A scattering sunshine at a spotless mind

...vad det betydde att "man skyddade varandra"?

Vilken jävla fråga! Det tog lång tid och ett långt resonemang innan jag begrep så pass mycket att jag kunde vara till någon nytta i diskussionen. Nu tror jag efter en lång telefondiskussion att jag, förlåt jag menar egentligen vi, har listat ut en del av svaret:

Begreppet "att skydda någon" innebär egentligen att man ställer upp för någon som står för något man inte nödvändigtvis ställer upp på. Man är lojal och överser med brister i sak för att personen man "skyddar" egentligen är så mycket bättre och normalt står över dessa brister.

Men hur mycket, eller hur långt, kan man ställa upp då? Tja, DET är väl en akademisk fråga om någon! Jag tror inte den frågan går att besvara. Frågan bör istället lyda: "Hur mycket tycker man om denne någon"? Jag vill tro att det finns en gräns för en sådan här reservationslös omsorg. Denna gräns passeras om denne någon ger uttryck för alltför stora saker som främlingsfientlighet, demokratifientlighet eller liknande. Men konkreta karraktärsbrister som "jag fuskade med skattedeklarationen" eller "jag röstade på folkpartiet" finner förståelse. Förlåt det där sista exemplet, jag klarar aldrig att vara helt allvarlig! :-S

När jag lagt på luren började jag fundera på om jag skyddar några i min krets? Ja visst, jag kom fort på ett antal männniskor. Cause' they sent me along as a surrogate band, I'm gonna find out where you folks really stand som Pink Floyd uttrycker det! Undrar om de skyddade märker vilka de är och undrar om någon skyddar mig!

Jag har just varit iväg till posten och skickat iväg ett rekommenderat brev till länsstyrelsen som gillar att öva tjänstemannamissbruk på mig. Innan dess hämtade jag ut mitt andra underkända paper på rad och ännu mer innan dess, det vill säga igår, blev Djurgården omkörda av Kalmar FF i sista omgången (jag ignorerar Hemskes kommentarer i trådarna nedanför fast jag har provocerat fram dem). Slutligen trodde jag att den nya mobilen gått sönder. Det hade den inte så det kanske är fusk att ta upp den bland allt elände? Men nu är det väl kanske dags att rycka upp sig igen. Jag har ju blivit lite ömkad och fått låna hem några arbeten så att jag kan se hur fan det är meningen att uppgifterna ska lösas (tack kompisar, jag gillar er). Jag kanske ska påpeka att jag lånade dessa paper med Flintahundens välsignelse, här sker endast sanktionerat fusk. ;)

Så nu what? Jag ska snegla lite på de arbeten jag fått låna, sedan tar jag kväller. Morgondagen och halva onsdagen går åt till att fixa så att två U förhoppningsvis blir två G eller något ännu roligare. Andra halvan av onsdagen ska jag vara på körskolan och få lära mig de nya elektroniska färdskrivarna. På torsdag och fredag läser jag in den nya boken. Visst fan, på fredag ska jag ju till tandläkeren och göra en lagning, hjälp! Nåja, det går ju fort vilket är bra för på lördag måste jag hinna skriva ett alldeles fantastiskt paper på den senaste boken för på söndag kör jag buss tur och retur till Gbg. Dagen efter är det dags för forskningsöversiktsskrivande med fröken Grusplan vilket sedan fortsätter hela den veckan. Det sista ska i alla fall bli roligt - men säkert jobbigt! Har någon en ledig dag över så tar jag tacksamt emot!

Tur att fotbollssäsongen är över nu i alla fall!

Igår kväll var jag toktrött efter en hård pluggvecka. Efter god mat och lite vin så gav hjärna och kropp upp redan vid niotiden så jag la mig tidigt. Givetvis vaknade jag också tidigt och låg och vred mig ett bra tag innan jag höll på att bli galen och blev tvungen att gå upp. Då var klockan fem (trodde jag). När jag fått på kaffet och kläderna slog jag på datorn och först då upptäckte jag att klockan bara var fyra! Så tidgt brukar inte ens jag sitta i soffhörnan och plugga. Rekord alltså!

Nu ska jag ta hand om disken och sedan börjar försnacket inför fotbollsmatcherna. Givetvis tittar jag på DIF-BP och håller tummarna för 5-0 eller 6-0. Jag är en obotlig optimist! Jag håller ett öga på Trelleborg också som gärna får slå Blåvitt, det vore skönt att få se 41000 gråta på Ullevi. Kalmar skiter jag i att bevaka, de är redan körda (så det så Hemske). :-P

Det rapporterar Göteborgsposten om just nu. Dessutom har mitt gamla lokala lag (jag bodde ju mitt i Häcken-land) misslyckats med att göra come-back i Allsvenskan. Förbannade plastgräs-samer och förbannade Ljungskile som var klara för uppflyttning och inte orkade kämpa en hel match!

