Mord i sinnet" istället och skriver vidare i morgon. Var här och läs då! ;)

Vi kom ned till Malmo vid sjutiden pa fredagen. Halv atta satt vi hos vara kompisar och fick en kanonmaltid. Efter en hel del mat och dryck var det dags att lagga oss. Kvart over tolv sa vi god natt - kvart over tre ringde klockan!

Taxin stod och vantade sa det blev en snabb resa till Malmo central. Efter diverse svarande sa lyckades jag kopa biljetter i den forbannat krangliga automaten. Jag tror att min valriktade spark i sidan pa maskinen hjalpte! Med en minut tillgodo tog vi oss upp pa brotaget. Snart var vi framme vid Kastrups flygplats och sedan borjade helvetet. Av nagon anledningen hade inte flyplatspersonalen raknat med att det skulle komma sa manga passagerare till alla plan? Halla, var alla passagerare sists minuten-resenarer? Sakerhetskontrollen klappade ihop och vi blev tvungna att ga till en annan terminal nar vi redan koat trettio minuter. Efter mycket om och men hade vi lyckats ta oss igenom alla kontroller och pustade ut efter slitet. Jag sa: "Nu fattas det bara att vara rumsreservervationer har missats".

Vad tror ni hande i Firenze? Vi lyckades ta oss fran flygplatsen via en buss dar chaufforen hade slut pa biljetter och tyckte att vi skulle ga in pa terminalen och kopa biljetter dar sa och ta nasta buss (vilket vi inte gjorde, vi tjuvakte). Darefter letade vi oss fram till hotellet. De hade ingen aning om vilka vi var! Hela hotellet var bokat av glada amerikaner som var javligt hjalpsamma men alla rum var upptagna. Agaren hade rest bort. Dar stod vi utan rum i en storstad med hotell som ar kanda for att vara totalt fullbokade infor varje weekend. Det loste sig sa smaningom, vi fick tag pa ett hotellrum och slapp sova pa gatan.

Mer om Firenze i nasta blogg...