Egentligen är det inte dessa två händelser som är det centrala i sammanhanget. Grejen är att jag plötsligt blev så fruktansvärt nostalgisk, jag skulle gärna bo i Göteborg igen! Jag hittade en bild på min gamla port, snyft. Jag vill förstås inte släppa ön totalt heller, en lösning som erbjuder båda platserna vill jag ha! Vi får se om jag lyckas övertala Suddagumma framöver eller om det möjligen ska lösas genom arbetspendling. Mediefolket i Göteborg är ju framåt och skulle säkert behöva en forskar-wannabie, eller vad tror ni?

Jag hävdar att det betyder "Post Wasko" men Lilla My som använde det först, och väl bör ha någon form av rättigheter till det, säger att det betyder power walk. Hur som helst, äntligen är jag klar med arbetet. Det är faktiskt lite av helgen kvar, jippie! Resten av dagen eller kvällen eller vad man nu ska kalla detta mörknande ingenting får gå i avslappningens tecken. Morgondagen skulle kunna innebära takspikning i sjöboden om det inte är alltför kallt. På eftermiddagen blir det förstås fotbollstittande!

...så jag släpper receptet:

Het vitlöksdoftande currygryta

Ingredienser:
ca 4-5 dl kokta mung- eller adzukibönor
2 vitlöksklyftor
2 dl crème fraiche
0,5 msk curry (eller efter smak)
1 dl grönsaksbuljong (från tärning)
1 msk soja
1 krm sambal oelek
salt
peppar

Ris

Tillbehör:
russin
purjolök
paprika
jordnötter
kokos

Tillagning
Koka först riset som du ska servera till rätten.

Blanda crème fraiche, curry, pressad vitlök, buljong, soja, salt och peppar och koka upp några (ca fem) minuter tills såsen tjocknar lite. Tillsätt sambal oelek. Blanda i bönorna.

Häll upp kokos, russin, strimlad purjolök, strimlad/tärnad paprika och jordnötter i separata skålar och servera till rätten.

I stället för att ha sambal oelek i rätten, kan du servera mango chutney till. Lika gott!
_________________________________________________________________________

Jag ska nog ha i lite mer curry nästa gång. Dessutom (för att få curryn att äga resten av maten) tror jag att det är succe att riva i ett halvt äpple och en matsked färsk ingefära. Lite strimlad fläskfile hade väl i och för sig inte skadat men då spricker den vegetariska approachen...

Som (mer eller mindre) vanligt så går en hel del (dock inte all) cred till vegetariskt.com och i detta speciella fall till Irma (vansinnigt läckert namn)!

Egentligen har jag ingenting att skriva. Jag behöver bara komma ifrån Janet ett slag och få rå om mig själv. Hon är så jäkla pockande med sitt tjat och gnat. "Bry dig om mig nu", "håll inte på och prata med folk på messenger hela tiden, ta tag i mig istället" och "läs mig som en öppen bok". Jag orkar inte med henne!

Janet är alltså Janet Wasko och det är hon som har skrivit "How Hollywood works". Det är ingen kioskvältare direkt även om den inte är direkt vidrig heller. Men då jag har mycket svårt för deskriptiva böcker som bara rabblar fakta och inte tar ställning på minsta sätt så lider jag ändå. Dessutom är jag stressad, jag ligger efter. Fast nu är det bara 30 sidor kvar och sedan har jag hela lördagen och stora delar av söndagen på mig att skriva. Vilken tur att jag inte har något liv, hur skulle jag annars ha hunnit med? Äh vad tragiskt det lät, jag skojade ju bara! Men denna helg som vi enligt ursprungsplanerna skulla ha tillbringat i Stockholm, Göteborg eller Köpenhamn var plötsligt helt obokad (förutom DIF-BP på söndag) vilket var en jäkla tur!

Nu ska jag ta mig i kragen och fortsätta hångla med Janet. Motivationen lyser som ett ljus i andra änden av tunneln och består av löften om en god middag. Idag blir det en curry- och vitlöksdoftande indonesisk gryta med russin och jordnötter. Blir den god slänger jag in receptet här lite senare. Mot boken --->

Det avslöjas på en presskonferens i morgon berättar Barometern. I väntan på beskedet inbjuds vi läsare till interaktivt låtsasbestämmande. Vi får nämligen chansen att rösta på någon av följande fem kandidater:

Alexandra Dahlström
Amanda Rehnberg
Rebecka Hemse
Lina Englund
Eva Röse

Vilka dåliga förslag! Den enda som möjligen skulle kunna göra rollen (om hon färgade håret svart och spottade ut nappen) är Alexandra Dahlström. De andra förslagen är ju löjliga. Värsta förslaget av alla i rollen som Salander är nog Lina Englund men Eva Röse ligger inte långt efter!

Mitt förslag är utmanande eftersom det kommer att krävas intensiva språkstudier eller dubbning: Brittany Murphy. Hon är perfekt i rollen. Ser ni Murphy som barnflickan i filmen "Uptown Girls" framför er så blir det fel bild. Tänk er istället den Murphy som spelade i "Don't say a word". Perfekt, inte sant?

Nu berättar Jen Grusplan att motsvarande artikel även finns i Aftonbladet men där kan man visst välja på lite annorlunda skådisar. Jag måste dit och kolla...

Då blir Pellepenna en väldigt liten pojke, ja bara som en liten tuggad blyertsstump. Tandläkare är nämligen väldigt farliga. Konstigt nog har alla inte förstått det ännu men jag vet! Att tjejer inte är rädda för tandläkaren kan jag förstå, de känner ju inte smärta. Men att det finna andra män slash pojkar som inte tycker det är det minsta läskigt att gå till tandläkaren kan jag inte begripa.

Nu har jag fått ett visst förtroende för min tandläkare (vilket tog 5-6 år) så det går faktiskt ganska bra nu. Men förtroendet mellan oss höll på att få sig en knäck redan andra året: En av mina arbetskamrater (som gick hos samma tandläkare) frågade mig hur det hade gått när jag kom tillbaka efter ett tandläkarbesök. "Jo det känns ganska tryggt och bra" svarade jag. "Hon har ju ganska stora bröst och när hon böjer sig fram och jobbar så blir man liksom inbäddad och det känns som när man var liten och fick tröst och kram av mamma" berättade jag förtroeligt. Tyvärr visade det sig att min arbetskamrat skulle till vår tandläkare dagen efter. Givetvis kunde hon inte hålla sig utan skvallrade. När jag skulle på återbesök veckan efter så möttes jag av en tandläkare och en tandsköterska som log väldigt extra mycket brett. När jag på nytt låg där i stolen och tandläkaren böjde sig fram så frågade hon: "Känns det bra? Du kanske klarar dig utan bedövning om jag sitter så här hela tiden"? Då förstod jag att min arbetskamrat hade tjallat!

...berättas i dag i en DN-artikel. Hillary C har lämnat en katt när hon flyttade från Vita huset. Katten har "dumpats" hos en före detta sekreterare till Bill Clinton. Kritiken från allmänheten är hård och Hillary Clintons motståndare får nytt hopp.

Själv anser jag att USA:s image fått ytterligare en törn. Kommer amerikanerna nu att välja en ny galen krigshetsare till president? Det enda kravet som behöver uppfyllas är att kandidaten älskar katter...

...som därmed inte är fullt så liten längre. Grattis!

Därefter beklagar vi mig som har suttit i tolv timmar och försökt reparera det förargliga underkännandet som drabbade mitt arbete på Flintahundens avhandling. Jag hade tänkt att unna mig lyxen av att få vakna i morgon i vetskap om att detta arbete var klart och istället få kasta mig över veckans arbete, "How Hollywood works". Tyvärr så nådde jag inte riktigt ända fram för nu går ögonen i kors och huvudet känns korkat. Jag tar en deckare och går och lägger mig istället. Det är bara lite putsning kvar på sista stycket så förhoppningsvis är jag klar samtidigt som jag dricker morgonens andra kopp kaffe.

God natt!

Att sedan AIK inte klarar av att spela fotboll är ju en gammal sanning. Tyvärr innebar råttornas oförmåga att Blåvitt knep tre poäng på en boll som tydligen var halvnära att faktiskt ramla in i AIK-målet, åtminstone var bollen på AIK:s planhalva när det dömdes för mål.

Nåja hur som helst, dagen blev inte så tokig trots allt. Egentligen var den riktigt rolig med en skaplig föreläsning (kul att träffa Göran P igen) och en sväng på Tufvan för att äta lunch med GG. Vi firade lilla My som fyller år (dock först i morgon).

...på ett skolarbete, ett paper. Visst ja, "arbete" hade jag ju bestämt mig för att sådana här uppgifter ska få heta framöver. Det känns ganska bra, nu är jag "en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara". Jag hade nämligen behövt läsa några timmar till i boken, den var knepig att förstå. Så jag försökte helt enkelt glida men blev avslöjad! Sedan försökte jag dessutom utmana och skriva på mitt sätt, "Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara - en av alla dom", en snobb helt enkelt. Det straffade sig direkt!

Strunt samma, hellre U på en 1-poängsuppgift än på en 5-poängare. Bara nu inte Djurgården rasar ihop mot Halmstad också för då börjar dagen bli riktigt irriterande...

Det var kanonväder och Stala ville se sig om på platser vi inte besökte så ofta när hon växte upp. Det resulterade i att vi for iväg på en sextimmarsutflykt på de södra delarna av ön. Vi gjorde små avstickare här och där då vi parkerade bilen och strosade runt. Den obligatoriska kafferasten intog vi på ett mysigt (men vidrigt dyrt) ställe. Vi valde länge mellan alternativen lunch eller fika. Det slutade med kaffe och läcker paj vilket nu resulterat i att vi har hungerabstinenser. Men hasselbackspotatisen står i ugnen och jag ska strax hacka salladen och panera lövbiffen. Men innan dess måste jag bara visa ett foto från dagens utflykt:

Ofta ser man lite ursäktande texter av typen "Nej tack till reklam - men gärna samhällsinformation" på brevlådor. Jag gillade det lite kärvare och mer kompromisslösa budskapet på denna brevlåda.

Rackarns, det blev lite svårt att läsa. Det står "Ingen reklam brevbärarjävel"...

Nu är hösten här på riktigt. Efter nattens blåsande var det iskallt i huset så det blev premiär för eldande i täljstenskaminen. Jag fick skruva upp pannan en bit också. Du vet inte hur bra du har det Songbird!

Igår kom Stala hem för några dagars besök. Jag gick upp tidigt och skrev klart mitt paper så jag skulle ha tid för henne. Vi drog iväg på utflykt efter frukosten. Det vill säga, planen var en utflykt men det var så kallt och det visade sig att det primära med utflykten för Stalas del var att få sitt kamerabatteri uppladdat på fotoaffären nere i stan. Hennes laddare ligger kvar i Göteborg. Vi stack förbi mitt (sommar-)jobb och lämnade in lite papper och sedan for vi ned till fotoaffären.

Jodå, de var snälla och skulle fixa så batteriet blev laddat. Vad skulle vi nu hitta på under två timmar? Handla mat! Efter 20 minuter kunde vi säga "check" angående det. Nu då? Tråkigt! Plötsligt kom vi på att vi kunde gå på biblioteket! Stala letade fotoböcker och jag letade bland några andra böcker. Vilka vet jag dock inte riktigt - jag hade glömt glasögonen hemma. Efter ett tag hamnade vi bland tidskrifterna. Märkligt vilka konstiga tidskrifter det finns:


Vilka läser sådana här tidningar egentligen? Det måste vara några cowboys som var för ivriga för att få göra lumpen och nu tröstar sig med den här sortens läsning. "Hej, har nya numret av Insats och försvar kommit ännu? Vad bra, då tar jag den och en påse chips tack". Stala hittade i alla fall rekordet i korkad tidskrift: "Tractor power", tidningen vi alla kan samlas runt en fredagskväll och diskutera för- och nackdelar med fyrhjulsdrift eller vad man nu kan tänkas prata om. Undrar om tidskriften får kulturstöd eller någon annan form av presstöd?

Ja jäklar...

...och ger hopp om livet på nytt! Fast i och för sig har dagsregnet underlättat pluggandet. Nu är boken färdigläst och anteckningar gjorda. Torsdag och fredag kan jag använda för att skriva ett paper om den, helgen är vikt för andra aktiviteter.

Ute i hallen slamrar snickarna. De sticker in näsan ibland och retar mig för att jag bara sitter i soffan och läser. "Det är sådana samhällsparasiter som du som sådana arbetare som vi tvingas försörja med vårt hårda arbete" sa den ena nyss. "Är huvudet dumt får kroppen lida" svarade jag kallt. Nu är varken snickaren eller jag särskilt rabiata personer för till saken hör att vi känt varandra många år. När jag var elektriker sprang vi ofta ihop på samma byggen och under matrasterna diskuterade vi hur vi skulle genomföra revolutionen på bästa sätt!

Jag måste få kasta in några skrytbilder på vad snickarna pysslar med, det vill säga en before och en after.

Visst blir det jäkligt fint? Nu har vi snart ett ställe att dricka morgonkaffe på (hallen ligger i öster) och slipper vänta på att solen ska hinna gå runt till verandan på baksidan.

Nu blir det en snabb promenad till eftermiddagssolens ära och sedan läser jag igen. Men nu byter jag ut medie- och kommunikationsstudierna mot en deckare (Jo Nesbös "Kackerlackorna") i väntan på landskampen mot Nordirland.

...därför blir det ibland några extra inlägg. Vad var det nu då? Jo visst ja! Ni måste ta och lyssna lite på det svenska bandet "Tingsek"! De är nog ganska rejält bra tror jag att jag tycker (jag har inte hört så mycket ännu).

Nej minsann för nyss flög en liten kompis in i altandörrens ruta bakom mig så det small. Jag satt i soffan precis innanför altandörren och pratade c-uppsats med Jen på messenger, så jag lättade nog minst en halvmeter! När jag tittade ut såg jag den här lilla killen:



Efter ytterligare 15 minuter satt han kvar och då började jag bli orolig, bland annat fick jag skrämma bort en katt som kom smygandes uppför verandatrappan. Men när jag nyss tittade ut var han bortflugen (eller bortfraktad av katt vilket jag inte tror). Jag vet ju att fåglarna oftast brukar klara sig men denna gången kändes det på något sätt mer personligt. Jag undrar om glaskrocksflygandet kan ha med intag av dåliga rönnbär att göra? Visst är det väl nu som de brukar börja jäsa? Moralen av denna lilla historia ur verkliga livet bör alltså bli: "Don't drink and fly"!

Syrran och svågern är här över helgen vilket är jättetrevligt. Igår kväll när de kom var det riktigt skitväder i form av duggregn och halvstorm. Idag när vi vaknade så strålade solen från en klarblå himmel och blåsten hade mojnat. Vi tog det lugnt på morgonen och njöt av en rejäl frukost i lugn och ro men vid 11-tiden stack vi ut på en rejäl promenad. Det blev en sväng runt naturreservatet. Vi tog en liten paus och visade sjöboden, därefter gick vi upp till lilla byn och åt en lätt lunch på fiskrestaurangen innan vi strövade hemåt igen.

Nu har vi nyss klarat av middagen. Jag lagade en kyckling- och champinjonpaj. Tyvärr hände ett litet missöde när jag skulle flytta upp ugnsgallret med pajformen ett snäpp i ugnen. Formeländet gled iväg och rätt vad det var så låg hela middagen på golvet. Jag blev vansinnig och gick runt och sparkade och skrek ett tag. Därefter tog Suddagumma en stekspade och skyfflade upp ingredienserna i det halvkvaddade pajskalet. Blev det gott undrar ni? Ja för tusan, till och med syrran som kan vara lite kräsmagad köpte golv-konceptet. Alla åt med god aptit!

Om jag får ge ett gott råd så tycker jag trots allt att det är bättre att gästerna inte ser hur det går till i köksregionerna!

...njuter av att glida runt barfota i sina lägenheter. Åtminstone om man får tro en grannblogg. Hur är det möjligt, det är ju sen, grå, kall och eländig höst nu? Är det så jäkla varmt i studentlyorna att denna barfotalyx kan få fritt spelrum? Upprörande, jag iklär mig genast rollen som ilsken skattebetalare. Den där Songbird har dessutom mage att provocera genom att uppmana till fotfotografering på andra bloggar. Okej, här kommer mitt bidrag:



Som ni ser har jag inte ens råd att tända i braskaminen. Observera dessutom de speciella strumporna jag är tvungen att ha i tofflorna, egentligen är de införskaffade till slalomåkning.

Så här jävligt har vi stackars villaägare det. Jag har inte ens råd att starta värmepumpen. Nja, råd och råd, men Suddagumma skäller så förbannat om jag gör det. Det är lätt för henne att hålla värmen som springer runt och städar, tvättar och passar upp på mig hela tiden. Hon skulle prova själv att sitta och plugga i soffan hela dagarna, då blir man faktiskt jävligt frusen av sig!!!

Det är oss villaägare som det är mest synd om i hela samhället, möjligen med undantag för aktieklippare, insiders och andra yuppies! Barnfamiljer, studenter och pensionärer ska bara vara jävligt tacksamma!

...eller "Alla andra klagar - det är bara jag som är nöjd"!

Jag måste bara dela med mig av denna ödmjuke och självkritiske mans insändare. Vi kan lära mycket av hans inställning till livet!

Cred till Hemske som jag snott insändaren av. Hur hittar du allt?

P.S Vad skönt att fritt få forma mina egna rubriker igen.

...kära föräldrar och ta hand om era barn. Släpp inte ifrån er den kärleken och det ansvaret till inhyrda väktare. De fungerar nämligen inte lika bra som föräldrar på att vara just föräldrar. Vissa tycks dock tro det om man läser mellan raderna i en DN-artikel. Eller handlar det om något annat som jag missar här? Är det pinsamt för en förälder att kontrollera en gästlista? I så fall tycker jag det är hundra gånger pinsammare att ha väktare anställda för att sköta den uppgiften. Eller är det bara så att de här stackars föräldrarna har glidit ifrån sina egna barn så mycket att de byggt upp en rädsla för hela den generationen och därför hyr in väktare och sedan gömmer sig på annan ort?

"Risken för fylla och bråk är alltid störst på fester som ungdomar anordnar utan att några vuxna vet om det. I de här fallen är föräldrarna så pass engagerade att de hyr in vakter och det minskar risken att något ska hända från början" säger en ansvarig på ett väktarbolag. Ja, visst är det underbart med så pass engagerade föräldrar?

Jag kan tyvärr inte låta bli att klippa in en del av Nationalteaterns text från "Barn av vår tid". Jag vet att det är provokativt men den har suttit i min hjärna ända sedan jag läste artikeln igår kväll:

Ödmjuka bracka
som bugar för överheten
Du skickar snuten på ungar
sen sover du snällt
i borgarsmeten
Blev du rädd nu, din fega fan för ditt eget barn???

...hade jag tänkt mig att vara klar med kursvalet för vårterminen. Så blev det inte! Helena spädde på det jag redan anade, den kurs som vanligen rekommenderas är inte särskilt bra. Dessutom är den inte gjord för mina behov. Trist, jag är tillräckligt feg för att tycka det är en fördel att få gå med de jag tycker om och känner sedan tidigare. Problemet är som sagt att det är svårt att hitta alternativa kurser.

Nattredaktören förklarade att kursen om ungdom och medier var riktad mot lärarutbildningen. Jag förstod inte då vad han menade men efter att ha läst kursbeskrivningen igen, men denna gång mellan raderna, anar jag att kursen är gjord med ett enda syfte: Den ska förklara för blivande lärare att ungdomar visserligen påverkas av medierna men att de inte blir hjärntvättade slavar under dem. Ungdomarna KAN spela datorspel utan att gå ut och mörda direkt efteråt. Och de KAN se på "Bonde söker fru" och ändå hångla med en vanlig revisor eller en sjuksköterska några år senare! Right, det där vet jag ju faktiskt redan. Tack för din försynta varning nattredaktören!

Så vad återstår? Sociologin har en 15-poängskurs om barn- och ungdomskulturer som verkar halvintressant men vad gör jag av terminens andra halva? Juridik är ju roligt och kan vara nyttigt men inte heller någon sådan kurs startar med rätt innehåll vid rätt tillfälle. Äh, jag kommer inte på en vettig plan just nu och 15:e oktober närmar sig. I-landsproblem? Jo men visst, och är du hyfsat likadan kan vi gå vilse genom stan...

Tja, om vi låter Sara Wehn vara en symbol för väljarkåren så blir frågan lätt att besvara. Det måste ju helt enkelt vara det faktum att Maud Olofsson blåser sina väljare. Jag biter ihop för att inte överdramatisera denna händelse men visst är det väl i sig ganska allvarligt att våra valda politiker, framförallt partiledare, låtsas ha en direktkontakt med sina väljare då de i själva verket låter sig representeras av anställda i partiorganisationerna? Det liknar ett vanligt problem ute i de mindre kommunerna där tjänstemannastyre ofta råder. I kommunerna beror fenomenet oftast på att tjänstemännen är betydligt mer insatta i de olika frågorna än fritidspolitikerna klarar av att vara. I dessa fall riskerar vi tjänstemannavälde. Hur är det i Maud Olofssons fall, har hon mindre kunskap än sin informatör? Nej, jag skulle inte tro det. Här är orsaken förmodligen en arrogant inställning till sina väljare.

Min slutsats skulle möjligen kunna stupa på detta: "Vi hade kontakt hela tiden och Lisa svarade på det sätt som jag ville att det skulle svaras på" säger Maud.

Yeah, right!

...eller heter det stundtals (?) kan jag reta mig på småsaker. Som tidigare ikväll när jag gick ut i korridoren för att besöka toaletten. Mina hyresvärdar har nämligen kopplat in köksfläktarna i huset på kanalen till toaletternas friskluftsintag (vilket är förbjudet). Det innebär att man sitter där på ringen och funderar på om anledningen till att man sitter där man sitter är att man har ätit stekt fläsk och stuvad blomkål eller om man snart ska till och äta det? What a weird feeling!

Den utlösande faktorn till inläggets reta-upp-sig-på-småsaker-tema är dock att jag, när jag startade min nya DVD-spelare, uppmanades att "insätta DVD-disk". Men hallå, det heter faktiskt "sätt in DVD-disk". Är det för mycket begärt att tillverkarna anställer en tolk som verkligen klarar av språket i det importerande landet? Alternativet är att använda engelska men jag vägrar acceptera kompromisser mellan dessa båda språk!

Er tillgivna kverulant
Pellepenna :-$

...är ämnet för det här inlägget. Jag riskerar nu att bli alldeles för allvarlig men ska försöka hålla mig i kragen!

Jag har just läst slut Jan Guillous bok "Fienden inom oss". Den handlar i all korthet om att vår rädsla för terrorismen riskerar att vara farligare än terrorismen i sig. Genom att överdriva säkerhetstänkande och risker skapar vi ett klimat där terrorister föds ur orättvisa och förnedring. Rättssäkerheten och demokratin hotas av att vi accepterar mindre beviskrav för allvarligare brott, typ "terrorism" än vi gör för till exempel narkotikabrott. Jag har tjatat om det här i tidigare inlägg där jag varnat för, och ironiserat över, lagar som tillåter mer avlyssning (och på lösare grund) med motiveringen att vi måste skydda oss mot terrorism.

Nu är det i och för sig inte Guillous bok som tvingar mig att tänka. Jag har gått omkring med de här tankarna i flera år. Dock bidrog hans bok till att jag känner lite extra avsmak över "utvecklingen" och att jag ser de reella riskerna med skräcken för terrorism. Men jag köper inte bara Guillou rakt av. När jag var 17 år arbetade jag ideellt med att sköta medlemsregistret på FiB/Kulturfront. Jan Guillou dök upp då och då på redaktionen och sprätte runt som en tupp i hönsgården. Vid ett av dessa tillfällen la han en arm om mina axlar och började grabbsnacka om företrädena hos de anställda av kvinnligt kön. Sedan dess har jag haft lite svårt för Guillou. Men det förändrar inte det faktum att han är en stor författare som kombinerar analys med förmågan att skriva texter som engagerar. Det känns faktiskt ännu ärligare att betona hans storhet som författare då han inte tillhör mina favoriter som människa.

Jag känner redan nu att detta inlägg avviker alltför mycket från den vanliga glättigheten på den här bloggen så jag stannar här och säger bara: Läs boken och tänk efter. Ta ställning själva! Och det är här min helande tröst (i rubriken) kommer in som ett mantra mitt bland alla farhågor. Jag tror nämligen på människornas inneboende rättvisepatos och kunskapssökande. Får man tid att tänka efter och vara logisk så tar man ställning för rätt (och rättvisa) beslut!

Jag konstaterar också att allvar har sin givna plats då och då, mitt bland allt trams, alla allmänna reflexioner och töntigt fotbollssnack...

...är lilla Mys favorit berättar hon i ett inlägg lite längre ned. Det är ett utmärkt val, inte bara för att det visar på en god musikalisk smak (eller åtminstone samma smak som jag har) utan även för att det gav mig chansen att använda titeln i rubriken. Jag har lite nervöst undrat hur jag skulle kunna få användning för den.

Idag har varit en sån där lång dag. Tidigt upp, 17 mils resa, föreläsning, lunch och c-uppsatsmöte. Men både föreläsning och c-uppsatsmöte var roliga så det är värt att jag känner mig trött nu. Dock har dagen gett lite beslutsångest. Kan webdesign samt muntlig och skriftlig uttrycksförmåga vara något för mig om jag vill inrikta mig på forskning? Mycket tveksamt! Suddagumma tycker jag ska gardera mig genom att välja den kursen och det verkar som om Jen G. och de flesta andra som inte ska ut och resa tänker välja den. Sociologi A startar inte på våren och ungdom och medier skulle man kunna dubblera med säger ansvariga. Hur ska jag välja, hjälp mig!

Nu struntar jag i svåra val och vräker mig framför TV:n. I morgon blir det råplugg hela dagen (om det inte blir en runda runt sjön som avkoppling).

...har varit min vistelseort hela helgen. Äsch, den här rubriken blev lite av en nödlösning. Jag bor visserligen på en slätt men att kalla min by för tätort är kanske att ta i, eller vad säger ni som sett byn? Hur som helst, jag har knappt lämnat hus och tomt på fyra dagar. Först var det hemtentan i två dagar, därefter slit- och släp hela helgen. Vi har gjort en himla massa måsten inför vintern: Klippt gräs, fixat med grusgången, slitit ned klängväxter som höll på att äta sig in i huset med mera. Därefter blev det inomhusslaveri, det vill säga garderobsrensning och dammsugning. Skönt att det är dags för ny kursstart i morgon, min kropp vill inte arbeta fysiskt hela tiden.

Idag måste jag sportblogga pyttelite: DIF spöade nämligen Gefle väldigt enkelt uppe på plastmattan. Tyvärr backade de hem efter sitt andra mål istället för att satsa på ett eller två mål till. Vet de inte att Blåvitt har bättre målskillnad? I vilket fall så var det en bra match med gediget spel. Mig glad och lycklig!

...är en bra metafor för att skriva en tenta, åtminstone vissa tentor! Det gäller att sticka ut hakan men ändå gå med lite avvaktande och försiktiga steg så att inte ytspänningen brister. Så kändes den tvådagars hemtenta som nyss är avklarad. Nu är den i alla fall inskickad sedan ett litet tag. Sex minuter tillgodo hade jag!

Efter ett inlämnat grupparbete är stämningen ganska uppsluppen. Känslan efter att ha skickat in en hemtenta är annorlunda, man känner sig tom och slut. "Blank" står det på lilla Mys messenger och det beskriver känslan ganska väl. Trött och frusen känner jag mig också. Tack och lov att jag inte bor på campus, då hade jag strax varit tvungen att gå ut och tentafesta. Nu kan jag kura i soffan med en bok istället!

...kan jag säga när de här kattungarna har fått nya hem. De är åtta stycken och här presenteras fyra av dem. Lilla Syster ska ha minst en (till) så ni andra får slåss om sju!



Det är lite skiftande kvalitét på bilderna men de små liven har lite svårt att stå stilla. Hur som helst, Jupiter är den eleganta pojken i nedre vänstra hörnet. Ovanför honom är den lilla söta damen med röda stråk (den är till dig Lilla S). Nere till höger har vi en skrikande grabb som alltid leder sina syskon bort till trappan för att säga till om att det är hög tid för mat. Slutligen har vi högst upp till höger en dam med värdighet och stil.

Kom igen nu, lite hjälp skulle inte skada!

...och undrar: Hur förbereder man sig för en hemtenta egentligen? Kan man göra så mycket mer än att delta (och anteckna) på föreläsningarna samt läsa litteraturen? Jag har tidigare inte trott det men nu börjar jag bli nervös för på nästan alla klassisar står det "Pluggar" på messenger. Med risk att låta kaxig har jag tänkt att vila mig i form. Fungerar inte det? Hjäääälp i så fall, tentan börjar ju i morgon bitti! Äh, jag får väl lita på mitt omdöme för en gångs skull. Istället för "Om undran inför samhället" av Johan Asplund så läser jag "Efterskalv" av Arne Dahl. Asplunds bok har jag ju faktiskt redan läst men i Dahls deckare har jag ett hundratal sidor kvar. Fasen vad logiskt resonemanget låter när jag ser det i skrift på datorskärmen!

Två timmars slöande och läsande i soffan väntar alltså. Sedan blir det matlagning. Idag har jag ett recept som jag faktiskt bara måste dela med mig:

Trattkantarellsoppa:

Ingredienser

1 liter färska rensade trattkantareller eller 3-4 dl förvällda (ca 200 g)
1+3 msk smör
1 liter grönsaksbuljong, tärning
1/2 dl torr sherry
1/2 dl finhackad gul lök
1/2 dl fint tärnade morötter
1/2 tsk timjan
1 msk tomatpuré
3 msk vetemjöl
2 dl crème fraiche
ca 1/2 tsk salt
1/2-1 krm cayennepeppar
1 ask kryddkrasse till serveringen

Gör så här:

1. Skär den färska svampen i mindre bitar. Lägg den tillsammans
med ca 1 msk smör i en kastrull och koka den under lock tills du
får ut maximalt med svampspad. Tag av locket och koka in spadet
i svampen så att smaken blir koncentrerad.
2. Slå grönsaksbuljongen och sherryn över svampen och låt det hela
småkoka medan du gör i ordning grönsakerna. Skala och finhacka
löken samt ansa och skär moroten i mycket små och fina tärningar.
3. Fräs lök, morot och timjan i ca 3 msk smör i en ny kastrull utan att
det får färg. Tillsätt tomatpurén som får fräsa med ett ögonblick
samt pudra över mjölet under omrörning. Låt även mjölet fräsa
med en kort stund tills allt blir väl blandat.
4. Späd med svamp- och vinbuljongen i omgångar under vispning och
uppkok. Tillsätt crème fraiche och låt soppan koka sakta 10-15
min. Smaka av med salt och försiktigt med cayennepeppar -
soppan är klar för servering.

Det är inget märkvärdigt recept. Det mesta har man hemma, utom möjligen sherryn (och kanske trattkantarellerna om man inte är skogsmulle), men det är så fantastiskt gott! Servera gärna med baquetter eller liknande bröd och drick gärna ett vitt torrt vin till (eller varför inte sherryn som blev över i flaskan). Dryckerna rekommenderas särskilt om man befinner sig mitt i en hemtenta. Flintahunden var tveksam till metoden men medgav att den hos vissa hade önskad effekt som avspeglade sig positivt på skrivprocessen. Använd tipset med omdöme, doping är omdiskuterat! ;)

Cred till "Allt om Mat" som först publicerade receptet innan det började fara runt i bekantskapskretsen.

...och idag kom det. Ett riktigt sådant där fint ösregn som lyckades få mig rejält blöt på de minuter det tog mig att springa bort till bilen. Jag var mitt i svampplockandet när eländet satte igång. Inte så mysigt!

Skit samma, jag hade fått ihop 12-14 liter när regnet började och det är jag nöjd med. Nu ska svampen ned i stekpannan så får vi se hur mycket som blir kvar när vattnet försvunnit. Hälften?

...fast det är bara en pax-fläkt i duschen som blåser. Jag sitter alltså på mitt lilla studentrum med dörren till korridoren öppen och lyssnar på fläkten. Idag har jag nämligen varit elektriker igen, det börjar bli en ful ovana! Mina hyresvärdar undrade om jag kunde tänka mig att fixa lite bättre belysning i deras källare vilket jag gärna gjorde, hyran blir ju billigare då. Sedan tillkom jobbet med den här lilla fläktrackaren som inte fungerade. Den är utbytt och jag sitter alltså och lyssnar för att höra att den stänger av efter de inställda minuterna. Det gör den!

Igår var jag på en föreläsning som var helt okej. Leo J. tyckte däremot att Flintahunden var lite väl fixerad vid sin egen avhandling och frågade varför han tjatade om den hela tiden. Leo J. hade väl delvis rätt men jag utnämnde honom ändå till dagens bitch. Det är kanske bäst att påpeka att jag anser "bitch" vara ett könsneutralt begrepp? Efter föreläsningen hade Jen G. och jag C-uppsatsmöte då vi pusslade ihop en forskningsöversikt av modell light. Vid tresnåret kom jag hem till hyresrummet och började fundera på mat. Jag hade bara ätit en tallrik gröt hemma på ön och en smörgås på skolan vid halvtiotiden så nu kurrade magen. Men då plötsligt slet sig solen fram ur sitt molntäcke och då pallade jag inte att vara inne. Jag hojtade "promenad kring sjön?" till Lilla syster och hon var på så vi gick runt i ett bra tempo, det tog cirka 50 minuter. Vid halv fem parkerade jag bilen utanför "studentrummet" igen och kände då hungerhallucinationerna tydligt. Men just då kom mina hyresvärdar körande och frågade om de inte skulle visa mig bokskogarna vid Bokhultet och Bergundasjön. De har tipsat mig tidigare men jag har aldrig kommit dit. Vi stack iväg och jag fick en guidning både runt sjöområdet och sedan runt i stan. Det var jätteroligt och jag ska absolut prova att promenera i bokskogen så snart som möjligt. Men när vi kom tillbaka hem så var klockan nästan sju och blodsockret var nere i tårna, gissa om det var gott med mat då!

Nu ska jag strax plocka ihop sakerna och bege mig till ön igen. Jag tror jag ska stanna till på vägen och plocka lite trattkantareller, det är inte helt fel att fylla frysen med svamp.